1 Mosebok 1-3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Skapelsen
1 Allt började när Gud skapade himlen och jorden.
2 Först var jorden ett formlöst och tomt kaos, och Guds Ande svävade över de mörka dimmorna.
3 Då sa Gud: Ljus, bli till. Då blev det ljust.
4-5 Gud var nöjd med ljuset och skilde det från mörkret. Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Tillsammans utgjorde de den första dagen.
6 Sedan sa Gud: Låt dimmorna skilja på sig för att forma himlen där uppe och haven där nere.
7-8 Gud skapade på så sätt himlen och skilde dimman ovanför från vattnet nedanför. Allt detta hände den andra dagen.
9-10 Sedan sa Gud: Låt vattnet under himlen samlas så att torrt land kommer fram. Det blev så och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud var nöjd
11-12 och fortsatte: Låt det ur jorden växa fram alla sorters gräs och fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten, så att fröna och kärnorna på nytt ger upphov till de slags växter och frukter som de kommit ifrån. Det blev så, och Gud var nöjd.
13 Allt detta hände den tredje dagen.
14-15 Sedan sa Gud: Låt det bli skinande ljus på himlen för att lysa upp jorden och skilja dagen från natten. De ska bestämma årstiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. Det blev så,
16 för Gud skapade två stora ljus, solen och månen, som skulle lysa över jorden, det större ljuset, solen, för att lysa på dagen och det mindre ljuset, månen, för att lysa på natten. Han skapade också stjärnorna.
17 Gud placerade dem alla på himlen för att upplysa jorden,
18 härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud var nöjd.
19 Allt detta hände den fjärde dagen.
20 Sedan sa Gud: Låt vattnet vimla av levande varelser, och låt himlen fyllas av fåglar.
21-22 Gud skapade stora sjödjur och fiskar och fåglar av alla slag. Sedan såg Gud på dem med glädje och välsignade dem allesammans. Föröka er och fyll haven, sa han, och till fåglarna sa han: Föröka er ni också och uppfyll jorden!
23 Detta avslutade den femte dagen.
24 Sedan sa Gud: Låt jorden bära fram djur av alla slag - boskap, kräldjur och vilda djur. Det blev så.
25 Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud var nöjd med det han hade gjort.
26 Sedan sa Gud: Låt oss skapa människan, lik oss själva, att härska över allt liv i havet och i luften och på jorden.
27 Alltså skapade Gud människan lik hennes Skapare, lik sig själv skapade Gud människan till man och kvinna.
28 Gud välsignade dem och sa: Föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er. Ni ska härska över fiskarna, fåglarna och alla djuren.
29 Lyssna! Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden. De ska ge er mat.
30 Åt djuren och fåglarna ger jag däremot allt gräs och andra gröna växter som föda.
31 Sedan såg Gud på allt han hade skapat, och han var mycket nöjd. Detta avslutade den sjätte dagen.
2 Så blev slutligen himlen och jorden fullständiga med allt vad de innehöll.
2 När den sjunde dagen kom var Gud alltså klar med sitt arbete.
3 Han välsignade den sjunde dagen och bestämde att den skulle vara helig, eftersom han till den dagen var färdig med allt han hade skapat.
Adam och Eva
4 Här följer en sammanfattning av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.
5 Först fanns det inga växter och ingen säd kunde gro på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn, och inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden.
6 Men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.
7 Och Herren formade en mans kropp av markens jord och blåste in livsande i honom. Så blev människan en levande varelse.
Edens trädgård
8 Sedan planterade Herren Gud en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.
9 Herren Gud planterade vackra träd av alla slag i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han Livets Träd och Kunskapens Träd, som ger kunskap om gott och ont.
10 En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder.
11-12 Den första heter Pison, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns gott om rent guld och vacker harts och onyxsten.
13 Den andra floden kallas Gihon och flyter omkring hela landet Kus.
14 Den tredje floden heter Tigris och flyter öster om staden Assur. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den.
16-17 Men Herren Gud gav mannen denna varning: Du får äta av vilken frukt som helst i trädgården, utom av den från Kunskapens Träd, för dess frukt kommer att öppna dina ögon, så att du blir vaken över vad som är rätt och orätt, gott och ont. Om du äter av den kommer du att straffas med döden.
