Add parallel Print Page Options

Herren ska återsamla Israel

11 Sedan lyfte anden upp mig och förde mig över till templets östra port, där jag fick se tjugofem av de mest framstående männen i staden och bland dem de två officerarna Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son.

Då sa anden till mig: Du människa, det är de här männen som är skyldiga till alla de dåliga råd som man får i den här staden.

De säger till folket: 'Nu är det dags att bygga upp Jerusalem, för vår stad är som en sköld av järn och kommer att skydda oss från allt ont.'

Därför ska du, människa, profetera högt och tydligt mot dem.

Sedan kom Herrens Ande över mig och sa till mig att säga detta: Herren säger till Israels folk: Är det så ni säger? Ja, jag vet det, för allt som ni tänker känner jag till. Jag vet om varje tanke ni får.

Ni har dödat oavbrutet och fyllt gatorna i staden med era offer.

Därför säger Herren Gud: Tror ni att den här staden är som en sköld av järn? Nej, det är den inte! Den kommer inte att skydda er. Era slagna kommer att få ligga kvar bakom den skölden, men ni kommer att släpas fram och dödas.

Jag kommer att utsätta er för det krig ni har varit så rädda för, säger Herren Gud,

och jag kommer att ta er bort från Jerusalem och överlämna åt främlingar att verkställa min dom över er.

10 Ni ska alla bli dödade, och jag ska låta döma er vid Israels gränser, och ni ska förstå att jag är Herren.

11 Nej, den här staden kommer inte att vara någon järnsköld för er, som ni skulle kunna känna er trygga bakom. Jag kommer att jaga er ända bort till Israels gräns,

12 och ni ska förstå att jag är Herren. Ni har inte varit lydiga mot mig utan i stället följt sedvänjorna hos folken runt omkring er.

13 Medan jag profeterade dog plötsligt Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade: Herre, min Gud, tänker du döda varenda en i Israel?

14 Än en gång kom ett budskap från Herren:

15 Du människa, de som finns kvar i Jerusalem säger om sina landsflyktiga bröder: 'Det är för att de var så syndiga som Herren lät dem bli bortförda. Nu har Herren gett oss deras land!'

16 Men tala om för dem som lever i landsflykt att Herren Gud säger: Även om jag har förskingrat er till alla länder i hela världen, kommer jag ändå att beskydda er under den tid ni är där,

17 och jag kommer att samla er från de länder dit ni blivit spridda och ge er Israels land.

18 När ni kommer tillbaka, ska ni utplåna varje spår av denna avgudadyrkan.

19 Jag ska göra er ens till sinnes och ge er en ny ande. Jag ska ta bort era hjärtan av sten och ge er hjärtan fyllda av kärlek till Gud,

20 så att ni lyder mina lagar och blir mitt folk, och jag alltid kan vara er Gud.

21 Men beträffande dem som nu längtar efter avgudar i Jerusalem, kan jag bara säga att jag ska betala igen dem för deras synder, säger Herren Gud.

22 Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och över varelserna och deras hjul vilade Israels Guds härlighet.

23 Och Herrens härlighet lämnade staden och stannade över berget öster om staden.

24 Därefter förde Guds Ande mig tillbaka till Babylon, till de judar som levde i landsflykt där. Så slutade min syn över besöket i Jerusalem.

25 Jag berättade för mina landsflyktiga landsmän allt som Herren hade visat mig.

Hesekiel en förebild på landsförvisningen

12 På nytt kom ett budskap till mig från Herren:

Du människa, sa han. Du bor bland rebeller, som kunde känna till sanningen om de bara ville. De kunde höra mig om de bara lyssnade, men det vill de inte,

för de är upproriska. Därför ska du klart och tydligt visa dem vad det innebär att bli driven i landsflykt. Packa så mycket du kan bära på ryggen och lämna ditt hem. Gå mitt på ljusa dagen, så att alla kan se det, för det kan ju hända att de inser vad det betyder, trots att de är så upproriska.

