Gud, Herren Gud, har talat,
    han kallar på jorden från öster till väster.
² Från Sion, fullkomlig i skönhet,
    träder Gud fram i glans.
³ Vår Gud kommer, han skall ej tiga.
Förtärande eld går framför honom
    och kring honom stormar det våldsamt.
⁴ Han kallar på himlen där ovan
    och på jorden för att döma sitt folk:
⁵ "Församla till mig mina fromma,
    som sluter förbund med mig vid offer."
⁶ Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
ty Gud är den som dömer. Sela.

⁷ "Hör, mitt folk, jag vill tala,
    Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
⁸ Det är inte för dina slaktoffer
    jag vill gå till rätta med dig,
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
⁹ Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus
    eller bockar ur dina fållor,
¹⁰ ty alla skogens djur är mina,
    boskapen på de tusen bergen.
¹¹ Jag känner alla fåglar på bergen,
    allt som rör sig på marken är mitt.
¹² Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig,
ty hela jorden är min med allt den rymmer.
¹³ Skulle jag äta tjurars kött
    eller dricka bockars blod?
¹⁴ Nej, offra lovets offer åt Gud
    och infria dina löften till den Högste.
¹⁵ Ropa till mig på nödens dag,
    så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."

¹⁶ Men till den ogudaktige säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar
    och ta mitt förbund på din tunga,
¹⁷ du som hatar tillrättavisning
    och kastar mina ord bakom dig?
¹⁸ Om du ser en tjuv håller du med honom,
och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
¹⁹ Du sprider ondska med din mun
    och väver samman svek med din tunga.
²⁰ Du sitter och förtalar din bror,
    du hånar din mors son.
²¹ Sådant gör du och jag tiger.
    Då tror du att jag är som du.
Men jag skall straffa dig
    och låta dina ögon se det.

²² Lägg märke till detta,
ni som glömmer Gud,
    så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
²³ Den som offrar lovets offer ärar mig.
Den som ger akt på vägen,
    skall jag låta se Guds frälsning."