Hesekiel 32-34
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Alla Israels fiender ska gå under
32 På första dagen i tolfte månaden i det tolfte året kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, sörj över Farao, kungen i Egypten, och säg till honom: Du är som ett ungt lejon bland folken, och som en krokodil utmed Nilens stränder, där du rör upp och grumlar vattnet.
3 Herren Gud säger: Jag kommer att sända en mäktig armé för att fånga dig i mitt nät. Jag kommer att dra upp dig
4 och lämna dig på land för att dö. Himlens fåglar ska slå ner på dig, och de vilda djuren ska äta sig mätta på dig.
5 Jag ska täcka höjderna och fylla dalarna med dina kvarlevor.
6 Jag ska dränka jorden i ditt blod och fylla dalarna ända upp till bergen.
7 Jag ska utplåna dig! Himlen ska förmörkas av moln och stjärnorna slockna. Jag ska gömma solen i moln, och månen ska inte ge något sken.
8 Ja, mörker ska råda överallt i landet.
9 I länder och bland folk du inte känner till ska man oroas över din undergång.
10 Skräcken ska sprida sig till många länder, och deras kungar ska darra av fruktan för vad jag gör med dig. De ska bäva när jag svingar mitt svärd framför dem. De ska frukta för sina egna liv den dag du faller.
11 Herren Gud säger: Kungen i Babylon ska drabba dig med sitt svärd.
12 Jag ska förgöra dig genom Babylons mäktiga armé, folkens stora skräck. Egypten ska gå under i sitt högmod med allt sitt folk.
13 Jag ska förgöra alla dina hjordar som betar utmed bäckarna, och varken människor eller djur ska längre störa dessa vattendrag.
14 Egyptens alla vatten ska ligga utan en krusning när landet ligger öde, säger Herren Gud.
15 När jag förgör Egypten och utplånar allt som finns där ska man förstå att det är jag, Herren, som har gjort det.
16 Ja, sjung en klagosång över Egypten! Låt alla folk sörja över landet och dess folk, säger Herren.
17 Två veckor senare, på den femtonde dagen i månaden, kom ett annat budskap från Herren till mig. Han sa:
18 Du människa, gråt över folkskarorna i Egypten och över andra väldiga nationer som också är på väg till dödsriket.
19 Vilket annat land är så vackert som du, Egypten? Och ändå är du dömd till dödsriket. Du ska begravas bland dem du föraktar.
20 I stora skaror kommer egyptierna att dödas av svärd, för svärdet är draget mot landet. Folket kommer att ställas till svars för vad de gjort.
21 De mäktiga i underjorden ska se dem komma och de ska förenas med alla andra som drabbats av dödens svärd.
22 Furstarna i Assyrien ligger där mitt bland gravarna av alla sina slagna och fallna.
23 Deras gravar är i dödsrikets djup. Alla dessa mäktiga män som en gång skapade skräck överallt är nu dödade av fiendens hand.
24 Elams stora kungar ligger där tillsammans med sitt folk. De var plågare medan de levde, och nu ligger de där i dödsriket. De har mött samma öde som alla de andra.
25 De har en viloplats bland de stupade, mitt bland sitt folks gravar. Ja, de satte skräck i folken medan de levde, men nu ligger de med skam i avgrunden, slagna av svärd.
26 Meseks och Tubals furstar finns där, omgivna av sina soldater, avgudadyrkare som en gång satte skräck i alla. Nu ligger de döda.
27 De är begravda som alla andra med sina vapen bredvid sig, täckta av sina sköldar och med svärden under sina huvuden. De var en skräck för alla medan de levde.
28 Nu ska du, Farao, också snart ligga där bland alla andra avgudadyrkare som dödats i krig.
29 Edom finns där med sina kungar och furstar. Trots sin tidigare makt och storhet ligger de där tillsammans med alla andra som dödats i strid, tillsammans med avgudadyrkare som hamnat i avgrunden.
30 Alla furstarna i norr finns där och alla stupade sidonier. En gång var de allas skräck, men nu ligger de där i förnedring. De ligger där i vanära tillsammans med alla de andra stupade i avgrunden.
31 När Farao kommer, blir han tröstad av att finna att han inte är den ende som har stupat med hela sin armé, säger Herren Gud.
32 En gång lät jag honom sprida skräck bland allt levande, men nu ska Farao och hans armé ligga bland alla andra avgudadyrkare som stupat i strid.
Hesekiel påminns om sin uppgift
33 Än en gång kom ett budskap från Herren till mig. Han sa:
2 Du människa, säg så här till ditt folk: Anta att jag låter en armé dra ut i strid mot ett land och folket i det landet utser en vaktpost
3 och att denne slår larm och varnar folket när han ser soldaterna komma.
