5 Mosebok 32-34
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Moses sång
32 Lyssna, himlar och jord! Hör, vad jag har att säga!
2 Min undervisning ska vara som stilla regn, den ska falla som dagg, som fint regn över det spirande gräset, ja, som rikligt regn över späda plantor.
3 Jag ska förkunna Herrens namn och prisa hans storhet!
4 Han är Klippan. Hans verk är fullkomliga.Allt vad han gör är rättfärdigt och rättvist. En trofast Gud är han, utan fel.
5 Men Israel har handlat orätt mot honom.De bär på synd och är inte längre hans barn, utan de har blivit en hårdhjärtad och motsträvig generation.
6 Är det så man behandlar Herren? Du dåraktiga folk! Är inte Gud din Far, din Skapare? Är det inte han som har gjort dig och format dig?
7 Tänk på hur det en gång var!Fråga din far och de gamla! De ska berätta för dig.
8 När Gud tilldelade folken deras områden bestämde han var de skulle bosätta sig.
9 Han behöll Israel för sig själv, som sin personliga egendom.
10 I öknen fann han dem,i ödemarken bevarade han och beskyddade sin ögonsten.
11 Han bredde ut sina vingar över dem. Som örnen vakade han över sina ungar och bar dem på sina vingar!
12 Herren ensam ledde dem, de hade inga andra gudar.
13 Herren gav dem bördiga bergshöjder, åkrar, honung ur klippan och olivolja från stenig mark!
14 Han gav dem mjölk och kött, baggar och getter från Basan och det allra finaste vete. De drack vin av utsökta druvor.
15 Men det folk som stod upprätt fick för mycket av det goda. De blev övergödda och tröga. I sitt överflöd övergav de sin Gud och sin frälsnings Klippa.
16 De började följa främmande gudar, och Herren blev vred och svartsjuk.
17 De offrade till hedniska gudar, till nya gudar, som aldrig tillbetts förr.
18 De övergav Klippan, som hade format dem, och glömde den Gud som fött dem.
19 Gud såg dem och avskydde dem! Hans söner och döttrar hade förolämpat honom.
20 Han sa: 'Jag ska överge dem'. Se, vad som då kommer att hända dem! De tillhör en hårdhjärtad och trolös generation.
21 De har gjort mig svartsjuk genom att vända sig till gudar som inte finns, till värdelösa avgudar. Nu ska jag göra dem svartsjuka genom att vända mig till sådana som inte är ett folk, ja de ska bli upprörda över folk som ej är nationer.
22 Min vrede har antänt en eld. Den brinner ända nere i dödsrikets djup, den förtär jorden och dess skördar och den sätter berg i lågor.
23 Jag ska överösa dem med olyckor och skjuta mina pilar på dem.
24 Jag ska fördärva dem genom hunger, brännande feber och dödande pest.Jag ska uppsluka dem. Jag ska skicka vilda djur att slita dem i stycken, och giftiga ormar ska kräla på marken.
25 På gatorna ska deras barn dödas av svärd, och i husen ska fruktan regera. Unga män och kvinnor, spädbarnet vid moderns bröst och den gamle, alla ska de gå under.
26 Jag hade bestämt mig för att förskingra dem till avlägsna länder och att utplåna alla minnen av dem.
27 Men så tänkte jag: Mina fiender kommer att triumfera och säga: 'Israel är utplånat genom vår väldiga makt. Det var vi och inte Herren som gjorde det!'
28 Israel är ett dåraktigt folk, helt utan förstånd.
29 Om de ändå vore visa! Om de ändå förstod!
30 Hur kunde en enda fiende jaga bort dem i tusentaloch två få tiotusen på flykten, om inte deras Klippa hade övergett dem, om inte Herren hade förgjort dem?
31 Men andra folks klippor är inte som vår Klippa. Det erkänner till och med fienden.
32 De liknar folket från Sodom och Gomorra: Deras gärningar är som förgiftade druvor i klasar av bitterhet,
33 och de sprider omkring sig kobrans dödliga gift.
34 Men jag har mina planer i säkert förvar.
35 Hämnden är min, och jag straffar Israels fiender. Snart ska deras fot slinta.
36 Herren ska döma sitt folk och ha medlidande med dem när deras kraft är uttömd och ingen återstår, varken slav eller fri.