Lägg ut din packning utanför huset redan mitt på dagen, så att alla kan se den. Lämna sedan huset på kvällen, som om du gav dig av i landsflykt och skulle börja en lång vandring.

Gräv dig igenom stadsmuren medan de ser på, och bär ut dina tillhörigheter genom hålet.

Låt dem se på när du lägger packningen på dina axlar, och vandra så iväg, bort i natten. Hölj över ditt ansikte och se dig inte omkring. Detta ska vara ett tecken för folket i Israel på allt det onda som ska komma över Jerusalem.

Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. Jag plockade ut så mycket jag kunde bära av mina tillhörigheter mitt på ljusa dagen, och på kvällen gjorde jag ett hål i muren med händerna. Med packningen på mina axlar gick jag ut i mörkret, medan folket såg på.

Följande morgon fick jag detta budskap från Herren:

Du människa, har inte dessa rebeller, Israels folk, frågat vad allt det här betyder?

10 Tala då om för dem att Herren Gud säger att det är ett budskap till kung Sidkia i Jerusalem och till allt folket i Israel.

11 Förklara för dem att det du gjorde var en demonstration av vad som kommer att hända dem, för de ska drivas ut ur sina hem och sändas bort i landsflykt.

12 Till och med kung Sidkia ska gå ut på natten genom ett hål i muren och bara ta med sig det han kan bära. Han ska täcka över sitt ansikte och inte kunna se.

13 Jag ska fånga honom i mitt nät och föra honom till Babylon, kaldeernas land. Själv ska han inte kunna se något, och han kommer att dö där.

14 Jag ska sprida hans tjänare och livvakter åt alla väderstreck och jaga dem med svärd.

15 Och när jag sprider ut dem bland folken, då ska de veta att jag är Herren.

16 Men jag ska skona några, och de ska varken dö i krig eller av hungersnöd eller sjukdom. Jag ska rädda dem så att de kan bekänna för folken hur onda de har varit, och de ska då veta att jag är Herren.

17 Därefter kom det här budskapet till mig från Herren:

18 Du människa, du ska bäva när du äter din mat! Ransonera vattnet, som om det var det sista du hade,

19 och säg till folket: Herren Gud säger att Israels folk och Jerusalem för sina synders skull ska tvingas ransonera sin mat med stor omsorg och i förtvivlan dricka av det lilla vatten som finns.

20 Städer ska förgöras och åkrar ligga öde, och ni ska förstå att jag är Herren.

21 På nytt kom ett budskap från Herren till mig:

22 Du människa, hur lyder ordspråket man använder i Israel? 'Med tiden blir alla profeter lögnare'.

23 Herren Gud säger: Jag ska göra slut på detta ordspråk, så att de inte använder det längre. Säg dem detta i stället: 'Det är dags för alla dessa profetior att uppfyllas.'

24 Då ska ni få se vad det blir av alla falska förutsägelser om fred och trygghet för Jerusalem.

25 Jag är Herren! Vad jag hotar med sker alltid. Det kommer inte att dröja längre, märk det, ni rebeller i Israel! Jag kommer att fullfölja mina hotelser under er egen livstid! säger Herren Gud.

26 Sedan kom detta budskap:

27 Du människa, Israels folk säger: 'Hans syner ligger långt, långt fram i tiden.'

28 Säg därför till dem: 'Herren Gud säger: Det är slut på alla uppskov! Jag kommer att göra det nu!'

Dom över falska profeter

13 Sedan kom detta budskap till mig:

2-3 Du människa, profetera mot de falska profeterna i Israel, som hittar på sina egna syner och påstår sig komma med budskap från mig, fast jag aldrig någonsin har talat till dem. Ve dem!

Lyssna Israel! Dessa dina 'profeter' är som schakaler bland ruiner. Allt omkring dem är död!

Vad har ni egentligen åstadkommit för att bygga upp Israels försvar så att det kan stå emot på Herrens dag? Har ni styrkt Israel i Herren?