Eva skapas
18 Sedan sa Herren Gud: Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag ska skapa en kamrat åt honom, en hjälp som passar för hans behov.
19-20 Herren Gud formade därför av jord djur och fåglar av alla slag och förde dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem, och vad han kallade dem fick de sedan heta. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för mannen.
21 Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn, tog ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det.
22 Sedan gjorde han en kvinna av revbenet och förde henne fram till mannen.
23 Där är hon! utropade Adam. Hon är en del av mitt eget kött och blod! Hon är tagen ur en man, och hon ska kallas kvinna.
24 Det är därför som en man lämnar sin far och mor och förenar sig med sin hustru på ett sådant sätt att de blir en person.
25 Trots att mannen och hans hustru var nakna, var inte någon av dem generad eller blyg.
Adam och Eva syndar
3 Ormen var det listigaste av alla djur som Herren Gud hade skapat. Ormen kom till kvinnan och sa: Jaså, verkligen? Får ni inte äta av någon frukt i trädgården? Säger Gud att ni inte får äta något av det?
2-3 Naturligtvis får vi äta frukten, svarade kvinnan. Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud säger att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.
4 Det är lögn! väste ormen. Ni kommer inte att dö!
5 Gud vet mycket väl att i samma ögonblick som ni äter av den kommer ni att bli som han. Era ögon kommer att öppnas, och ni kommer att kunna skilja mellan gott och ont!
6 Kvinnan lät sig övertygas. Frukten såg god och saftig ut! Och den skulle ju ge henne vishet! Därför åt hon lite av den och gav en bit till sin man, som också smakade på den.
7 Men när de åt av frukten blev de plötsligt medvetna om att de var nakna och blev generade. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.
8 När de den kvällen hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården gömde de sig bland träden.
9 Herren Gud ropade till Adam: Varför gömmer du dig?
10 Adam svarade: Jag hörde att du kom och ville inte att du skulle se mig naken.
11 Vem har talat om för dig att du är naken? frågade Herren Gud. Har du ätit av frukten från trädet som jag varnade dig för?
12 Ja, erkände Adam, Kvinnan, som jag fick av dig gav mig en bit, och jag åt.
13 Då frågade Herren Gud kvinnan: Hur kunde du göra något sådant? Ormen lurade mig, svarade hon.
14 Därför sa Herren Gud till ormen: Det här ska bli ditt straff: Jag skiljer dig från alla husdjur och vilda djur på hela jorden. Jag förbannar dig. Du ska kräla på marken så länge du lever, och du ska äta jord.
15 Från och med nu kommer du och kvinnan att vara fiender, och samma förhållande ska gälla mellan din avkomma och hennes barn. Barnet kommer att krossa ditt huvud, medan du kommer att hugga det i hälen.
16 Sedan sa Gud till kvinnan: Du kommer att föda barn med smärta och plågor. Trots detta kommer du att välkomna din mans kärlek, och han ska råda över dig.
17 Till Adam sa Gud: Eftersom du lyssnade till din hustru och åt frukten, fast jag hade sagt att du inte fick det, låter jag en förbannelse vila över marken. Hela ditt liv kommer du att få slita för ditt uppehälle.
18 Marken ska ge dig tistlar och törnen, och du ska äta dess örter.
19 Hela livet ända tills du dör kommer du att få kämpa för att bruka den. Sedan kommer du att återvända till den jord du kom ifrån, för du skapades av jord, och till jorden ska du återvända.
20 Mannen kallade sin hustru Eva, som betyder den livgivande, för han sa: Hon ska bli mor till hela människosläktet.
21 Och Herren Gud gav Adam och hans hustru kläder av djurhudar.
22 Sedan sa Herren Gud: Eftersom mannen har blivit som vi är och kan skilja det goda från det onda, vad kommer då att hända om han äter av frukten på Livets Träd och lever i evighet?
23 Därför visade Herren Gud ut honom ur Edens trädgård och skickade bort honom för att bruka den jord som han hade skapats av.
24 På så sätt drev Herren ut honom, och öster om Edens trädgård placerade Gud mäktiga änglar med flammande svärd för att skydda vägen till Livets Träd.
