5 Mosebok 24-27
Svenska 1917
24 Om en man har tagit sig en hustru och äktat henne, men hon sedan icke längre finner nåd för hans ögon, därför att han hos henne har funnit något som väcker hans leda, och om han fördenskull har skrivit skiljebrev åt henne och givit henne det i handen och skickat bort henne från sitt hus,
2 och kvinnan sedan, när hon har lämnat hans hus, går åstad och bliver en annans hustru,
3 och nu också denne andre man får motvilja mot henne och skriver skiljebrev åt henne och giver henne det i handen och skickar henne bort ifrån sitt hus, eller om denne andre man som har tagit henne till sin hustru dör,
4 då får icke hennes förste man, som skickade bort henne, åter taga henne till sin hustru, sedan hon har låtit orena sig, ty detta vore en styggelse inför HERREN; du skall icke draga synd över det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
5 Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han icke gå i krigstjänst, ej heller må någon annan tjänstgöring åläggas honom. Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädja den hustru han har tagit.
6 Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens översten i pant, ty den så gör tager livet i pant.
7 Om en man befinnes hava stulit någon av sina bröder, Israels barn, och han behandlar denne såsom träl eller säljer honom, så skall tjuven dö: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
8 Tag dig till vara, så att du, när någon bliver angripen av spetälska, noga håller och gör allt som de levitiska prästerna lära eder. Vad jag har bjudit dem skolen I hålla och göra.
9 Kom ihåg vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när I drogen ut ur Egypten.
10 Om du giver något lån åt din nästa, så skall du icke gå in i hans hus och taga pant av honom.
11 Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall bära ut panten till dig.
12 Och om det är en fattig man, så skall du icke hava hans pant till täcke, när du ligger och sover.
13 Du skall giva honom panten tillbaka, när solen går ned, så att han kan hava sin mantel på sig när han ligger och sover, och så välsigna dig; och detta skall lända dig till rättfärdighet inför HERREN, din Gud.
14 Du skall icke göra en arm och fattig daglönare orätt, evad han är en dina bröder, eller han är en av främlingarna som äro hos dig i ditt land, inom dina portar.
15 Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans lön och icke låta solen gå ned däröver, eftersom han är arm och längtar efter sin lön; han kan eljest ropa över dig till HERREN, och så kommer synd att vila på dig.
16 Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull och barnen skola icke dödas för sina föräldrars skull; var och en skall lida döden genom sin egen synd.
17 Du skall icke vränga rätten för främlingen eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du icke taga i pant;
18 du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egypten, och att HERREN, din Gud, har förlossat dig därifrån; därför bjuder jag dig att iakttaga detta.
19 Om du, när du inbärgar skörden på din åker, glömmer en kärve kvar på åkern, skall du icke gå tillbaka för att hämta den, ty den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta skall du iakttaga, för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i alla dina händers verk.
20 När du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomsöka grenarna; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen den faderlöse och änkan.
21 När du har avbärgat din vingård, skall du sedan icke göra någon efterskörd; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.
22 Du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egyptens land; därför bjuder jag dig att iakttaga detta.
25 Om en tvist uppstår mellan män, och de komma inför rätta, för att man där skall döma mellan dem, så skall man fria den oskyldige och fälla den skyldige.
2 Om då den skyldige dömes till hudflängning, skall domaren befalla honom att lägga sig ned, och skall i sin åsyn låta giva honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.
3 Fyrtio slag får han giva honom, men icke mer, så att din broder icke bliver vanärad i dina ögon, därigenom att man giver honom oskäligt många slag, flera än som sades.
4 Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar.
5 När bröder bo tillsammans, och en av dem dör barnlös, då skall den dödes hustru icke gifta sig med någon främmande man utom släkten; hennes svåger skall gå in till henne och taga henne till hustru, och så äkta henne i sin broders ställe.
6 Och den förste son hon föder skall upptaga den döde broderns namn, för att dennes namn icke må utplånas ur Israel.
7 Men om mannen icke vill taga sin svägerska till äkta, så skall svägerskan gå upp i porten, till de äldste, och säga: Min svåger vägrar att upprätthålla sin broders namn i Israel; han vill icke äkta mig i sin broders ställe.»
8 Då skola de äldste i staden där han bor kalla honom till sig och tala med honom. Om han då står fast och säger: »Jag vill icke taga henne till äkta»,
9 så skall hans svägerska träda fram till honom inför de äldstes ögon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och betyga och säga: »Så gör man med den man som icke vill uppbygga sin broders hus.»