Dina profeter ljuger och säger: 'Våra budskap är från Gud!' Men Gud har inte sagt dem något, och ändå räknar de med att han ska uppfylla deras egna 'profetior'.

Visst är det fråga om falska budskap när man påstår att de kommer från Herren, fast han aldrig har sagt något!

Därför säger Herren Gud: Jag ska förgöra er på grund av era falska syner och alla era lögner.

Jag ska motarbeta er, och ni ska inte längre tillhöra ledarna i Israel. Jag ska utplåna era namn, och ni ska aldrig mer få se ert eget land igen. Då ska ni förstå att jag är Herren.

10 Dessa onda män bedrar ju mitt folk genom att säga: 'Gud kommer att sända fred

11 Säg till dessa ogudaktiga byggnadsarbetare att deras mur kommer att rasa samman. En väldig regnstorm kommer att underminera den, och stora hagel och väldiga stormar ska bryta ner den.

12 Och när muren faller kommer folket att ropa: 'Varför talade ni inte om för oss att den inte var stark nog? Varför kalkade ni den och dolde bristerna?'

13 Ja, den kommer verkligen att falla. Herren Gud säger: Jag kommer att sopa bort den med min vredes hagel och min ilskas regnstorm.

14 Jag kommer att bryta ner er kalkade mur, och den kommer att falla över er och krossa er. Då ska ni förstå att jag är Herren.

15 Så ska äntligen min vrede mot muren vara uttömd. Om dem som prisade den ska jag säga: Både muren och dess byggare är borta.

16 De var falska profeter och påstod att Jerusalem skulle få leva i fred när det inte finns någon fred, säger Herren Gud.

17 Du människa, tala också till de kvinnliga profeter, som inbillar sig att Gud har gett dem budskap.

18 Herren säger: Stackars dessa kvinnor, som drar förbannelse över mitt folk, över både gammal och ung, genom att binda amuletter kring deras handleder och förse dem med magiska slöjor, så att de kan få makt över andra människor. De vägrar till och med att ge hjälp, om de inte själva vinner något på det.

19 För några få nävar korn eller ett stycke bröd är de beredda att vända mitt folk ifrån mig! De som annars inte behövde dö har blivit ledda till död! Och de har ljugit och lovat liv åt sådana som inte skulle leva.

20 Därför säger Herren: Jag kommer att krossa er, därför att ni jagar mitt folks själar med alla era magiska amuletter. Jag ska slita bort amuletterna och befria mitt folk. De ska flyga ut i frihet som burfåglar som kommit ut ur sina burar.

21 Jag ska dra av dem de magiska slöjorna och rädda dem undan er. De ska inte längre vara era offer, och ni ska förstå att jag är Herren.

22 Era lögner har slagit ner modet på de rättfärdiga, trots att jag inte ville det. Ni har uppmuntrat de ogudaktiga genom att lova dem liv, fastän de fortsätter i sin synd.

23 Men nu ska ni inte längre tillåtas att ljuga. Nu ska ni inte längre kunna bedra någon med syner som ni aldrig sett eller utöva er magi. Jag ska befria mitt folk ur era händer och förgöra er, och ni ska veta att jag är Herren.

Domsord och löften

11 Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten till Herrens hus, den som vetter mot öst. Vid ingången till porten stod tjugofem män, och bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, folkets ledare. Då sa han till mig: ”Du människa, detta är de män som tänker ut orätt och ger dåliga råd i den här staden. Det är de som säger: ’Det är inte tid att bygga hus.[a] Staden är grytan och vi är köttet.’ Profetera därför mot dem, människa, profetera!”

Sedan kom Herrens Ande över mig och sa till mig: ”Säg: Så säger Herren: Så här tänker ni, israeliter, jag vet vad som försiggår inom er. Ni har dödat många i denna stad och fyllt dess gator med lik.

