Add parallel Print Page Options

Vredesskålarna hälls ut

16 Och jag hörde en mäktig röst från templet som ropade till de sju änglarna: Gå nu och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.

Då lämnade den första ängeln templet, och tömde sin skål över jorden, och fruktansvärda bölder slog upp på var och en som bar vilddjurets märke och tillbad dess avbild.

Den andra ängeln tömde sin skål över havet, och vattnet blev som blodet från en död människa, och allt som fanns i havet dog.

Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod.

Och jag hörde vattnets ängel förklara: Du är rättfärdig när du sätter din dom i verket, du Helige som är och som var.

Dina heliga och dina profeter har lidit martyrdöden, och deras blod har hällts ut över jorden. Nu har du i din tur gett blod att dricka åt dem som mördade dem. Det är deras rättvisa lön.

Och jag hörde ängeln vid altaret säga: Ja, Herre Gud Allsmäktig, dina domar är rättfärdiga och sanna.

Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och fick den att bränna människor med sin eld.

De brändes av denna våldsamma hetta och förbannade Gud som sände plågorna, men ingen omvände sig och gav honom äran.

10 Sedan tömde den femte ängeln sin skål över den tron, som tillhörde vilddjuret, och hans rike täcktes av mörker. Och de människor som levde där bet sönder sina tungor av smärta

11 och förbannade himlens Gud för sina plågor och sår, men de vägrade att upphöra med sina onda handlingar.

12 Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att kungarna från öster utan hinder kunde marschera med sina arméer mot väster.

13 Och jag såg tre onda andar, förklädda till paddor, hoppa fram ur drakens, vilddjurets och den falske profetens mun.

14 Dessa undergörande onda andar övertalade världens alla ledare att samla sig till strid mot Herren, på den store allsmäktige Gudens domsdag.

15 Var på er vakt för jag ska komma lika oväntat som en tjuv! Välsignade är alla de som väntar på mig, alla som har sina kläder färdiga, och inte behöver gå nakna och skämmas.

16 Och de samlade alla världens arméer nära en plats som på hebreiska kallas Harmagedon.

17 Sedan tömde den sjunde ängeln sin skål i luften. Och ett högt rop kom från tronen i templet som står i himlen: Det är gjort!

18 Då mullrade och dånade åskan, och blixtarna flammade, och det blev en stor jordbävning med en omfattning utan motstycke i den mänskliga historien.

19 Den stora staden Babylon delades i tre delar, och städer runt om i världen föll ihop i ruinhögar, och Gud kom ihåg alla Babylons synder och straffade dem ända till sista droppen av sitt vredesvin.

20 Alla öar försvann och bergen jämnades ut,

21 och en fruktansvärd hagelstorm kom från himlen och träffade människorna på jorden, och de förbannade Gud för denna svåra plåga.

16 Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: »Gån åstad och gjuten ut Guds sju vredesskålar på jorden.»

Och den förste gick åstad och göt ut sin skål på jorden. Då kommo onda och svåra sårnader på de människor som buro vilddjurets märke och tillbådo dess bild.

Och den andre göt ut sin skål i havet. Då förvandlades det till blod, likt blodet av en död människa, och alla levande varelser i havet dogo.

Och den tredje göt ut sin skål i strömmarna och vattenkällorna. Då förvandlades dessa till blod.

Och jag hörde vattnens ängel säga: »Rättfärdig är du, du som är och som var, du helige, som har dömt så.

De hava utgjutit heliga mäns och profeters blod. Därför har ock du givit dem blod att dricka; de äro det värda.»

Och jag hörde altaret säga: »Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, rätta och rättfärdiga äro dina domar.»

Och den fjärde göt ut sin skål över solen. Då fick denna makt att bränna människorna såsom med eld.

Och när nu människorna blevo brända av stark hetta, hädade de Guds namn, hans som hade makten över dessa plågor; de gjorde icke bättring och gåvo honom icke ära.

10 Och den femte göt ut sin skål över vilddjurets tron. Då blev dess rike förmörkat, och människorna beto sönder sina tungor i sin vånda.

11 Och de hädade himmelens Gud för sin våndas och sina sårnaders skull; de gjorde icke bättring och upphörde icke med sina gärningar.

12 Och den sjätte göt ut sin skål över den stora floden Eufrat. Då torkade dess vatten ut, för att väg skulle beredas åt konungarna från östern.

13 Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun såg jag tre orena andar utgå, lika paddor.

14 De äro nämligen onda andar som göra tecken, och som gå ut till konungarna i hela världen, för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.

15 (»Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man får se hans skam.»)

16 Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heter Harmagedon.

17 Och den sjunde göt ut sin skål i luften. Då gick en stark röst ut från tronen i templet och sade »Det är gjort.»

18 Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en stor jordbävning, en jordbävning så våldsam och så stor, att dess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo till på jorden.

19 Och den stora staden rämnade söder i tre delar, och folkens städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, så att han räckte det kalken med sin stränga vredes vin.

20 Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.

21 Och stora hagel, centnertunga, föllo ned från himmelen på människorna; och människorna hädade Gud för den plåga som haglen vållade, ty den plågan var mycket stor.