1 Moseboken 1-3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Skapelsen
(1:1—2:25)
Hur allting började
1 I början skapade Gud himlarna och jorden.[a] 2 Jorden var öde och tom, mörker låg över djupet, och Guds Ande[b] svävade över vattnen.
3 Gud sa: ”Ljus, bli till!” Då blev det ljust. 4 Gud såg att ljuset var gott och skilde det från mörkret. 5 Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen[c].
6 Gud sa: ”Vattnet ska dela sig för att forma himlavalvet där uppe och haven där nere.” 7 Gud skapade på så sätt himlavalvet, och skilde vattnet ovanför från vattnet nedanför. Det blev så. 8 Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
9 Sedan sa Gud: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats, så att torrt land kommer fram.” Det blev så, 10 och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud såg att det var gott. 11 Gud sa: ”Jorden ska producera grönska: det ska växa fram alla slags fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten.” Det blev så. 12 Jorden grönskade: det växte fram fröbärande växter och träd, allt efter sina respektive sorter[d]. Gud såg att det var gott. 13 Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
14 Gud sa: ”Det ska bli ljus på himlen som ska skilja dagen från natten. De ska bestämma tiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. 15 De ska vara ljus på himlen som lyser över jorden.” Det blev så. 16 Gud skapade två stora ljus[e], det större ljuset för att härska över dagen och det mindre ljuset för att härska över natten. Han skapade också stjärnorna. 17 Gud placerade dem alla på himlen för att lysa upp jorden, 18 härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud såg att det var gott. 19 Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
20 Gud sa: ”Vattnet ska vimla av levande varelser och fåglar flyga under himlavalvet över marken.” 21 Gud skapade de stora havsdjuren efter sina sorter, likaså alla levande varelser som vattnen vimlar av och fåglar av alla slag. Gud såg att det var gott. 22 Han välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll haven! Fåglarna ska också föröka sig och uppfylla jorden.” 23 Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
24 Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. 25 Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.
26 Sedan sa Gud: ”Vi ska göra människor till vår avbild, lika oss själva. De ska härska över fiskarna i havet och fåglarna i luften och boskapen, över hela jorden, och alla kräldjuren på jorden.”
27 Och Gud skapade människan till sin egen avbild,
lik sig själv skapade Gud människan,
till man och kvinna skapade han dem.
28 Gud välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er! Härska över fiskarna, fåglarna och alla djur som rör sig på jorden!” 29 Gud sa: ”Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden med frö i sin frukt. De ska vara er mat. 30 Åt markens djur, himlens fåglar, alla kräldjur på marken, och åt allt som lever ger jag alla gröna växter som föda.” Det blev så. 31 Sedan såg Gud att allt som han hade skapat var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
2 Så blev himlen och jorden fullständiga med hela sin härskara. 2 Gud avslutade på den sjunde dagen det verk han hade fullbordat och han vilade på den sjunde dagen från allt det verk han hade skapat. 3 Gud välsignade denna sjunde dag och gjorde den helig, eftersom han denna dag vilade efter sitt skapelseverk.
Adam och Eva
4 Här följer berättelsen[f] av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.
5 Först fanns det inga buskar och ingen ört hade spirat på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn. Inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden, 6 men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.
7 Då formade Herren en människa[g] av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa[h]. Så blev människan en levande varelse.
Edens trädgård
8 Herren Gud planterade en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.
9 Herren Gud lät vackra träd av alla slag växa i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han livets träd och kunskapens träd, det som ger kunskap om gott och ont. 10 En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder. 11 Den första heter Pishon, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns guld. 12 Det landets guld är gott och där finns också harts och onyxsten. 13 Den andra floden kallas Gichon och flyter omkring hela landet Kush. 14 Den tredje floden heter Tigris[i] och flyter öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du får äta av vilket träd som helst i trädgården, 17 utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag[j] du äter av det kommer du sannerligen att dö.”
Eva skapas
18 Sedan sa Herren Gud: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom, en sådan som passar honom.” 19 Herren Gud hade format markens djur och alla slags fåglar av jord och förde dem nu till mannen för att se vad han skulle kalla de levande varelserna och det han kallade dem fick de heta. 20 Så gav han alltså namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för Adam[k]. 21 Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn och medan han sov, tog han ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det med kött. 22 Och Herren Gud gjorde en kvinna av revbenet och förde fram henne till mannen.
23 Adam sa:
”Hon är mitt eget kött och mina egna ben!
Hon är tagen ur en man,
och hon ska kallas kvinna[l].”
24 Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de blir ett kött.
25 Mannen och hans hustru var nakna, och de var inte blyga för varandra.
Adam och Eva syndar
3 Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2 ”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. 3 ”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” 4 Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! 5 Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud[m], med kunskap om gott och ont.”
6 Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7 Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.
8 När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. 9 Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” 10 Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11 ”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12 Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”
13 Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. 14 Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,
ska du vara förbannad
och skild från alla husdjur
och vilda djur på hela jorden.
På din buk ska du kräla
och jord ska du äta så länge du lever.
15 Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma[n] och hennes.
Han kommer att krossa ditt huvud,
och du kommer att hugga[o] honom i hälen.”
16 Till kvinnan sa han:
”Din möda under havandeskapet ska jag göra stor.
Du kommer att föda barn under smärta.
Du kommer att åtrå din man,
och han kommer att råda över dig.”
17 Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,
låter jag en förbannelse vila över marken för din skull.
Hela ditt liv kommer du att få skaffa ditt uppehälle med möda.
18 Marken ska ge dig tistlar och törnen,
och du ska äta dess växter.
19 Hela livet ända tills du dör
kommer du att få svettas och kämpa för ditt bröd.
Sedan kommer du att återvända
till den jord du kommit ifrån,
för du formades av jord,
och jord ska du en gång åter bli.”
20 Mannen kallade sin hustru Eva[p], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” 21 Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.
22 Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” 23 Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. 24 Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna[q] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.
Footnotes
- 1:1 himlarna och jorden skulle också kunna översättas allting. I hebreiskan uttrycks totalitet vanligen med hjälp av motpoler.
- 1:2 Ande och vind är samma ord i hebreiskan; här är det dock tydligt att det är det förstnämnda som avses.
- 1:5 Eller en dag, ett dygn. Ordningstalet första används inte i hebreiskan när det inte funnits någon dag innan. Först efter denna ”proto-dag” börjar ordningstal användas (”den andra” osv.). Dag ett var tänkt som mått på alla kommande dagar/dygn. I skapelseberättelsen används dag och dygn synonymt här.
- 1:12 Sort, eller art som ordet ofta översätts, är ett mer omfattande ord i hebreiskan än i vårt språk. Ofta syftar det på djur/växter som kan föröka sig sinsemellan (t.ex. hunddjur), men ibland verkar det användas i ännu vidare betydelse (t.ex. kräldjur i v. 24).
- 1:16 Underförstått: solen och månen. I en forntida kultur där sol och måne och andra himlakroppar betraktades som gudar och användningen av deras namn kunde ha missförståtts som gudanamn, är det möjligt att författaren medvetet bara kallade dem ljus för att visa att de inte var någonting mer än så.
- 2:4 Hebreiskans toledoth markerar övergång till ett nytt avsnitt (kanske en ny lertavla som man på den tiden skrev på). Ordet förekommer i 1 Mos också i 5:1; 6:9; 10:1; 11:10; 11:27; 25:12,19; 36:1; 37:2.
- 2:7 Människa heter på hebreiska adám och förknippas med adamá, mark, jord.
- 2:7 Ordagrant: näsborrar.
- 2:14 På hebreiska hiddekel.
- 2:17 Synden för med sig andlig död den dag den begås. Jfr Ef 2:1: ”Ni var döda i era överträdelser och synder.” Den fysiska döden kom många år senare till Adam och Eva och alla andra människor, men processen började den dag Adam och Eva var olydiga mot Gud (Rom 5:12).
- 2:20 Eller: mannenSe not till 2:7
- 2:23 Det hebreiska ordet för kvinna isha kommer från samma rot som man ish och betyder ungefär maninna.
- 3:5 Eller: gudar
- 3:15 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
- 3:15 Hebreiskan använder samma ord för krossa och hugga.
- 3:20 Namnet kommer från hebreiskans verb för leva.
- 3:24 Himmelska väsen, som vanligen avbildas med vingar och som framträder med uppdrag att bl.a. beskydda det heliga (jfr t.ex. 2 Mos 25:18-22).
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.