Add parallel Print Page Options

36 Och Besalel och Oholiab och alla andra konstförfarna män, åt vilka HERREN har givit vishet och förstånd till att veta huru de skola utföra allt arbete vid helgedomens förfärdigande, skola utföra det, i alla stycken såsom HERREN har bjudit.» Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet Förfärdigandet av tabernaklet, dess täckelse, överdrag, brädställning, förlåt och förhänge.

Därefter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstförfarna männen, åt vilka HERREN hade givit vishet i hjärtat, alla som av sitt hjärta manades att träda fram för att utföra arbetet.

Och de mottogo från Mose hela den gärd som Israels barn hade burit fram till utförande av arbetet vid helgedomens förfärdigande. Men man fortfor att bära fram till honom frivilliga gåvor, morgon efter morgon.

Då kommo alla de konstförfarna män som utförde allt arbetet till helgedomen, var och en från det arbete som han utförde,

och sade till Mose: »Folket bär fram mer än som behöves för att verkställa det arbete som HERREN har bjudit oss att utföra.»

Då bjöd Mose att man skulle låta utropa i lägret: »Ingen, vare sig man eller kvinna, må vidare arbeta för att göra något till helgedomen.» Så avhölls folket ifrån att bära fram flera gåvor.

Ty vad man hade skaffat samman var tillräckligt för allt det arbete som skulle göras, och man hade till och med över.

Så gjorde nu alla de konstförfarna arbetarna tabernaklet av tio tygvåder; av tvinnat vitt garn och av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn gjorde man dem, med keruber på, i konstvävnad.

Var våd gjordes tjuguåtta alnar lång och fyra alnar bred; alla våderna fingo samma mått.

10 Och man fogade tillhopa fem av våderna med varandra; likaså fogade man tillhopa de fem övriga våderna med varandra.

11 Och man satte öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden, ytterst på det hopfogade stycket; så gjorde man ock i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.

12 Femtio öglor satte man på den ena våden, och femtio öglor satte man ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarade emot varandra.

13 Och man gjorde femtio häktor av guld och fogade våderna tillhopa med varandra medelst häktorna, så att tabernaklet utgjorde ett helt.

14 Man gjorde och tygvåder av gethår till ett täckelse över tabernaklet; elva sådana våder gjorde man.

15 Var våd gjordes trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna fingo samma mått.

16 Fem av våderna fogade man tillhopa till ett särskilt stycke,

17 och likaledes de sex övriga våderna till ett särskilt stycke. Och man satte femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio öglor satte man i kanten på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket.

18 Och man gjorde femtio häktor av koppar för att foga tillhopa täckelset, så att det kom att utgöra ett helt.

19 Vidare gjorde man ett överdrag av rödfärgade vädurskinn till täckelset, och ytterligare ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå detta.

20 Bräderna till tabernaklet gjorde man av akacieträ och ställde dem upprätt.

21 Tio alnar långt och en och en halv aln brett gjordes vart bräde.

22 På vart bräde sattes två tappar, förbundna sinsemellan med en list; så gjorde man på alla bräderna till tabernaklet.

23 Och av tabernaklets bräder satte man tjugu på södra sidan, söderut.

24 Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att sätta under de tjugu bräderna, två fotstycken under vart bräde för dess två tappar.

25 Likaledes satte man på tabernaklets andra sida, den norra sidan, tjugu bräder,

26 med deras fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under vart bräde.

27 Men på baksidan av tabernaklet, västerut, satte man sex bräder.

28 Och två bräder satte man på tabernaklets hörn, på baksidan;

29 och vartdera av dessa var sammanfogat av två nedtill, och likaledes sammanhängande upptill, till den första ringen. Så gjorde man med dem båda, i de båda hörnen.

30 Således blev det åtta bräder med tillhörande fotstycken av silver, sexton fotstycken, nämligen två fotstycken under vart bräde.

31 Och man gjorde tvärstänger av akacieträ, fem till de bräder som voro på tabernaklets ena sida,

32 och fem tvärstänger till de bräder som voro på tabernaklets andra sida, och fem tvärstänger till de bräder som voro på tabernaklets baksida, västerut.

33 Och man satte den mellersta tvärstången så, att den gick tvärs över, mitt på bräderna, från den ena ändan till den andra.

