Apostlagärningarna 18:23-22:30

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

²³ Men när han hade varit där en tid, reste han till Galatien och Frygien och styrkte lärjungarna överallt.

Apollos blir undervisad i Efesos

²⁴ Under tiden hade en jude som hette Apollos kommit till Efesos. Han var från Alexandria och en beläst man som väl kände till Skriften. ²⁵ Apollos hade fått höra om Herrens väg och han talade med stor entusiasm och undervisade noggrant om Jesus. Men han kände bara till Johannes dop. ²⁶ Så när Priscilla och Aquila fick höra honom i synagogan där han med stort mod talade till folket, tog de med honom hem och förklarade närmare vad Guds väg innebär.

²⁷ När han sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade de troende honom och skrev till lärjungarna att välkomna honom. Och när han kom dit, blev han till stor hjälp för dem som genom Guds nåd kommit till tro. ²⁸ Utifrån Skriften kunde han offentligt med stor kraft gå emot judarna och bevisa att Jesus verkligen är Messias.

Paulus i Efesos

19 Medan Apollos var i Korinth, kom Paulus fram till Efesos efter sin resa genom inlandet. Där träffade han några lärjungar ² och frågade dem: ”Tog ni emot den heliga Anden när ni kom till tro?”

”Nej”, svarade de, ”vi har aldrig hört talas om att det den heliga Anden finns.”

³ ”Men på vilket sätt är ni döpta då?” frågade han.

De svarade: ”Med Johannes dop.”

⁴ Då förklarade Paulus för dem att Johannes dop var ett omvändelsens dop och att Johannes också uppmanade folket att tro på Jesus, den som kom efter honom. ⁵ När de hörde detta, lät de döpa sig i Herren Jesus namn ⁶ och då Paulus lade sina händer på dem, kom den heliga Anden över dem och de talade olika språk och profeterade. ⁷ Tillsammans var det cirka tolv män där.

⁸ Under tre månaders tid undervisade sedan Paulus regelbundet i synagogan. Han talade öppet och med stort mod och försökte övertyga dem om Guds rike. ⁹ Men några avvisade hans budskap. De ville inte tro utan hånade Vägen inför alla som var där. Därför lämnade Paulus dem och höll sina lärjungar borta därifrån. De samlades istället i Tyrannos föreläsningssal där Paulus undervisade varje dag. ¹⁰ Detta pågick i två års tid så att alla i provinsen Asien, både judar och greker, fick höra budskapet om Herren.

¹¹ Gud gjorde ovanliga under genom Paulus. ¹² Man tog till och med dukar och klädesplagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka. Då försvann sjukdomarna och de onda andarna lämnade dem.

¹³ En grupp kringvandrande judiska andeutdrivare fick då för sig att de skulle uttala Herren Jesus namn över dem som var besatta av onda andar. De sa: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus talar om!” ¹⁴ Det var sju män, söner till den judiska översteprästen Skeuas, som försökte sig på detta. ¹⁵ Men den onda anden svarade dem: ”Jag känner till Jesus och vet om Paulus, men vilka är ni?” ¹⁶ Och sedan kastade sig mannen som var besatt av den onde anden över dem alla och slog dem, så att de var tvungna att fly ut ur huset nakna och blodiga. ¹⁷ Detta blev känt bland både judar och greker i hela Efesos och alla i staden blev helt förskräckta och hyllade Herren Jesus. ¹⁸ Många av de troende kom nu och bekände öppet vad de hade gjort, ¹⁹ och många av dem som sysslat med trolldom, plockade fram sina böcker och brände dem offentligt. Någon räknade ut att böckerna var värda ungefär 50 000 dagslöner. ²⁰ Så fick budskapet om Herren allt mer kraft, ökad framgång och styrka.

Upplopp i Efesos

²¹ Efter allt detta bestämde^[a] sig Paulus för att genom Makedonien och Achaia resa till Jerusalem. ”Och därefter måste jag också besöka Rom”, sa han. ²² Han skickade Timotheos och Erastos, två av sina medhjälpare till Makedonien, medan han själv stannade kvar i provinsen Asien en tid.

