Apostlagärningarna 9-10

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Saul vänder om

9 Saul som fortfarande var fylld av hat och mordlust mot Herrens lärjungar gick till översteprästen. ² Han bad att få med sig brev adresserade till synagogorna i Damaskus så att han skulle få tillstånd att arrestera alla där som hörde till Vägen^[a], både män och kvinnor. Sedan skulle han föra dem som fångar till Jerusalem.

³ Men när han rest iväg och närmade sig Damaskus, omgavs han plötsligt av ett starkt ljussken från himlen. ⁴ Och han föll till marken och hörde en röst som sa: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?”

⁵ Han frågade: ”Vem är du, Herre^[b]?”

Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. ⁶ Res dig upp och gå in i staden, så får du veta vad du ska göra.”

⁷ Männen som var tillsammans med Saul stod där alldeles stumma, för de hörde rösten men såg ingen. ⁸ När Saul reste sig från marken och öppnade sina ögon, kunde han inte se. De tog honom vid handen och ledde honom in i Damaskus. ⁹ Under tre dagar var han sedan blind och han varken åt eller drack.

¹⁰ Men i Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias och Herren talade nu till honom i en syn och sa: ”Ananias!”

”Ja, Herre!” svarade han.

¹¹ Då sa Herren till honom: ”Gå till Raka gatan och in i Judas hus och fråga där efter en man som heter Saul från Tarsos. Han ber ¹² och i en syn har han sett att en man som heter Ananias ska komma in och lägga händerna på honom så att han kan se igen.”

¹³ ”Men Herre!” svarade Ananias. ”Jag har hört av många om den mannen och allt ont som han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. ¹⁴ Och här har han en fullmakt med sig från översteprästerna att arrestera alla som åkallar ditt namn!”

¹⁵ Men Herren sa till honom: ”Gå, för jag har utsett honom till att vara mitt redskap! Han ska göra mitt namn känt för många olika folk och makthavare och för Israels folk. ¹⁶ Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mitt namn.”

¹⁷ Då gick Ananias dit och kom in i Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sa: ”Saul, min bror, Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen, har sänt mig för att du ska få din syn tillbaka och bli fylld av den heliga Anden.”

¹⁸ I samma stund var det som om flagor föll från Sauls ögon och han kunde se igen. Han reste sig då genast upp och lät döpa sig ¹⁹ och när han ätit, fick han krafterna tillbaka.

Saul i Damaskus och Jerusalem

Saul stannade sedan några dagar hos lärjungarna i Damaskus ²⁰ och han började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom blev mycket förvånade och frågade: ”Var det inte han som i Jerusalem försökte döda alla som åkallar Jesus namn? Visst var han på väg hit för att arrestera dem och föra dem som fångar till översteprästerna?” ²² Men Saul talade med allt större kraft och judarna i Damaskus hade inga argument att sätta emot när han bevisade att Jesus är Messias.

²³ Efter en längre tid konspirerade judarna om att göra sig av med Saul, ²⁴ men Saul fick reda på deras planer. De bevakade stadsportarna både dag och natt för att kunna mörda honom, ²⁵ men en natt tog några av hans lärjungar och firade ner honom i en korg från stadsmuren.

²⁶ Saul återvände sedan till Jerusalem, men när han försökte ansluta sig till lärjungarna där var de rädda för honom. Ingen vågade lita på att han verkligen hade blivit en lärjunge. ²⁷ Men Barnabas tog honom med till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren som hade talat till honom och hur Saul sedan med stort mod hade predikat i Jesus namn i Damaskus. ²⁸ Efter det accepterade de Saul och sedan kom och gick han fritt bland dem i Jerusalem där han talade frimodigt i Herren Jesus namn. ²⁹ Han talade också till de grekisktalande judarna och diskuterade med dem, men de gjorde upp planer på att döda honom. ³⁰ När de troende fick reda på detta, tog de med sig Saul till Caesarea och skickade honom vidare därifrån till Tarsos.

Petrus i Lydda och Joppe

³¹ Församlingen fick nu vara ifred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i Herrens fruktan och växte till genom den heliga Andens tröst och stöd.

³² Petrus reste nu från plats till plats och kom också till de heliga i Lydda. ³³ Där träffade han en man som hette Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. ³⁴ Petrus sa till honom: ”Aineas! Jesus Kristus botar dig. Res dig upp och rulla ihop din bädd!” Och i samma stund reste sig Aineas upp. ³⁵ Alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom och vände om till Herren.

