Add parallel Print Page Options

Allt är meningslöst

Författare: Salomo, kungen i Jerusalem, Davids son, Predikaren.

Allt är meningslöst, det finns ingenting som är värt något.

3-7 Vad får egentligen en människa ut av allt sitt arbete? Generationer kommer och går, men det gör varken till eller från. Solen går upp och ner och skyndar sig runt för att gå upp igen. Vinden blåser åt söder och åt norr, fram och tillbaka utan att komma någonstans. Floderna rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt, och vattnet återvänder till floderna och flyter sedan än en gång ut i havet.

8-11 Allt detta är oerhört tröttsamt. Det spelar ingen roll hur mycket vi får se, för vi blir ändå aldrig nöjda. Och hur mycket vi än får höra får vi inte nog.Historien upprepar sig. Ingenting är nytt under solen. Allt har gjorts eller sagts tidigare. Kan man peka på något som verkligen är nytt? Hur kan man veta att det inte redan fanns för längesedan? Vi vet inte vad som har hänt i det förflutna, och i framtiden kommer inte heller någon att veta vad vi haft för oss.

12-15 Jag, Predikaren, var kung i Israel och bodde i Jerusalem. Jag bestämde mig för att utforska hela universum. Då upptäckte jag att det inte var någon lycklig lott Gud hade tilldelat människan. Allt hon gör är meningslöst, det är som att jaga efter vinden. Det som är fel kan inte rättas till, och det är ingen mening med att tänka på det som har varit.

16-18 Jag sa för mig själv: Jag har skaffat mig mer kunskap än någon annan tidigare kung i Jerusalem. Jag har mer förstånd och vet mer.Jag ansträngde mig verkligen för att bli vis, men nu inser jag att det också var som att jaga efter vinden, för ju mer visdom jag skaffade mig, desto mer bekymmer fick jag. Att få mera kunskap gör bara ont.

Att glädja sig är meningslöst

1-2 Jag sa för mig själv: Nu ska du vara glad! Njut av allt och gör dig glada dagar! Men jag upptäckte att det också var meningslöst.Det är dumt att alltid skratta och meningslöst att jämt försöka vara glad!

Men mitt i mitt sökande efter att bli vis kom jag på idén att pigga upp mig med vin.Men det var dåraktigt och jag insåg vad som var rätt för människan att göra under sin levnad.

4-6 Sedan trodde jag att jag skulle bli nöjd genom att sätta igång stora byggnadsprojekt. Jag byggde hus och anlade vingårdar, trädgårdar, parker, fruktodlingar, och slutligen byggde jag stora dammar som skulle användas för bevattning av alla planteringar.

7-8 Därefter köpte jag slavar, både män och kvinnor, och andra föddes i mitt hem. Jag skaffade mig också väldiga fårhjordar och annan boskap, mycket större än någon av de andra kungarna före mig hade haft. Och från de provinser som jag regerade över samlade jag in mängder av silver och guld.För att få underhållning skaffade jag mig en sångkör som bestod av både män och kvinnor. Dessutom var jag omgiven av vackra kvinnor.

Jag blev alltså större och mäktigare än någon av de tidigare kungarna i Jerusalem, och jag litade till min vishet och min klarsyn för att kunna bedöma allt.

10 Jag skaffade mig allt jag ville ha och behövde inte avstå från något som kunde göra mig glad. Jag tyckte om att arbeta hårt, och den glädjen var egentligen den enda lön jag fick för allt slit.

Att arbeta är meningslöst

11 Men när jag såg på allt det som jag hade prövat, tyckte jag alltsammans var meningslöst, precis som om jag jagat efter vinden, och ingenstans fann jag något som hade verkligt värde.

12 Då började jag att jämföra vishet med dårskap, och vem som helst borde komma till samma slutsats som jag gjorde:

13-14 Vishet är förmer än dårskap, precis som ljuset är bättre än mörkret, och att den vise har förmåga att se, medan dåren är blind. Men ändå upptäckte jag något som var gemensamt för både visa och dårar, nämligen att

15 alla kommer att dö. Jag kommer att dö precis som dåren. Och vad har då all min vishet för värde? När jag insåg detta fann jag också att visheten var meningslös,

16 för den vise och dåren ska ju båda dö, och snart är de glömda.