37 Då ska Gud fråga: 'Var är deras gudar, klippan de flydde till?
38 Var är nu de gudar som tagit emot deras offer av fett och vin? Låt dem komma till hjälp och låt dem erbjuda skydd!
39 Ser ni nu att jag ensam är Gud? Jag dödar, och jag ger liv. Jag sårar och jag helar. Ingen kommer undan min hand.
40-41 Jag lyfter den mot himlen och försäkrar att så sant som jag lever i evighet ska min hand gripa det slipade svärdet till dom.
42-43 Mina pilar ska drypa av blod! Mitt svärd ska gå fram genom kött och blod från de slagna och från de fångna, ja över fiendens ledares huvuden.'Gläd er, alla länder, för han hämnas sitt folk, han tar hämnd på sina fiender, han renar sitt land och sitt folk.
44-45 När Mose och Josua hade läst upp hela denna sång för folket,
46 sa Mose:Tänk nu på alla de lagar som jag har gett er i dag, och låt era barn få del av dem.
47 De är inte vanliga ord, de är liv. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt och rikt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan.
Mose får veta att han snart ska dö
48 Samma dag sa Herren till Mose:
49 Gå till berget Nebo i Abarimbergen, i Moabs land mitt emot Jeriko. Se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk.
50 När du har sett landet måste du dö och förenas med dina fäder, på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem.
51 Ni vanärade mig nämligen båda bland Israels folk vid Meribas källor i öknen Sin.
52 Framför dig ska du se det land ligga utbrett som jag ska ge Israels folk, men du kommer själv inte att få gå in i det.
Mose välsignar alla stammarna
33 Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose gav Israels folk innan han dog:
2 Herren kom till oss vid berget Sinai, och hans sken gick upp från berget Seir.Han strålade från Parans berg, från söder kom han, omgiven av tiotusen änglar.
3 Visst älskar du ditt folk. De heliga är i dina händer. De böjer sig för dina fötter. De tar råd av dig och följer dina lagar,
4 som gavs dem av Mose, lagarna som är hela folkets egendom.
5 Herren blev kung i Jerusalem, vald av ledarna för stammarna!
6 Ruben ska leva för evigt, och hans stam förökas!
7 Herre, hör Judas rop och förena honom med hans folk. För egen hand bekämpar han sina fiender. Hjälp honom i striden.
8 Dina tummim och dina urim tillhör Levi. Du prövade honom i Massa och vid Meriba.
9 Han lydde dina befallningar och utplånade många syndare, till och med sina egna barn, bröder, fäder och mödrar, för han höll fast vid ditt förbund.
10 Levi ska undervisa Israel i Guds lagar och göra tjänst vid ditt rökelsealtare och brännofferaltare.
11 Herre, välsigna honom och låt hans tjänst behaga dig. Krossa hans fiender och låt dem inte resa sig igen.
12 Benjamin är älskad av Gud och ska bo i trygghet hos honom. Gud ska bevara honom med sin kärleksfulla omsorg och beskydda honom från varje fara.
13 Josefs område ska vara välsignat av Gud med dyrbar dagg från himlen och med vatten från djupen.
14 Han ska bli välsignad med det bästa som solen kan ge, rik växtlighet månad efter månad,
15 med de bästa av skördar från bergen och de eviga höjderna.
16 Han ska bli välsignad med de bästa gåvorna från jorden och dess härlighet, och med nåd från honom som uppenbarade sig i en brinnande buske.Låt alla dessa välsignelser komma över Josef, fursten bland sina bröder.
17 Han är kraftfull som en förstfödd tjur, och han har starka horn som en vildoxe. Med dem ska han stånga folken, var de än finns på jorden.
18 Gläd dig, Sebulon, när du går ut. Gläd dig, Isaskar, när du får vara hemma i dina tält!
19 Ni ska sammankalla folket på berget och fira offerfest tillsammans. Ni ska njuta av havets rikedomar och skatterna som finns gömda i sanden.
20 Välsignad är den som utvidgar Gads område. Gad är ett lejon som hugger efter arm och huvud.
21 Han väljer det bästa av landet åt sig själv, en ledares andel avsätts för hans räkning. Han anför folket i kampen om landet.