Därför säger Herren, Herren: De dödade som ni har kastat här är köttet och staden är grytan. Men er ska jag föra bort härifrån. Ni fruktar för svärd, och svärdet ska jag låta drabba er, säger Herren, Herren. Jag ska föra bort er härifrån och överlämna er åt främlingar att verkställa min dom över er. 10 Ni ska falla för svärdet. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er, och ni ska inse att jag är Herren. 11 Staden ska inte vara någon gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er. 12 Då ska ni inse att jag är Herren. Ni har inte följt mina bud eller lytt mina lagar utan hållit er till lagarna hos folken runt omkring er.”

13 Medan jag profeterade dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade med hög röst: ”Herre, Herre, tänker du utplåna det som finns kvar av Israel?”

14 Herrens ord kom till mig: 15 ”Människa, det är om dina bröder, ja, om dina bröder och släktingar och om hela Israels folk som Jerusalems invånare säger: ’De är långt borta från Herren. Detta land har getts åt oss som arv och egendom.’

16 Säg därför: ’Så säger Herren, Herren: Även om jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder, har jag ändå varit en liten helgedom för dem i länderna de kommit till.’[b]

17 Säg därför: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats och ge er Israels land.’

18 När de har kommit dit, ska de avlägsna alla dess vidriga avgudar och avskyvärdheter. 19 Jag ska ge dem ett nytt hjärta[c], och jag ska ge dem en ny ande. Jag ska ta bort deras stenhjärtan och ge dem ett hjärta av kött, 20 så att de håller mina bud och följer mina lagar. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. 21 Men de som håller sig till sina vidriga avgudar och sina avskyvärdheter, dem ska jag vedergälla för det som de har gjort, säger Herren, Herren.”

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

22 Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och hjulen följde dem, och över dem vilade Israels Guds härlighet. 23 Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade över berget öster om den. 24 Anden lyfte mig, och i en syn från Guds Ande förde han mig till Kaldéen, till dem som levde i fångenskap där. Så försvann den syn jag fått se. 25 Jag berättade för de landsförvisade allt som Herren hade visat mig.

Hesekiel som förebild på folkets exil

12 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, du bor bland ett upproriskt släkte. De har ögon att se med men ser inte. De har öron att höra med men hör inte, för de är ett upproriskt släkte.

Därför ska du, människa, packa dina tillhörigheter så som för exil, och mitt på ljusa dagen ska du inför dem vandra bort från din plats till en annan plats, så att de ser det. Kanske ska de då förstå, trots att de är ett upproriskt släkte. För ut dina tillhörigheter, som du packat så som för exil, inför dem mitt på dagen, så att de ser det. Ge dig sedan iväg på kvällen, så att de ser det, och gå som landsflyktiga brukar gå. Gräv dig igenom muren, så att de ser det, och bär ut dina tillhörigheter genom hålet. Lägg packningen på dina axlar inför dem, och vandra så iväg med den, bort i skymningen. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, för jag gör dig till ett tecken för israeliterna.”

Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen bar jag ut mina tillhörigheter, som om jag skulle gå i exil. På kvällen gjorde jag ett hål i muren med händerna. Med packningen på mina axlar gick jag ut i skymningen, så att de såg det.

På morgonen kom Herrens ord till mig: ”Du människa, har inte detta upproriska släkte, Israels folk, frågat vad det är du gör?

10 Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Denna profetia gäller fursten i Jerusalem och allt folket i Israel som finns där.’ 11 Säg: ’Jag är ett tecken för er.’

Så som jag har gjort ska det gå dem. De ska gå i exil, föras bort i fångenskap.

12 Fursten som är bland dem ska i skymningen lyfta sin packning på axeln och gå ut. De ska göra ett hål i muren och ta ut honom genom det.[d] Han ska täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet. 13 Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska fångas i min snara. Jag ska sedan föra honom till Babylonien, kaldéernas land, men han ska inte se det, och han kommer att dö där. 14 Jag ska sprida alla som finns runt omkring honom, hans stab och alla hans trupper åt alla väderstreck och jaga dem med draget svärd. 15 De ska inse att jag är Herren, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. 16 Men jag ska låta några undkomma svärd, hungersnöd och pest, så att de ska kunna berätta om sina avskyvärda handlingar för folken som de kommer till. De ska då inse att jag är Herren.”

