Add parallel Print Page Options

Kvinnan och draken

12 Sedan syntes ett tecken i himlen: en kvinna som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon var gravid och ropade i sin vånda när födslovärkarna kom.

Ett annat tecken syntes i himlen: en stor röd drake som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes. Kvinnan födde nu en son, som ska valla alla folk med en spira av järn[a], och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron. Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud hade gjort i ordning en plats åt henne, för att hon skulle tas om hand under 1 260 dagar[b].

Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred. Men draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen. Han, den stora draken, den gamla ormen, som kallas djävulen eller Satan,[c] och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med sina änglar.

10 Sedan hörde jag en stark röst i himlen säga:
    ”Nu tillhör frälsningen, kraften och riket vår Gud,
och makten hans Smorde.
    Anklagaren, han som dag och natt
anklagade våra trossyskon inför vår Gud,
    har nu kastats ner.
11 Men de besegrade honom genom Lammets blod
    och genom sina vittnesbörds ord
och de älskade inte sina liv utan kunde gå i döden.
12     Jubla därför, ni himlar och alla ni himlarnas invånare.
Men ve över jorden och havet,
    för djävulen har kommit ner till er
och hans vrede är stor,
    eftersom han vet att han bara har en kort tid kvar.”

13 När draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken. 14 Men hon fick vingarna av en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under en tid och två tider och en halv tid[d].

15 Ormen sprutade nu ut en flod av vatten ur sin mun efter kvinnan, för att strömmen skulle föra bort henne, 16 men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut. 17 Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som håller Guds bud och har Jesus vittnesbörd. 18 Och draken ställde sig på sanden vid havet.

Footnotes

  1. 12:5 Jfr Ps 2:9.
  2. 12:6 1 260 dagar är detsamma som 3,5 år, vilket är hälften av 7 (fullkomlighetens tal). Se not till 11:2. Samma symbolik finns i v.14.
  3. 12:9 Djävulen kommer från grekiskans diabolos, Satan är hebreiska. Båda orden betyder anklagare.
  4. 12:14 Se noter till 12:6 och 11:2.

12 Och ett stort tecken visade sig i himmelen: där syntes en kvinna, som hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter, och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.

Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda.

Ännu ett annat tecken visade sig i himmelen: där syntes en stor röd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och på sina huvuden sju kronor.

Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hade fött det.

Och hon födde ett barn gossebarn, som en gång skall styra alla folk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron;

Och kvinnan flydde ut i öknen, där hon har en plats sig beredd av Gud, och där hon skulle få sitt uppehälle under ett tusen två hundra sextio dagar.

Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem,

men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem.

Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom.

10 Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: »Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.

11 De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden.

12 Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.»

13 Och när draken såg att han var nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan, som hade fött gossebarnet.

14 Men åt kvinnan gåvos den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen till den plats där hon skulle få sitt uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrån ormens åsyn.

15 Då sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan såsom en ström, för att strömmen skulle bortföra henne.

16 Men jorden kom kvinnan till hjälp; jorden öppnade sin mun och drack upp strömmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.

17 Och draken vredgades än mer på kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de övriga av hennes säd, mot dem som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd. Johannes' uppenbarelse, 13 Kapitlet De två vilddjuren.

18 Och han ställde sig på sanden invid havet.

La mujer, el dragón y el niño

12 Una gran señal(A) apareció en el cielo(B): una mujer(C) vestida del sol(D), con[a] la luna debajo de sus pies, y una corona de doce estrellas sobre su cabeza. Estaba encinta, y gritaba*(E) por los dolores del parto y el sufrimiento de dar a luz.

Entonces apareció otra señal en el cielo(F): Un gran dragón rojo(G) que tenía siete cabezas(H) y diez cuernos(I), y sobre sus cabezas había siete diademas(J). Su cola arrastró* la tercera parte de las estrellas del cielo(K) y las arrojó sobre la tierra(L). Y el dragón(M) se paró delante de la mujer que estaba para dar a luz, a fin de devorar a su hijo(N) cuando ella diera a luz. Y ella dio a luz un Hijo varón, que ha de regir[b] a todas las naciones[c] con vara de hierro(O). Su Hijo fue arrebatado hasta Dios y hasta Su trono(P). La mujer huyó al desierto, donde tenía* un lugar preparado por Dios, para ser sustentada[d] allí por 1,260 días(Q).

Entonces hubo guerra en el cielo: Miguel(R) y sus ángeles combatieron contra el dragón(S). Y el dragón y sus ángeles lucharon(T), pero no pudieron vencer[e], ni se halló ya lugar para ellos en el cielo. Y fue arrojado el gran dragón(U), la serpiente antigua(V) que se llama Diablo y Satanás(W), el cual engaña al mundo entero(X). Fue arrojado a la tierra(Y) y sus ángeles fueron arrojados con él.