10 Och hans hus skall sedan i Israel heta »den barfotades hus».
11 Om två män träta med varandra, och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre, när denne slår honom, och hon därvid räcker ut sin hand och fattar i hans blygd,
12 så skall du hugga av henne handen, utan att visa henne någon skonsamhet.
13 Du skall icke hava två slags vikt i din pung, ett större slag och ett mindre,
14 ej heller skall du i ditt hus hava två slags efa-mått, ett större och ett mindre.
15 Full och riktig vikt skall du hava, fullmåligt och riktigt efa-mått skall du ock hava, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
16 Ty en styggelse för HERREN, din Gud, är var och en som så gör, var och en som gör orätt.
17 Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när I drogen ut ur Egypten,
18 huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad.
19 Därför, när HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning såsom din arvedel, skall du så utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. Förgät icke detta.
26 När du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor där,
2 då skall du taga förstling av all markens frukt, av vad du får i avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och lägga detta i en korg och gå därmed till den plats som HERREN, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn.
3 Och du skall gå till den som på den tiden är präst och säga till honom: »Jag förklarar i dag för HERREN, din Gud, att jag har kommit in i det land som HERREN med ed har lovat våra fäder att giva oss.»
4 Och prästen skall taga korgen ur din hand och sätta den ned inför HERRENS, din Guds, altare.
5 Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: »Min fader var en hemlös aramé, som drog ned till Egypten och bodde där såsom främling med en ringa hop, och där blev av honom ett stort, mäktigt och talrikt folk.
6 Men sedan behandlade egyptierna oss illa och förtryckte oss och lade hårt arbete på oss.
7 Då ropade vi till HERREN, våra fäders Gud, och HERREN hörde vår röst och såg vårt lidande och vår vedermöda och vårt betryck.
8 Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under.
9 Och han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flyter av mjölk och honung.
10 Och här bär jag nu fram förstlingen av frukten på den mark som du, HERRE, har givit mig.» Och du skall sätta korgen ned inför HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inför HERRENS, din Guds, ansikte.
11 Och över allt det goda som HERREN, din Gud har givit åt dig och ditt hus skall du glädja dig, och jämte dig leviten och främlingen som bor hos dig.
12 När du under det tredje året, tiondeåret, har lagt av all tionde av vad du då har fått i avkastning och givit den åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan, och de hava ätit därav inom dina portar och blivit mätta,
13 då skall du så säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: »Jag har nu fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, alldeles såsom du har bjudit mig; jag har icke överträtt eller förgätit något av dina bud.
14 Jag åt intet därav, när jag hade sorg, och jag förde icke bort något därav, när jag var oren, ej heller använde jag något därav för någon död. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, röst; jag har i alla stycken gjort såsom du har bjudit mig.
15 Skåda nu ned från din heliga boning, himmelen, och välsigna ditt folk Israel och det land som du har givit oss, såsom du med ed lovade våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung.»
16 I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att göra efter dessa stadgar och rätter; du skall hålla dem och göra efter dem av allt ditt hjärta och av all din själ.
17 Du har i dag hört HERREN förklara att han vill vara din Gud, och att du skall vandra på hans vägar och hålla hans stadgar och bud och rätter och lyssna till hans röst.
18 Och HERREN har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud;
19 på det att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig till lov, berömmelse och ära, och på det att du må vara ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud, såsom han har sagt.
27 Och Mose och de äldste i Israel bjödo folket och sade: »Hållen alla de bud som jag i dag giver eder.
2 Och när I kommen över Jordan, in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, då skall du resa åt dig stora stenar och bestryka dem med kalk.
3 På dessa skall du, när du har gått över floden, skriva alla denna lags ord, för att du må komma in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjölk och honung, såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig.
4 Och när I haven gått över Jordan, skolen I på berget Ebal resa dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du skall bestryka dem med kalk.
5 Och du skall där åt HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med något järn.
6 Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och du skall på det offra brännoffer åt HERREN, din Gud.
7 Du skall där ock offra tackoffer och skall äta och glädja dig inför HERRENS, din Guds. ansikte.
8 Och du skall på stenarna skriva alla denna lags ord, klart och tydligt.»
9 Och Mose och de levitiska prästerna talade till hela Israel och sade: »Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk.