17 Herrens ord kom till mig: 18 ”Du människa, ät din mat med bävan, och drick ditt vatten skakande och ängslig. 19 Säg till folket i landet: ’Så säger Herren, Herren om Jerusalems invånare i Israels land: de ska äta sin mat i ängslan och dricka sitt vatten i fasa. Landet ska helt ödeläggas på grund av dess invånares våldsbenägenhet. 20 Bebodda städer ska ligga i ruiner och landet öde. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

21 Herrens ord kom till mig: 22 ”Du människa, vad är det för ordspråk ni har i Israels land: ’Tiden går och det blir ingenting av någon syn?’ 23 Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska göra slut på detta ordspråk, så att de inte mer använder det i Israel.’ Säg dem detta i stället: ’Det är snart dags för alla syner att uppfyllas. 24 Det ska inte mer finnas falska syner eller förföriska siarord bland israeliterna. 25 Jag, Herren, talar vad jag vill, och det går i uppfyllelse utan dröjsmål. I er egen tid, du upproriska släkte, ska jag uttala mitt ord och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren, Herren.’ ”

26 Herrens ord kom till mig: 27 ”Du människa, israeliterna säger: ’Hans syn ligger långt fram i tiden. Han profeterar om en avlägsen framtid.’ 28 Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Det ska inte dröja länge innan det ord jag har uttalat ska uppfyllas, säger Herren, Herren.’ ”

Dom över falska profeter

13 Herrens ord kom till mig: ”Människa, profetera mot Israels profeter som profeterar, säg till dem som profeterar utifrån sina egna ingivelser: Hör Herrens ord! Så säger Herren, Herren: Ve de dåraktiga profeter som följer sin egen ande och som inte har sett någonting! Dina profeter, Israel, är som schakaler bland ruiner. Ni har inte gått upp till rämnorna i muren, inte byggt upp muren runt israeliterna, så att de kan stå emot i striden på Herrens dag. De ser falska syner och deras spådomar är lögn. De säger: ’Så säger Herren’, trots att Herren inte har sänt dem. Ändå räknar de med att deras ord ska gå i uppfyllelse. Har det inte varit falska syner ni sett och lögnaktiga siarord som ni uttalat när ni säger: ’Så säger Herren’, fast jag inte har talat?

Därför säger Herren, Herren: Eftersom ni talar falska ord och ser lögnaktiga syner, är jag emot er, säger Herren, Herren. Jag ska ta tag i de profeter som ser falska syner och talar lögnaktiga siarord. De ska inte få tillhöra mitt folks råd, inte skrivas in i israeliternas släktregister, och inte heller får de komma in i Israels land. Då ska ni inse att jag är Herren, Herren.

10 De har lett mitt folk vilse genom att säga: ’Allt är väl’, när det inte alls är väl. När de bygger en mur, kalkar de den vit. 11 Säg till dessa som håller på med att kalka den att muren kommer att falla. Slagregn ska komma, hagel falla och stormvind bryta lös. 12 Och när muren faller ska man fråga er: ’Var är nu kalken ni strök på?’

13 Därför säger Herren, Herren: Jag ska i min vrede släppa lös en stormvind, i mitt raseri låta ett slagregn falla, och i min vredesglöd hagel föröda. 14 Jag ska bryta ner muren ni kalkat och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. Och när den faller ska ni gå under därinne. Då ska ni inse att jag är Herren. 15 Så ska jag uttömma min vrede mot muren och mot dem som kalkade den. Jag ska säga till er: Muren är borta, liksom de som kalkade den, 16 de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och såg syner att allt var väl, när det inte alls var väl, säger Herren, Herren.