34 Och bräderna överdrog man med guld, och ringarna på dem, i vilka tvärstängerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och tvärstängerna överdrog man med guld.

35 Man gjorde ock förlåten av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstvävnad, med keruber på.

36 Och man gjorde till den fyra stolpar av akacieträ och överdrog dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man göt till dem fyra fotstycken av silver.

37 Och man gjorde ett förhänge för ingången till tältet, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn,

38 och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar och deras kransar överdrog man med guld, och deras fem fotstycken gjordes av koppar.

37 Och Besalel gjorde arken av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög.

Och han överdrog den med rent guld innan och utan; och han gjorde på den en rand av guld runt omkring.

Och han göt till den fyra ringar: av guld och satte dem över de fyra fötterna, två ringar på ena sidan och två ringar på andra sidan.

Och han gjorde stänger av akacieträ och överdrog dem med guld.

Och stängerna sköt han in i ringarna, på sidorna av arken, så att man kunde bära arken.

Och han gjorde en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.

Och han gjorde två keruber av guld; i drivet arbete gjorde han dem och satte dem vid de båda ändarna av nådastolen,

en kerub vid ena ändan och en kerub vid andra ändan. I ett stycke med nådastolen gjorde han keruberna vid dess båda ändar.

Och keruberna bredde ut sina vingar och höllo dem uppåt, så att de övertäckte nådastolen med sina vingar, under det att de hade sina ansikten vända mot varandra; ned mot nådastolen vände keruberna sina ansikten.

10 Han gjorde ock bordet av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt.

11 Och han överdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av guld därpå runt omkring.

12 Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och runt omkring listen gjorde han en rand av guld.

13 Och han göt till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra hörnen vid de fyra fötterna.

14 Invid listen sattes ringarna, för att stängerna skulle skjutas in i dem, så att man kunde bära bordet.

15 Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med guld; så kunde man bära bordet.

16 Och han gjorde kärlen till bordet av rent guld, faten och skålarna, bägarna och kannorna med vilka man skulle utgjuta drickoffer.

17 Han gjorde ock ljusstaken av rent guld. I drivet arbete gjorde han ljusstaken med dess fotställning och dess mittelrör; kalkarna därpå, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den.

18 Och sex armar utgingo från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan.

19 På den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestående av en kula och en blomma, och på den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestående av en kula och en blomma; så gjordes på de sex armar som utgingo från ljusstaken

20 Men på själva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor.

21 En kula sattes under det första armparet som utgick från ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgick från ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgick från ljusstaken, i ett stycke med den: alltså under de sex armar som utgingo från den.

22 Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.

23 Och han gjorde till den sju lampor, så ock lamptänger och brickor till den av rent guld.

24 Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbehör.

25 Och han gjorde rökelsealtaret av akacieträ, en aln långt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och två alnar högt; dess horn gjordes i ett stycke därmed.

26 Och han överdrog det med rent guld, dess skiva, dess väggar runt omkring och dess hörn; och han gjorde en rand av guld därpå runt omkring.

27 Och han gjorde till det två ringar av guld och satte dem nedanför randen, på dess båda sidor, på de båda sidostyckena, för att stänger skulle skjutas in i dem, så att män med dem kunde bära altaret.

28 Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med guld.

29 Han gjorde ock den heliga smörjelseoljan och den rena, välluktande rökelsen, konstmässigt beredda.

38 Han gjorde ock brännoffersaltaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar högt.

Och han gjorde hörn därtill och satte dem i dess fyra hörn; i ett stycke därmed gjordes hörnen. Och han överdrog det med koppar.

Och han gjorde altarets alla tillbehör, askkärlen, skovlarna, skålarna, gafflarna och fyrfaten. Alla dess tillbehör gjorde han av koppar.

Och han gjorde till altaret ett galler, ett nätverk av koppar, och satte det under dess avsats, nedtill, så att det räckte upp till mitten.

Och han göt fyra ringar och satte dem i de fyra hörnen på koppargallret, för att stängerna skulle skjutas in i dem.

Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med koppar.

Och han sköt stängerna in i ringarna på altarets sidor, så att man kunde bära det med dem. Ihåligt gjorde han det, av plankor.

Han gjorde ock bäckenet av koppar med dess fotställning av koppar och använde därtill speglar, som hade tillhört de kvinnor vilka hade tjänstgöring vid ingången till uppenbarelsetältet.

