Add parallel Print Page Options

Salmo 142

Oración en la angustia

Masquil de David, cuando estaba en la cueva. Plegaria.

142 Clamo al Señor con mi voz(A);
Con mi voz suplico al Señor(B).
Delante de Él expongo mi queja(C);
En Su presencia manifiesto mi angustia(D).
Cuando mi espíritu desmayaba dentro de mí(E),
Tú conociste mi senda.
En la senda en que camino
Me han tendido una trampa(F).
Mira a la derecha, y ve,
Porque no hay quien me tome en cuenta(G);
No hay refugio para mí(H);
No hay quien cuide de mi alma(I).
¶A Ti he clamado, Señor;
Dije: «Tú eres mi refugio(J),
Mi porción(K) en la tierra de los vivientes(L).
-»Atiende a mi clamor(M),
Porque estoy muy abatido(N);
Líbrame de los que me persiguen,
Porque son más fuertes que yo(O).
-»Saca mi alma de la prisión(P),
Para que yo dé gracias a Tu nombre;
Los justos me rodearán,
Porque Tú me colmarás de bendiciones(Q)».

142 I cried unto the Lord with my voice; with my voice unto the Lord did I make my supplication.

I poured out my complaint before him; I shewed before him my trouble.

When my spirit was overwhelmed within me, then thou knewest my path. In the way wherein I walked have they privily laid a snare for me.

I looked on my right hand, and beheld, but there was no man that would know me: refuge failed me; no man cared for my soul.

I cried unto thee, O Lord: I said, Thou art my refuge and my portion in the land of the living.

Attend unto my cry; for I am brought very low: deliver me from my persecutors; for they are stronger than I.

Bring my soul out of prison, that I may praise thy name: the righteous shall compass me about; for thou shalt deal bountifully with me.

Psalm 142

Bön om räddning från förföljarna

En sång av David. En bön när han var i grottan.

Jag höjer min röst och ropar till Herren,
jag höjer min röst och ber till Herren.
Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom
och talar med honom om min nöd.

När min ande tynar bort i mig,
    är du den som känner min stig.
På den väg jag skall gå,
    har de lagt ut snaror för mig.
Se på min högra sida,
    där finns ingen som känns vid mig.
Ingen tillflykt finns mer för mig,
    ingen frågar efter min själ.
Jag ropar till dig, Herre.
    Jag säger: "Du är min tillflykt,
min del i de levandes land."
Lyssna till mitt rop,
    jag är i stort elände.
Rädda mig från mina förföljare,
    de är mig för starka.
För min själ ut ur fängelset,
    så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga skall samlas omkring mig,
ty du gör väl mot mig.