17 Därför hatar jag livet, eftersom alltsammans är så meningslöst. Ja, allt, allt är tomhet och som att jaga efter vinden.

18 Det retar mig att jag måste lämna frukten av allt mitt arbete åt andra.

19 Och vem vet om min son kommer att bli vis eller dåraktig? Ändå kommer allt jag har att överlämnas åt honom. Det bekymrar mig verkligen!

20-23 I min förtvivlan slutade jag därför upp med att söka tillfredsställelse genom hårt arbete. Jag förstod att även om jag använde hela mitt liv till att söka efter vishet och kunskap så måste jag en dag lämna alltsammans till någon som inte lagt två strån i kors för att få det. Utan att behöva prestera något får han allt. Och det är inte bara dåraktigt, utan även orättvist. Vad får alltså en människa för allt sitt hårda arbete? Jo, dagar fyllda av sorg och bekymmer och bittra, sömnlösa nätter. Allt detta är ju i högsta grad löjligt.

24-26 Jag kom alltså fram till att det inte fanns något bättre för en människa än att glädja sig åt mat och dryck och arbete, men till slut insåg jag att också den glädjen kommer från Gud. För vem kan äta eller vara glad om han är skild från honom? Gud ger visdom, kunskap och glädje åt dem som gör hans vilja. Men om syndaren lyckas spara ihop något, så tar Gud ifrån honom det och ger det åt dem som lever för honom. Här ser vi alltså ännu ett exempel på hur dåraktigt det är att jaga efter vinden.

Allt i sin tid

Allt har sin rätta tid:

En tid att födas,En tid att döEn tid att planteraEn tid att skörda

En tid att dödaEn tid att helaEn tid att förstöraEn tid att bygga upp

En tid att gråtaEn tid att skrattaEn tid att sörjaEn tid att dansa

En tid att röja bort stenarEn tid att samla stenarEn tid att kramasEn tid att låta bli att kramas

En tid att hittaEn tid att tappa bortEn tid att behållaEn tid att kasta bort

En tid att riva sönderEn tid att sy ihopEn tid att vara tystEn tid att tala

En tid att älskaEn tid att hataEn tid för krigEn tid för fred.

Vad får man då egentligen ut av sitt arbete?

10 Jag har tänkt på det när jag ser allt det arbete som Gud har gett människan.

11 Allt har sin rätta tid och plats. Men även om Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan, kan hon ändå inte överblicka allt vad Gud gör.

12 Därför drog jag den slutsatsen, att för det första finns det inget bättre för människan än att vara glad och njuta av livet så länge det varar.

13 Och för det andra, att om hon kan äta och dricka och vara glad, trots att hon släpar och sliter, så är det också en gåva från Gud.

14 Och en sak vet jag bestämt, och det är att vad Gud än gör så består det för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Guds avsikt med detta är att människan ska visa honom respekt.

15 Allt som finns, det fanns för längesedan, och allt som händer nu har hänt förut. Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång.

16 Dessutom har jag lagt märke till att brottsligheten breder ut sig och att orättfärdigheten överallt har trängt undan rättvisan. Till och med domstolarna är korrumperade.

17 Jag sa för mig själv: En gång kommer Gud att döma allt vad människan gör, både gott och ont.

18 Då insåg jag att Gud låter världen fortsätta på sitt syndiga sätt, så att han ska kunna pröva människosläktet, och människorna ska inse att de inte är bättre än djuren.

19 Både människor och djur andas ju samma luft, och alla dör de. Människan har inget företräde framför djuren.

20 Alla går mot samma mål - till den jord som de har kommit ifrån och måste vända tillbaka till.

21 Vem kan bevisa att människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?

22 Därför förstod jag att det inte kunde finnas något bättre för människorna än att de var lyckliga i sin uppgift, för vem kan se in i framtiden? Låt dem därför vara glada för stunden.

Sorg och orättvisa finns överallt

Därefter såg jag på nytt all den orättvisa och all den sorg som fanns på jorden. Jag såg de förtrycktas tårar och ingen tröstade dem.

Jag insåg att de döda har det bättre än de som lever.