10 Så skall du då höra HERRENS, din Gud röst och göra efter hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig.»
11 Och Mose bjöd folket på den dagen och sade:
12 Dessa stammar skola stå och välsigna folket på berget Gerissim, när I haven gått över Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar, Josef och Benjamin.
13 Och dessa skola stå och uttala förbannelsen på berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.
14 Och leviterna skola taga till orda och skola med hög röst inför var man i Israel säga så:
15 Förbannad vare den man som gör ett beläte, skuret eller gjutet, en styggelse för HERREN, ett verk av en konstarbetares händer, och som sedan i hemlighet sätter upp det. Och allt folket skall svara och säga: »Amen.»
16 Förbannad vare den som visar förakt för sin fader eller sin moder. Och allt folket skall säga: »Amen.»
17 Förbannad vare den som flyttar sin nästas råmärke. Och allt folket skall säga: »Amen.»
18 Förbannad vare den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket skall säga: »Amen.»
19 Förbannad vare den som vränger rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket skall säga: »Amen.»
20 Förbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han lyfter på sin faders täcke. Och allt folket skall säga: »Amen.»
21 Förbannad vare den som beblandar sig med något djur Och allt folket skall säga: »Amen.»
22 Förbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter. Och allt folket skall säga: »Amen.»
23 Förbannad vare den som ligger hos sin svärmoder. Och allt folket skall säga: »Amen.»
24 Förbannad vare den som lönnligen mördar sin nästa. Och allt folket skall säga: »Amen.»
25 Förbannad vare den som tager mutor för att slå ihjäl en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall säga: »Amen.»
26 Förbannad vare den som icke håller denna lags ord och icke gör efter dem. Och allt folket skall säga: »Amen.»
5 Moseboken 24-27
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
24 Det kan hända att en man, efter att han har gift sig, inte längre ser med välvilja på sin hustru, eftersom han finner något motbjudande hos henne. Han skriver ett skilsmässobrev, ger henne det och skickar iväg henne 2 och kvinnan, när hon har lämnat hans hus, går och gifter sig med någon annan. 3 Om även denne man ogillar henne, skriver och överlämnar ett skilsmässobrev och så skickar iväg henne från sitt hus, eller om denne andre man dör, 4 då kan inte den förste mannen, som skilde sig från henne, gifta om sig med henne efter att hon blivit orenad, ty sådant är avskyvärt för Herren. Du ska inte dra synd över det land som Herren, din Gud, har gett dig.
5 En nygift man behöver inte gå ut i krig eller utföra andra uppdrag. Under ett år ska han vara hemma och göra sin hustru lycklig.
6 Man får inte ta en handkvarn eller den övre kvarnstenen i pant, för det vore att ta livet i pant.
7 Den som kidnappar en av sina bröder i Israel och behandlar honom som en slav eller säljer honom, ska dödas. Gör dig av med det onda bland folket!
Nionde budet: Ärlighet och tillit
8 Var mycket noga med att följa de föreskrifter som de levitiska prästerna ger angående spetälska. Vad jag har befallt dem ska ni följa in i minsta detalj. 9 Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam när ni var på vandring från Egypten.
10 Om du lånar ut något till en annan, får du inte gå in i hans hus för att själv hämta pant från honom. 11 Stanna utanför! Låt låntagaren bära ut panten till dig. 12 Om han är fattig, ska du inte gå och lägga dig med hans mantel hos dig. 13 Återlämna panten vid solnedgången, så att han kan sova under manteln på natten. Han kommer att välsigna dig och detta är en rättfärdig handling från dig inför Herren, din Gud.
14 Gör aldrig orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig det är en israelit eller en främling som bor i din stad och i ditt land. 15 Betala honom hans lön varje dag före solnedgången, eftersom han är fattig och behöver den genast. Annars kanske han anklagar dig inför Herren och då har du fått en synd att svara för.
16 Föräldrarna får inte dödas för sina barns synder och barn ska inte dödas för synder som deras föräldrar har begått. Var och en ska dö för sitt eget brott.
Tionde budet: Lystenhet
17 Du måste handla rättvist mot främlingar och faderlösa och du får inte ta en änkas kläder i pant. 18 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, räddade dig därifrån. Det är därför jag ger dig denna befallning.