22 Dan är som ett ungt lejon som rusar ner från Basan.
23 Naftali, du får i överflöd av Herren. Söderut mot sjön sträcker sig ditt område.
24 Aser är ögonstenen bland sönerna, uppskattad av sina bröder. Han badar sina fötter i ljuvlig olja.
25 Dina städer ska skyddas med portar av järn och koppar, och din styrka ska bestå så länge dina dagar varar!
26 Det finns ingen Gud lik din, Israel. Han stiger ner från himlen i majestätisk härlighet för att hjälpa dig.
27 Den evige Guden är din tillflykt, och här nere råder han med väldig kraft.Han fördriver dina fiender. Det är han som ropar: 'Förgör dem!'
28 Därför bor Israel i trygghet. Jakobs brunn ligger säkert i ett land med säd och vin, med ljuvligt regn och dagg från himlen.
29 Välsignad är du, Israel! Vilken annan har blivit räddad av Herren? Han är din sköld och din hjälpare! Han är ditt ärorika svärd! Dina fiender ska böja sig för dig, och du ska sätta din fot på deras rygg!
Mose dör
34 Sedan gick Mose upp på berget Nebo från Moabs slätter, upp till toppen Pisga mitt emot Jeriko. Herren pekade ut det utlovade landet för honom, medan de såg ut över landet från Gilead till Dan,
2 hela Naftali, hela Efraims och Manasses område, hela Judas område ända bort till Medelhavet,
3 Negev och Jordandalen och Jeriko, palmträdens stad, ända bort till Soar.
4 Detta är det utlovade landet, sa Herren till Mose. Jag lovade Abraham, Isak och Jakob att jag skulle ge det till deras ättlingar. Nu har du sett det, men du kommer inte att få gå in där.
5 Mose, Herrens tjänare, dog i Moabs land som Herren hade sagt, och
6 Herren begravde honom i en dal i närheten av Bet-Peor i Moab, men ingen känner till den exakta platsen.
7 Mose var 120 år gammal när han dog, men ändå var hans syn inte nedsatt, och han var lika stark som en ung man.
8 Israels folk sörjde honom i trettio dagar på Moabs slätter.
9 Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom. Därför lydde Israels folk honom och följde de bud som Herren hade gett Mose.
10 Det har aldrig funnits en profet som Mose, för Herren talade till honom ansikte mot ansikte.
11-12 Och på Herrens befallning utförde han märkliga under i Egypten inför Farao, hans tjänare och hela hans land. Ingen har någonsin visat sådan kraft och utfört sådana under som de Mose gjorde inför Israels folk.
5 Moseboken 32-34
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Moses sång
32 Lyssna, himmel och jord!
Hör vad jag har att säga!
2 Min undervisning ska vara som stilla regn,
den ska falla som dagg,
som fint regn över det spirande gräset,
ja, som rikligt regn över späd grönska.
3 Jag ska förkunna Herrens ära
och prisa vår Guds storhet.
4 Han är klippan[a]. Hans verk är fullkomliga.
Allt vad han gör är rätt.
Han är en trofast Gud som aldrig gör något ont,
Han är rättfärdig och rättvis.
5 Men hans barn har handlat svekfullt mot honom.
De är en skam och är inte längre hans barn.
De har blivit ett hårdhjärtat och motsträvigt släkte.[b]
6 Är det så ni behandlar Herren?
Du dåraktiga, vettlösa folk!
Är han inte din far som skapade dig?
Är det inte han som har gjort dig och format dig?
7 Kom ihåg hur det var förr!
Tänk på tidigare generationer!
Fråga din far,
han ska berätta,
och de gamla,
de ska förklara för dig.
8 När den Högste tilldelade folken deras områden
och bestämde gränserna för var de skulle bosätta sig
i enlighet med Israels söners antal[c],
9 då blev hans folk Herrens egendom,
Jakob[d] hans del.
10 Han fann honom i öknen,
i ödslig, ylande ödemark,
han bevarade honom, tog hand om honom
och skyddade honom som sin ögonsten.
11 Som när en örn lockar sina ungar ur boet
och svävar över dem,
så bredde han ut sina vingar
och bar honom på sina vingfjädrar.
12 Herren ensam ledde honom,
inga andra gudar.
13 Han lät honom rida över landets höjder,
äta av markens frukt.
Han gav honom honung ur berget[e]
och olja från flinthårda klippan,
14 gräddmjölk från kor,
fårmjölk och fett från lammen,
baggar och getter från Bashan
och det allra finaste vete.
Druvors blod drack du,
vin av utsökta druvor.
