Font Size
Uppenbarelseboken 16
Svenska Folkbibeln 2015
Uppenbarelseboken 16
Svenska Folkbibeln 2015
16 (A) Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."
2 (B) Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.
3 (C) Den andre tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.
4 (D) Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod. 5 (E) Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, för att du fällt denna dom. 6 (F) De spillde heligas och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det är de värda." 7 (G) Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud Allsmäktig, sanna och rätta är dina domar."
8 Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld. 9 (H) Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran.
10 (I) Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan 11 och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar.
12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 (J) Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. 14 (K) De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. – 15 (L) "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam." – 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon[a].
Världens slut
17 (M) Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett." 18 (N) Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. 19 (O) Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. 20 (P) Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. 21 (Q) Stora hagel, tunga som talenter[b], föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.
Footnotes
- 16:16 Harmagedon Hebreiska för "Megiddos berg", en platå i Galileen där oräkneliga fältslag ägt rum under historien (se t ex Dom 5:19, 2 Kung 23:29).
- 16:21 talenter Ett viktmått på ca 30 kg.
Uppenbarelseboken 16
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Uppenbarelseboken 16
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
16 Jag hörde nu en stark röst från templet säga till de sju änglarna: ”Gå och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.”
2 Då gick den första ängeln bort och tömde sin skål över jorden, och onda och plågsamma bölder slog upp på de människor som bar odjurets[a] märke och tillbad dess bild.
3 Den andra ängeln tömde sin skål över havet. Vattnet blev då som blodet från en död människa, och allt som levde i havet dog.
4 Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och även de förvandlades till blod. 5 Sedan hörde jag vattnens ängel säga:
”Rättfärdig är du som är och som var, du Helige
som har fällt denna dom.
6 De har utgjutit de heligas och profeternas blod.
Därför har du gett dem blod att dricka,
som de har förtjänat.”
7 Och jag hörde altaret säga:
”Ja, Herre Gud, Allsmäktig,
dina domar är sanna och rättfärdiga.”
8 Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och den fick tillåtelse att bränna människorna med eld. 9 När de brändes av den våldsamma hettan förbannade de Gud som hade makt över sådana plågor, men ingen omvände sig och gav honom äran.
10 Sedan tömde den femte ängeln sin skål över odjurets tron, och då täcktes hans rike av mörker. Människorna bet sönder sina tungor av smärta 11 och förbannade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de omvände sig inte från sina handlingar.
12 Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att vägen öppnades för kungarna från östern. 13 Jag såg tre orena andar som liknade paddor komma fram ur drakens mun, ur odjurets mun och ur den falska profetens[b] mun. 14 Dessa är demoniska andar som kan utföra tecken, och de gick ut till världens alla kungar för att samla dem till strid på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.
15 ”Se, jag kommer som en tjuv! Lycklig är den som håller sig vaken och har sina kläder färdiga, så att han inte behöver gå naken och skämmas.”[c]
16 Och de samlade dem på en plats som på hebreiska kallas Harmagedon[d].
17 Till slut tömde den sjunde ängeln sin skål över luften. Då hördes en stark röst från tronen i templet, och den sa: ”Det är gjort!” 18 Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev en stor jordbävning som var så kraftig att ingen människa någonsin sett något liknande på jorden, så väldig var den. 19 Den stora staden delades i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud glömde inte det stora Babylon, utan gav det bägaren med sin glödande vredes vin. 20 Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. 21 Det föll också enorma hagel på omkring fyrtio kilo från himlen ner på människorna. Och människorna hädade Gud för haglet, eftersom det var en så fruktansvärd plåga.
Uppenbarelseboken 16
Svenska 1917
Uppenbarelseboken 16
Svenska 1917
16 Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: »Gån åstad och gjuten ut Guds sju vredesskålar på jorden.»
2 Och den förste gick åstad och göt ut sin skål på jorden. Då kommo onda och svåra sårnader på de människor som buro vilddjurets märke och tillbådo dess bild.
3 Och den andre göt ut sin skål i havet. Då förvandlades det till blod, likt blodet av en död människa, och alla levande varelser i havet dogo.
4 Och den tredje göt ut sin skål i strömmarna och vattenkällorna. Då förvandlades dessa till blod.
5 Och jag hörde vattnens ängel säga: »Rättfärdig är du, du som är och som var, du helige, som har dömt så.
6 De hava utgjutit heliga mäns och profeters blod. Därför har ock du givit dem blod att dricka; de äro det värda.»
7 Och jag hörde altaret säga: »Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, rätta och rättfärdiga äro dina domar.»
8 Och den fjärde göt ut sin skål över solen. Då fick denna makt att bränna människorna såsom med eld.
9 Och när nu människorna blevo brända av stark hetta, hädade de Guds namn, hans som hade makten över dessa plågor; de gjorde icke bättring och gåvo honom icke ära.
