Add parallel Print Page Options

Salmo de David.

35 Defiéndeme, Señor, de los que me atacan;
    combate a los que me combaten.
Toma tu adarga, tu escudo,
    y acude en mi ayuda.
Empuña la lanza y el hacha,
    y haz frente a[a] los que me persiguen.
Quiero oírte decir:
    «Yo soy tu salvación».

Queden confundidos y avergonzados
    los que procuran matarme;
retrocedan humillados
    los que traman mi ruina.
Sean como la paja en el viento,
    acosados por el ángel del Señor;
sea su senda oscura y resbalosa,
    perseguidos por el ángel del Señor.
Ya que sin motivo me tendieron una trampa,
    y sin motivo cavaron una fosa para mí,
que la ruina los tome por sorpresa;
    que caigan en su propia trampa,
    en la fosa que ellos mismos cavaron.

Así mi alma se alegrará en el Señor
    y se deleitará en su salvación;
10 así todo mi ser exclamará:
    «¿Quién como tú, Señor?
Tú libras de los poderosos a los pobres;
    a los pobres y necesitados libras
    de aquellos que los explotan».

11 Se presentan testigos despiadados
    y me preguntan cosas que yo ignoro.
12 Me devuelven mal por bien,
    y eso me hiere en el alma;
13 pues cuando ellos enfermaban
    yo me vestía de luto,
    me afligía y ayunaba.

¡Ay, si pudiera retractarme de mis oraciones!

14 Me vestía yo de luto,
    como por un amigo o un hermano.
Afligido, inclinaba la cabeza,
    como si llorara por mi madre.
15 Pero yo tropecé, y ellos se alegraron,
    y a una se juntaron contra mí.
Gente extraña,[b] que yo no conocía,
    me calumniaba sin cesar.
16 Me atormentaban, se burlaban de mí,[c]
    y contra mí rechinaban los dientes.

17 ¿Hasta cuándo, Señor, vas a tolerar esto?
Libra mi vida, mi única vida,
    de los ataques de esos leones.
18 Yo te daré gracias en la gran asamblea;
    ante una multitud te alabaré.

19 No dejes que de mí se burlen
    mis enemigos traicioneros;
no dejes que se guiñen el ojo
    los que me odian sin motivo.
20 Porque no vienen en son de paz,
    sino que urden mentiras
    contra la gente apacible del país.
21 De mí se ríen a carcajadas, y exclaman:
    «¡Mirad cómo ha acabado!»

22 Señor, tú has visto todo esto;
    no te quedes callado.
    ¡Señor, no te alejes de mí!
23 ¡Despierta, Dios mío, levántate!
    ¡Hazme justicia, Señor, defiéndeme!
24 Júzgame según tu justicia, Señor mi Dios;
    no dejes que se burlen de mí.
25 No permitas que piensen:
    «¡Así queríamos verlo!»
No permitas que digan:
    «Nos lo hemos tragado vivo».

26 Queden avergonzados y confundidos
    todos los que se alegran de mi desgracia;
sean cubiertos de oprobio y vergüenza
    todos los que se creen más que yo.
27 Pero lancen voces de alegría y regocijo
    los que apoyan mi causa,
y digan siempre: «Exaltado sea el Señor,
    quien se deleita en el bienestar de su siervo».

28 Con mi lengua proclamaré tu justicia,
    y todo el día te alabaré.

Footnotes

  1. 35:3 el hacha, y haz frente a (lectura probable); cierra contra (TM).
  2. 35:15 Gente extraña (lectura probable); Gente golpeada (TM).
  3. 35:16 Me atormentaban, se burlaban de mí (LXX); Con inicuos burlones de una torta (TM).

PSALM 35

Hilferuf Davids gegen niederträchtige Widersacher

35 Von David.

Herr, hadere mit meinen Haderern,
streite mit denen, die wider mich streiten!
Ergreife Schild und Tartsche
und erhebe dich, mir zu helfen!
Zücke den Speer und tritt meinen Verfolgern entgegen;
sprich zu meiner Seele: Dein Heil bin ich!
Es müssen beschämt und zuschanden werden, die mir nach dem Leben trachten,
es sollen zurückweichen und schamrot werden, die mein Unglück wollen.
Sie müssen werden wie Spreu vor dem Winde,
und der Engel des Herrn vertreibe sie!
Ihr Weg sei finster und glatt,
und der Engel des Herrn verfolge sie!
Denn sie haben mir ohne Ursache ihr Netz gestellt,
ohne allen Grund meiner Seele eine Grube gegraben.
Möge ihn unversehens Unglück überfallen
und das Netz, das er gestellt hat,
ihn selber fangen, so daß er ins Verderben hineinfällt.
Aber meine Seele soll sich freuen am Herrn
und sich ergötzen an seinem Heil!
10 Alle meine Gebeine sollen sagen: Herr, wer ist dir gleich,
der du den Elenden errettest von dem, der ihm zu stark ist,
und die Elenden und Armen von dem, der ihn beraubt?
11 Es treten freche Zeugen auf,
die mich über Dinge zur Rede stellen, wovon ich nichts weiß.
12 Sie vergelten Gutes mit Bösem,
bringen Vereinsamung über mich!
13 Ich aber bekleidete mich, als sie krank waren, mit einem Sack;
ich beugte meine Seele mit Fasten
und betete gesenkten Hauptes für sie;
14 ich benahm mich, als wäre es mein Freund, mein Bruder,
und ging trauernd gebeugt einher,
wie einer, der um seine Mutter leidträgt.
15 Dennoch freuen sie sich über meinen Fall und rotten sich zusammen;
Lästermäuler sammeln sich wider mich, ich weiß nicht warum;
sie lästern und schweigen nicht.
16 Mit gottlosen Schmarotzern
fletschen sie die Zähne über mich.
17 O Herr, wie lange willst du zusehen?
Befreie meine Seele von ihrem Gebrüll,
meine einsame von den Löwen!
18 Ich will dir danken in der großen Gemeinde,
unter zahlreichem Volk will ich dich rühmen.
19 Es sollen sich nicht über mich freuen, die mir unter falschem Vorwand feind sind[a];
meine Hasser sollen vergeblich mit den Augen zwinkern;
20 denn sie reden nicht zum Frieden,
sondern ersinnen Verleumdungen gegen die Stillen im Lande.
21 Sie sperren ihr Maul weit über mich auf
und rufen: „ Ha, ha, unser Auge hat’s gesehen!“
22 Du hast es auch gesehen, o Herr; schweige nicht!
Mein Herr, sei nicht ferne von mir!
23 Wache auf und wehre dich für mein Recht,
mein Gott, für meine Sache, o mein Herr!
24 Richte mich nach deiner Gerechtigkeit, Herr, mein Gott,
daß sie sich nicht freuen dürfen über mich,
25 daß sie nicht sagen können in ihren Herzen:
„Ei, es geht ja ganz nach Wunsch;
wir haben ihn vertilgt!“
26 Es müssen sich schämen und erröten
alle, die sich meines Unglücks freuen;
in Scham und Schande müssen sich kleiden, die wider mich großtun.
27 Aber jauchzen und fröhlich sein sollen alle,
die meine Rechtfertigung wünschen;
sie sollen immerdar sagen: Der Herr sei hochgelobt,
der das Heil seines Knechtes will!
28 Und meine Zunge soll dichten von deiner Gerechtigkeit, allezeit von deinem Ruhm!