4 Om någon hör larmet men inte bryr sig om det, så är det hans eget fel om han dör.
5 Han hörde ju varningen men ville inte lyssna. Det är hans eget fel. Om han hade lyssnat till varningen skulle han räddat sitt liv.
6 Men om vaktposten ser fienden komma och inte slår larm och varnar folket, kommer han ensam att vara ansvarig för allas död. De kommer att dö i sin synd, men vaktposten kommer att vara ansvarig för deras död.
7 Så är det med dig, du människa. Jag har utsett dig att vara en vaktpost för Israels folk. Därför ska du lyssna till vad jag säger och varna dem å mina vägnar.
8 När jag säger till den ogudaktige: 'Du kommer att dö!' och du då inte talar ut mitt ord så att han kan göra bättring, kommer han att dö i sin synd, men jag kommer att ställa dig till ansvar för det.
9 Men om du varnar honom och ber honom att göra bättring, kommer han att dö i sin synd om han inte lyder, men du är inte ansvarig för det.
10 Israels folk säger:'Vår synd tynger oss. Vi går under med vår skuld. Hur ska vi kunna leva?'
11 Men så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt att se någon enda ogudaktig dö. Jag vill att den ogudaktige vänder om från sin onda väg, så att han får leva. Vänd om, vänd om från din ogudaktighet! Varför ska du dö, Israel?
12 En rättfärdig mans goda gärningar kommer inte att rädda honom om han senare syndar, och en ogudaktig mans synd kommer inte att leda honom till döden, om han verkligen gör bättring.
13 Jag har sagt att den gudfruktige ska få leva. Men om han syndar och räknar med att hans tidigare goda gärningar ska rädda honom har han lurat sig själv. Inget av det goda han gjort ska bli ihågkommet. Jag ska döda honom på grund av hans synd.
14 Likaså om jag säger till den ogudaktige att han måste dö, men han då vänder om från sin synd och gör det som är rätt och riktigt,
15 till exempel lämnar igen panten till den som har lånat av honom eller lämnar tillbaka det han har stulit och så vandrar på rätta vägar och inte gör något ont - då ska han få leva.
16 Ingen av hans gamla synder ska dras upp inför honom, för han har vänt sig till det som är gott och ska få leva.
17 Ändå säger man att Herren inte är rättvis. Problemet är att det är ni som inte är det.
18 En gång till säger jag det: När den gudfruktige vänder sig till det som är ont, kommer han att dö.
19 Men om den ogudaktige omvänder sig från sin ondska och gör det som är rätt och rättfärdigt, ska han få leva.
20 Ändå påstår ni att Herren inte är rättvis. Men jag ska döma var och en av er efter hans gärningar.
Landet ska läggas öde
21 Under det tolfte året av vår landsflykt, på femte dagen i tionde månaden, kom en av dem som flytt från Jerusalem och berättade följande för mig: Staden har fallit.
22 Men Herrens hand hade kommit över mig kvällen innan, och han hade botat mig så att jag på nytt kunde tala när mannen kom med nyheterna.
23 Sedan kom detta budskap till mig:
24 Du människa, de utspridda rester av Juda som bor i ruinstäderna säger nu: 'Abraham var en ensam man, och ändå fick han hela landet! Vi är många, så vi borde kunna få det tillbaka!'
25 Men Herren Gud säger: Ni har ingen styrka, för ni gör det som är ont. Ni äter kött med blodet i. Ni tillber avgudar och ni dödar. Tror ni att jag tänker låta er få landet?
26 Mördare! Avgudadyrkare! Äktenskapsbrytare! Skulle ni få landet för er själva?
27 Säg så här till dem: Herren Gud säger: Så sant jag lever ska de som bor bland ruinerna stupa i strid. De som bor ute på fälten ska ätas upp av vilda djur, och de som finns i befästningar och grottor ska dö av pest.
28 Jag ska låta landet bli ödelagt, och det ska bli slut på Israels högfärd och makt. Israels bergsbyar ska bli så öde och övergivna att ingen ska vilja vandra genom dem.
29 När jag har ödelagt landet på grund av folkets synd, ska de förstå att jag är Herren.
30 Du människa, dina landsmän viskar bakom din rygg. De pratar om dig i husen och viskar om dig vid dörrarna och säger: 'Kom, nu ska vi ha roligt! Vi går och hör efter vad Herren har att säga till oss!'
31 De kommer som om de vore uppriktiga och menade allvar, och de sitter framför dig för att lyssna, men de har ingen tanke på att göra vad jag säger till dem. De talar så vackert om att älska Herren, men i sina hjärtan är det pengar de älskar.