10 Och den femte göt ut sin skål över vilddjurets tron. Då blev dess rike förmörkat, och människorna beto sönder sina tungor i sin vånda.
11 Och de hädade himmelens Gud för sin våndas och sina sårnaders skull; de gjorde icke bättring och upphörde icke med sina gärningar.
12 Och den sjätte göt ut sin skål över den stora floden Eufrat. Då torkade dess vatten ut, för att väg skulle beredas åt konungarna från östern.
13 Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun såg jag tre orena andar utgå, lika paddor.
14 De äro nämligen onda andar som göra tecken, och som gå ut till konungarna i hela världen, för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.
15 (»Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man får se hans skam.»)
16 Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heter Harmagedon.
17 Och den sjunde göt ut sin skål i luften. Då gick en stark röst ut från tronen i templet och sade »Det är gjort.»
18 Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en stor jordbävning, en jordbävning så våldsam och så stor, att dess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo till på jorden.
19 Och den stora staden rämnade söder i tre delar, och folkens städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, så att han räckte det kalken med sin stränga vredes vin.
20 Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.
21 Och stora hagel, centnertunga, föllo ned från himmelen på människorna; och människorna hädade Gud för den plåga som haglen vållade, ty den plågan var mycket stor.
Apocalipsis 16
Nueva Biblia de las Américas
Apocalipsis 16
Nueva Biblia de las Américas
Las siete copas de la ira de Dios
16 Oí entonces una gran voz que desde el templo[a](A) decía a los siete ángeles(B): «Vayan y derramen en la tierra las siete copas[b] del furor de Dios(C)».
2 El primer ángel fue y derramó su copa[c] en la tierra(D), y se produjo[d] una llaga(E) repugnante y maligna en los hombres que tenían la marca de la bestia(F) y que adoraban su imagen.
3 El segundo ángel derramó su copa en el mar(G), y se convirtió en sangre como de muerto; y murió todo ser viviente que había en[e] el mar.
4 El tercer ángel derramó su copa en los ríos y en las fuentes de las aguas(H), y se convirtieron en[f] sangre(I). 5 Oí al ángel de las aguas, que decía: «Justo eres Tú(J), el que eres, y el que eras(K), oh Santo(L), porque has juzgado(M) estas cosas; 6 pues ellos derramaron sangre de santos y profetas(N) y Tú les has dado a beber sangre(O). Se lo merecen». 7 También oí al altar(P), que decía: «Sí, oh Señor Dios(Q) Todopoderoso, verdaderos y justos son Tus juicios(R)».
8 El cuarto ángel derramó su copa sobre el sol(S). Y al sol se le permitió quemar a los hombres con fuego(T). 9 Y los hombres fueron quemados con el intenso[g] calor. Blasfemaron el nombre de Dios(U) que tiene poder sobre estas plagas, y no se arrepintieron(V) para darle gloria a Él(W).
10 El quinto ángel derramó su copa sobre el trono de la bestia(X), y su reino se quedó en tinieblas(Y); y todos se mordían la lengua de dolor. 11 Blasfemaron(Z) contra el Dios del cielo(AA) por causa de sus dolores y de sus llagas(AB), y no se arrepintieron de sus obras(AC).
12 El sexto ángel derramó su copa sobre el gran río Éufrates(AD); y sus aguas se secaron(AE) para que fuera preparado el camino(AF) para los reyes del oriente[h](AG). 13 Y vi salir de la boca del dragón(AH), de la boca de la bestia(AI), y de la boca del falso profeta(AJ), a tres espíritus inmundos(AK) semejantes a ranas(AL). 14 Pues son espíritus de demonios(AM) que hacen señales(AN), los cuales van a los reyes de todo el mundo(AO), a reunirlos(AP) para la batalla del gran día del Dios Todopoderoso(AQ).
15 «¡Estén alerta! Vengo como ladrón(AR). Bienaventurado el que vela y guarda sus ropas(AS), no sea que ande desnudo y vean su vergüenza(AT)». 16 Entonces los reunieron(AU) en el lugar que en hebreo(AV) se llama Armagedón[i](AW).
17 El séptimo ángel derramó su copa en el aire(AX). Una gran voz salió(AY) del templo[j](AZ), del trono, que decía: «Hecho está(BA)». 18 Y hubo relámpagos, voces[k], y truenos(BB). Hubo un gran terremoto(BC) tal como no lo había habido desde que el hombre está sobre la tierra(BD); fue tan grande y poderoso el terremoto. 19 La gran ciudad(BE) quedó dividida en tres partes, y las ciudades de las naciones[l] cayeron. Y la gran Babilonia(BF) fue recordada delante de Dios(BG) para darle la copa del vino del furor de Su ira(BH). 20 Entonces toda isla huyó(BI) y los montes no fueron hallados. 21 Enormes granizos(BJ), como de 45 kilos cada uno, cayeron*[m] sobre los hombres. Y los hombres blasfemaron contra Dios(BK) por la plaga del granizo(BL), porque esa plaga fue* sumamente grande.