19 Om du glömmer kvar en kärve på åkern när du bärgar din skörd, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Lämna den kvar åt främlingar, faderlösa och änkor. Då ska Herren välsigna dig i allt du gör. 20 När du slår ner oliver från träden, ska du inte söka igenom trädgrenarna en andra gång. Lämna kvar en del åt främlingar, faderlösa och änkor. 21 När du plockar druvorna i din vingård, gör ingen efterskörd utan lämna den kvar till främlingar, faderlösa och änkor. 22 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten! Det är därför jag ger dig denna befallning.
25 Om två män är oense och vänder sig till domstolen, ska de som dömer fria den oskyldige och döma den skyldige. 2 Om den skyldige döms till spöstraff, ska domaren befalla honom att lägga sig ner och domaren ska själv övervaka att han får så många slag han förtjänar. 3 Han kan få upp till fyrtio rapp. Men mer än fyrtio rapp får man inte ge. Straffet får inte bli så hårt att din bror förnedras.
4 Du ska inte binda ihop munnen på en oxe som tröskar.
5 Om två bröder bor tillsammans och en av dem dör utan att ha fått en son, får hans änka inte gifta sig utanför släkten. Hennes mans bror ska ta henne till hustru och göra sin svågerplikt mot henne 6 och den förste son de får tillsammans ska räknas som den dödes son, så att hans namn lever kvar i Israel. 7 Om den dödes bror vägrar att fullgöra sin plikt och gifta sig med sin svägerska, ska hon gå till de äldste i stadsporten och säga: ”Min mans bror vägrar att låta sin brors släkt föras vidare och att fullgöra sina skyldigheter som svåger mot mig.” 8 De äldste i staden ska då kalla honom till sig och tala igenom saken med honom. Om han fortfarande vägrar att gifta sig med henne, 9 ska svägerskan gå fram till honom i de äldstes närvaro, dra av honom en sandal och spotta honom i ansiktet. Sedan ska hon säga: ”Så går det för den man som vägrar att låta sin brors släkt leva vidare.” 10 Sedan ska man tala om hans avkomlingar som ”den barfotades släkt”.
11 Om två män slåss och den enes hustru griper in för att hjälpa sin man genom att ta tag om den andre mannens könsorgan, 12 ska hennes hand huggas av utan förbarmande.
13 Du får inte ha två olika vikter i påsen, en som är för lätt och en annan som är tyngre. 14 Inte heller får du ha olika mått i huset, ett som är stort och ett som är litet. 15 Du ska ha rätta och riktiga vikter och mått. Då får du leva länge i det land Herren, din Gud, ger dig. 16 Herren, din Gud, avskyr alla som ägnar sig åt det som är orätt.
17 Kom ihåg vad amalekiterna gjorde mot dig när du var på väg från Egypten! 18 De mötte dig på din väg och stred mot dig när du var trött och utmattad. Utan att frukta Gud anföll de dem som var svaga och hade kommit efter de andra. 19 När du nu med Herrens, din Guds, hjälp äntligen får leva i ro för alla dina fiender, ska du därför utrota amalekiterna från jorden så att ingen längre minns att de existerat. Glöm aldrig detta!
Böner till Herren inför särskilda tillfällen
26 När du har kommit in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig och du har intagit det och bosatt dig där, 2 ska du ta en del av den första skörden du bärgat i landet som Herren, din Gud, ger dig. Lägg det i en korg och bär det till den plats som Herren, din Gud, väljer ut åt sig, den plats där han ska låta sitt namn bo. 3 Gå till den tjänstgörande prästen och säg till honom: ”Idag bekräftar jag att Herren, din Gud, har fört mig till det land han med ed lovade våra förfäder att ge oss.” 4 Prästen ska då ta korgen och ställa den framför Herrens, din Guds, altare. 5 Sedan ska du säga inför Herren, din Gud: ”Min förfader var en kringvandrande aramé som flyttade ner till Egypten med en liten grupp människor. Där bodde de och växte till ett stort, mäktigt och talrikt folk. 6 Egypterna behandlade oss illa, förtryckte oss och gjorde oss till slavar. 7 Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud. Han hörde oss och såg vårt lidande, vårt elände och vårt betryck 8 och förde oss ut ur Egypten med sin fruktansvärda makt och stora kraft. Han gjorde tecken och under 9 och han har lett oss till den här platsen och gett oss detta land som flyter av mjölk och honung. 10 Nu, Herre, bär jag fram det första från min skörd på den mark som du har gett mig.” Ställ sedan korgen framför Herren, din Gud, och tillbe honom. 11 Därefter ska du glädja dig över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig tillsammans med din familj och med de leviter och främlingar som bor hos dig.