²³ Men just under den här tiden blev det stor oro på grund av Vägen. ²⁴ En silversmed som hette Demetrios tjänade mycket pengar åt hantverkarna på att tillverka silvertempel åt Artemis^[b]. ²⁵ Demetrios kallade ihop dem till ett möte tillsammans med andra som hade liknande arbeten. Sedan talade han till dem:

”Ni vet att det är tack vare den här tillverkningen som vi blivit så rika. ²⁶ Men nu har ni alla sett och hört hur den här Paulus har fått en massa människor att tro att gudar som är tillverkade av människohänder inte är några gudar. Och det är inte bara här i Efesos människor ändrat sin inställning utan så gott som i hela provinsen Asien. ²⁷ Naturligtvis kommer detta att påverka våra affärer negativt, men det som oroar oss mest är att den stora gudinnan Artemis tempel kan komma att förlora sitt anseende och kanske Artemis själv kommer att mista sitt gudomliga majestät, hon som dyrkas inte bara i provinsen Asien utan i hela världen.”

²⁸ När de hörde detta, blev de rasande och började ropa: ”Stor är efesiernas Artemis!”

²⁹ Det dröjde inte länge förrän hela staden var i uppror. Man grep Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus och rusade till stadens friluftsteater. ³⁰ Paulus ville då gå in och tala till folket, men hans lärjungar hindrade honom. ³¹ Några medlemmar av provinsrådet som var vänner till Paulus, skickade också bud till honom att inte riskera livet genom att gå in i teatern.

³² Inne på teatern ropade alla och skrek om varandra. Allt var en enda stor röra och de flesta visste inte ens varför de hade kommit dit.

³³ När judarna sedan skickade fram Alexandros för att förklara situationen, gav han tecken till folket att vara tysta och försökte hålla ett försvarstal. ³⁴ Men när folket förstod att Alexandros var jude, började alla ropa igen och under två timmar skrek de i kör: ”Stor är efesiernas Artemis!”

³⁵ Till slut lyckades i alla fall stadens sekreterare lugna dem så pass att han kunde tala till dem. ”Invånare i Efesos”, sa han, ”alla vet ju att den stora gudinnan Artemis tempel beskyddas här i staden Efesos, hon vars bild föll ner från himlen. ³⁶ Det är aldrig någon som har ifrågasatt detta, så ta det lugnt. Gör inte något förhastat! ³⁷ De här männen som ni har fört hit har varken stulit något från templet eller hädat gudinnan. ³⁸ Om Demetrios och hans hantverkare har något att anklaga någon för, så har vi domstolar som tar hand om sådant och landshövdingar som kan ta upp fallet. Låt dem gå den lagliga vägen. ³⁹ Och om det finns klagomål i andra frågor, så kan de tas upp i den lagliga folkförsamlingen. ⁴⁰ Nu är det till och med risk att vi blir anklagade för uppror, eftersom det inte fanns någon anledning att ställa till med några oroligheter. Då kan vi inte försvara oss.”

⁴¹ Och med de orden fick han de församlade att skingras.

Paulus reser till Makedonien och Grekland

20 När allt blivit lugnt igen, kallade Paulus samman lärjungarna och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl av dem och började sin resa till Makedonien. ² Han reste genom området och uppmuntrade de troende och när han kom fram till Grekland, ³ stannade han där i tre månader. Han skulle just segla vidare till Syrien när några judar hade gjort upp planer på att döda honom och han bestämde sig därför att fara tillbaka upp genom Makedonien. ⁴ Med honom reste Sopatros, Pyrrhos son från Beroia, Aristarchos och Secundus från Thessalonike, Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från provinsen Asien. ⁵ De reste i förväg över till Troas och väntade på oss^[c] där. ⁶ Efter det osyrade brödets högtid^[d] seglade sedan vi andra från Filippi och fem dagar senare mötte vi dem i Troas där vi stannade en vecka.

Paulus i Troas – En ung man uppväcks från de döda

⁷ Dagen efter sabbaten när vi hade samlats för att bryta bröd tillsammans, talade Paulus till de troende och eftersom han skulle resa från Troas nästa dag, höll han på ända till midnatt. ⁸ Rummet på övre våningen där vi var samlade var upplyst av många oljelampor ⁹ och en ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Men när Paulus talade så länge, somnade han djupt och föll i sömnen ner från tredje våningen och var död när man lyfte upp honom. ¹⁰ Paulus kom då ner och lade sig över honom och tog honom i sina armar och sa: ”Oroa er inte, han lever!” ¹¹ Så gick han tillbaka upp och bröt brödet och åt. Sedan fortsatte Paulus att tala ända fram till gryningen innan han till slut lämnade dem. ¹² Men den unga mannen fördes hem levande till stor lättnad för alla.