Lyckligast av alla är de som aldrig blivit födda och därför sluppit se all ondska och alla orättvisor här i världen.

Sedan lade jag märke till att avundsjukan är den kraft som driver människor till att sträva efter framgång. Men detta är också meningslöst och som att jaga efter vinden.

5-6 Man säger att dåren inte vill arbeta, utan hellre svälter, och kanske är det så. Det är bättre att leva under små omständigheter och ha frid och ro i sinnet än att arbeta och slita, när det i alla fall i längden bara är som ett slag i luften.

Jag upptäckte också någonting annat här på jorden som är meningslöst.

Ta till exempel en man som är alldeles ensam. Han har ingen son och ingen bror, och ändå arbetar han intensivt för att skaffa sig större rikedomar. För vems skull arbetar han, och varför försakar han så mycket? Alltsammans är bedrövligt och fullständigt meningslöst.

Fördelen med gemenskap

Två kan uträtta mer än dubbelt så mycket som en, och resultatet blir bättre.

10 Om den ene faller, kan den andre hjälpa honom upp igen. Men om en man faller när han är ensam, kan han råka illa ut.

11 Dessutom kan två värma varandra en kall natt om de ligger under samma filt, men hur ska den ensamme bli varm?

12 Och om någon står ensam kan han bli överfallen och nerslagen, men två kan stå emot och klara sig. Ännu bättre är det givetvis med tre, för en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

Framgång varar inte för evigt

13 Det är bättre att vara en fattig men vis ung man, än att vara en gammal och dåraktig kung som vägrar att lyssna till råd.

14 En sådan ung man skulle nå framgång även om han kom direkt från fängelset, ja, han skulle till och med kunna bli kung, fastän han var född i fattigdom.

15 Alla är ivriga att hjälpa en sådan ung man, till och med om det gäller att ta över tronen.

16 Han skulle kunna bli ledare för miljoner och enormt populär, men sedan växer en yngre generation upp och störtar honom! Alltså märker vi gång på gång hur allt är meningslöst och som att jaga efter vinden.

Ha respekt för Gud

1-2 Ha öronen öppna och försök lära dig något när du går till templet! Var inte som dåren, som inte inser att det är synd att ge Gud förhastade löften. Gud är i himlen, och du håller till på jorden. Säg därför inte mer än vad som är nödvändigt. För mycket bekymmer ger dig mardrömmar och dårskap gör dig till en pratmakare.

När du har lovat Gud att du ska göra någonting, så dröj då inte med det, för Gud har inget till övers för dårar. Håll det du lovat!

Det är mycket bättre att tiga med att du ska göra något, än att säga att du ska göra något som du sedan inte gör.

5-6 I så fall får din mun dig att synda. Och försök inte försvara dig genom att säga till Guds sändebud att det var ett misstag att lova något. Gud kan då bli förargad på dig och han kan då förstöra allt vad du har. Det är dåraktigt att drömma i stället för att handla, och en mängd tomma ord kan förorsaka fördärv. Visa i stället respekt för Gud.

Om du ser att en rik förtrycker en fattig, och att man överallt i landet vägrar att ge dem rätt, ska du inte bli överraskad! Varje tjänsteman tar ju order från dem som är högre, och varje högre tjänsteman i sin tur ser upp till sina överordnade.

Men över dem alla finns kungen, och vilken tillgång är det inte med en kung som brukar sin makt på rätt sätt!

Den som älskar pengar får aldrig nog, och det är vansinnigt att tro att pengar och rikedom ger lycka!

10 Ju mer du tjänar, desto större utgifter får du. Vad är det då för glädje med rikedomen, förutom möjligen glädjen att se pengarna rinna mellan fingrarna?

11 En arbetare sover gott, vare sig han har något att äta eller inte, men den som är rik oroar sig och drabbas av sömnlöshet.

12-13 Det finns ett annat allvarligt problem som jag har sett överallt. Människor sparar sina pengar för att ha dem när de behöver dem bättre, men genom någon olycklig affär så förlorar de allt. Följden blir att deras barn inte ärver något.

14 Vi kom till denna världen utan någonting, och vi lämnar den utan någonting.

15 Det här är, som jag sa, ett mycket allvarligt problem. Allt arbete som en människa utfört har varit resultatlöst. Allt är som bortblåst.

