¹⁰ Men Herrens dag kommer som en tjuv. Då ska himlarna försvinna med ett dån, himlakropparna^[a] upplösas i eld, och jorden och allt som har skapats på den ska utplånas.^[b]

¹¹ När nu allt detta alltså ska upplösas, hur heligt och gudfruktigt ska ni då inte leva, ¹² medan ni väntar på Guds dag och påskyndar den! Då ska himlarna upplösas i eld och grundämnena smälta av hetta. ¹³ Men enligt hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor.^[c]

Slutliga förmaningar

¹⁴ När ni nu ser fram emot detta, mina kära, ska ni göra allt för att leva fläckfritt, oklanderligt och i frid inför honom. ¹⁵ Betrakta vår Herres tålamod som något som innebär räddning. Det har ju också vår käre bror Paulus skrivit till er om, med den vishet han har fått ifrån Gud. ¹⁶ Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Det finns en del i hans brev som är svårt att förstå, sådant som okunniga och labila människor förvränger, precis som de förvränger annat som står i Skrifterna^[d], till sitt eget fördärv.

¹⁷ Nu har ni fått veta detta i förväg, mina kära, så var på er vakt, så att ni inte luras bort i de gudlösas villfarelse och förlorar det ni står fast vid. ¹⁸ Väx till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, både nu och till evighetens dag, amen.

¹⁷ Till slut tömde den sjunde ängeln sin skål över luften. Då hördes en stark röst från tronen i templet, och den sa: ”Det är gjort!” ¹⁸ Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev en stor jordbävning som var så kraftig att ingen människa någonsin sett något liknande på jorden, så väldig var den. ¹⁹ Den stora staden delades i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud glömde inte det stora Babylon, utan gav det bägaren med sin glödande vredes vin. ²⁰ Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. ²¹ Det föll också enorma hagel på omkring fyrtio kilo från himlen ner på människorna. Och människorna hädade Gud för haglet, eftersom det var en så fruktansvärd plåga.