5 Mosebok 3-4

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

^1-2 Därefter vände vi oss mot kung Og i Basan. Han mobiliserade genast sin armé och anföll oss vid Edrei. Men Herren uppmanade mig att inte vara rädd för honom: 'Allt hans folk och hela hans land tillhör er

³ Herren hjälpte oss att strida mot kung Og och hans folk, och vi dödade dem alla.

⁴ Sextio av hans städer intog vi, hela området Argob i Basan.

⁵ Städerna var mycket väl befästa, med höga murar och portar med bommar. Och naturligtvis intog vi också alla obefästa byar som saknade murar.

⁶ Vi utplånade Basans kungarike på samma sätt som vi hade gjort med kung Sihons kungarike i Hesbon och dödade allt folket; män, kvinnor och barn.

⁷ Men boskapen och bytet från städerna behöll vi.

⁸ Nu hade vi tagit de länder i besittning som tillhörde de båda amoreiska kungarna öster om floden Jordan, allt landområde från Arnondalen till berget Hermon.

⁹ (Sidonierna kallade berget Hermon för Sirion, medan amoreerna kallade det Senir.)

¹⁰ Vi intog alla städer på slätten, hela Gilead och hela Basan, ända bort till städerna Silka och Edrei i Ogs rike.

¹¹ (Kung Og i Basan var för övrigt den siste av rafaeerna, jättarna. Hans kista av sten finns bevarad i Rabba, en av amoreernas städer, och den är fyra meter lång och två meter bred.)

Landet delas upp

¹² De intagna landområdena gav jag till Rubens och Gads stammar och Manasses stam. Till Rubens och Gads stammar gav jag området som börjar vid Aroer vid floden Arnon, samt halva berget Gilead med dess städer.

¹³ Manasses stam fick resten av Gilead, hela kung Ogs förra kungarike och hela Argob. (Basan kallas ibland rafaeernas land.)

¹⁴ Jair i Manasses stam övertog hela Argob (Basan) till gränserna mot gesureerna och maakateerna. Han gav området namn efter sig själv och kallade det Jairs byar, som det fortfarande heter.

¹⁵ Sedan gav jag Gilead till släkten Makir.

¹⁶ Rubens och Gads stammar fick området som sträcker sig från floden Jabbok (gränsen till ammoniterna) i Gilead, till gränsen som går mitt i Arnons floddal.

¹⁷ De fick också hedlandet Araba, som begränsas av floden Jordan i väster, från Kinneret ända till berget Pisga och Salthavet, som också kallas Hedmarkshavet.

¹⁸ Jag påminde Rubens och Gads stammar och Manasses stam om att de inte fick slå sig ner för gott i sina områden. Deras män måste leda de andra stammarna över Jordan, till det land som Herren lovat dem.

¹⁹ Jag sa till dem: Era hustrur och barn kan bosätta sig här i städerna som Herren gett er, så att de kan ta hand om boskapen

²⁰ tills ni kommer tillbaka från striden och den seger Herren kommer att ge er och de andra stammarna. När ni intagit landet som Herren, er Gud, har gett er på andra sidan floden Jordan, då kan ni vända tillbaka hit, till ert eget land.

Herren tillåter inte Mose att komma in i landet

²¹ Sedan sa jag till Josua: Du har sett vad Herren, din Gud, har gjort med de här båda kungarna. Nu ska du göra på samma sätt med alla kungariken på andra sidan Jordan.

²² Var inte rädd för folken där, för Herren, din Gud, ska strida för dig.

^23-25 Vid detta tillfälle vände jag mig till Gud och bad: Herre, min Gud, låt mig få gå in i det utlovade landet, detta underbara land som ligger på andra sidan floden Jordan med sina vackra berg, och till Libanon. Jag har börjat förstå din storhet och makt. Vilken annan Gud i himlen eller på jorden har kunnat göra det du har gjort för oss?