16 Resten av sitt liv måste hon leva i mörker och sorg - nedstämd, bitter och arg.

Livsglädje är en gåva av Gud

17 Men jag har insett att det i varje fall finns en sak som är bra. Det är att äta och dricka och acceptera sin ställning i livet och glädja sig åt sitt arbete så länge Gud låter en leva, oavsett vilken uppgift man än har fått.

18-19 Och naturligtvis är det bra om Gud ger en människa rikedom och hälsa, så hon kan njuta av det hon äger. Att vara glad över sitt arbete och acceptera sin lott här i livet, ja, det är verkligen en Guds gåva.

20 Och den som gör det behöver aldrig sörja över sitt förflutna, för Gud fyller honom med glädje.

Hela livet är meningslöst

Det finns en stor orättvisa som jag har sett överallt i världen.

Gud har gett en del människor stor rikedom och ära, så att de kan få allt de vill, men sedan har han inte gett dem möjlighet att njuta av det. Snart dör de, och andra får alltsammans! Det är både meningslöst och smärtsamt.

Även om en man har hundra söner och lika många döttrar och får leva tills han blir riktigt gammal, men ändå inte fått ut något av livet och inte ens har pengar till en hederlig begravning, då hade det varit bättre att han aldrig blivit född.

För ett dödfött barn som med detsamma överlämnas åt mörkret utan att ha fått något namn har det bättre än han.

Fast det aldrig har sett solen, eller vetat om dess existens, så har det mer ro än en gammal olycklig man.

Och även om en människa lever tusen år två gånger om, men inte finner någon glädje, vad är det då för nytta med det hela?

7-8 Både visa och dårar lever och arbetar för att skaffa sig mat, och aldrig tycks de få nog. Båda ställs inför samma problem, men det är bara den vise som vet hur han ska leva.

Att drömma om det man inte har är lika meningslöst som att jaga efter vinden.

10 Allt är bestämt av Gud. Redan för länge sedan bestämde han varje människas livsväg. Därför är det ingen idé att diskutera med Gud om sitt öde.

11 Ju fler ord du använder desto tommare blir de, så varför bry sig om att tala över huvud taget?

12 Vem kan säga hur man bäst bör använda de få dagarna under sitt korta liv? Och vem kan veta något om framtiden sedan han är död?

Predikarens personliga erfarenhet

(1:1—2:23)

Allt är meningslöst

Ord av Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem.

”Tomhet, idel tomhet”[a],
    säger Predikaren,
”tomhet, idel tomhet,
    allt är tomhet.”

Vad får en människa ut av allt sitt arbete,
    som hon bemödar sig med under solen?
Generationer kommer och generationer går,
    men jorden består för evigt.
Solen går upp och solen går ner
    och skyndar sig tillbaka dit där den gick upp.
Vinden blåser åt söder och vänder mot norr,
    fram och tillbaka, om och om igen,
    och återvänder alltid till sin gång.
Alla floder rinner ut i havet,
    men havet blir aldrig fullt,
och dit floderna har runnit förr,
    dit återvänder de igen.
Alla ord är otillräckliga,
    ingen kan någonsin säga allt.
Ögat får aldrig nog av att se,
    och örat fylls inte av vad det hör.
Det som gjorts förr
    kommer att göras igen.
    Ingenting är nytt under solen.
10 Finns det något om vilket man kan säga: ”Det här är nytt”,
    så har det ändå funnits sedan urminnes tider, långt före oss.
11 Dem som funnits i början minns man inte,
    och de som ska komma,
    kommer också att glömmas av sina efterkommande.

Att vara vis är meningslöst

12 Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 Jag bestämde mig för att i vishet studera och utforska allt som görs under himlen. Denna tunga uppgift har Gud gett människan att plåga sig med. 14 Jag såg på allt som görs under solen, och allt är meningslöst, ett jagande efter vind.

15 Det som är krokigt kan inte rätas ut,
och det som fattas kan inte räknas.

16 Jag sa för mig själv: ”Jag har blivit stor och skaffat mig mer visdom än någon annan som varit före mig i Jerusalem. I mitt innersta har jag sett mycken vishet och kunskap.” 17 Jag ansträngde mig för att förstå vishet och kunskap, och likaså dumhet och dårskap, och jag insåg att även det var ett jagande efter vind,

18 för ju mer visdom som kommer, desto mer sorg,
    ju mer kunskap, desto mer lidande.