Paulus avsked till församlingsledarna i Efesos

¹³ Vi gick ombord och avseglade till Assos där vi skulle ta med Paulus som hade bestämt det så, eftersom han ville ta landvägen dit. ¹⁴ När vi mötte honom i Assos, tog vi honom ombord och reste ner till Mitylene. ¹⁵ Därifrån seglade vi vidare och passerade nästa dag Chios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och en dag senare var vi framme i Miletos.

¹⁶ Paulus hade bestämt sig för att resa förbi Efesos för att inte bli uppehållen i provinsen Asien, eftersom han ville hinna till Jerusalem till pingsthögtiden. ¹⁷ Men från Miletos skickade han ändå ett meddelande till församlingsledarna i Efesos att komma till honom.

¹⁸ När de hade anlänt, sa han till dem: ”Ni vet hur jag har hela tiden varit hos er ända från den dag då jag först kom till provinsen Asien. ¹⁹ Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som drabbat mig genom judarnas angrepp. ²⁰ Jag har aldrig tvekat att säga något som kunde vara till nytta för er, utan har undervisat er både offentligt och i hemmen. ²¹ Jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att vända om till Gud och tro på vår Herre Jesus.

²² Men nu drivs jag av Anden^[e] att resa tillbaka till Jerusalem, trots att jag inte vet vad som väntar mig. ²³ Det enda jag vet är att den heliga Anden i stad efter stad har sagt till mig att fängelse och lidande ligger framför mig. ²⁴ Men för mig är livet inget värt om jag inte får slutföra mitt lopp och den uppgift som Herren Jesus har gett mig, att vittna om evangeliet om Guds nåd.

²⁵ Och nu vet jag att ni aldrig kommer att få se mig igen, alla ni som jag har besökt och undervisat om Guds rike. ²⁶ Därför vill jag säga er idag att jag inte är skyldig om någon av er går förlorad, ²⁷ för jag har utan att tveka meddelat er hela Guds plan.

²⁸ Vaka nu noga över er själva och den hjord som den heliga Anden har satt er till ledare för! Var som herdar för Guds församling, den hjord som han har köpt med sitt eget blod. ²⁹ Jag vet att när jag lämnar er kommer glupska vargar att komma in bland er och de kommer inte att skona hjorden. ³⁰ Några av er kommer själva att förvränga sanningen och försöka få anhängare bland lärjungarna. ³¹ Var därför på er vakt! Kom ihåg att jag under tre år personligen har väglett var och en av er dag och natt under tårar.

³² Jag anförtror er nu åt Gud och hans nådefulla ord, det som bygger upp er och ger er ett arv bland dem som helgats. ³³ Jag har aldrig krävt att få silver eller guld eller kläder av någon, ³⁴ utan som ni vet har jag med egna händer försörjt både mig själv och mina medhjälpare. ³⁵ Jag ville genom mitt eget handlande visa att man ska hjälpa de fattiga genom hårt arbete. Kom ihåg att Herren Jesus sa: ’Det är lyckligare att ge än att få.’ ”

³⁶ När Paulus sedan slutat tala, föll han på knä och bad tillsammans med dem alla. ³⁷ De grät högt och omfamnade honom och kysste honom. ³⁸ Det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle ses igen. Sedan följde alla honom ner till fartyget.

Paulus fortsätter resan mot Jerusalem

21 Sedan vi skilts från dem, seglade vi direkt ner till Kos. Nästa dag nådde vi Rhodos och fortsatte därifrån till Patara. ² Där fann vi ett fartyg som skulle gå till Fenikien och vi gick ombord och seglade iväg. ³ Vi siktade Cypern och passerade söder om ön med kurs mot Syrien och kom till Tyros där fartyget skulle lossa lasten. ⁴ Vi sökte upp lärjungarna och stannade hos dem en vecka. Genom Anden varnade de Paulus för färden till Jerusalem^{[f] 5} men när veckan hade gått, gav vi oss iväg för att fortsätta resan. Alla, även kvinnor och barn följde med oss ut ur staden och ner till stranden. Där bad vi tillsammans ⁶ och tog farväl av varandra. Sedan gick vi ombord och de andra återvände hem igen.

⁷ Från Tyros kom vi till Ptolemais, slutmålet för vår sjöresa. Också där hälsade vi på de troende och stannade hos dem en dag. ⁸ Sedan fortsatte vi till Caesarea där vi bodde hemma hos förkunnaren Filippos som var en av de sju. ⁹ Han hade fyra ogifta döttrar som kunde profetera.