12 När du vart tredje år,[a] året för tiondegivandet, har samlat in allt ditt tionde av det du skördat och gett det till leviter, främlingar, faderlösa och änkor så att de kan få äta sig mätta i dina städer, 13 ska du säga inför Herren, din Gud: ”Jag har tagit det heliga i mitt hus och gett till leviterna, främlingarna, de faderlösa och änkorna, precis som du har befallt. Jag har inte överträtt eller glömt ett enda av dina bud. 14 Jag har inte ätit av tiondet när jag haft sorg, rört något av det när jag varit oren eller gett något av det till de döda. Jag har varit lydig mot Herren, min Gud, och gjort allt som du har befallt mig. 15 Se nu ner från din heliga boning i himlen och välsigna ditt folk Israel och det land du har gett oss, ett land som flyter av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra förfäder!”
Lyd alla Guds bud
16 Herren, din Gud, befaller dig idag att lyda alla dessa lagar och föreskrifter. Du ska troget följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. 17 Du har idag förklarat att Herren är din Gud och du har lovat att följa och hålla hans lagar, bud och föreskrifter och lyda honom. 18 Herren har idag förklarat att du är hans eget folk, hans egendom, så som han har lovat dig. Om du lyder alla hans bud, 19 kommer han att upphöja dig över alla andra folk han har skapat och ge dig heder, ära och berömmelse. Du ska vara ett heligt folk avskilt för Herren, din Gud, så som han har lovat.
Ett minnesmärke
27 Mose och de äldste i Israel gav folket ytterligare befallningar: ”Lyd hela den lag jag ger er idag! 2 När ni går över Jordan och kommer in i det land Herren, din Gud, ger dig, ska du resa upp stora stenar. Stryk kalk på stenarna 3 och när du gått över dit, skriv på dem varje ord i denna lag. Då ska du få komma in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig och som flyter av mjölk och honung, så som Herren, din Gud, har lovat dig. 4 När ni kommit över Jordan, res stenarna på berget Eval på andra sidan floden som jag idag befaller dig och kalka dem vita. 5 Bygg sedan ett altare till Herren, din Gud, ett altare av sten som inte ska bearbetas med järn. 6 Av ohuggna stenar från marken ska du bygga Herrens, din Guds, altare och offra brännoffer till Herren, din Gud.
7 ”Offra också gemenskapsoffer där, ät dem och gläd dig inför Herren, din Gud. 8 Skriv varje ord i denna lag klart och tydligt på stenarna.”
9 Sedan sa Mose och de levitiska prästerna till hela Israel: ”Var stilla och lyssna, Israel! Idag har du blivit Herrens, din Guds, folk. 10 Lyd Herren, din Gud, och alla de bud och stadgar som jag ger dig idag!”
Leviterna påminner folket om Herrens dom i tolv olika fall
11 Samma dag gav Mose följande befallningar till folket:
12 När ni har gått över Jordan, ska Simons, Levis, Judas, Isaskars, Josefs och Benjamins stammar stå på berget Gerissim för att välsigna folket 13 och Rubens, Gads, Ashers, Sebulons, Dans och Naftalis stammar ska stå på berget Eval och förbanna.
14 Leviterna ska med hög röst recitera inför hela Israel:
15 ”Förbannelse över var och en som tillverkar och i hemlighet sätter upp en avgud vare sig det är en gud utskuren i trä eller en gjord av metall, för Herren avskyr dessa avgudar.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”[b]
16 ”Förbannelse över var och en som föraktar sin far eller mor.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
17 ”Förbannelse över var och en som flyttar gränsstenarna mellan sitt eget och grannens markområde.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
18 ”Förbannelse över var och en som leder en blind vilse.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
19 ”Förbannelse över var och en som förvägrar främlingar, faderlösa och änkor deras rätt.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
20 ”Förbannelse över var och en som ligger med sin fars hustru, för han vanärar sin fars bädd.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
21 ”Förbannelse över var och en som har sexuellt umgänge med ett djur.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
22 ”Förbannelse över var och en som ligger med sin syster eller halvsyster.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
23 ”Förbannelse över var och en som ligger med sin svärmor.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
24 ”Förbannelse över var och en som i hemlighet mördar någon.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
25 ”Förbannelse över var och en som mot betalning dödar en oskyldig.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
26 ”Förbannelse över var och en som inte håller sig till buden i denna lag och gör dem.”
Och allt folket ska svara: ”Amen!”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.