Sefanja 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Domen ska gå också över Jerusalem
3 Ve det orena och syndfulla Jerusalem, den grymma och ondskefulla staden!
2 I sin stolthet vill hon inte ens lyssna till Herrens röst. Ingen kan säga något till henne, för hon vägrar att ta emot rättelse. Hon litar inte på Herren, hon söker inte Gud.
3 Hennes ledare är som rytande lejon som jagar efter byte och försöker roffa åt sig allt de kan. Hennes domare är som hungriga vargar. De jagar i skymningen, och i gryningen finns inte ett spår kvar av det byte de fällt under natten.
4 Hennes profeter är lögnare som söker sitt eget, hennes präster orenar templet med sin olydnad mot Guds lagar.
5 Men Herren är där inne i staden, och han gör inget orätt. För var dag blir hans rättvisa mer uppenbar, men ingen frågar efter den. De ogudaktiga har ingen skam i kroppen.
6 Jag har utrotat många folk och rivit ner deras fästen. Jag har lämnat deras gator övergivna och deras städer ödelagda utan en enda överlevande som kan berätta vad som hänt.
7 Jag tänkte: 'Nu ska de väl lyssna till mig och ta vara på mina varningar så att jag inte behöver slå dem på nytt'. Men nej! Hur mycket jag än straffade dem, fortsatte de på sina ogudaktiga vägar.
8 Men Herren säger: Ha tålamod! Snart kommer den dag då jag ska stå upp och anklaga dessa ogudaktiga folk. För jag har beslutat mig för att samla alla kungariken på jorden och tömma min vrede över dem. Hela jorden ska förgöras i min heliga vredes eld.
En dag av hopp ska komma
9 Vid den tiden ska jag ge folken ett rent språk, så att alla kan tillbe Herren tillsammans och tjäna honom sida vid sida.
10 De som bor långt bortom floderna i Etiopien ska komma med sina offer och be mig att bli deras Gud igen.
11 Då ska ni inte längre behöva skämmas, och ni ska inte längre göra uppror mot mig, för jag ska utrota alla stolta och högmodiga människor bland er. Det ska inte finnas någon stolthet eller något högmod på mitt heliga berg.
12 De som blir kvar är de ödmjuka som litar på Herrens namn.
13 Den kvarleva som återstår av Israel kommer inte att synda, ljuga och bedra. De ska leva i frid och ro, lägga sig till vila i trygghet och ingen ska kunna skrämma dem.
14 Sjung, dotter Sion! Jubla, Israel! Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta!
15 Herren har tagit bort straffdomarna över dig och förskingrat din fiendes arméer. Och Herren själv, Israels kung, ska bo bland er. Äntligen är era svårigheter över, och ni ska inte längre behöva vara rädda för någonting.
16 På den dagen ska man säga till alla i Jerusalem: Var inte rädda, håll modet uppe!
17-18 Herren, er Gud, har kommit för att bo bland er. Han är en hjälte som kan frälsa! Han ska glädjas över er, och han älskar er och ska inte anklaga er mer. Hör jag en kör som sjunger glädjesånger? Nej, det är Herren själv som fröjdas över er i en glädjesång:Jag har samlat era sårade och tvättat bort er skam.
19 Jag ska allvarligt gå till rätta med era förtryckare.Jag ska rädda de svaga och hjälplösa och samla ihop dem som jagats bort. Jag ska upprätta de landsflyktiga som blivit hånade och vanärade.
20 På den dagen ska jag samla er igen, föra er tillbaka hem och ge er ett namn med ära, ett väl ansett namn bland alla folk på jorden, och de ska prisa er när jag inför era egna ögon återlämnar era rikedomar, säger Herren.
Sefanja 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jerusalem
3 Ve den upproriska och orena staden,
den despotiska staden!
2 Den har inte lyssnat,
inte låtit sig tillrättavisas.
Den förtröstar inte på Herren
och tyr sig inte till sin Gud.
3 Dess furstar är rytande lejon,
dess domare kvällens vargar,
som inte lämnar något kvar till morgonen.
4 Dess profeter är dumdristiga,
svekfulla män.
Dess präster vanhelgar det heliga
och våldför sig på lagen.
5 Men Herren, den rättfärdige,
är därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
låter han sin rätt komma fram i ljuset,
den uteblir inte.
Men den gudlöse
vet inget av någon skam.
Jerusalem förblir oförbätterligt
6 ”Jag har utrotat folk,
deras fästen ligger i ruiner.
Jag har lämnat deras gator öde,
där går ingen,
deras städer är tömda
och ingen människa bor kvar där.
7 Jag sa:
’Du ska frukta mig
och låta dig tillrättavisas.’
Då ska stadens boning inte utplånas,
den ska inte drabbas av allt mitt straff.
Men de blev bara allt ivrigare[a]
i alla sina fördärvliga handlingar.
8 Vänta därför på mig, säger Herren,
på den dag då jag står upp för att vittna[b].
Jag har beslutat att samla folken och
föra samman rikena
för att tömma min förbittring över dem,
hela min brinnande vrede.
Av min lidelses eld
ska hela jorden förtäras.
Återupprättelse av Israels rest
9 Då ska jag ge folken
ett rent språk,
så att alla åkallar Herrens namn
och tjänar honom sida vid sida.
10 Från trakten bortom floderna i Kush
ska de som tillber mig,
mitt skingrade folk,
frambära offer till mig.[c]
11 Den dagen ska du
inte längre behöva skämmas
för alla försyndelser
som du har begått mot mig.