¹⁰ Under besöket där som varade i flera dagar kom en profet från Judeen för att träffa oss. Han hette Agabos. ¹¹ Han tog Paulus bälte, band sina fötter och händer med det och sa: ”Den heliga Anden säger: ’På det här sättet ska ägaren till detta bälte bindas av judarna i Jerusalem och överlämnas till hedningarna.’ ” ¹² Vi som hörde detta, både vi och de som bodde där, försökte då övertala Paulus att inte fortsätta till Jerusalem.

¹³ Men han sa: ”Varför gör ni så, gråter och gör mig tung om hjärtat? Jag är beredd att inte bara hamna i fängelse i Jerusalem utan också att dö för Herren Jesus skull.” ¹⁴ När vi förstod att han inte tänkte ändra sig, lugnade vi ner oss och sa: ”Låt det bli som Herren vill!”

¹⁵ Efter de här dagarna gjorde vi oss klara och fortsatte mot Jerusalem. ¹⁶ Några av lärjungarna i Caesarea följde med oss en bit och visade vägen till Mnasons hus där vi fick bo. Han kom från Cypern och var en av de tidiga lärjungarna.

Paulus kommer fram till Jerusalem

¹⁷ När vi kom fram till Jerusalem, blev vi hjärtligt välkomnade av de troende. ¹⁸ Dagen efter vi hade anlänt, tog Paulus med oss hem till Jakob^[g] och där samlades också de andra församlingsledarna. ¹⁹ Sedan vi hälsat på dem, berättade Paulus i detalj om sitt arbete, vad Gud hade gjort genom honom bland andra folk.

²⁰ När de hörde detta, hyllade de Gud. Sedan sa de till Paulus: ”Du vet, vår broder, att tusentals judar har kommit till tro här och de är alla ivriga att följa lagen. ²¹ Nu har ett rykte spridits i Jerusalem att du lär de judar som bor bland andra folk att vända sig bort från Mose och att du har sagt att de inte behöver omskära sina söner eller följa våra traditioner. ²² Något måste därför göras, för de kommer säkert att få reda på att du är här.

²³ Detta är vårt förslag: Här finns fyra män som har gett ett löfte.^{[h] 24} Ta med dig dem och gå igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Betala sedan för dem så att de kan raka sina huvuden. Då förstår alla att ryktena om dig är falska och att du själv håller och följer lagen.

²⁵ När det gäller troende från andra folk har vi meddelat vårt beslut och skrivit att de ska avhålla sig från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och sexuell omoral.^[i]”

Paulus arresteras i templet

²⁶ Paulus tog då nästa dag männen med sig och gick igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Han gick sedan in i templet och meddelade offentligt när reningstiden skulle vara över och att offer då skulle bäras fram för var och en av dem.

²⁷ Men precis innan de sju dagarna var slut, fick några judar från provinsen Asien syn på Paulus i templet och hetsade upp folket mot honom. De grep tag i honom ²⁸ och skrek: ”Israeliter! Hjälp oss! Här är den man som överallt lär ut sådant som är emot vårt folk och vår lag och denna plats. Nu har han till och med tagit med sig greker in i templet och orenat^[j] denna heliga plats.” ²⁹ De hade nämligen sett Paulus nere i staden tillsammans med Trofimos från Efesos och antog att Paulus hade tagit med honom till templet.

³⁰ Så kom hela staden i uppror och folk kom springande. De grep Paulus och släpade ut honom ur templet och portarna stängdes genast. ³¹ De tänkte döda honom, men kommendanten vid den romerska garnisonen fick veta att hela Jerusalem var i uppror. ³² Han ryckte därför snabbt ut med sina soldater och officerare och när folkhopen fick se kommendanten och soldaterna, upphörde de att misshandla Paulus. ³³ Kommendanten gick genast fram och arresterade Paulus och gav order om att han skulle bindas med dubbla kedjor. Sedan frågade han folkhopen vem Paulus var och vad han hade gjort. ³⁴ Men folket skrek än det ena än det andra och kommendanten kunde i förvirringen inte få någon klarhet i vad de menade. Han befallde därför att Paulus skulle tas med till fästningen. ³⁵ När man kom till trappan, trängdes folket så våldsamt att soldaterna fick bära honom. ³⁶ Folkhopen som följde efter ropade: ”Döda honom!”

Paulus försvarstal inför folket

³⁷ Men just när Paulus skulle föras in i fästningen, sa han till kommendanten: ”Får jag säga några ord till dig?”

”Kan du grekiska?” undrade kommendanten. ³⁸ ”Är du inte den där egyptern som ledde ett uppror för en tid sedan och tog med sig 4 000 beväpnade rebeller ut i öknen?”