Att glädja sig är meningslöst

Jag sa till mig själv: ”Nu får du pröva på glädjen och njuta av det goda”, men även det var meningslöst. ”Skrattet är dåraktigt,” sa jag, ”och vad tjänar glädjen till?” Jag kom på att jag kunde pigga upp mig med vin men ändå bevara visheten. Och jag ville hålla fast vid dårskapen, tills jag såg vad som var bra för människobarnen att göra under himlen under sina livsdagar.

Jag åtog mig stora projekt, jag byggde hus åt mig och anlade vingårdar. Jag anlade åt mig trädgårdar, parker med alla slags fruktträd. Jag byggde dammar åt mig för bevattning av skogen med grönskande träd. Jag köpte slavar och slavinnor, och andra föddes i mitt hem. Jag hade fårhjordar och nötboskap, mer än någon annan hade haft före mig i Jerusalem. Jag samlade in åt mig silver och guld, skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor, och det som är männens lust: en kvinna, ja, kvinnor[b]. Jag blev större än någon annan före mig i Jerusalem, och min vishet bestod.

10 Inget av det mina ögon begärde nekade jag dem.
    Jag unnade mig all glädje,
för i mitt innersta gladde jag mig över mitt arbete,
    och detta var lönen för all min möda.

Att arbeta är meningslöst

11 Jag såg på allt det som jag hade gjort,
    all den möda jag lagt ner,
och alltsammans var bara meningslöst,
    ett jagande efter vind,
till ingen nytta under solen.

12 Sedan reflekterade jag över vishet, dumhet och dårskap.
    Vad kan den göra som kommer efter kungen?
    Ingenting mer än det som redan gjorts tidigare.
13 Jag såg att visheten är förmer än dårskapen,
    liksom ljuset är bättre än mörkret.
14 Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörkret.
    Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda.

15 Jag sa för mig själv:

”Jag går samma öde till mötes som dåren.
    Vad har jag då för nytta av all min vishet?”
Vidare sa jag för mig själv:
    ”Även detta är meningslöst.”
16 Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt,
    snart är båda bortglömda.
Både den vise och dåren dör.

17 Jag hatade livet, eftersom allt arbete som görs under solen ter sig ont för mig. Allt är meningslöst och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade allt jag bemödat mig med under solen, för jag måste ändå lämna det åt någon annan som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå kommer han att råda över allt det som jag med klokhet och möda åstadkommit under solen. Även detta är meningslöst.

20 Jag blev förtvivlad över allt jag bemödat mig med under solen. 21 När en människa har arbetat med vishet, kunskap och skicklighet, måste hon lämna sin del åt någon som inte har arbetat för den. Även detta är meningslöst och mycket illa.

22 Vad får då människan ut av all sin möda och innerliga strävan och sitt slit under solen? 23 Med smärta och sorg utför hon sitt arbete. Inte ens om natten får hon ro i sinnet. Även detta är meningslöst.

Glädjen i livet kommer från Gud

(2:24—3:22)

24 Ingenting bättre återstår för en människa än att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Gud, 25 för vem kan äta eller vara glad[c] utan honom? 26 För den som är god inför honom ger han visdom, kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han i uppdrag att samla välstånd och lägga på hög för att detta senare ska ges åt den som är god inför Gud. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

Allt har sin tid

Allt har sin tid,
    varje sak under himlen sin tidpunkt:
    En tid att födas och en tid att dö,
    en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,
    en tid att döda och en tid att hela,
    en tid att riva ner och en tid att bygga upp,
    en tid att gråta och en tid att skratta,
    en tid att sörja och en tid att dansa,
    en tid att kasta stenar och en tid att samla stenar,
    en tid att kramas och en tid att låta bli att kramas,
    en tid att söka och en tid att tappa bort,
    en tid att behålla och en tid att kasta bort,
    en tid att riva sönder och en tid att sy ihop,
    en tid att vara tyst och en tid att tala,
    en tid att älska och en tid att hata,
    en tid för krig och en tid för fred.

Vad får då arbetaren ut av sin möda? 10 Jag har sett den börda som Gud lagt på människan. 11 Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i deras hjärtan,[d] men människan kan ändå inte fatta Guds gärningar från början till slut. 12 Jag insåg att det inte fanns något bättre för dem än att vara glada och göra gott under sitt liv. 13 Och var och en som kan äta och dricka och finna tillfredsställelse i all sin möda har det också som en gåva från Gud. 14 Jag vet att vad Gud gör består för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom.

15 Det som finns har redan varit,
    det som ska komma har redan funnits.
    Gud kallar fram det förflutna.

Meningslöshet och ondska finns överallt

16 Dessutom såg jag under solen att på rättsplatsen satt orätt, på rättfärdighetens plats orätt.

17 Jag sa för mig själv:

”Gud dömer både den rättfärdige och den gudlöse.
    För det finns en tid för allt som sker och för varje handling.”

18 Jag sa vidare för mig själv: ”Så är det för människornas skull. Gud prövar dem, för att de ska inse att de inte är bättre än djuren. 19 Människor och djur har samma öde. Den ene dör liksom den andre, och båda har samma livsande. Människan har inget företräde framför djuren. Allting är meningslöst.

20 Alla går mot samma mål –
    till den jord som de har kommit ifrån
måste de vända tillbaka.

21 Vem vet om människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?”

22 Jag förstod att det inte fanns något bättre för människan än att hon gläder sig över sitt arbete, för det är hennes del. Vem kan vägleda henne till att se vad som ska komma efter henne?

Livets vanmakt

(4:1—7:29)

Därefter såg jag på allt förtryck som begås under solen:

Jag såg de förtrycktas tårar,
    och ingen tröstade dem,
förtryckarens våld mot dem,
    men ingen tröstade dem.
Jag prisade de döda, de som redan dött,
    lyckligare än de som lever,
de som fortfarande är kvar vid livet.
    Lyckligare än de båda är dock de
som inte blivit till och därför sluppit se
    allt det onda som görs under solen.

Sedan såg jag att all möda och prestation härstammar från människans avund mot en annan. Också detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

Dåren lägger händerna i kors
    och förtär sig själv.
Det är bättre med en handfull ro
    än två händer fulla med möda och jagande efter vind.

Jag såg åter någonting meningslöst under solen:

En man som är alldeles ensam.
    Han har ingen son och ingen bror,
och ändå är det ingen ände på hans slit,
    inte heller får hans ögon nog av rikedomar.
”För vems skull bemödar jag mig och försakar det goda?”
    Även detta är meningslöst och ett ont arbete.

Två är bättre än en,
    för de får god lön för sin möda.
10 Om de faller, kan den ene hjälpa den andre upp igen.
    Men ve den ensamme som faller!
    Det finns ingen som hjälper honom upp.
11 Likaså, om två sover tillsammans värmer de varandra,
    men hur ska den ensamme hålla sig varm?
12 Den ensamme kan bli överfallen,
    men två kan stå emot.
Och en tredubbel tråd brister inte så lätt.

Jordisk makt varar inte för evigt

13 Det är bättre att vara en fattig men vis ung man, än att vara en gammal och dåraktig kung som inte längre har vett att låta varna sig. 14 Han steg från fängelset till kungatronen, fastän han var född fattig i sitt rike. 15 Jag såg att allt levande som vandrar under solen slöt sig till denne yngling, som nu skulle tillträda tronen. 16 Folket som han ledde var så talrikt att det inte går att beskriva det. Och ändå blev han inte till någon glädje för sina efterkommande. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

Varning för förhastade löften

17 Tänk dig för när du träder in i Guds hus. Att gå dit för att lyssna är bättre än att offra som dårarna gör, för i sin okunnighet gör de det onda.

Ha inte för bråttom med att öppna munnen,
    och yttra dig inte förhastat om någonting inför Gud,
för Gud är i himlen och du på jorden.
    Låt alltså dina ord vara få.
Drömmar kommer av mycket arbete
    och dåraktigt tal av många ord.

När du har gett Gud ett löfte, så dröj då inte med att fullfölja det, för han har inget till övers för dårar. Håll det du lovat! Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar något som du sedan inte fullföljer. Låt inte din mun förleda dig till att synda, och säg inte till sändebudet[e] att det var ett misstag att lova något. Varför skulle Gud behöva bli vred för dina ord och förstöra vad du har gjort? Med många drömmar kommer meningslöshet och mångordighet. Frukta du Gud!

Rikedomens förgänglighet

Om du ser att en fattig förtrycks och att rätt och rättfärdighet åsidosätts i provinsen, bli inte förvånad. Varje tjänsteman övervakas ju av dem som är högre i rang, och dessa har i sin tur sina överordnade. Men det är till förmån för landet att det finns en kung som låter jorden brukas.[f]

Den som älskar pengar får aldrig nog,
    inte heller den som älskar rikedom.
Även detta är meningslöst.

10 Ju mer man får av det goda,
    desto fler blir det som tär på det.
Vad har då ägaren för glädje av rikedomen,
    förutom att få se den?

11 En arbetare sover gott,
    vare sig han har mycket eller lite att äta,
men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

12 Jag har sett något ont och beklämmande under solen:

hopsparad rikedom blir till olycka för sin ägare.
13     Om hans egendom genom någon olycka går förlorad,
och om han har en son, får denne ingenting.
14     Lika naken som han föddes går han bort.
Inget av det som han med möda samlat ihop, kan han ta med sig.

15 Också detta är ont och beklämmande.

Som han kom ska han också gå bort.
    Vad får han för nytta av att bemöda sig med det som försvinner i vinden?
16 Hela sitt liv lever han i mörker och stor oro,
    sjukdom och bitterhet.

Livsglädje är en gåva av Gud

17 Jag har också insett att det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sitt arbete som hon bemödar sig med under solen, så länge Gud låter henne leva, för det är hennes del. 18 Om Gud ger en människa rikedom och ägodelar och låter henne njuta av dem, ta dem till sig och glädja sig åt sin möda, är det en gåva från Gud. 19 Hon reflekterar inte ofta över sina levnadsdagar, eftersom Gud fyller hennes sinne med en djup glädje.

Hela livet är meningslöst

Jag har sett ett annat ont fenomen under solen, och det vilar tungt på människan: Det är när Gud ger någon rikedom, ägodelar och ära, så att han inte saknar något han önskar, men att Gud sedan inte låter honom njuta av det, utan det får en främling göra. Detta är meningslöst, bedrövligt och ont.

Om en man har hundra barn och får leva riktigt länge, men hur länge han än lever ändå inte kan njuta av det goda och inte ens får någon begravning, då säger jag att ett dödfött foster är lyckligare än den mannen. Meningslös var dess existens, det har gått in i mörkret och i mörkret höljs också dess namn. Även om det aldrig fått sett solen eller vetat om någonting, så har det mer ro än en sådan man. Och även om han lever tusen år två gånger om, men inte förmår glädjas över allt det goda han fått, så går väl alla slutligen till en och samma plats?

All den möda som människan gör sig är för hennes levebröd,
    och ändå blir hennes hunger aldrig tillfredsställd.
Vilken fördel har den vise framför dåren?
    Vad har den fattige för nytta av att veta
hur man ska hantera livet?
    Vad ögonen ser är bättre
än det man trånar efter.
    Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

10 Allt som finns har redan sitt namn,
    och det är känt vad människan är.
Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare än hon.
11     Ju fler ord, desto mer meningslöst – och till vilken nytta?

Footnotes

  1. 1:2 Det hebreiska ordet kan också översättas intighet, förgänglighet, vindfläkt.
  2. 2:8 Grundtextens innebörd av uttrycket kvinna…kvinnor är osäker. Enligt bl.a. Septuaginta munskänkar.
  3. 2:25 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 3:11 Det är osäkert om det är människans evighetslängtan som åsyftas, eller om satsen hör ihop med den föregående och ska tolkas som att allt det sköna Gud gjort ska bestå för evigt.
  5. 5:5 Det är osäkert om det är Guds sändebud (ängel) som avses, eller en präst/tempeltjänare som övervakade att löftena infriades.
  6. 5:8 Grundtextens innebörd är oviss.