²⁶ Men Herren var arg på mig för er skull och ville inte låta mig gå över floden. 'Tala inte mer om det

²⁷ 'Gå i stället upp på berget Pisga och se dig omkring åt väster, norr, söder och öster. Därifrån kan du se landet på avstånd, men över Jordan ska du inte komma.

²⁸ Insätt Josua i hans uppgift och uppmuntra honom, för han ska leda folket in i det land du ser från bergets topp.'

²⁹ Då stannade vi kvar i dalen i närheten av Bet-Peor.

Mose vädjar till folket om lydnad

4 Och nu, Israel, lyssna mycket noga när jag läser upp de här lagarna för er. Om ni vill leva måste ni följa dem. Gå in och ta i besittning det land som Herren, era förfäders Gud, har gett er.

² Lägg inte till några nya lagar och ta inte bort något från dem. Följ dem bara som de är, för ni har fått dem av Herren, er Gud.

³ Ni har fått se vad Herren gjorde för er vid Baal-Peor, när han förgjorde så många som tillbad avgudar.

⁴ Men ni alla, som var trogna mot Herren, er Gud, är fortfarande vid liv i dag.

⁵ De här lagarna ska ni följa, när ni kommer in i det land där ni ska bo. De kommer från Herren, vår Gud. Han har gett dem till mig, för att jag ska ge dem till er.

⁶ Om ni följer dem, ska ni kallas både visa och förståndiga. Andra folk som hör de här lagarna, kommer att säga: 'Finns det något annat folk som är så förståndigt och äger en sådan vishet som Israel!'

⁷ För vilket annat folk, stort eller litet, har sin gud mitt ibland sig på samma sätt som vår Gud finns hos oss, när vi än ropar på honom?

⁸ Och vilket annat folk, hur stort det än är, har sådana lagar som de jag ger er i dag?

⁹ Men se upp mycket noga! Glöm aldrig bort vad ni har sett Gud göra för er! Hans under ska sätta djupa och bestående spår i era liv! Berätta för era barn och barnbarn om dem.

¹⁰ Kom särskilt ihåg den dag när ni stod inför Herren vid berget Horeb och han sa till mig: 'Kalla samman allt folket inför mig, så ska jag ge det instruktioner, så att det alltid har respekt för mig och lär sig att undervisa sina barn om mina lagar.'

¹¹ Ni stod vid foten av berget, som brann av eld. Lågorna slog högt upp mot himlen, omgivna av svarta moln och ett väldigt mörker.

¹² Och Herren talade till er från elden, och ni hörde vad han sa, fast ni inte såg honom.

¹³ Han tillkännagav de lagar ni måste följa, de tio budorden, och han skrev ner dem på två stentavlor.

¹⁴ Ja, det var då Herren befallde mig att lära er de lagar ni måste lyda när ni har gått över floden och in i det utlovade landet.

Mose varnar för avgudar

¹⁵ Men ni fick inte se hur Gud såg ut, när han den dagen talade till er från berget Horeb,

^16-17 och därför ska ni inte heller synda mot honom genom att göra en avbild av honom. Gör ingen avgud, vare sig i form av man eller kvinna, fyrfotadjur eller fågel,

¹⁸ kräldjur eller fisk.

¹⁹ Och ni ska inte heller tillbe solen, månen eller stjärnorna. Herren har gjort dem för att alla ska få del av deras ljus.

²⁰ Han har räddat er ur fångenskapen i Egypten för att ni ska vara hans särskilda folk, hans egendom, som ni är i dag.

^21-22 Men han blev arg på mig för er skull och bestämde att jag inte skulle få gå över floden Jordan, in i det underbara land som han har gett er som arv. Jag måste dö på den här sidan.

²³ Se till att ni inte bryter det förbund som Herren, er Gud, har upprättat med er! Ni bryter det om ni skaffar er avgudar, för det är något som Herren bestämt har förbjudit.

²⁴ Han är som en förtärande eld, ja, han är en svartsjuk Gud.