Han gjorde ock förgården. För den södra sidan, söderut, gjordes omhängena till förgården av tvinnat sitt garn, hundra alnar långa;

10 till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.

11 Likaledes gjordes de för norra sidan hundra alnar långa; till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.

12 Och för västra sidan gjordes omhängen som voro femtio alnar långa; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.

13 Och för framsidan, österut, gjordes de femtio alnar långa.

14 Omhängena gjordes femton alnar långa på ena sidan därav, med tre stolpar på tre fotstycken; likaledes gjordes omhängena på andra sidan femton alnar långa -- alltså lika på båda sidor om porten till förgården -- med tre stolpar på tre fotstycken.

15 Alla omhängena runt omkring förgården gjordes av tvinnat vitt garn;

16 och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar överdrogos med silver;

17 alla förgårdens stolpar försågos med kransar av silver.

18 Och förhänget för porten till förgården gjordes i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, tjugu alnar långt och fem alnar högt, efter tygets bredd, i likhet med förgårdens omhängen;

19 och till det gjordes fyra stolpar på fyra fotstycken, av koppar; men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar överdrogos med silver, och deras kransar gjordes av silver.

20 Alla pluggarna till tabernaklet och till förgården runt omkring gjordes av koppar.

21 Följande är vad som beräknas hava åtgått till tabernaklet, vittnesbördets tabernakel, vilken beräkning gjordes efter Moses befallning genom leviternas försorg, under ledning av Itamar, prästen Arons son;

22 och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, förfärdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose,

23 och till medhjälpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, en man kunnig i snideri och konstvävnad och i konsten att väva brokigt med mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn.

24 Det guld som användes till arbetet, vid förfärdigandet av hela helgedomen, det guld som hade blivit givet såsom offer, utgjorde sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar, efter helgedomssikelns vikt.

25 Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inmönstrades, utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.

26 En beka, det är en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom på var person, på var och en som upptogs bland de inmönstrade, var och en som var tjugu år gammal eller därutöver: sex hundra tre tusen fem hundra femtio personer.

27 Och de hundra talenterna silver användes till gjutningen av fotstyckena för helgedomen och av fotstyckena för förlåten, ett hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart fotstycke.

28 Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna användes till att göra hakar till stolparna och till att överdraga deras knoppar och göra kransar till dem.

29 Och den koppar som hade blivit given såsom offer utgjorde sjuttio talenter och två tusen fyra hundra siklar.

30 Därav gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetältets ingång, så ock kopparaltaret med tillhörande koppargaller och altarets alla tillbehör,

31 vidare fotstyckena till förgården, runt omkring, och fotstyckena till förgårdens port, äntligen alla tabernaklets pluggar och alla förgårdens pluggar, runt omkring.

Arbetet med boningen påbörjas

36 Besalel och Oholiav och alla andra som Herren har gett en begåvning som konsthantverkare ska bygga och inreda boningen såsom Herren har befallt.”

Mose sammankallade sedan Besalel och Oholiav och alla skickliga män som Herren utrustat och som kände sig kallade till arbetet, för att sätta igång. Mose gav dem alla gåvor som israeliterna hade skänkt till arbetet med helgedomen. Varje morgon kom det nya frivilliga gåvor. Då kom konsthantverkarna som utförde olika arbeten för helgedomen till Mose och sa: ”Folket kommer med mer än det behövs för arbetet som Herren har befallt att göra.”

Då skickade Mose runt ett meddelande i lägret att ingen vare sig man eller kvinna behövde komma med fler gåvor. Så slutade de att komma med mer. De hade redan mer än nog av vad som behövdes för arbetet.

Boningen

(2 Mos 26:1-37)

De skickliga hantverkarna gjorde boningen av tio våder av tvinnat fint lingarn och av blått, purpurrött och karmosinrött garn med keruber på i konstvävnad. Varje våd var 14 meter lång och 2 meter bred. Våderna var lika stora. 10 Dessa våder fästes vid varandra fem och fem. 11 Utmed kanten på dessa två stycken fästes öglor gjorda av blått garn, varje ögla mitt emot en annan ögla på det andra stycket. 12 På ena våden gjordes 50 öglor och på andra stycket 50, så att de motsvarade varandra. 13 Sedan gjorde man 50 hakar av guld för att förena öglorna. På så sätt fästes dessa stycken ihop till en sammanhängande boning.

14 Man gjorde elva gethårsvåder till ett tält över boningen. 15 Varje våd var 15 meter lång och 2 meter bred. De var lika stora. 16 Man förenade fem av dessa våder till ett stycke och de sex andra till ett annat stycke. 17 Sedan gjorde man 50 öglor utmed kanten av det ena hopsatta stycket 18 och 50 öglor utmed kanten av det andra hopsatta stycket.

19 Så gjorde man ett överdrag av rödfärgade baggskinn på tältet och över detta i sin tur ett överdrag av getskinn.

20 Till boningens sidor användes brädor av akacieträ som man ställde upprätt. 21 Varje brädas höjd var 5 meter och bredden 75 centimeter. 22 Varje bräda hade två tappar som hörde ihop. Alla boningens brädor gjordes likadana. 23 Man gjorde 20 brädor för boningens södra sida. 24 Man gjorde 40 socklar av silver, två under var och en av de 20 brädorna med dess två tappar. 25 På norra sidan av boningen gjordes också 20 brädor 26 med 40 socklar av silver, två för varje bräda. 27 Den västra sidan, baksidan, gjordes av sex brädor 28 och två hörnbrädor på baksidan. 29 Dessa hörnbrädor var dubbla upptill och nertill till den första ringen. Så gjordes de båda hörnbrädorna. 30 Det var alltså sammanlagt åtta brädor med 16 socklar av silver, två under varje bräda.

31 Därefter tillverkades tvärstänger av akacieträ, fem till brädorna på boningens ena sida, 32 fem till brädorna på andra sidan och fem till brädorna på baksidan, västerut. 33 Den mellersta av dessa tvärstänger placerade man så att den gick tvärs över, mitt på brädorna, från den ena ändan till den andra. 34 Brädorna och tvärstängerna drogs över med guld, och ringarna för tvärstängerna gjorde man av rent guld.

35 Ett förhänge gjordes av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn i konstvävnad med keruber på. 36 Till det gjordes fyra stolpar av akacieträ överdragna med guld och med fyra hakar av guld och man göt fyra socklar av silver för dem.

37 Sedan gjorde man ett förhänge till tältets ingång, en konstvävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. 38 Till det gjordes fem stolpar med fem hakar. Stolparna med sina huvuden och band var överdragna med guld, och de fem socklarna var gjutna i koppar.

Arken tillverkas

(2 Mos 25:10-22)

37 Därefter tillverkade Besalel arken av akacieträ, 125 centimeter lång och 75 centimeter bred och 75 centimeter hög. Den var klädd med rent guld både invändigt och utvändigt och hade en rand av guld runt omkring. Fyra ringar av guld sattes fast ovanför arkens fyra fötter, två på var sida. Sedan gjorde han stänger av akacieträ och drog över dem med guld och sköt in dem genom ringarna på arkens sidor, så att man kunde bära den.

Sedan gjorde han ett lock av rent guld. Det var 125 centimeter långt och 75 centimeter brett. Han gjorde två keruber av hamrat guld vid de båda ändarna av försoningsstället, en kerub vid den ena och en vid den andra ändan av locket. De var gjorda i ett stycke med locket. Keruberna hade sina vingar utbredda över locket så att de täckte den och de hade ansiktena vända mot varandra nedåt mot försoningsstället.

Bordet

(2 Mos 25:23-30)

10 Han gjorde också ett bord av akacieträ, en meter långt, en halv meter brett och 75 centimeter högt. 11 Det var överdraget och kantat med guld. 12 Runt omkring det gjorde han en list lika bred som en hand och runt den en rand av guld. 13 Och han göt fyra ringar av rent guld och satte dem i hörnen vid de fyra bordsbenen 14 tätt intill listen, så att man skulle kunna bära bordet med stängerna som sköts in i ringarna. 15 Stängerna gjordes av akacieträ överdraget med guld till att bära bordet med. 16 Av rent guld gjorde han sedan kärlen till bordet, faten, skålarna, bägarna och kannorna för dryckesoffren.

Lampstället tillverkas

(2 Mos 25:31-40)

17 Lampstället gjorde han också av rent, hamrat guld. Det var gjort i ett enda stycke: fot, stam, grenar och utsmyckningar med blad, knoppar och blommor. 18 Det hade sex armar, tre på var sida av stammen. 19 Till varje arm gjordes tre utskurna skålar, formade som mandelträdsblommor. Så gjorde man med alla sex armarna som gick ut från stammen. 20 På mittstammen fanns fyra skålar, formade som mandelblommor och knoppar, 21 en blomma under varje armpar som gick ut från stammen, gjorda i ett stycke, sammanlagt sex armar. 22 Dekorationerna och armarna var alla gjorda i ett stycke av rent hamrat guld. 23 Sedan gjorde han sju oljelampor till den och tänger och brickor till dessa, allt av rent guld. 24 Hela lampstället var gjort av 34 kilo renaste guld.

Rökelsealtaret tillverkas

(2 Mos 30:1-5; 30:22-38)

25 Rökelsealtaret gjordes av akacieträ. Det var en halv meter i fyrkant och en meter högt och dess horn var gjorda i ett stycke med själva altaret. 26 Han drog rent guld över dess överdel, sidor och horn och gjorde en guldkant runt det. 27 Sedan gjorde han två guldringar som sattes fast nedanför kanten på två motsatta sidor för att hålla stängerna som man kunde bära altaret med. 28 De var av akacieträ, överdragna med guld.

29 Han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena, välluktande rökelsen, konstfärdigt tillredda.

Brännofferaltaret tillverkas

(2 Mos 27:1-8)

38 Brännofferaltaret tillverkade han också av akacieträ, 2,5 meter i kvadrat och 1,5 meter högt. I vart och ett av de fyra hörnen gjorde han ett horn gjort i ett stycke med altaret. Altaret drog han över med koppar. Alla tillbehör till altaret gjorde han i koppar, askkärl, skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Han gjorde också ett galler, ett kopparnät, som sattes nertill under altarlisten och räckte upp till halva höjden av altaret. Han göt fyra ringar som hållare för bärstänger i de fyra hörnen på kopparnätet. Han gjorde bärstängerna av akacieträ och drog över dem med koppar. Dem sköt han in i ringarna på altarets sidor så att altaret kunde bäras. Altaret gjorde han av plankor och lämnade det öppet inuti.

Tvättfatet

(2 Mos 30:18)

Till tvättfatet och ställningen som båda var av koppar använde han speglar[a], gåvor från de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet.

Förgården byggs

(2 Mos 27:9-19)

Sedan gjorde han förgården. På den södra sidan gjordes 50 meter långa förhängen av tvinnat fint lingarn 10 med 20 stolpar och 20 socklar av koppar. Stolparnas krokar och band gjordes av silver. 11 På den norra sidan gjordes också 50 meter långa förhängen, med 20 stolpar och 20 socklar av koppar och med krokar och band av silver. 12 På den västra sidan gjordes 25 meter långa förhängen med tio stolpar och tio socklar med hakar och band av silver. 13 Den östra sidan var också 25 meter lång.

14 Förhängena där var sju och en halv meter åt ena hållet, med tre stolpar och tre socklar. 15 Likaså var de sju och en halv meter åt andra hållet, med tre stolpar och tre socklar. 16 Alla förhängen runt förgården var gjorda av tvinnat fint lingarn. 17 Stolparnas socklar var av koppar, och alla hakar och band var av silver, och stolphuvudena överdrogs också med silver. Alla förgårdens stolpar hade band av silver.

18 Förhänget för ingången till förgården var gjort i brokig vävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. Det var 10 meter långt och 2,5 meter högt, efter tygets bredd, i likhet med förhänget runt förgården. 19 Till det gjordes fyra stolpar med fyra socklar av koppar och med hakar och band av silver och stolphuvudena var också överdragna med silver.

20 Alla pluggar som användes till boningen och förgården var av koppar.

Materialåtgång till boningen

21 Följande är en sammanfattning av hur mycket som användes till boningen, förbundstecknets boning, sammanställd på Moses befallning genom leviternas försorg och under ledning av Itamar, prästen Arons son. 22 Besalel, Uris son och sonson till Hur av Judas stam, hade gjort allting såsom Herren hade befallt Mose. 23 Som medhjälpare hade han Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam. Denne var också en kunnig yrkesman och skicklig i snideri och design och i att väva konstvävnad med blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn.

24 Folket gav offergåvor av guld till en vikt av drygt ett ton, och allt detta användes till boningen med dess tillbehör.[b]

25 Silvret som menigheten gav vid folkräkningen vägde tre och ett halvt ton, 26 sex gram per man för var och en som fyllt tjugo år, sammanlagt 603 550 män. 27 Till socklarna för helgedomens väggar och socklarna för förhänget gick det åt närmare tre och ett halvt ton silver, 34 kilo till varje sockel. 28 De 20 kilo som var kvar användes att överdra stolphuvudena med och till hakarna och banden.

29 Som offergåva hade också getts närmare två och ett halvt ton koppar 30 vilket användes till socklarna vid uppenbarelsetältets ingång och till kopparaltaret med kopparnätet och altarets övriga tillbehör, 31 samt till socklarna runt förgården och socklarna till förgårdens port samt till alla pluggar till boningen och förgården.

Footnotes

  1. 38:8 Polerade metallskivor.
  2. 38:24 Här har ett försök gjorts att översätta vikterna från grundtexten till våra motsvarigheter. De är dock högst ungefärliga p.g.a. variationer i systemet genom tiderna (t.ex. ”talent”, mängden av guld till varje sockel i v. 27, som här beräknats till 34 kilo, kan också ha varit lägre; talenten tros ha varierat mellan 20 och 40 kilo genom tiderna).

23 Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar

och sade: »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.

Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.

De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.

Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.

De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna

och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'.

Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder.

Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder 'fader', ty en är eder Fader, han som är i himmelen.

10 Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus.

11 Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.

12 Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.

13 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.

14  15 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än I själva ären!

16 Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet, så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden av sin ed'!

17 I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?

18 Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.'

19 I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan?

20 Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå.

21 Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri.

22 Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå.

Read full chapter

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Mark 12:38-39; Luk 11:43-46; 20:45-46)

23 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar och sa: ”Dessa skriftlärda och fariseer sitter på Moses stol. Därför ska ni lyda och följa vad de säger, men följ inte deras exempel, för de talar gärna, men handlar inte efter sina egna ord. De binder ihop tunga bördor som de lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att flytta dem.

Allt de gör, gör de för att synas. De går omkring med breda böneremmar[a] på armarna och sätter långa tofsar[b] på sina mantlar. De älskar att sitta vid honnörsborden under festerna, och i synagogorna tar de plats på främsta raden. De vill gärna bli hälsade med respekt på torgen och kallas ’rabbi[c]’ av alla människor.

Men låt aldrig någon kalla er ’rabbi’, för bara en är er läromästare, och ni är alla syskon. Kalla inte heller någon här på jorden ’fader’, för bara en är er Fader, han som är i himlen. 10 Och låt ingen kalla er ’lärare’, för bara en är er lärare, Kristus. 11 Den som vill bli stor bland er måste bli de andras tjänare. 12 Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.

Jesus anklagar de religiösa ledarna

(Luk 11:39-42; 11:44; 11:47-52)

13 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma in hindrar ni.[d]

15 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare, som kan resa över både hav och land för att vinna en enda proselyt, men sedan gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.

16 Ve er, ni blinda ledare! Ni påstår att om man svär vid templet betyder det ingenting, men om man svär vid guldet i templet är det bindande. 17 Blinda dårar! Vilket är viktigast, guldet, eller templet som gör guldet heligt? 18 Ni säger också att om man svär vid altaret betyder det ingenting, men om man svär vid gåvan på altaret är det bindande. 19 Blinda dårar! Vilket är störst, gåvan på altaret, eller altaret som gör gåvan helig? 20 När någon svär vid altaret svär han både vid altaret och vid allt som är på det, 21 och när någon svär vid templet svär han både vid templet och vid honom som bor i det. 22 När någon svär vid himlen, så svär han vid Guds tron och vid honom som sitter där.

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:5 Böneremmarna innehöll små kapslar med citat från 2 Mos 13:9,16 och 5 Mos 6:8; 11:18, där det står att Israels folk bildligt talat skulle fästa Guds budskap runt sina armar.
  2. 23:5 Enligt 4 Mos 15:38-39 skulle tofsarna påminna Israels folk om att lyda Gud.
  3. 23:7 rabbi är hebreiska. Grundbetydelsen är mästare, lärare, liknande läromästare.
  4. 23:13 En del handskrifter har en extra vers: 14 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare, som äter ut änkor från deras hem och för syns skull ber långa böner. Ni ska därför få en strängare dom.