Salmi 105
La Nuova Diodati
105 Celebrate l'Eterno, invocate il suo nome; fate conoscere le sue opere fra i popoli,
2 Cantate a lui, cantate lodi a lui, meditate su tutte le sue meraviglie.
3 Gloriatevi nel suo santo nome, si rallegri il cuore di quanti cercano l'Eterno.
4 Cercate l'Eterno e la sua forza; cercate del continuo la sua faccia,
5 Ricordate le meraviglie che egli ha fatto, i suoi miracoli e i giudizi della sua bocca,
6 voi, o progenie d'Abrahamo, suo servo, o figli di Giacobbe, suoi eletti.
7 Egli è l'Eterno, il nostro DIO; i suoi giudizi sono su tutta la terra.
8 Egli si ricorda in eterno del suo patto e per mille generazioni della parola da lui comandata,
9 del patto che fece con Abrahamo e del suo giuramento che fece a Isacco,
10 che confermò a Giacobbe come suo statuto e a Israele come un patto eterno,
11 dicendo: «ti darò il paese di Canaan come porzione della vostra eredità»,
12 quando non erano che un piccolo numero, pochissimi e stranieri nel paese,
13 e andavano da una nazione all'altra, da un regno a un altro popolo.
14 Egli non permise che alcuno li opprimesse; anzi puní dei re per amor loro,
15 e disse: «Non toccate i miei unti e non fate alcun male ai miei profeti».
16 Poi fece venir la carestia nel paese e distrusse ogni fonte di cibo.
17 Egli mandò davanti a loro un uomo, Giuseppe, che fu venduto come schiavo.
18 Gli serrarono i piedi in ceppi e fu oppresso con catene di ferro.
19 La parola dell'Eterno lo mise alla prova, finché si adempí ciò che egli aveva detto.
20 Allora il re mandò a farlo sciogliere, il dominatore di popoli mandò a liberarlo,
21 e lo fece signore della sua casa e governatore sopra tutti i suoi beni,
22 per legare i suoi principi a suo giudizio e insegnare ai suoi anziani, la sapienza.
23 Anche Israele venne in Egitto, e Giacobbe soggiornò nel paese di Cam.
24 E DIO moltiplicò grandemente il suo popolo e lo rese piú potente dei suoi nemici.
25 Poi mutò il loro cuore, perché odiassero il suo popolo e tramassero inganni contro i suoi servi.
26 Allora egli mandò Mosé, suo servo, e Aaronne che aveva eletto.
27 Essi operarono fra loro i portenti da lui ordinati e fecero prodigi nella terra di Cam.
28 Mandò le tenebre e fece cadere il paese nell'oscurità, ed essi non si ribellarono alla sua parola.
29 Cambiò le acque loro in sangue e fece morire i loro pesci.
30 Il loro paese brulicò di rane, che entrarono perfino nelle camere dei loro re.
31 Alla sua parola venne una moltitudine d'insetti e zanzare in tutto il loro territorio.
32 Mandò loro grandine invece di pioggia e fiamme di fuoco nel loro paese;
33 colpí anche le loro vigne e i loro fichi e distrusse gli alberi del loro territorio.
34 Egli parlò, e vennero cavallette e bruchi senza numero,
35 che divorarono tutta la vegetazione nel loro paese e mangiarono il frutto della loro terra.
36 Egli colpí anche tutti i primogeniti nel loro paese, le primizie di tutto il loro vigore;
37 e fece uscire il suo popolo con argento e oro, e non vi fu alcuno fra le sue tribú che vacillasse.
38 Gli Egiziani si rallegrarono della loro partenza, perché il terrore d'Israele era caduto su di essi.
39 Egli distese una nuvola per coprirli e accese un fuoco per illuminarli di notte,
40 Alla loro richiesta egli fece venire le quaglie e li saziò col pane del cielo.
41 Aperse la roccia e ne scaturirono acque; esse scorrevano nel deserto come un fiume.
42 Poiché egli si ricordò della sua santa promessa, fatta ad Abrahamo, suo servo;
43 fece quindi uscire il suo popolo con letizia e i suoi eletti con grida di gioia.
44 e diede loro i paesi delle nazioni, ed essi ereditarono il frutto della fatica dei popoli,
45 affinché osservassero i suoi statuti e ubbidissero alle sue leggi. Alleluia.
Psaltaren 105
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Gud och hans folk
105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.
2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.
3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!
4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!
5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.
7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.
8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,
10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.
12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.
13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.
14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!
15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.
16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.
17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.
18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.
19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.
20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.
21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.
22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.
23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.
24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.
25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.
26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,
27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.
28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.
29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.
30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.
31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,
32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.
33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.
34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och
35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.
36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.
37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.
38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.
39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.
40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -
42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.
43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.
44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.
45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
Copyright © 1991 by La Buona Novella s.c.r.l.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica