Add parallel Print Page Options

Ha inte för bråttom med att öppna munnen,
    och yttra dig inte förhastat om någonting inför Gud,
för Gud är i himlen och du på jorden.
    Låt alltså dina ord vara få.
Drömmar kommer av mycket arbete
    och dåraktigt tal av många ord.

När du har gett Gud ett löfte, så dröj då inte med att fullfölja det, för han har inget till övers för dårar. Håll det du lovat! Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar något som du sedan inte fullföljer. Låt inte din mun förleda dig till att synda, och säg inte till sändebudet[a] att det var ett misstag att lova något. Varför skulle Gud behöva bli vred för dina ord och förstöra vad du har gjort? Med många drömmar kommer meningslöshet och mångordighet. Frukta du Gud!

Rikedomens förgänglighet

Om du ser att en fattig förtrycks och att rätt och rättfärdighet åsidosätts i provinsen, bli inte förvånad. Varje tjänsteman övervakas ju av dem som är högre i rang, och dessa har i sin tur sina överordnade. Men det är till förmån för landet att det finns en kung som låter jorden brukas.[b]

Den som älskar pengar får aldrig nog,
    inte heller den som älskar rikedom.
Även detta är meningslöst.

10 Ju mer man får av det goda,
    desto fler blir det som tär på det.
Vad har då ägaren för glädje av rikedomen,
    förutom att få se den?

11 En arbetare sover gott,
    vare sig han har mycket eller lite att äta,
men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

12 Jag har sett något ont och beklämmande under solen:

hopsparad rikedom blir till olycka för sin ägare.
13     Om hans egendom genom någon olycka går förlorad,
och om han har en son, får denne ingenting.
14     Lika naken som han föddes går han bort.
Inget av det som han med möda samlat ihop, kan han ta med sig.

15 Också detta är ont och beklämmande.

Som han kom ska han också gå bort.
    Vad får han för nytta av att bemöda sig med det som försvinner i vinden?
16 Hela sitt liv lever han i mörker och stor oro,
    sjukdom och bitterhet.

Livsglädje är en gåva av Gud

17 Jag har också insett att det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sitt arbete som hon bemödar sig med under solen, så länge Gud låter henne leva, för det är hennes del. 18 Om Gud ger en människa rikedom och ägodelar och låter henne njuta av dem, ta dem till sig och glädja sig åt sin möda, är det en gåva från Gud. 19 Hon reflekterar inte ofta över sina levnadsdagar, eftersom Gud fyller hennes sinne med en djup glädje.

Hela livet är meningslöst

Jag har sett ett annat ont fenomen under solen, och det vilar tungt på människan: Det är när Gud ger någon rikedom, ägodelar och ära, så att han inte saknar något han önskar, men att Gud sedan inte låter honom njuta av det, utan det får en främling göra. Detta är meningslöst, bedrövligt och ont.

Om en man har hundra barn och får leva riktigt länge, men hur länge han än lever ändå inte kan njuta av det goda och inte ens får någon begravning, då säger jag att ett dödfött foster är lyckligare än den mannen. Meningslös var dess existens, det har gått in i mörkret och i mörkret höljs också dess namn. Även om det aldrig fått sett solen eller vetat om någonting, så har det mer ro än en sådan man. Och även om han lever tusen år två gånger om, men inte förmår glädjas över allt det goda han fått, så går väl alla slutligen till en och samma plats?

All den möda som människan gör sig är för hennes levebröd,
    och ändå blir hennes hunger aldrig tillfredsställd.
Vilken fördel har den vise framför dåren?
    Vad har den fattige för nytta av att veta
hur man ska hantera livet?
    Vad ögonen ser är bättre
än det man trånar efter.
    Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

10 Allt som finns har redan sitt namn,
    och det är känt vad människan är.
Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare än hon.
11     Ju fler ord, desto mer meningslöst – och till vilken nytta?

Vem vet vad som är bra för människan i livet, under de få och meningslösa dagar hon vandrar här som en skugga? Och vem kan tala om för människan vad som kommer att hända under solen efter att hon är borta?

Visa levnadsråd

Ett gott rykte är bättre än den dyrbaraste parfym,
    och dödsdagen är bättre än födelsedagen.
Det är bättre att gå till ett sorgehus än till ett festställe,
    för det är varje människas öde,
och det bör varje levande betänka.
    Att sörja är bättre än att skratta,
för ett nedstämt ansikte gör gott för hjärtat.[c]
    Den vises tankar är i sorgehuset
men dårens på nöjesställen.
    Det är bättre att bli kritiserad av en vis man
än att lyssna på dårars sång.
    Som törnris som sprakar under grytan
är dårens skratt.
    Även det är meningslöst.

Rofferi gör en vis man till en dåre,
    och mutor fördärvar hans sinne.

Slutet är bättre än början,
    tålamod är bättre än högmod.
10 Var inte för snabb med att reta upp dig,
    för förargelse bor i dårars hjärtan.

11 Säg inte: ”Varför var det bättre förr?”
    för det är inte av vishet du ställer den frågan.
12 Vishet är lika bra som ett arv,
    en förmån för dem som ser solen.
13 Visheten beskyddar, och det gör även pengar,
    men fördelen med kunskapen
är att visheten ger sin ägare liv.

