Återvänd till Herren

30 När både välsignelse och förbannelse har kommit dig till del där du bor bland dessa folk dit Herren, din Gud, har fördrivit dig och du kommer till besinning ² och vill vända tillbaka till Herren, din Gud, och du och dina barn börjar lyssna till honom av hela ditt hjärta och med hela din själ så som jag idag befaller dig, ³ då ska Herren, din Gud, rädda dig ur fångenskapen. Han ska visa barmhärtighet mot dig och samla ihop dig från alla de folk dit han har spritt dig. ⁴ Även om du befinner dig vid världens ände, ska Herren, din Gud, samla dig och föra dig tillbaka. ⁵ Han ska föra dig till dina förfäders land. Du ska ta landet i besittning och han ska låta det gå dig väl. Du ska bli fler till antalet än dina förfäder.

⁶ Herren, din Gud, ska omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. Så ska du få leva.

⁷ Herren, din Gud, ska låta alla dessa förbannelser drabba dina fiender, dem som hatar och förföljer dig. ⁸ Du ska då åter lyssna till Herren och lyda alla hans bud som jag idag ger dig. ⁹ Herren, din Gud, ska ge dig framgång i allt du gör och ge dig många barn, mycket boskap och rikliga skördar. Herren ska på nytt glädja sig över dig och ge dig framgång, så som han gladde sig över dina förfäder, ¹⁰ om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och följer alla de bud och föreskrifter som är skrivna i denna lagbok och vänder om till Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och hela din själ.

Ett val mellan liv och död

¹¹ Dessa bud är inte omöjliga för dig att lyda och inte långt borta från dig. ¹² De finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: ”Vem ska fara upp till himlen och hämta dem åt oss så att vi kan höra buden och följa dem?” ¹³ De finns inte heller på andra sidan havet, så att du måste fråga: ”Vem kan fara över havet och hämta dem åt oss så att vi kan höra buden och följa dem?” ¹⁴ Nej, ordet är mycket nära dig. Det finns i ditt hjärta och på dina läppar, och därför kan du lyda det.

¹⁵ Se! Jag ställer dig idag inför liv och framgång respektive död och undergång. ¹⁶ Jag har idag befallt dig att älska Herren, din Gud, att följa hans vägar och hålla hans bud, stadgar och föreskrifter, så att du kan få leva och bli ett stort folk och så att Herren, din Gud, kan välsigna dig och det land du ska ta i besittning. ¹⁷ Men om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna och istället låter dig lockas att tillbe andra gudar och tjäna dem, ¹⁸ då förklarar jag för er idag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte att få leva länge i det land som du nu ska erövra på andra sidan Jordan.

¹⁹ Jag tar himmel och jord till vittnen på att jag idag har låtit dig välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva! ²⁰ Älska Herren, din Gud, lyd honom och håll dig till honom, så ska han ge dig liv och låta dig få bo länge i det land som Herren med ed lovade ge till dina förfäder Abraham, Isak och Jakob.

Nytt ledarskap: Moses sista dagar

(31:1—34:12)

Mose utser Josua till sin efterträdare

31 När Mose hade hållit^[a] detta tal till hela Israel, ² sa han till dem: ”Jag är nu hundratjugo år gammal. Jag kan inte leda er längre och Herren har talat om för mig att jag inte ska få gå över floden Jordan. ³ Men Herren, din Gud, kommer att gå framför dig och förgöra de folk som bor där och du ska besegra dem. Josua ska bli din nye ledare, som Herren har sagt. ⁴ Herren ska göra med dem precis som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och som han gjorde med deras land. ⁵ Herren ska överlämna folken som bor där till er och ni ska göra med dem så som jag har befallt er. ⁶ Var starka och modiga! Var inte rädda för dem! Herren, din Gud, ska vara med dig. Han ska aldrig svika dig eller överge dig.”

⁷ Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: ”Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i det land som Herren med ed lovade deras förfäder att ge till dem. Du ska dela ut det åt dem som arv. ⁸ Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd och tappa inte modet!”

Mose skriver ner Guds lagar

⁹ Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar förbundsarken^[b] och till alla de äldste i Israel. ¹⁰ Mose befallde dem: ”Vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddefesten, ¹¹ ska du läsa upp denna lag, så att allt folket hör den när hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut. ¹² Sammankalla hela folket, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor i dina städer, så att alla får lyssna och lära att frukta Herren, er Gud, och lyda allt som står i denna lag. ¹³ Även barnen som inte känner till dessa lagar ska lyssna och lära sig frukta Herren, er Gud, så länge ni bor i det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan.”

Herren förutsäger folkets olydnad

¹⁴ Sedan sa Herren till Mose: ”Tiden är inne för dig att dö. Ta med dig Josua och kom in i uppenbarelsetältet, så ska jag ge honom hans uppdrag!” Då gick Mose och Josua och ställde sig i uppenbarelsetältet.

