Add parallel Print Page Options

Assyrien

13 Han ska sträcka ut sin hand mot norr
    och förgöra Assyrien.
Han ska omvandla Nineve till en ödemark,
    torr som en öken.
14 Där ska hjordar lägga sig,
    och alla slags vilda djur.
Pelikaner och trappar
    ska övernatta på dess pelarhuvuden,
och deras skrin eka genom fönstren.
    På tröskeln ser man förödelse,
    och cederpanelen är blottad.[a]
15 Detta är den jublande staden
    som levde så tryggt
och sa till sig själv:
    ”Det finns ingen som är som jag.”
Se hur den nu har blivit ödelagd,
    ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi
    visslar och viftar med händerna.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:14 Grundtextens innebörd är osäker i en stor del av versen. T.ex. är det osäkert vilka fåglar som avses, i stället för ”förödelse” har Septuaginta och Vulgata korp (…en korp kraxar på tröskeln…), och särskilt osäker är versens slut.

13 Och han skall uträcka sin hand mot norr och fördärva Assur, han skall göra Nineve till en ödemark, förtorkat såsom en öken.

14 Och därinne skola hjordar lägra sig, allahanda vilda djur i skaror; pelikaner och rördrommar skola taga natthärbärge på pelarhuvudena därinne; fåglalåt skall ljuda i fönstren och förödelse bo på trösklarna, nu då cederpanelningen är bortriven.

15 Så skall det gå den glada staden, som satt så trygg, och som sade i sitt hjärta: »Jag och ingen annan!» Huru har den icke blivit en ödemark, en lägerstad för vilda djur! Alla som gå där fram skola vissla åt den och slå ihop händerna. grundtexten anspelningar på dessa orters namn.

Read full chapter