Footnotes

  1. Psalmen 35:19 Ps 69:5; + Jh 15:25

Psalm 35

Of David.

Contend,(A) Lord, with those who contend with me;
    fight(B) against those who fight against me.
Take up shield(C) and armor;
    arise(D) and come to my aid.(E)
Brandish spear(F) and javelin[a](G)
    against those who pursue me.
Say to me,
    “I am your salvation.(H)

May those who seek my life(I)
    be disgraced(J) and put to shame;(K)
may those who plot my ruin
    be turned back(L) in dismay.
May they be like chaff(M) before the wind,
    with the angel of the Lord(N) driving them away;
may their path be dark and slippery,
    with the angel of the Lord pursuing them.

Since they hid their net(O) for me without cause(P)
    and without cause dug a pit(Q) for me,
may ruin overtake them by surprise—(R)
    may the net they hid entangle them,
    may they fall into the pit,(S) to their ruin.
Then my soul will rejoice(T) in the Lord
    and delight in his salvation.(U)
10 My whole being will exclaim,
    “Who is like you,(V) Lord?
You rescue the poor from those too strong(W) for them,
    the poor and needy(X) from those who rob them.”

11 Ruthless witnesses(Y) come forward;
    they question me on things I know nothing about.
12 They repay me evil for good(Z)
    and leave me like one bereaved.
13 Yet when they were ill, I put on sackcloth(AA)
    and humbled myself with fasting.(AB)
When my prayers returned to me unanswered,
14     I went about mourning(AC)
    as though for my friend or brother.
I bowed my head in grief
    as though weeping for my mother.
15 But when I stumbled, they gathered in glee;(AD)
    assailants gathered against me without my knowledge.
    They slandered(AE) me without ceasing.
16 Like the ungodly they maliciously mocked;[b](AF)
    they gnashed their teeth(AG) at me.

17 How long,(AH) Lord, will you look on?
    Rescue me from their ravages,
    my precious life(AI) from these lions.(AJ)
18 I will give you thanks in the great assembly;(AK)
    among the throngs(AL) I will praise you.(AM)
19 Do not let those gloat over me
    who are my enemies(AN) without cause;
do not let those who hate me without reason(AO)
    maliciously wink the eye.(AP)
20 They do not speak peaceably,
    but devise false accusations(AQ)
    against those who live quietly in the land.
21 They sneer(AR) at me and say, “Aha! Aha!(AS)
    With our own eyes we have seen it.”

22 Lord, you have seen(AT) this; do not be silent.
    Do not be far(AU) from me, Lord.
23 Awake,(AV) and rise(AW) to my defense!
    Contend(AX) for me, my God and Lord.
24 Vindicate me in your righteousness, Lord my God;
    do not let them gloat(AY) over me.
25 Do not let them think, “Aha,(AZ) just what we wanted!”
    or say, “We have swallowed him up.”(BA)

26 May all who gloat(BB) over my distress(BC)
    be put to shame(BD) and confusion;
may all who exalt themselves over me(BE)
    be clothed with shame and disgrace.
27 May those who delight in my vindication(BF)
    shout for joy(BG) and gladness;
may they always say, “The Lord be exalted,
    who delights(BH) in the well-being of his servant.”(BI)

28 My tongue will proclaim your righteousness,(BJ)
    your praises all day long.(BK)

Footnotes

  1. Psalm 35:3 Or and block the way
  2. Psalm 35:16 Septuagint; Hebrew may mean Like an ungodly circle of mockers,

Falska anklagelser

35 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!

Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.

Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning!

Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!

Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.

Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!

Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.

Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.

Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.

10 Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?

11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.

12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!

13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.

14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.

15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,

16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.

17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!

18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!

19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!

20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.

21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.

22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!

23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!

24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.

25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.

26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!

27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!

28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.