32 Du har blivit som en som roar med sång och spel, en underhållare att lyssna till utan att fästa avseende till innehållet i hans budskap.
33 Men när alla dessa fruktansvärda saker händer dem - och de kommer att hända - då ska de förstå att en profet har varit bland dem.
Israel är Guds hjord
34 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, profetera mot Israels herdar, alla dessa ledare, och säg så här till dem: Herren Gud säger till er: Ve er, ni herdar som bara bryr er om ert eget. Ska inte herdar se till att fåren får att äta?
3 Ni äter upp det bästa själva och av ullen gör ni de finaste kläder, medan ni låter er hjord svälta.
4 Ni har inte tagit hand om de svaga, vårdat de sjuka eller förbundit de sårade och inte heller gått ut för att söka upp dem som sprungit bort och kommit vilse. I stället har ni härskat över dem med makt och grymhet.
5 Därför skingrades de och blev utan herde. De har blivit ett lätt byte för alla rovdjur.
6 Mina får strövade genom bergsbygder och över höjder överallt på jorden, men ingen letade efter dem eller var bekymrad för deras skull.
7 Därför ska ni lyssna till de här orden från Herren, ni herdar:
8 Så sant jag lever, säger Herren Gud, övergav ni min hjord och utlämnade fåren till att bli anfallna och dödade. Ni är inga goda herdar, för ni letade inte reda på dem. Ni åt själva och lät dem svälta.
9-10 Därför kommer jag att göra er ansvariga för det som händer min hjord. Jag ska ta ifrån er möjligheten att föda er själva på hjordens bekostnad.
11 Herren Gud säger: Jag kommer att söka efter mina får tills jag finner dem.
12 Jag är en god herde och håller reda på mina får. Jag ska rädda dem och föra dem tillbaka hem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag.
13 Jag ska leda dem tillbaka till deras rätta hem från alla de folk och länder där de befunnit sig. Ja, jag ska leda dem tillbaka till deras eget land, Israel, och ge dem bete på Israels berg och vid floderna, där landet är bördigt och gott.
14 Jag kommer att ge dem fint bete på Israels höjder. Där ska de få ligga i lugn och ro och äta av frodig grönska.
15-16 Jag själv ska vara en herde för mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren Gud. Jag ska söka upp alla som gått vilse och föra dem tillbaka hem i trygghet. Jag ska förbinda det som är brutet och bota de sjuka. Men de starka som utnyttjat er och levt väl på er bekostnad ska jag utrota.
17 Beträffande dig, mitt folk, du min hjord, säger Herren Gud: Jag ska döma varje får i min hjord och varje bagge och get.
18 Några av er behåller inte bara de bästa betesmarkerna för sig själva utan trampar också ner de övriga? Ni dricker först av det friska vattnet och grumlar det med era fötter för de andra!
19 Allt som återstår för resten av min hjord är det som ni redan har trampat ner.
20 Därför säger Herren Gud: Jag ska verkligen döma mellan de feta och de magra fåren.
21 Jag ska döma dem som knuffar och tränger min sjuka och hungriga hjord tills den är helt förskingrad.
22 Därför kommer jag själv att rädda min hjord. Den ska inte längre bli stångad och riven. Jag ska lägga märke till vilka som är feta och vilka som är magra, och varför det är på det sättet.
23 Jag ska sätta en herde över mitt folk, min tjänare David. Han ska ge dem bete och vara en god herde för dem.
24 Jag, Herren, ska också vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland mitt folk. Jag, Herren, har talat detta.
25 Jag ska ingå ett fredsfördrag med dem och driva ut alla farliga djur ur landet, så att mitt folk tryggt ska kunna slå läger även på ödsliga platser och sova tryggt i skogarna.
26 Jag ska göra mitt folk och deras land runt mitt berg till en välsignelse. Det ska komma skurar, ja, skurar av välsignelse, för jag ska inte hålla tillbaka regnet utan sända det i rätt tid.
27 Deras fruktträd och åkrar ska ge rikliga skördar, och alla ska leva i trygghet. När jag har brutit sönder deras ok och befriat dem från de män som hållit dem fångna och dragit nytta av dem ska de förstå att jag är Herren.
28 Andra folk ska inte längre besegra dem, och vilda djur ska inte heller anfalla dem. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.
29 Jag ska låta landet bli känt för sina skördar, så att mitt folk aldrig mer behöver hungra eller bli föraktat av hedniska folk.
30 På så sätt ska de lära sig att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, Israels folk, är mitt folk, säger Herren Gud.
31 Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är mitt folk och jag är er Gud, säger Herren.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica