Folket ångrar sig

33 Herren sa till Mose: Led nu detta folk som du förde ut ur Egypten till det land som jag en gång med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande.

² Jag ska sända en ängel framför dig som ska fördriva kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.

³ Det är ett land som 'flyter av mjölk och honung'. Men själv ska jag inte följa med er, eftersom ni är ett sådant envist och motspänstigt folk, för jag skulle då hela tiden frestas att utplåna er.

⁴ När folket hörde dessa stränga ord, blev de bedrövade och tog av sig alla sina smycken.

⁵ Herren hade nämligen bett Mose att säga till dem: Ni är ett envist och motspänstigt folk. Om jag var tillsammans med er bara en liten stund, så skulle jag utplåna er. Ta nu av er alla era smycken, så ska jag sedan se på vad jag ska göra med er.

⁶ Från den stunden bar de inte längre några smycken.

Uppenbarelsetältet

⁷ Mose brukade slå upp ett tält som han kallade uppenbarelsetältet utanför lägret. Den som ville rådfråga Herren fick gå ut till tältet.

⁸ Varje gång Mose gick dit, ställde sig alla upp och iakttog honom från ingången till sina tält till dess han kommit fram.

⁹ När han gått in i tältet kom molnpelaren ner och stannade framför ingången. Där var den medan Herren talade med Mose.

¹⁰ När folket såg molnpelaren föll de ner och tillbad vid ingången till sina tält.

¹¹ Inne i uppenbarelsetältet talade Herren ansikte mot ansikte med Mose, precis som man talar med en vän. Efteråt gick Mose tillbaka till lägret, men den unge mannen, Josua, Nuns son, som var hans tjänare, stannade kvar där.

Mose vill se Gud

¹² Mose talade med Herren och sa till honom: Du har sagt till mig: 'Led detta folk till löfteslandet

¹³ Om det nu är så, visa mig då tydligt den väg du vill jag ska gå, så att jag kan förstå dig och vandra på det sätt du vill. Glöm inte bort att detta folk är ditt folk!

¹⁴ Herren svarade honom: Jag ska själv gå med dig och se till att du lyckas.

¹⁵ Mose hade nämligen sagt: Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till.

¹⁶ Om du inte går med oss, vem ska då kunna veta att jag och mitt folk har funnit nåd inför dina ögon och att vi är annorlunda än alla andra folk på hela jorden?

¹⁷ Och Herren hade svarat Mose: Ja, jag ska verkligen göra vad du har bett mig om, för du har funnit nåd inför mig och är min vän.

¹⁸ Då bad Mose att få se Guds härlighet.

¹⁹ Herren svarade: Jag ska låta min skönhet gå förbi dig, och jag ska tala om för dig vad mitt namn 'Herren' betyder. Jag visar mig barmhärtig och nådig mot vem jag vill.

²⁰ Men du kan inte få se mitt ansiktes härlighet, för en människa kan inte se mig och leva.

²¹ Men stå här på klippan bredvid mig.

²² När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och övertäcka dig med min hand tills jag har gått förbi.

²³ Sedan ska jag ta bort handen, och du ska få se mig på ryggen, men mitt ansikte får du inte se.

De tio buden på nya stentavlor

34 Herren sa till Mose: Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på nytt skriva de ord som fanns på tavlorna du slog sönder.

² Gör dig klar att i morgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget.

³ Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era hjordar gå och beta i närheten av berget.

⁴ Mose högg ut två stentavlor, lika de första han haft, och steg tidigt på morgonen upp på berget Sinai, som Herren hade sagt till honom, och han hade tavlorna med sig.

⁵ Då steg Herren ner i molnpelaren och ställde sig bredvid honom och gick förbi honom och ropade ut sitt namn.

⁶ Jag är Herren, den nådefulle och barmhärtige Guden, ropade han, som inte lätt blir vred men är stor i kärlek och sanning.

⁷ Jag, Herren, bevisar min trofasta kärlek till tusentals människor genom att förlåta deras synder, men jag låter inte den skyldige slippa straffet utan utkräver det av syndarens barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generation.

⁸ Mose föll då ner inför Herrens ansikte och tillbad

⁹ och sa: Om det är sant att jag funnit nåd inför dina ögon, Herre, gå då med oss till löfteslandet. Ja, det är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss våra synder och missgärningar och ta emot oss som dina egna.

¹⁰ Herren svarade: Ja, jag ska ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under som aldrig tidigare gjorts någonstans på hela jorden, och hela Israels folk ska få se Herrens makt, den väldiga makt som jag ska uppenbara på er.

¹¹ Er del av förbundet blir att hålla alla mina bud. Då ska jag fördriva amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna för er.

¹² Men var mycket noga med att inte kompromissa med folket i det land ni kommer till, för om ni gör det kommer ni snart att vandra på deras ogudaktiga vägar.

¹³ I stället ska ni riva ner deras avgudaaltaren, krossa deras stenstoder och hugga ner deras heliga träpålar.

¹⁴ Ni ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en Gud som kräver absolut trohet och fullkomlig överlåtelse.

¹⁵ Ni ska inte sluta fredsfördrag av något slag med de folk som bor i landet, för de är andligt sett prostituerade och otrogna mot mig genom att de offrar till andra gudar. Om ni blir vänner med dem och någon av dem inbjuder er att vara med och tillbe hans avgud, ligger det nära till hands att ni gör det.

¹⁶ Och ni kommer att acceptera att deras döttrar blir hustrur åt era söner. Då kommer era söner att bli otrogna mot mig genom att tillbe sina hustrurs gudar.

¹⁷ Se till att ni inte gjuter några fler avgudar åt er!

¹⁸ Var noga med att hålla det osyrade brödets högtid under sju dagar, precis som jag har sagt åt er att göra under den bestämda tiden i april månad. Det var ju i den månaden som ni lämnade Egypten.

¹⁹ Allt förstfött av hankön ska tillhöra mig, även boskap, får och getter.

²⁰ En förstfödd åsnefåle kan lösas med ett lamm, men om någon inte vill lösa in den, ska han krossa dess nacke. Men era förstfödda söner måste allesammans lösas in. Ingen får komma inför mig tomhänt.

²¹ Även under sådd och skörd ska ni bara arbeta sex dagar och vila på den sjunde.

²² Ni ska fira veckohögtiden i början av veteskörden och bärgningshögtiden vid årets slut.

²³ Vid dessa högtider, liksom vid påsk, alltså tre gånger om året, ska hela den manliga befolkningen i Israel träda fram inför Herren.

²⁴ Ingen ska anfalla eller erövra ert land när ni går fram inför Herren dessa tre gånger om året. Jag ska fördriva nationerna åt er och utvidga era gränser.

²⁵ Ni får inte använda jäst bröd vid era offer till mig och ingenting av påsklammets kött får lämnas kvar till följande morgon.

²⁶ Det bästa av den första skörden varje år ska ni ta med er till Herrens, er Guds, tabernakel. En killing får ni inte koka i dess moders mjölk.

²⁷ Och Herren sa till Mose: Skriv ner dessa lagar som jag har gett dig, för de är villkoren för mitt avtal med dig och med Israel.

²⁸ Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Medan han var där skrev Gud ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna.

²⁹ När Mose kom tillbaka ner från berget med stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han varit tillsammans med Gud.

³⁰ Hans ansikte sken så att Aron och folket i Israel var rädda för att närma sig honom.

³¹ Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem.

³² Senare kom allt folket till honom, och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på berget.

³³ När Mose hade slutat tala med dem hängde han en slöja över sitt ansikte,

³⁴ men varje gång han gick in för att tala med Herren, tog han av slöjan. När han kom ut igen talade han om för folket vilka instruktioner Gud hade gett honom,

³⁵ och folket kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen till nästa gång han skulle tala med Gud. 35 ¹ Mose sammankallade så småningom allt folket till ett möte och sa till dem: Följande Herrens lagar måste ni lyda:

² Arbeta bara sex dagar, för den sjunde dagen är till för att vila på, en helig dag som ska användas för att tillbe Herren. Den som arbetar på den dagen måste dö.

³ Gör inte ens upp eld i era hem då.

Material till tabernaklet

⁴ Sedan fortsatte han: Detta är vad Herren har befallt:

^5-9 Alla ni som vill, som har generösa hjärtan, kan ge dessa offer till Herren:Guld, silver och koppar, mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn och gethår, rödfärgade fårskinn, getskinn, akacieträ, olja till ljusstaken. Guld, silver och koppar, mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn och gethår, rödfärgade fårskinn, getskinn, akacieträ, olja till ljusstaken.Kryddor till smörjelseoljan och till rökelsen, och onyxstenar och andra stenar till efoden och bröstskölden.

^10-19 Jag uppmanar alla skickliga konsthantverkare att komma och tillverka vad Gud har befallt oss: tabernaklet med dess överdrag, häktor, brädor, tvärstänger, stolpar och socklar, arken och dess stänger, benådningsplatsen, förhänget som ska dela av helgedomen, bordet med dess bärstänger och alla dess tillbehör, skådebröden, ljusstaken med dess tillbehör, lampor och olja, rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan och rökelsen, förhänget till tabernaklets ingång, brännofferaltaret, koppargallret till altaret, dess bärstänger och tillbehör, tvättfatet med dess ställning, inhägnaden till förgården, stolparna och deras stöd, förhänget till förgårdens port, tältets pluggar och förgårdens pluggar med deras linor, prästernas vävda kläder, som ska användas när de gör tjänst i tältet och prästen Arons och hans söners heliga kläder.

²⁰ Allt folket gick så till sina tält för att göra i ordning gåvorna.

²¹ De, vilkas hjärtan blivit manade av Guds Ande, kom sedan tillbaka med sina gåvor till tabernaklet och dess utsmyckning och till de heliga kläderna.

²² Både män och kvinnor kom, alla som var villiga. De bar fram sina offer av guld inför Herren, smycken, örhängen, ringar, halsband och många andra föremål av guld.

²³ Somliga kom med mörkblått, purpurrött, rosenrött eller vitt garn eller gethår eller rödfärgade fårskinn eller getskinn.

²⁴ Andra kom med offer av silver och koppar till Herren och andra åter med akacieträ som behövdes som byggnadsmaterial.

²⁵ De kvinnor som var skickliga att sy och spinna gjorde i ordning mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn och bar fram det.

²⁶ Andra kvinnor kunde spinna gethår och gjorde det med glädje.

²⁷ Ledarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar som skulle användas för efoden och bröstskölden,

²⁸ samt kryddor och olja till ljusstaken och smörjelseolja och välluktande rökelse.

²⁹ Varje man och kvinna som önskade hjälpa till med det som Herren hade befallt dem genom Mose kom på detta sätt frivilligt och bar fram gåvor till honom.

^30-31 Mose sa till dem: Herren har speciellt utsett Besalel, Uris son och sonson till Hur av Juda stam, till ledare för arbetet. Han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och med begåvning att utföra alla slags arbeten,

³² de mest underbara hantverk av guld, silver och koppar,

³³ att slipa stenar till infattningarna och även att snida i trä. Ja, han är verkligen kunnig i allt sådant arbete.

³⁴ Gud har också gett honom och Oholiab gåvan att undervisa andra. (Oholiab är son till Ahisamak av Dans stam.)

³⁵ Gud har gett dem båda en ovanlig skicklighet som juvelerare, träsnidare och formgivare av broderier i mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn och som vävare. De har den yrkesskicklighet som vi behöver just nu.