¹⁵ Då visade sig Herren i en molnpelare vid tältets ingång ¹⁶ och han sa till Mose: ”När du har dött och förenats med dina förfäder, kommer detta folk att i otrohet börja tillbe främmande gudar i det land de nu kommer till. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. ¹⁷ Då kommer min vrede att upptändas mot dem och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem och de kommer att förgås. Fruktansvärda olyckor och svårigheter ska drabba dem och de kommer att säga: ’Vår Gud finns inte längre ibland oss, det är därför vi drabbas av dessa olyckor!’ ¹⁸ Jag kommer att vända mig bort ifrån dem på grund av deras stora ondska och därför att de tillber andra gudar.

¹⁹ Skriv nu ner orden till följande sång och lär hela Israels folk den och låt dem sjunga den. Den ska vittna för mig mot dem. ²⁰ När jag har fört dem in i det land jag med ed lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de äter och mår bra, kommer de att börja tillbe och tjäna andra gudar. De kommer att förakta mig och bryta förbundet med mig. ²¹ Men då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången vittna mot dem. Sången ska inte glömmas utan leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu innan de ens har kommit in i landet hurdana de är.” ²² Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.

²³ Herren gav också Josua, Nuns son, hans uppdrag och sa: ”Var stark och modig! Du ska föra Israels folk in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag ska vara med dig.”

²⁴ När Mose hade skrivit ner denna lag i en bok från början till slut, ²⁵ befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark: ²⁶ ”Ta denna lagbok och lägg den bredvid Herrens, er Guds, förbundsark som ett vittne mot dig, Israel. ²⁷ Jag vet hur envis och motspänstig du är. Om ni redan nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död! ²⁸ Sammankalla nu alla de äldste och alla ledarna för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. ²⁹ Jag vet att ni efter min död kommer att göra mycket ont och vända er bort från den väg jag befallt er att gå. Olycka ska drabba er under kommande dagar, då ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och uppväcker hans vrede genom det ni tillverkar med era händer^[c].”

³⁰ Mose framförde sedan hela denna sång för allt folket i Israel:

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

(Matt 27:1-2; 27:11-14; Luk 23:1-5; Joh 18:28-38)

15 Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda – hela rådet^[a] – och fattade ett beslut. Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus.^[b]

Jesus förhörs av Pilatus

² Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”

³ Sedan anklagade översteprästerna honom för en rad olika brott, ⁴ och Pilatus frågade honom: ”Varför säger du ingenting? Du hör ju hur mycket de anklagar dig för!”

⁵ Men till Pilatus stora förvåning svarade Jesus inget mer.

Pilatus dömer Jesus till döden

(Matt 27:15-26; Luk 23:13-25; Joh 18:39—19:16)

⁶ Vid påskhögtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, vem som helst som de ville ha fri. ⁷ Just då satt en man fängslad som hette Barabbas. Han hade tillsammans med några andra begått mord under ett uppror.

⁸ Folket började nu samlas inför Pilatus för att be honom göra som han brukade.

⁹ ”Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?” frågade Pilatus. ¹⁰ Han visste mycket väl att översteprästerna hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.

¹¹ Men översteprästerna hetsade upp folket och fick dem att kräva att Barabbas skulle friges istället.

¹² Pilatus frågade då igen: ”Vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar judarnas kung?”

¹³ ”Korsfäst honom!” ropade de tillbaka.

¹⁴ ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus.

Då ropade de ännu högre: ”Korsfäst honom!” ¹⁵ Till slut gav Pilatus efter och släppte Barabbas, eftersom han ville göra som folket krävde. Men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.

De romerska soldaterna hånar Jesus

(Matt 27:27-31; Joh 19:2-3)

¹⁶ Soldaterna ledde först in Jesus på gården till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. ¹⁷ De klädde på honom en purpurröd^[c] mantel och vred ihop en krona av törnen som de satte på honom. ¹⁸ ”Leve judarnas kung!” ropade de. ¹⁹ De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä för att hylla honom.

²⁰ Efter att ha hånat honom tog de av honom den purpurröda manteln, satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.

Jesus korsfästs

(Matt 27:32-44; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)

²¹ En man, Simon från Kyrene^[d], far till Alexandros och Rufus, var på väg in från landsbygden, och honom tvingade de att bära Jesus kors.

²² De förde Jesus till den plats som kallas Golgota (vilket betyder Skalleplatsen). ²³ Där gav man honom vin blandat med myrra,^[e] men han ville inte ha det. ²⁴ Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

²⁵ Klockan var runt nio på morgonen^[f] när han korsfästes.