17 Du människa, vänd dig mot de kvinnor bland ditt folk som profeterar utifrån sina egna ingivelser. Profetera mot dem 18 och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ve dessa som syr band för alla handleder och gör slöjor i olika längder för alla huvuden, för att fånga människoliv! Fångar ni mitt folks liv medan ni skonar era egna?[e] 19 För några handfull korn och några brödbitar vanhelgar ni mig inför mitt folk. Ni dödar dem som inte ska dö och låter dem leva som inte ska leva. Ni ljuger för mitt folk som gärna lyssnar på lögn.

20 Därför säger Herren, Herren: Jag ska agera mot era band som ni fångar människoliv med, som fåglar[f], jag ska slita dem från era armar. Jag ska släppa dem fria som ni har fångat som fåglar. 21 Jag ska slita av era slöjor och rädda mitt folk ur ert grepp. De ska inte längre vara ett byte för er. Då ska ni inse att jag är Herren. 22 Med era lögner har ni slagit ner modet på den rättfärdige, när jag inte ville bedröva honom. Ni har uppmuntrat den gudlöse, så att han inte vänder om från sitt onda leverne och räddar sitt liv. 23 Därför ska ni inte längre se falska syner eller spådomar. Jag ska befria mitt folk ur era händer. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

Footnotes

  1. 11:3 Grundtextens innebörd är osäker, framför allt vad gäller: Det är väl ingen tid att bygga hus?; det är även osäkert om satsen ska uppfattas som en fråga eller ej.
  2. 11:16 Eller: har jag ändå under en tid varit en helgedom för dem
  3. 11:19 Egentligen ett (enda) hjärta, i så fall kanske tänkt som kontrast till ett delat hjärta. Här följer översättningen dock några andra hebreiska handskrifter, som har ett nytt hjärta, och Septuaginta som har ett annat hjärta. Jfr också 18:31.
  4. 12:12 Satsen är svårtolkad. De kan syfta på fiendens armé som kom för att tillfångata kung Sidkia (”fursten”), och i så fall var det i första hand kungen som togs genom hålet, eller vem som helst som togs till fånga. Men det kan lika gärna tolkas som att det var packningen som togs genom hålet.
  5. 13:18 Innebörden av de hebreiska orden som här översätts band och slöjor är oviss, men av allt att döma var de något som tillverkades för magiska syften. Över huvud taget är versens innebörd osäker.
  6. 13:20 Grundtextens innebörd är osäker.

Från Jakob, Guds och Herrens Jesu Kristi tjänare, med hälsningar till judiska kristna som bor på olika håll i världen!

Uthållighet leder till mognad

Kära bröder, möter ni många svårigheter och prövningar? Då ska ni vara glada,

för när vägen är svår, får ni fler tillfällen att utveckla ert tålamod.

Se till att det växer. För när ert tålamod till sist har fått slå ut i full blom, kan ni möta vad som helst med en fulländad och stark karaktär.

Om ni vill veta Guds vilja, så gå till honom, för han kommer med glädje att ge er sin vishet. Han är alltid beredd att generöst ge av sin vishet till alla dem som ber honom om det. Han förebrår er aldrig om ni gör det.

Men när ni ber honom, ska ni vara säkra på att ni verkligen väntar er att han ska svara er, för ett tvivlande sinne är som havets vågor, som drivs hit och dit av vinden.

7-8 Och varje beslut som ni fattar kommer då att vara osäkert, eftersom ni först vänder er åt det ena hållet och sedan åt det andra. Om ni inte ber i tro, kan ni inte vänta er att Herren ska ge er ett bestämt svar.

En kristen som inte betyder så mycket i den här världen kan glädja sig åt att han är stor i Herrens ögon,

10-11 och den som är rik kan glädja sig åt att han själv är mer betydelsefull för Herren än all hans rikedom. Den rike kommer att vissna som en blomma, som snabbt förlorar sin skönhet i den brännande solen. Han kommer snart att dö och lämna alla sina brådskande angelägenheter efter sig.