Footnotes
- 16:1 O santuario.
- 16:1 O los siete tazones.
- 16:2 O tazón y así en el resto del cap.
- 16:2 O se convirtió en.
- 16:3 Algunos mss. antiguos dicen: viviente, las cosas en.
- 16:4 Algunos mss. antiguos dicen: se convirtió en.
- 16:9 Lit. gran.
- 16:12 Lit. del nacimiento del sol.
- 16:16 O Ar-Magedon.
- 16:17 O santuario.
- 16:18 O ruidos.
- 16:19 O los gentiles.
- 16:21 Lit. enorme granizo…cae.
Apocalipsis 16
Reina-Valera 1960
Apocalipsis 16
Reina-Valera 1960
Las copas de ira
16 Oí una gran voz que decía desde el templo a los siete ángeles: Id y derramad sobre la tierra las siete copas de la ira de Dios.
2 Fue el primero, y derramó su copa sobre la tierra, y vino una úlcera maligna y pestilente(A) sobre los hombres que tenían la marca de la bestia, y que adoraban su imagen.
3 El segundo ángel derramó su copa sobre el mar, y este se convirtió en sangre como de muerto; y murió todo ser vivo que había en el mar.
4 El tercer ángel derramó su copa sobre los ríos, y sobre las fuentes de las aguas, y se convirtieron en sangre.(B) 5 Y oí al ángel de las aguas, que decía: Justo eres tú, oh Señor, el que eres y que eras, el Santo, porque has juzgado estas cosas. 6 Por cuanto derramaron la sangre de los santos y de los profetas, también tú les has dado a beber sangre; pues lo merecen. 7 También oí a otro, que desde el altar decía: Ciertamente, Señor Dios Todopoderoso, tus juicios son verdaderos y justos.
8 El cuarto ángel derramó su copa sobre el sol, al cual fue dado quemar a los hombres con fuego. 9 Y los hombres se quemaron con el gran calor, y blasfemaron el nombre de Dios, que tiene poder sobre estas plagas, y no se arrepintieron para darle gloria.
10 El quinto ángel derramó su copa sobre el trono de la bestia; y su reino se cubrió de tinieblas,(C) y mordían de dolor sus lenguas, 11 y blasfemaron contra el Dios del cielo por sus dolores y por sus úlceras, y no se arrepintieron de sus obras.
12 El sexto ángel derramó su copa sobre el gran río Éufrates; y el agua de este se secó, para que estuviese preparado el camino a los reyes del oriente.(D) 13 Y vi salir de la boca del dragón, y de la boca de la bestia, y de la boca del falso profeta, tres espíritus inmundos a manera de ranas; 14 pues son espíritus de demonios, que hacen señales, y van a los reyes de la tierra en todo el mundo, para reunirlos a la batalla de aquel gran día del Dios Todopoderoso. 15 He aquí, yo vengo como ladrón.(E) Bienaventurado el que vela, y guarda sus ropas, para que no ande desnudo, y vean su vergüenza. 16 Y los reunió en el lugar que en hebreo se llama Armagedón.(F)
17 El séptimo ángel derramó su copa por el aire; y salió una gran voz del templo del cielo, del trono, diciendo: Hecho está. 18 Entonces hubo relámpagos y voces y truenos, y un gran temblor de tierra, un terremoto(G) tan grande, cual no lo hubo jamás desde que los hombres han estado sobre la tierra. 19 Y la gran ciudad fue dividida en tres partes, y las ciudades de las naciones cayeron; y la gran Babilonia vino en memoria delante de Dios, para darle el cáliz del vino del ardor de su ira.(H) 20 Y toda isla huyó, y los montes no fueron hallados.(I) 21 Y cayó del cielo sobre los hombres un enorme granizo(J) como del peso de un talento; y los hombres blasfemaron contra Dios por la plaga del granizo; porque su plaga fue sobremanera grande.
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska 1917 (SV1917)
Nueva Biblia de las Américas (NBLA) 
Nueva Biblia de las Américas™ NBLA™ Copyright © 2005 por The Lockman Foundation
Reina-Valera 1960 (RVR1960) 
Reina-Valera 1960 ® © Sociedades Bíblicas en América Latina, 1960. Renovado © Sociedades Bíblicas Unidas, 1988. Utilizado con permiso. Si desea más información visite americanbible.org, unitedbiblesocieties.org, vivelabiblia.com, unitedbiblesocieties.org/es/casa/, www.rvr60.bible