15 Men Jeshurun[f] fick för mycket av det goda och slog bakut.
Du blev övergödd, tjock och trög.
Han övergav sin Gud, sin skapare,
den klippa som räddat honom.
16 Folket väckte så hans svartsjuka
med främmande gudar.
De gjorde avskyvärda saker
och han blev vred.
17 De offrade till demoner som inte är gudar,
till nya gudar som de inte kände,
gudar som nyss kommit till
som era fäder inte fruktade.
18 Du övergav klippan som hade format dig
och glömde den Gud som fött dig.
19 Herren såg vad de gjorde och stötte bort dem.
Hans söner och döttrar hade gjort honom vred.
20 Han sa: ”Jag ska dölja mitt ansikte för dem.
Sedan får vi se vad som kommer att hända med dem.
De är ett hårdhjärtat släkte,
barn som ingen kan lita på.
21 De har gjort mig svartsjuk
genom gudar som inte finns,
de väckte min vrede med värdelösa avgudar.
Nu ska jag göra dem svartsjuka
genom sådana som inte är ett folk.
Jag ska göra dem arga på ett folk som saknar förstånd.
22 Min vrede har tänt en eld.
Den brinner ända nere i dödsrikets djup,
den förtär jorden och dess skördar
och den sätter bergens grunder i lågor.
23 Jag ska överhopa dem med olyckor
och skjuta mina pilar på dem.
24 Jag ska fördärva dem genom hunger,
brännande feber och dödande pest.
Jag ska skicka vilda djur som sliter dem i stycken
och giftiga ormar ska kräla på marken.
25 På gatorna ska deras barn dödas av svärd
och i husen ska man sätta skräck i dem,
i unga män och kvinnor,
spädbarn och åldringar.
26 Jag hade bestämt mig
för att skingra dem
och utplåna minnet av dem.
27 Men jag fruktade fiendens hån,
att motståndarna skulle ta miste och säga:
’Det var vi och vår styrka, inte Herren som gjorde det!’ ”
28 De är ett dåraktigt folk,
helt utan förstånd.
29 Om de ändå vore visa!
Då skulle de förstå detta
och hur det kommer att sluta för dem.
30 Hur kunde en enda man jaga bort dem i tusental
och två män få tiotusen på flykt,
om inte deras klippa hade övergett dem,
om inte Herren hade utlämnat dem?
31 Andras klippa är inte som vår klippa.
Det erkänner till och med fienden.
32 Deras vin kommer från Sodom och från Gomorras fält.
Deras druvor är förgiftade druvor, klasar av bitterhet,
33 och deras vin är ormgift,
kobrors dödliga gift.
34 ”Men jag har allting i säkert förvar,
förseglat i mina förråd.
35 Hämnden är min
och jag ska straffa dem
när tiden är inne,
när de vacklar.
Olycka väntar dem
och deras dom ska snart komma över dem.”
36 Herren ska skaffa rätt åt sitt folk[g]
och ha medlidande med sina tjänare,
när han ser att deras kraft är uttömd och ingen återstår,
varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
”Var är nu deras gudar, klippan de sökte sin tillflykt hos?
38 Var är de gudar
som åt fettet av deras offer
och drack vinet av deras dryckesoffer?
Låt dem hjälpa er,
låt dem erbjuda er skydd!
39 Ser ni inte nu att jag ensam är Gud?
Jag dödar och jag ger liv.
Jag sårar och jag helar.
Ingen kommer undan min hand.
40 Jag lyfter handen mot himlen och svär:
Så sant som jag lever i evighet
41 ska jag vässa mitt blixtrande svärd och hålla dom.
Jag ska hämnas på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
42 Mina pilar ska bli berusade av blod,
av blod från de slagna och de fångna.
Mitt svärd ska äta sig mätt på kött,
på fiendens stolta ledare.”
43 Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk,[h]
för han hämnas sina tjänares blod,
han tar hämnd på sina fiender,
han försonar sitt land och sitt folk.
44 Mose kom tillsammans med Hosea[i], Nuns son, och framförde hela denna sång för folket. 45 När Mose hade avslutat sitt tal till hela Israel, 46 sa han till dem: ”Tänk nu på alla de ord jag har talat till er idag, lägg dem på hjärtat, och lär era barn att troget lyda allt som står i denna lag! 47 Det är inga tomma ord, det betyder livet för er. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan.”
