Add parallel Print Page Options

14 Och jag fick se Lammet stå på Sions berg jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor.

Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora vatten och dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jag hörde var såsom när harpospelare spela på sina harpor.

Och de sjöngo inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste vad som tycktes vara en ny sång; och ingen kunde lära sig den sången, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro friköpta ifrån jorden.

Dessa äro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de äro såsom jungfrur. Dessa äro de som följa Lammet varthelst det går. De hava blivit friköpta ifrån människorna till en förstling åt Gud och Lammet.

Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen; de äro ostraffliga.

Och jag såg en annan ängel flyga fram uppe i himlarymden; han hade ett evigt evangelium, som han skulle förkunna för dem som bo på jorden, för alla folkslag och stammar och tungomål och folk.

Och han sade med hög röst: »Frukten Gud och given honom ära; ty stunden är kommen, då han skall hålla dom. Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.

Och ännu en annan ängel följde honom; denne sade: »Fallet, fallet är det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.»

Och ännu en tredje ängel följde dem; denne sade med hög röst: »Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess märke på sin panna eller på sin hand,

10 så skall ock han få dricka av Guds vredesvin, det som är iskänkt i hans vredes kalk, obemängt; och han skall bliva plågad med eld och svavel, i heliga änglars och i Lammets åsyn.

11 Och när de så plågas, uppstiger röken därav i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig med dess namn.

12 Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.»

13 Och jag hörde en röst från himmelen säga: »Skriv: Saliga äro de döda som dö i Herren härefter. Ja, säger Anden, de skola få vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.»

14 Och jag fick se en vit sky, och på skyn satt en som liknade en människoson; och han hade på sitt huvud en gyllene krans, och i sin hand en vass lie.

15 Och en annan ängel kom ut ur templet och ropade med hög röst till den som satt på skyn: »Låt din lie gå, och inbärga skörden; ty skördetiden är kommen, och säden på jorden är fullt mogen till skörd.»

16 Den som satt på skyn högg då till med sin lie på jorden, och jorden blev avbärgad.

17 Och en annan ängel kom ut ur templet i himmelen, och jämväl han hade en vass lie.

18 Och ännu en ängel kom fram ifrån altaret, den som hade makt över elden. Denne ropade med hög röst till den som hade den vassa lien; han sade »Låt din vassa lie gå, och skär av druvklasarna från vinträden på jorden, ty deras druvor äro fullmogna.»

19 Och ängeln högg till med sin lie på jorden och skar av frukten ifrån vinträden på jorden och kastade den i Guds vredes stora vinpress.

20 Och vinpressen trampade utanför staden, och blod gick ut från pressen och steg ända upp till betslen på hästarna, på en sträcka av ett tusen sex hundra stadier.

El cordero y los 144,000

14 Miré que el Cordero(A) estaba de pie sobre el monte Sión(B), y con Él 144,000(C) que tenían el nombre del Cordero(D) y el nombre de Su Padre(E) escrito en la frente(F). Oí una voz del cielo, como el estruendo de muchas aguas(G) y como el sonido de un gran trueno(H). La voz que oí era como el sonido de arpistas(I) tocando sus arpas. Y cantaban* un[a] cántico nuevo(J) delante del trono y delante de los cuatro seres vivientes(K) y de los ancianos(L). Nadie podía aprender el cántico(M), sino los 144,000(N) que habían sido rescatados[b] de la tierra.

Estos son los que no se han contaminado con mujeres(O), pues son castos. Estos son los que siguen al Cordero(P) adondequiera que va. Estos han sido rescatados[c](Q) de entre los hombres como primicias(R) para Dios y para el Cordero. En su boca(S) no fue hallado engaño; están sin mancha(T).