³⁹ Paulus svarade: ”Jag är en jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en viktig stad. Jag ber därför att du ska låta mig tala till folket.”

⁴⁰ Kommendanten gav honom då sitt tillstånd och Paulus gjorde tecken till folket uppifrån trappan att han hade något att säga. När alla hade tystnat, började han sedan tala till dem på hebreiska:

22 ”Bröder och fäder, lyssna på vad jag har att säga till mitt försvar!” ² När de hörde Paulus tala på hebreiska blev de ännu tystare.

Han fortsatte: ³ ”Jag är jude, född i Tarsos i Kilikien men uppväxt här i staden. Jag hade Gamaliel som lärare och blev mycket noggrant undervisad om våra förfäders lag och jag var lika ivrig att kämpa för Guds sak precis som ni försöker göra. ⁴ Jag förföljde och ville döda alla som följde denna väg. Jag lät binda både män och kvinnor och satte dem i fängelse. ⁵ Det kan översteprästen och alla medlemmarna i det judiska rådet intyga. Det var också de som gav mig brev adresserade till bröderna i Damaskus för att jag skulle kunna fängsla människor där och föra dem till Jerusalem där de sedan skulle straffas.

⁶ Men när jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, omgavs jag plötsligt av ett mycket starkt ljus från himlen. ⁷ Jag föll till marken och hörde en röst som sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’

⁸ Jag frågade då: ’Vem är du, Herre?’ och han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’ ⁹ De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten som talade till mig. ¹⁰ Jag frågade sedan: ’Vad ska jag göra, Herre?’ och Herren svarade: ’Res dig upp och gå till Damaskus! Där kommer du att få veta vad du har utsetts till.’ ¹¹ Men det starka ljuset hade gjort mig blind och därför fick jag ledas in i Damaskus av mina följeslagare.

¹² Där fanns en man som hette Ananias, en hängiven, lagtrogen man som hade gott anseende bland alla judar som bodde där. ¹³ Han kom till mig och ställde sig intill mig och sa: ’Saul, min bror, du ska få din syn tillbaka!’ Och i samma stund kunde jag se honom.

¹⁴ Sedan sa han till mig: ’Våra förfäders Gud har utsett dig till att förstå hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra honom tala. ¹⁵ Nu ska du inför alla människor vittna om vad du har sett och hört. ¹⁶ Tveka därför inte utan åkalla honom och låt genast döpa dig så att du blir tvättad ren från dina synder!’

¹⁷ När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och en dag stod och bad i templet, fick jag se en syn^[k]. ¹⁸ Jag såg Herren som sa till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro på det du vittnar om mig.’

¹⁹ ’Men, Herre’, invände jag, ’de vet ju att jag i varenda synagoga har fängslat och piskat dem som trodde på dig. ²⁰ Och när Stefanos, ditt vittne fick offra sitt blod, stod jag bredvid och tyckte att man handlade rätt. Jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’

²¹ Men Herren sa till mig: ’Gå, för jag ska sända dig långt bort till andra folk!’ ”

Paulus avslöjar att han är romersk medborgare

²² Fram till denna punkt i Paulus tal hade folket lyssnat, men nu började de ropa: ”Se till att han försvinner från jorden! Han har ingen rätt att leva!” ²³ Folkets rop blev allt vildare och de slet av sina mantlar och kastade upp jord i luften. ²⁴ Kommendanten tog därför in Paulus i fästningen och befallde att man skulle piska och förhöra honom, tills man fick reda på varför folkmassan var så rasande.

²⁵ Men när de band fast Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: ”Är det tillåtet att piska en romersk medborgare som inte är dömd för något?” ²⁶ När officeren hörde detta, gick han till kommendanten och sa: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är ju romersk medborgare!” ²⁷ Då gick kommendanten till Paulus och frågade: ”Är det sant att du är romersk medborgare?”

”Ja”, svarade Paulus, ”det är jag.”

²⁸ Kommendanten sa: ”Det kostade mig väldigt mycket pengar att bli romersk medborgare.”

”Jag blev det när jag föddes”, svarade Paulus.

²⁹ De som skulle ha förhört honom drog sig då kvickt tillbaka och kommendanten själv blev alldeles förskräckt, när han insåg att han hade fängslat en romersk medborgare.

Paulus inför det judiska rådet

³⁰ Kommendanten som ville få reda på vad det var judarna anklagade Paulus för, släppte honom nästa dag ur bojorna och befallde att översteprästerna och hela rådet skulle samlas. Han förde sedan ner Paulus och ställde honom inför dem.