Uppenbarelseboken 5

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Lammet och bokrullen med sju sigill

5 Och jag såg att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill.

² En väldig ängel ropade med hög röst ut denna fråga: Vem är värdig att bryta sigillen på denna bok och öppna den?

³ Men ingen i hela himlen eller på jorden eller bland de döda fick tillåtelse att öppna och läsa den.

⁴ Då grät jag av besvikelse, eftersom ingen var värdig. Ingen kunde berätta för oss vad som stod i den.

⁵ Då sa en av de tjugofyra äldste till mig: Gråt inte längre, för Jesus, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat och visat sig värdig att öppna boken och bryta dess sju sigill.

⁶ Jag tittade upp och fick se ett lamm, som stod framför de tjugofyra äldste vid tronen och de fyra väsendena, och lammet var märkt av sår som en gång hade vållat dess död. Det hade sju horn och sju ögon, som representerar Guds sju andar, som är utsända till varje del av världen.

⁷ Det steg fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen.

⁸ Och när det tog boken, föll de tjugofyra äldste ner framför Lammet. Var och en hade en harpa och en guldskål fylld med rökelse. Det är Guds folks böner.

⁹ De sjöng en ny sång med denna text: Du är värdig att ta boken och bryta dess sigill och öppna den, för du har blivit slaktad, och ditt blod har friköpt människor från alla folk.

¹⁰ Och du har samlat dem till ett rike och gjort dem till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden.

¹¹ Sedan såg jag tusentals änglar och jag hörde dem sjunga. De stod runt tronen och de fyra levande väsendena och de äldste.

¹² Och de sjöng med väldig kraft: Lammet som blev slaktat. Det är värdigt att ta emot makten och rikedomen och visheten och styrkan och äran och härligheten och välsignelsen.

¹³ Sedan hörde jag alla i himlen och på jorden och de döda under jorden och i havet ropa: Välsignelsen och äran och härligheten och kraften tillhör honom, som sitter på tronen, och Lammet i evigheternas evigheter.

¹⁴ Och de fyra levande väsendena fortsatte att säga: Amen! Och de tjugofyra äldste föll ner och tillbad honom.