Gud rår på mina fiender

Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.^1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!

³ Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!

⁴ Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,

⁵ men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!

⁶ Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.

⁷ På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.

⁸ Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.

⁹ Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!

¹⁰ Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.

¹¹ Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.

¹² Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.

^13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.

^15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.

¹⁷ Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.

¹⁸ Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.