14 Se på Guds gärningar:

Vem kan göra rakt
    vad han har gjort krokigt?
15 Var glad under de goda tiderna,
    men inse i onda tider att Gud har gjort dem båda,
och människan kan inte utforska
    vad som kommer härefter.
16 I mitt meningslösa liv har jag sett
att den rättfärdige går under i sin rättfärdighet
    och den gudlöse lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig eller alltför vis.
    För varför skulle du fördärva dig själv?
18 Var inte alltför gudlös,
    och var inte en dåre.
Varför skulle du dö i förtid?
19     Det bästa är att gripa tag i det ena
utan att släppa det andra.
    Den som fruktar Gud slipper hamna i ytterligheter.

20 För den vise är visheten en större styrka
    än tio mäktiga män i staden.

21 Det finns ingen rättfärdig på jorden
    som gör gott och aldrig syndar.

22 Bry dig inte om vartenda ord som sägs av andra,
    så slipper du höra när din tjänare förbannar dig.
23 Du vet ju inom dig hur ofta du själv har förbannat andra.

24 Allt detta har jag prövat med visheten.

Jag sa: ”Jag vill bli vis”,
    men det övergick min förmåga.
25 Vad visheten än är, så är den långt borta
    och mycket grundläggande –
vem kan någonsin finna den?
26     Sedan beslöt jag att försöka lära känna,
utforska och söka visheten och meningen,
    för att inse att det onda är oförnuft och dårskapen vanvett.

27 Jag fann att bittrare än döden är en kvinna,
    vars hjärta är snaror och nät,
och vars händer är bojor.
    Den som är god inför Gud undgår henne,
men syndaren blir hennes fånge.

28 ”Se vad jag funnit,” säger Predikaren,

”jag har lagt det ena till det andra
    för att finna en mening,
29 som jag har sökt men inte funnit:
Jag har funnit en ärbar[d] man bland tusen,
men jag har inte funnit en enda ärbar kvinna bland dem.

30 Se, bara detta har jag funnit:
    Gud skapade människorna rättsinniga,
    men själva söker de allt annat.”

Att leva vist

(8:1—12:14)

Vem är som den vise
    som vet förklaringen till saker och ting?
Visheten lyser upp en människas ansikte
    och förvandlar hennes stränga uppsyn.

Jag säger:[e] Lyd kungen, så som du med ed svurit inför Gud att göra. Ha inte bråttom bort ur kungens närhet, och låt dig inte bli inblandad i något ont, för han gör som han vill. Kungens ord har en stor auktoritet, och vem kan säga till honom: ”Vad gör du?”

Den som lyder hans bud drabbas inte av något ont.
    Den vise känner till tid och domslut.
Det finns tid och domslut för allting,
    och människans ondska vilar tungt på henne.

Eftersom ingen vet vad som kommer att hända,
    vem kan tala om för henne vad som ska ske?
Ingen har makt över vinden,
    ingen kan hindra den.
Ingen har heller makt över sin dödsdag,
    och ingen kommer undan striden.
Ondskan kan inte rädda sina utövare.

Orättvisor

Allt detta har jag sett när jag betraktat det som sker under solen i en tid då en människa utövar makt över en annan, till sin egen olycka. 10 Jag har sett onda människor bli begravda, de som brukade komma och gå på den heliga platsen, och som sedan prisades i staden där de gjorde detta.[f] Även detta är meningslöst.

11 När domen inte genast fälls över det onda, kommer människorna att vilja göra ännu mer ont. 12 Men även om en syndare begår hundra onda gärningar och ändå får leva länge, så vet jag att det kommer att gå bra för dem som fruktar Gud. 13 Det går inte bra för den onde, och hans liv förlängs inte heller likt skuggan, eftersom han inte fruktar Gud.

14 Meningslöst är det som händer här på jorden: Det finns rättfärdiga som får vad de onda förtjänar och onda som får vad de rättfärdiga förtjänar. Även detta är meningslöst.

Arbetsglädje är en gåva från Gud

15 Då lovordade jag glädjen, eftersom det inte finns något bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är det som följer henne i hennes möda under den tid som Gud låter henne leva under solen.

Alla har samma väg att gå

16 När jag åtog mig att lära känna visheten och betrakta all den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig någon sömn – 17 då insåg jag att allt som Gud har gjort under solen är bortom människans fattningsförmåga. Hur människan än anstränger sig för att komma underfund med det, fattar hon det inte. Även om den vise säger sig veta, kan han ändå inte fatta.

Footnotes

  1. 5:5 Det är osäkert om det är Guds sändebud (ängel) som avses, eller en präst/tempeltjänare som övervakade att löftena infriades.
  2. 5:8 Grundtextens innebörd är oviss.
  3. 7:4 Tanken är antingen att människan mår bra av att sörja öppet, eller: …trots att ansiktet är nedstämt kan man vara vid gott mod.
  4. 7:29 ärbar är i bägge fallen ett tillägg för att lyfta fram grundtextens innebörd, där man resp. kvinna i detta sammanhang står för något dygdigt, ärovärt.
  5. 8:2 Grundtextens innebörd är osäker; säger finns inte där.
  6. 8:10 Grundtexten har blev bortglömda i stället för prisades; översättningen följer här andra hebreiska handskrifter samt Septuaginta och andra gamla översättningar.