Mose får veta att han snart ska dö
48 Samma dag sa Herren till Mose: 49 ”Gå upp i Avarimbergen på berget Nebo som ligger i Moabs land mitt emot Jeriko och se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk. 50 Där uppe på berget måste du dö och förenas med dina fäder på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem. 51 Detta ska ske därför att ni var trolösa mot mig inför Israels folk vid Merivas källor i Kadesh i öknen Sin[j] och inte höll mig helig bland israeliterna. 52 Framför dig ska du på avstånd se det land som jag ska ge Israels folk, men själv ska du inte få gå in i det.”
Mose välsignar alla stammarna
33 Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose gav Israels folk innan han dog:
2 ”Herren kom från Sinai,
hans sken gick upp från Seir.
Han strålade från Parans berg,
från söder kom han omgiven av mångtusen heliga,
från bergssluttningar kom han i en eld.[k]
3 Du älskar ditt folk.
De heliga är i dina händer.
De böjer sig ned vid dina fötter.
De tar råd av dig och följer din undervisning[l],
4 lagen som de fick av Mose,
Jakobs församlings egendom.
5 Han blev kung över Jeshurun[m],
när ledarna för folket samlades,[n]
alla Israels stammar.
6 Må Ruben leva och inte dö,
och hans män ska bli många.”
7 Om Juda sa han:
”Herre, hör Judas rop
och förena honom med hans folk!
Med egna händer kämpar han för sin sak.
Hjälp honom mot hans fiender!”
8 Om Levi sa han:
”Dina tummim och urim[o] tillhör din fromme[p] Levi.
Du prövade honom i Massa
och utmanade vid Merivas källor.[q]
9 Han sa om sin far och mor:
’Jag ser dem inte’,
och ville inte kännas vid sina bröder,
ej heller sina barn.
Men de tog vara på ditt ord
och höll fast vid ditt förbund.[r]
10 De lär Jakob dina föreskrifter
och undervisar Israel i din lag,
offrar rökelse inför dig
och brännofferdjur på ditt altare.
11 Herre, välsigna hans kraft
och låt hans tjänst behaga dig!
Krossa hans fiender och låt dem inte resa sig igen!”
12 Om Benjamin sa han:
”Den som är älskad av Herren
ska bo i trygghet hos honom.
Herren ska alltid bevara honom
och låta honom bo mellan hans höjder.”
13 Om Josef[s] sa han:
”Hans område ska vara välsignat av Herren
med dyrbar dagg från himlen
och med vatten från djupen,
14 med det bästa som mognar under solen,
rik växtlighet månad efter månad,
15 med de bästa skördarna från de uråldriga bergen
och dyrbarheter från de eviga höjderna,
16 med de bästa gåvorna från jorden och dess härlighet
och med nåd från honom som var i törnbusken.
Låt allt detta komma över Josef,
över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.
17 Han är praktfull som en förstfödd tjur
och hans horn är som en vildoxes.
Med dem ska han stånga folken, var de än finns på jorden.
Sådana är Efraims tiotusenden och Manasses tusenden.”
18 Om Sebulon sa han:
”Gläd dig, Sebulon, när du går ut,
och du, Isaskar, i dina tält!
19 De sammankallar folket på berget
och offrar rättfärdiga offer.
De njuter av havets rikedomar
och skatterna som finns gömda i sanden.”
20 Om Gad sa han:
”Välsignad är den som utvidgar Gads område.
Gad är ett lejon
som hugger efter arm och huvud.
21 Han väljer det bästa av landet åt sig själv,
den del som passar en härskare.
När stammarnas ledare samlades
dömde han enligt Herrens rättfärdiga vilja
och fällde hans domar i Israel.”
22 Om Dan sa han:
”Dan är ett ungt lejon
som rusar ner från Bashan.”
23 Om Naftali sa han:
”Naftali får nåd och välsignelser i överflöd av Herren.
Söderut mot sjön sträcker sig hans område.”
24 Om Asher sa han:
”Asher är den mest välsignade av sönerna,
uppskattad av sina bröder.
Han badar sina fötter i olja.
25 Dina portar ska skyddas med reglar av järn och koppar
och din styrka ska bestå så länge dina dagar varar.”
26 ”Det finns ingen Gud lik Jeshuruns[t].
Han rider över himlen majestätiskt,
på moln för att hjälpa dig.
27 Den evige Guden är en tillflykt
och här nere råder hans eviga armar.