Jag ska utrota dem bland dig
som är stolta och högmodiga.
Du ska inte mer förhäva dig
på mitt heliga berg.
12 Men jag ska lämna kvar hos dig
ett ödmjukt och fattigt folk.
De ska ta sin tillflykt till Herrens namn.
13 De som är kvar av Israel
kommer inte mer att göra orätt,
inte mer ljuga,
inte mer tala med falsk tunga.
De ska äta och lägga sig
utan att någon skrämmer dem.”
14 Jubla, dotter Sion!
Ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
15 Herren har tagit bort domen över dig
och fått dina fiender att vända.
Herren, Israels kung, bor hos dig.
Du ska inte längre frukta för något ont.
16 På den dagen ska man säga till Jerusalem:
”Frukta inte, Sion,
bli inte handlingsförlamad!
17 Herren, din Gud, bor hos dig,
en hjälte som räddar.
Med stilla kärlek älskar han dig,
och han gläds över dig med jubelrop.”
18 ”Jag ska samla dem som sörjer över högtiderna.
Från dig har de utgått.
Den skam du fått bära var en tillrättavisning.[d]
19 Jag ska på den tiden
ta itu med dem som plågat dig.
Jag ska hjälpa dem som vacklar
och samla ihop dem som skingrats.
Jag ska göra dem till lovsång och ära
i varje land där de varit i skam.
20 På den tiden ska jag samla er hem
och föra er samman.
Jag ska göra er ryktbara och lovprisade
bland alla folk på jorden,
då jag inför era egna ögon återupprättar er,
säger Herren.”
Zephanja 3
Luther Bibel 1545
3 Weh der greulichen, unflätigen, tyrannischen Stadt!
2 Sie will nicht gehorchen noch sich züchtigen lassen; sie will auf den HERRN nicht trauen noch sich zu ihrem Gott halten.
3 Ihre Fürsten sind unter ihnen brüllende Löwen und ihre Richter Wölfe am Abend, die nichts bis auf den Morgen übriglassen.
4 Ihre Propheten sind leichtfertig und Verächter; ihre Priester entweihen das Heiligtum und deuten das Gesetz freventlich.
5 Der HERR, der unter ihnen ist, ist gerecht und tut kein Arges. Er läßt alle Morgen seine Rechte öffentlich lehren und läßt nicht ab; aber die bösen Leute wollen sich nicht schämen lernen.
6 Ich habe Völker ausgerottet, ihre Schlösser verwüstet und ihre Gassen so leer gemacht, daß niemand darauf geht; ihre Städte sind zerstört, daß niemand mehr da wohnt.
7 Ich ließ dir sagen: Mich sollst du fürchten und dich lassen züchtigen! so würde ihre Wohnung nicht ausgerottet und der keines kommen, womit ich sie heimsuchen werde. Aber sie sind fleißig, allerlei Bosheit zu üben.
8 Darum, spricht der HERR, müsset ihr mein auch harren, bis ich mich aufmache zu seiner Zeit, da ich auch rechten werde und die Heiden versammeln und die Königreiche zuhauf bringen, meinen Zorn über sie zu schütten, ja, allen Zorn meines Grimmes; denn alle Welt soll durch meines Eifers Feuer verzehrt werden.
9 Alsdann will ich den Völkern reine Lippen geben, daß sie alle sollen des HERRN Namen anrufen und ihm einträchtig dienen.
10 Man wird mir meine Anbeter, mein zerstreutes Volk, von jenseit des Wassers im Mohrenlande herbeibringen zum Geschenk.
11 Zur selben Zeit wirst du dich nicht mehr schämen alles deines Tuns, womit du wider mich übertreten hast; denn ich will die stolzen Heiligen von dir tun, daß du nicht mehr sollst dich überheben auf meinem heiligen Berge.
12 Ich will in dir lassen übrigbleiben ein armes, geringes Volk; die werden auf des HERRN Namen trauen.
13 Die übrigen in Israel werden kein Böses tun noch Falsches reden, und man wird in ihrem Munde keine betrügliche Zunge finden; sondern sie sollen weiden und ruhen ohne alle Furcht.
14 Jauchze, du Tochter Zion! Rufe, Israel! Freue dich und sei fröhlich von ganzem Herzen, du Tochter Jerusalem!
15 denn der HERR hat deine Strafe weggenommen und deine Feinde abgewendet. Der HERR, der König Israels, ist bei dir, daß du dich vor keinem Unglück mehr fürchten darfst.
16 Zur selben Zeit wird man sprechen zu Jerusalem: Fürchte dich nicht! und zu Zion: Laß deine Hände nicht laß werden!
17 denn der HERR, dein Gott, ist bei dir, ein starker Heiland; er wird sich über dich freuen und dir freundlich sein und vergeben und wird über dir mit Schall fröhlich sein.
18 Die Geängsteten, so auf kein Fest kommen, will ich zusammenbringen; denn sie gehören dir zu und müssen Schmach tragen.
19 Siehe, ich will's mit allen denen aus machen zur selben Zeit, die dich bedrängen, und will den Hinkenden helfen und die Verstoßenen sammeln und will sie zu Lob und Ehren machen in allen Landen, darin man sie verachtet.
20 Zu der Zeit will ich euch hereinbringen und euch zu der Zeit versammeln. Denn ich will euch zu Lob und Ehren machen unter allen Völkern auf Erden, wenn ich euer Gefängnis wenden werde vor euren Augen, spricht der HERR.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1545 by Public Domain