²⁵ När ni har bott i landet en längre tid och har fått barn och barnbarn, är det viktigt att ni kommer ihåg att inte synda genom att göra någon form av avgudabild. Detta avskyr Herren, och det gör honom vred.

²⁶ Därför tar jag himmel och jord till vittnen på att ni på en gång kommer att bli utrotade ur landet om ni är olydiga. Nu ska ni snart gå över floden Jordan och inta landet, men era dagar där kommer inte att bli många, för ni kommer att förgöras!

²⁷ Herren kommer att sprida ut er bland folken, och det kommer inte att vara många som blir kvar.

²⁸ I dessa avlägsna länder kommer ni att tillbe avgudar som är gjorda av trä och sten, avgudar som varken ser, hör, äter eller känner lukt.

²⁹ Men ni ska också på nytt börja söka Herren, er Gud, och ni ska finna honom när ni söker honom av allt ert hjärta.

³⁰ När dessa svåra tider kommer över er ska ni slutligen, i de sista dagarna, vända tillbaka till Herren, er Gud, och lyssna när han talar till er,

³¹ för Herren, er Gud, är barmhärtig. Han ska inte överge er eller fördärva er, och inte heller ska han glömma de löften han har gett era förfäder.

Det finns ingen annan Gud

³² Om ni skulle gå tillbaka i historien ända till den dag då Gud skapade människan på jorden, och söka från den ena ändan av himlen till den andra, så skulle ni ändå inte finna något som går upp mot vad ni har upplevt,

³³ nämligen att ett helt folk hörde Guds röst när han talade till dem ur en eld, och ändå har fått leva!

³⁴ Var kan man finna något annat exempel på att Gud har befriat ett folk från dess slaveri genom att sända fruktansvärda plågor, genom att utföra under och genom att låta krig och förskräckelse komma? Och det är ju just detta som Herren, er Gud, gjorde för er i Egypten, mitt framför ögonen på er!

³⁵ Han gjorde allt detta för att ni skulle förstå att Herren är Gud och att det inte finns någon sådan som han.

³⁶ Han lät er höra sin röst när han undervisade er från himlen, och han lät er se elden, och ni fick höra hans röst ur den.

³⁷ Därför att han älskade era förfäder, och valde att välsigna deras ättlingar, förde han genom sin väldiga makt själv ut er ur Egypten.

³⁸ Han drev bort andra folk, som var större än ni, och gav er deras land som arv åt er, som det ju är också i dag.

³⁹ Därför bör ni just i dag tänka så: 'Herren är Gud, både i himlen och här nere på jorden. Det finns ingen annan Gud än han!'

⁴⁰ Ni måste följa de lagar som jag ska ge er i dag, så att det kommer att gå väl för er och era barn och så att ni kan bo länge i det land som Herren, er Gud, ger er för evigt.

Fristäder

⁴¹ Sedan uppmanade Mose Israels folk att avskilja tre städer på östra sidan av floden Jordan,

⁴² dit den som genom olyckshändelse dödat någon skulle kunna fly och finna trygghet.

⁴³ De städer som utsågs var Beser på slätten i öknen för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasses stam.

^44-46 Här följer nu de lagar som Mose gav till Israels folk efter att de lämnat Egypten och hade slagit läger i närheten av staden Bet-Peor, öster om floden Jordan. Det var detta område som tidigare varit bebott av amoreerna under kung Sihon och vars huvudstad varit Hesbon. Sihon och hans folk besegrades av Mose och israeliterna.

⁴⁷ Israel intog hans land och även det som tillhörde kung Og i Basan, den andre av de två amoreiska kungarna öster om Jordan.

⁴⁸ Israel intog också hela området från Aroer, vid floden Arnons dal, till berget Sion, eller Hermon, som det ibland kallas,

⁴⁹ och hela Araba öster om floden Jordan till Salthavet, nedanför berget Pisgas sluttningar.