Han fördriver dina fiender
och ropar: ’Förgör dem!’
28 Därför bor Israel i trygghet,
Jakobs källa är i säkerhet
i ett land med säd och vin,
med dagg från himlen.
29 Lycklig är du, Israel!
Vem är dig lik?
Du är ett folk som har sin räddning i Herren.
Han är din sköld och din hjälpare,
ditt ärorika svärd!
Dina fiender ska krypa för dig,
och du ska trampa ner deras höjder[u].”
Mose dör
34 Sedan gick Mose upp på berget Nebo från Moabs slätter, upp till toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Herren visade hela landet för honom från Gilead till Dan, 2 hela Naftali, hela Efraims och Manasses område, hela Judas område ända bort till Medelhavet, 3 Negevöknen och Jordandalen, med Jeriko, palmernas stad, ända bort till Soar.
4 ”Detta är det land jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge till deras efterkommande”, sa Herren till Mose. ”Nu har jag låtit dig se det, men du kommer inte att få gå över dit.”
5 Mose, Herrens tjänare, dog i Moabs land som Herren hade sagt 6 och han begravde honom[v] i en dal i närheten av Bet Pegor i Moab, men ingen känner till den exakta gravplatsen.
7 Mose var hundratjugo år gammal när han dog, men ändå var hans syn inte nedsatt och han hade inte mist sin styrka. 8 Israels folk sörjde honom i trettio dagar på Moabs slätter. Sedan var sorgetiden över.
9 Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom. Därför lydde Israels folk honom och gjorde så som Herren hade befallt Mose.
10 Det har aldrig efteråt i Israel funnits en profet som Mose, för Herren talade till honom ansikte mot ansikte. 11 Utsänd av Herren utförde han tecken och under i Egypten med farao, alla hans hovmän och hela hans land. 12 Ingen har någonsin visat sådan kraft och utfört sådana skräckinjagande under som de Mose gjorde inför ögonen på Israels folk.
Footnotes
- 32:4 ”Herren är klippan” är temat för hela sången.
- 32:5 Grundtextens innebörd är osäker.
- 32:8 Sjuttio folkslag fanns, se 1 Mos 10–11. Israels sjuttio avkomlingar drog till Egypten under den stora hungersnöden. Detta är antagligen vad som menas här.
- 32:9 Jakob och Israel är samma person. Se 1 Mos 32:28.
- 32:13 Honung från vildbin som byggde sina bon i klipporna.
- 32:15 Ett poetiskt namn för Israel och betyder kanske den rättfärdige.
- 32:36 Eller: Herren ska döma sitt folk.
- 32:43 Enligt Septuaginta: Gläd er ni himlar, tillsammans med hans folk, och alla Guds änglar ska tillbe honom. I 5 Moseboksrullen från Qumran (4Q44 f5 ii:7) finns ett tillägg: Låt alla gudar tillbe honom, som tycks utgöra bakgrunden till översättningen i Septuaginta.
- 32:44 Hosea var enligt 4 Mos 13:9,17 Josuas ursprungliga namn.
- 32:51 Se 4 Mos 20:2-13.
- 33:2 Dessa tre berg var alla förknippade med givandet av lagen. Sista delen av versen översätts ofta olika eftersom grundtexten är oklar.
- 33:3 Grundtextens innebörd och översättningen av sista delen av versen är osäker.
- 33:5 Israel, se not till 32:15.
- 33:5 Eller enligt Septuaginta: Det kommer att finnas en kung över Jeshurun, när ledarna för folket samlas.
- 33:8 Tummim och urim. Se not till 2 Mos 28:30.
- 33:8 Ordet översätts ibland också den som är trogen, den trogne, t.ex. i Ps 4:4; 12:2; 16:10.
- 33:8 Mose och Aron tillhörde Levi stam. Det var de som prövades vid Massa och Meriva.
- 33:9 Se 2 Mos 32: 26–29.
- 33:13 Josef fick en del av landet genom sina söner Efraim och Manasse som adopterats av Josefs far Jakob (Israel). Se 1 Mos 48:5.
- 33:26 Israel, se not till 32:15.
- 33:29 Deras höjder kan syfta på de kanaaneiska offerplatserna som oftast låg på höga kullar och berg.
- 34:6 Kan också översättas: Man begravde honom, men enligt traditionen var det Gud själv som begravde honom och därför var gravplatsen okänd.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.