10 Entonces oí una gran voz en el cielo(Z), que decía:

«Ahora ha venido la salvación(AA), el poder y el reino de nuestro Dios(AB) y la autoridad de Su Cristo[f], porque el acusador(AC) de nuestros hermanos, el que los acusa delante de nuestro Dios día y noche, ha sido arrojado. 11 Ellos lo vencieron(AD) por medio de la sangre del Cordero(AE) y por la palabra del testimonio de ellos(AF), y no amaron sus vidas, llegando hasta sufrir la muerte(AG). 12 Por lo cual regocíjense, cielos(AH) y los que moran en ellos(AI). ¡Ay de la tierra y del mar(AJ)!, porque el diablo ha descendido a ustedes(AK) con[g] gran furor, sabiendo que tiene poco tiempo(AL)».

13 Cuando el dragón(AM) vio que había sido arrojado a la tierra, persiguió a la mujer que había dado a luz al Hijo varón(AN). 14 Y se le dieron a la mujer las dos alas de la gran águila(AO) a fin de que volara de la presencia[h] de la serpiente al desierto(AP), a su lugar, donde fue* sustentada por un tiempo, tiempos y medio tiempo(AQ). 15 La serpiente(AR) arrojó de su boca, tras la mujer, agua como un río, para que ella fuera arrastrada por la corriente[i].

16 Pero la tierra ayudó a la mujer, y la tierra abrió su boca y tragó el río que el dragón había arrojado de su boca. 17 Entonces el dragón se enfureció contra la mujer, y salió para hacer guerra(AS) contra el resto de la descendencia de ella(AT), los que guardan los mandamientos de Dios(AU) y tienen el testimonio de Jesús(AV).

Footnotes

  1. 12:1 Lit. y.
  2. 12:5 O pastorear.
  3. 12:5 O todos los gentiles.
  4. 12:6 Lit. para que la sustentaran.
  5. 12:8 O no fueron lo suficientemente fuertes.
  6. 12:10 I.e. el Mesías.
  7. 12:12 Lit. teniendo.
  8. 12:14 Lit. del rostro.
  9. 12:15 Lit. el río.

The Woman and the Dragon

12 A great sign(A) appeared in heaven:(B) a woman clothed with the sun, with the moon under her feet and a crown of twelve stars(C) on her head. She was pregnant and cried out in pain(D) as she was about to give birth. Then another sign appeared in heaven:(E) an enormous red dragon(F) with seven heads(G) and ten horns(H) and seven crowns(I) on its heads. Its tail swept a third(J) of the stars out of the sky and flung them to the earth.(K) The dragon stood in front of the woman who was about to give birth, so that it might devour her child(L) the moment he was born. She gave birth to a son, a male child, who “will rule all the nations with an iron scepter.”[a](M) And her child was snatched up(N) to God and to his throne. The woman fled into the wilderness to a place prepared for her by God, where she might be taken care of for 1,260 days.(O)

Then war broke out in heaven. Michael(P) and his angels fought against the dragon,(Q) and the dragon and his angels(R) fought back. But he was not strong enough, and they lost their place in heaven. The great dragon was hurled down—that ancient serpent(S) called the devil,(T) or Satan,(U) who leads the whole world astray.(V) He was hurled to the earth,(W) and his angels with him.

10 Then I heard a loud voice in heaven(X) say:

“Now have come the salvation(Y) and the power
    and the kingdom of our God,
    and the authority of his Messiah.
For the accuser of our brothers and sisters,(Z)
    who accuses them before our God day and night,
    has been hurled down.
11 They triumphed over(AA) him
    by the blood of the Lamb(AB)
    and by the word of their testimony;(AC)
they did not love their lives so much
    as to shrink from death.(AD)
12 Therefore rejoice, you heavens(AE)
    and you who dwell in them!
But woe(AF) to the earth and the sea,(AG)
    because the devil has gone down to you!
He is filled with fury,
    because he knows that his time is short.”

13 When the dragon(AH) saw that he had been hurled to the earth, he pursued the woman who had given birth to the male child.(AI) 14 The woman was given the two wings of a great eagle,(AJ) so that she might fly to the place prepared for her in the wilderness, where she would be taken care of for a time, times and half a time,(AK) out of the serpent’s reach. 15 Then from his mouth the serpent(AL) spewed water like a river, to overtake the woman and sweep her away with the torrent. 16 But the earth helped the woman by opening its mouth and swallowing the river that the dragon had spewed out of his mouth. 17 Then the dragon was enraged at the woman and went off to wage war(AM) against the rest of her offspring(AN)—those who keep God’s commands(AO) and hold fast their testimony about Jesus.(AP)

Footnotes

  1. Revelation 12:5 Psalm 2:9