³⁶ I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas^[c]. Hon hade gjort mycket gott mot andra människor och särskilt mot de fattiga, ³⁷ men vid den här tiden blev hon sjuk och dog. Man tvättade henne och lade henne i ett rum en trappa upp. ³⁸ Men när lärjungarna hörde att Petrus var i Lydda som låg alldeles i närheten, skickade de iväg två män för att be honom komma över till Joppe så fort som möjligt.

³⁹ Petrus följde genast med och så snart han kom dit, tog de med honom en trappa upp. De gråtande änkorna samlades kring honom och visade skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon fortfarande var bland dem. ⁴⁰ Men Petrus sa till alla att lämna rummet. Han föll ner på knä och bad och sedan vände han sig till den döda och sa: ”Tabita, res dig upp!” Då slog hon upp sina ögon och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp. ⁴¹ Petrus räckte henne genast handen och hjälpte henne upp på fötter. Sedan ropade han på de heliga och änkorna och lät dem se henne stå där levande.

⁴² Nyheten om det som hade hänt spreds i hela Joppe och många började tro på Herren. ⁴³ Petrus stannade därför en längre tid i Joppe och bodde hos Simon, en man som arbetade med skinnberedning.^[d]

Petrus och Cornelius

10 I Caesarea fanns en man som hette Cornelius och som var officer vid italiska bataljonen. ² Han var gudfruktig liksom alla i hans hus. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland folket och bad regelbundet till Gud.

³ En eftermiddag när han bad och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.

⁴ Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, Herre?”

Ängeln svarade: ”Dina böner och gåvor till de fattiga har stigit upp som ett minnesvärt offer till Gud. ⁵ Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. ⁶ Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”

⁷ Så snart ängeln som talat med honom hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater som var en from man. ⁸ Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.

⁹ Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. ¹⁰ Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn^[e]. ¹¹ Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn ¹² och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar. ¹³ Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!”

¹⁴ ”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.”

¹⁵ Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.”

¹⁶ Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen.

¹⁷ Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten ¹⁸ och ropade: ”Är det här som Simon, han som kallas Petrus bor?”

¹⁹ Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Anden sa till honom: ”Tre män är här och söker dig. ²⁰ Gå ner och följ med dem! Tveka inte, för jag har sänt dem!”

²¹ Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Jag är den som ni söker. Är det något särskilt ni vill?”

²² Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”

²³ Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.

²⁴ Dagen därpå kom de fram till Caesarea där Cornelius väntade på dem. Han hade samlat dit sina släktingar och närmaste vänner. ²⁵ När Petrus steg in i huset, mötte Cornelius honom och föll ner framför honom och tillbad. ²⁶ Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!” ²⁷ Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.

²⁸ Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren.^{[f] 29} Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill!”

³⁰ Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. ³¹ Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och kommit ihåg dina gåvor till de fattiga. ³² Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’ ³³ Därför skickade jag genast bud efter dig och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”

Petrus talar i Cornelius hus

³⁴ Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika. ³⁵ Han är villig att ta emot varje människa som fruktar honom och handlar rättfärdigt, vilket folk hon än tillhör. ³⁶ Ni har kännedom om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid genom Jesus Kristus som är allas Herre. ³⁷ Ni känner till vad som hände i hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade: ³⁸ hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga Anden och kraft och hur Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld eftersom Gud var med honom. ³⁹ Vi vittnar om allt han gjorde både ute på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på ett kors och avrättade, ⁴⁰ men på den tredje^[g] dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig ⁴¹ men inte för hela folket, utan för vittnen som Gud redan tidigare hade utsett, oss som åt och drack med honom efter att han hade uppstått från de döda. ⁴² Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda. ⁴³ Alla profeterna vittnar om honom att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.”

⁴⁴ Men medan Petrus fortfarande talade, kom den heliga Anden över alla som lyssnade till hans budskap. ⁴⁵ De troende omskurna som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den heliga Andens gåva också kom över dessa från andra folk. ⁴⁶ De hörde dem nämligen tala andra språk och hylla Gud. Då frågade Petrus:

⁴⁷ ”Finns det någon som kan hindra att de döps i vatten nu när de har fått den heliga Anden precis som vi?” ⁴⁸ Och så lät han dem döpas i Jesus Kristus namn. De bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.