12 Den människa är lycklig, som inte ger efter och handlar fel, när hon frestas. Hon ska få evigt liv som en segerkrans. Det har Gud lovat dem som älskar honom.

13 Och kom ihåg att det aldrig är Gud som frestar. Gud vill aldrig göra något orätt och frestar inte heller någon annan att göra det.

14 Frestelserna kommer från människans egna onda tankar och begär.

15 Dessa onda begär leder till onda handlingar och straffas till sist med döden.

16 Därför, kära bröder, ska ni inte låta er ledas vilse.

17 Men allt som är gott och fullkomligt kommer från Gud, ljusets skapare, han som lyser i evighet utan förändring eller skugga.

18 Av sin egen fria vilja gav han oss det nya livet genom budskapet om sanningen och vi blev de första barnen i hans nya familj.

Ord som kräver handling

19 Kära bröder, glöm aldrig att det är klokt att lyssna, att tänka efter innan man yttrar sig, och att inte tappa humöret.

20 Ilska och irritation gör oss inte till goda människor, och det kräver Gud att vi ska vara.

21 Därför ska ni göra er av med allt som är orätt i era liv, både invärtes och utvärtes. Vi ska vara ödmjukt glada för det underbara budskap vi har tagit emot, för det ger oss frälsning.

22 Och kom ihåg att detta är ett budskap som vi ska lyda. Ni lurar er själva om ni tror att det räcker att lyssna.

23 Om en människa bara lyssnar och inte lyder, är hon lik en man som ser sitt ansikte i en spegel.

24 Så snart han går därifrån, kan han inte se sig själv längre eller komma ihåg hur han ser ut.

25 Men den som ständigt ser in i Guds fullkomliga lag, som gäller fria människor, kommer inte bara ihåg den, utan gör också vad den säger. Då ska Gud välsigna honom rikt i allt han gör.

26 Den som säger att han är en kristen men inte behärskar sin vassa tunga, bedrar sig själv, och hans kristendom är inte mycket värd.

27 Värdefull i Guds, vår Fars ögon däremot är tjänsten att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor, att troget tjäna Herren och att inte bli påverkad av gudlösheten i världen.

Hälsning

Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus[a].

Till de tolv stammarna i förskingringen.

Hälsningar!

Tro och uthållighet

Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar[b]. Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga. Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.

Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om. Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren, kluven som han är och instabil i allt han gör.

En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning, 10 och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. 11 När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.[c] På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

12 Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Men om någon frestas[d], ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. 14 När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. 15 När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död. 16 Låt er inte luras, syskon! 17 Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker. 18 Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.

Omsätt budskapet i praktisk handling

19 Detta vet ni, mina kära syskon: var och en bör vara snabb till att lyssna, men sen till att tala och sen till vrede. 20 En människas vrede för ju inte med sig det som är rättfärdigt inför Gud. 21 Gör er därför av med all omoral och all ondska. Ta i ödmjukhet emot det budskap som har såtts i er och som har kraft att rädda ert liv.

22 Omsätt budskapet i praktisk handling och var inte bara dess åhörare. Annars bedrar ni er själva. 23 Den som hör budskapet men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel. 24 Han ser på sig själv, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut. 25 Men den som speglar sig själv i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer bort vad han hört, han ska bli lycklig i det han gör.

26 Den som menar sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga, han bedrar sitt hjärta. Hans tro är värdelös. 27 Men att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor som har det svårt och att inte låta sig påverkas av den här världen är uttryck för en tro som är ren och fläckfri inför Gud, vår Fader.

Footnotes

  1. 1:1 Se not till Matt 1:1.
  2. 1:2 Det grekiska ordet peirasmos kan också betyda frestelse beroende på sammanhanget. I vers 12-14 varierar därför översättningen; en frestelse är en mycket specifik prövning som Gud inte utsätter oss för.
  3. 1:11 Jfr Ps 103:15-16 och Jes 40:6-8.
  4. 1:13 Grekiskan har samma ord för fresta och pröva.