El mensaje de los tres ángeles

Después vi volar en medio del cielo(U) a otro ángel que tenía un evangelio eterno(V) para anunciarlo a los que moran en la tierra(W), y a toda nación, tribu, lengua, y pueblo(X), que decía a gran voz: «Teman[d] a Dios(Y) y den a Él gloria(Z), porque la hora de Su juicio ha llegado. Adoren al que hizo el cielo y la tierra, el mar(AA) y las fuentes de las aguas(AB)».

Lo siguió otro ángel, el segundo, diciendo: «¡Cayó, cayó(AC) la gran Babilonia(AD)!, la que ha hecho beber a todas las naciones(AE) del vino de la pasión[e] de su inmoralidad(AF)».

Entonces los siguió otro ángel, el tercero, diciendo a gran voz: «Si alguien adora a la bestia(AG) y a su imagen(AH), y recibe una marca en su frente o en su mano(AI), 10 él también beberá del vino del furor de Dios(AJ), que está preparado puro[f] en la copa de Su ira(AK). Será atormentado con fuego y azufre(AL) delante de los santos ángeles y en presencia del Cordero(AM). 11 El humo de su tormento asciende por los siglos de los siglos(AN). No tienen reposo, ni de día ni de noche(AO), los que adoran a la bestia(AP) y a su imagen(AQ), y cualquiera que reciba la marca de su nombre(AR)». 12 Aquí está la perseverancia de los santos(AS) que guardan los mandamientos de Dios(AT) y la fe de[g] Jesús(AU).

13 Entonces oí una voz del cielo que decía: «Escribe: “Bienaventurados los muertos(AV) que de aquí en adelante mueren en el Señor(AW)”». «Sí», dice el Espíritu(AX), «para que descansen de sus trabajos(AY), porque sus obras(AZ) van[h] con ellos».

La siega de la tierra

14 Y miré, y había una nube blanca(BA), y en la nube estaba sentado uno semejante al Hijo del Hombre(BB), que tenía en la cabeza una corona de oro(BC), y en la mano una hoz afilada. 15 Entonces salió del templo[i] otro ángel(BD) clamando a gran voz a Aquel que estaba sentado en la nube: «Mete[j] Tu hoz y siega(BE), porque la hora de segar ha llegado, pues la cosecha de la tierra está madura[k](BF)». 16 Aquel que estaba sentado en la nube metió[l] Su hoz sobre la tierra y la tierra fue segada.

17 Otro ángel salió del templo[m] que está en el cielo(BG), que también tenía una hoz afilada. 18 Entonces otro ángel, el que tiene poder sobre el fuego(BH), salió del altar(BI), y llamó con gran voz al que tenía la hoz afilada, diciéndole: «Mete[n] tu hoz afilada(BJ) y vendimia los racimos de la vid de la tierra, porque sus uvas están maduras(BK)». 19 El ángel metió[o] su hoz sobre la tierra, y vendimió los racimos de la vid de la tierra y los echó en el gran lagar del furor de Dios(BL). 20 El lagar fue pisado[p] fuera de la ciudad(BM), y del lagar salió sangre(BN) que subió hasta los frenos de los caballos por[q] una distancia como de 320 kilómetros[r].

Footnotes

  1. 14:3 Algunos mss. antiguos dicen: cantan, como un.
  2. 14:3 Lit. comprados.
  3. 14:4 Lit. comprados.
  4. 14:7 O Reverencien.
  5. 14:8 Lit. del furor.
  6. 14:10 Lit. derramado sin mezclar.
  7. 14:12 O su fe en.
  8. 14:13 Lit. siguen.
  9. 14:15 O santuario.
  10. 14:15 Lit. Envía.
  11. 14:15 Lit. se ha secado.
  12. 14:16 Lit. echó.
  13. 14:17 O santuario.
  14. 14:18 Lit. Envía.
  15. 14:19 Lit. echó.
  16. 14:20 I.e. las uvas fueron exprimidas.
  17. 14:20 Lit. desde.
  18. 14:20 Lit. 1,600 estadios.