Print Page Options Listen to Sakarja 8

Framtida välsignelse över Jerusalem

Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: (A) Så säger Herren Sebaot:

Jag ivrar för Sion med stor iver,
    med stor vrede ivrar jag för henne.
(B) Så säger Herren:
    Jag ska vända åter till Sion
        för att bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas
        ”sanningens stad”
    och Herren Sebaots berg
        ”det heliga berget”.

Så säger Herren Sebaot:
    Än en gång ska det finnas
        gamla män och kvinnor
            på Jerusalems gator,
    var och en med sin stav i handen
        för sin höga ålders skull.
Och stadens gator ska vara fulla
    av pojkar och flickor
        som leker där.
(C) Så säger Herren Sebaot:
    Även om det verkar
        alltför underbart
    för dem som är kvar
        av detta folk i de dagarna,
    skulle det då vara
        alltför underbart också för mig?
    säger Herren Sebaot.
(D) Så säger Herren Sebaot:
        Se, jag ska frälsa mitt folk
    från landet i öst
        och från landet i väst.
(E) Jag ska låta dem komma
        och bo i Jerusalem,
    de ska vara mitt folk
        och jag ska vara deras Gud
            i sanning och rättfärdighet.

(F) Så säger Herren Sebaot:
    Fatta mod, ni som i dessa dagar
        hör dessa ord från profeterna
    som talade när grunden lades
        till Herren Sebaots hus,
            templet som skulle byggas.
10 (G) Före den tiden
    fick varken människor eller djur
        lön för sin strävan.
    Ingen hade ro för sina fiender,
        vare sig han gick ut eller in,
    för jag vände alla människor
        mot varandra.
11 Men nu är jag inte längre
        som i forna dagar
    mot dem som är kvar av detta folk,
        säger Herren Sebaot,
12 (H) för nu ska det sås i frid.
        Vinstocken ska ge sin frukt,
    jorden sin gröda
        och himlen sin dagg.
    Jag ska låta
        dem som är kvar av detta folk
            få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
        både Juda hus och Israels hus,
    har varit en förbannelse
        bland hednafolken,
    så ska ni nu när jag frälst er
        bli en välsignelse.
    Var inte rädda, fatta mod!

14 Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!

16 (I) Men detta är vad ni ska göra:
        Tala sanning med varandra,
    döm rätta domar i era portar,
        domar som ger frid.
17 (J) Tänk inte ut ont mot varandra
        i era hjärtan
    och ha inte kärlek till falska eder,
        för allt sådant hatar jag,
            säger Herren.

18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 (K) Så säger Herren Sebaot:

Fastedagarna i fjärde, femte,
        sjunde och tionde månaden[a]
    ska för Juda hus
        bli till fröjd och glädje,
            till glada högtider.
    Och ni ska älska sanning och frid.

Hedningarnas frälsning

20 (L) Så säger Herren Sebaot:
    Än en gång ska folk komma hit,
        ja, många städers invånare.
21 (M) Och de som bor i en stad
        ska gå till en annan och säga:
    ”Låt oss gå och bönfalla inför Herren
        och söka Herren Sebaot.
            Jag själv ska också gå.”
22 Ja, många folk
        och mäktiga hednafolk
    ska komma och söka
        Herren Sebaot i Jerusalem,
    och de ska åkalla Herren.

23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”

Footnotes

  1. 8:19 fjärde, femte, sjunde och tionde månaden   Den tionde månaden (jan år 588 f Kr) inleddes belägringen av Jerusalem (2 Kung 25:1). Den fjärde månaden år 587 f Kr (juli) flydde kung Sidkia (Jer 52:6), den femte månaden (augusti) föll staden (2 Kung 25:25) och den sjunde månaden (oktober) mördades ståthållaren Gedalja (2 Kung 25:25).

Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade:

Så säger HERREN Sebaot: Jag har stor nitälskan för Sion, ja, med stor vrede nitälskar jag för henne.

Så säger HERREN: Jag vill vända: åter till Sion och taga min boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas »den trogna staden», och HERREN Sebaots berg »det heliga berget».

Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skola gamla män och gamla kvinnor vara att finna på gatorna i Jerusalem, var och en med sin stav i handen, för hög ålders skull.

Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som leka där på gatorna,

Så säger HERREN Sebaot. Om än sådant på den tiden kan komma att synas alltför underbart för kvarlevan av detta folk, icke måste det väl därför synas alltför underbart också för mig? säger HERREN Sebaot.

Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall frälsa mitt folk ut ur både österland och västerland

och låta dem komma och bosätta sig i Jerusalem; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och rättfärdighet.

Så säger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid hören dessa ord av samma profeters mun, som talade på den tid då grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas upp.

10 Ty före den tiden var människornas arbete lönlöst och djurens arbete fåfängt; ingen hade någon ro för sina ovänner, vare sig han gick ut eller in, ty jag eggade alla människor mot varandra.

11 Men nu är jag icke mer så sinnad mot kvarlevan av detta folk som jag var i forna dagar, säger HERREN Sebaot.

12 Ty nu skall friden skaffa utsäde, vinträdet skall giva sin frukt, jorden skall giva sin gröda, och himmelen skall giva sin dagg; och jag skall låta kvarlevan av detta folk få allt detta till sin arvedel.

13 Och det skall ske, att likasom I, både Juda hus och Israels hus, haven varit ett exempel som man har nämnt, när man förbannade bland hedningarna, så skolen I nu, då jag har frälsat eder, tvärtom bliva nämnda, när man välsignar. Frukten icke, utan fatten mod.

14 Ty så säger HERREN Sebaot: Likasom jag, när edra fäder förtörnade mig, beslöt att göra eder ont, säger HERREN Sebaot, och icke sedan ångrade det,

15 så har jag tvärtom i denna tid beslutit att göra gott mot Jerusalem och Juda hus; frukten icke.

16 Men detta är vad I skolen göra: Talen sanning med varandra; domen rätta och fridsamma domar i edra portar.

17 Tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra, och älsken icke falska eder; ty allt sådant hatar jag, säger HERREN.

18 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:

19 Så säger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skola för Juda hus bliva till fröjd och glädje och till sköna högtider. Men älsken sanning och frid.

20 Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skall det ske att folk skola komma hit och många städers invånare;

21 och invånarna i den ena staden skola gå till den andra och säga: »Upp, låtom oss gå åstad och bönfalla inför HERREN och söka HERREN Sebaot; jag själv vill ock gå åstad.»

22 Ja, många folk och mäktiga hednafolk skola komma och söka HERREN Sebaot i Jerusalem och bönfalla inför HERREN,

23 Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall det ske att tio män av allahanda tungomål som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och säga: »Låt oss gå med eder, ty vi hava hört att Gud är med eder.»

En ny tid för Jerusalem och Juda

På nytt kom ett budskap från Herren till mig:

Herren, härskarornas Gud, säger: Jag är bekymrad, ja, jag är irriterad över vad alla Jerusalems fiender har gjort.

Nu ska jag återvända till mitt land, och jag ska själv bo i Jerusalem, och den ska kallas Den trogna staden, Det heliga berget och Herrens, härskarornas Guds, berg.

Herren, härskarornas Gud, förklarar att Jerusalem ska ha fred och ro så länge att män och kvinnor än en gång ska kunna bli så gamla att de måste använda käpp när de tar sig fram,

och överallt på torgen ska man se flickor och pojkar leka.

Herren säger: Även om det låter alltför underbart för er som bara är en liten rest som återstår, så är det enkelt för mig.

Var övertygad om att jag ska rädda mitt folk från öster och väster, vart de än har blivit utspridda.

Jag ska föra dem tillbaka hem, så att de kan få leva i trygghet i Jerusalem. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras rättfärdige Gud, och jag ska förlåta dem deras synder!

Herren, härskarornas Gud, säger: Tappa inte modet! Fortsätt ert arbete och gör det klart. Ni har lyssnat länge nog! Alltsedan ni började arbetet med grunden till templet har profeterna talat till er om de välsignelser som väntar er när arbetet är färdigt.

10 Innan ni började fanns det inget arbete, ingen lön, ingen trygghet. Om ni lämnade staden fanns det ingen garanti för att ni skulle kunna komma tillbaka, för brottsligheten var stor och utbredd.

11 Men allt är annorlunda nu, säger Herren, härskarornas Gud.

12 Jag låter er få leva i fred. Era skördar ska bli goda. Vingårdarna ska digna av druvor, marken ska vara bördig och det ska komma rikligt med regn. Alla dessa välsignelser ska mitt folk som bor kvar i landet få del av.

13 'Du ska bli lika fattig som Juda

14-15 Om ni gör det, ska jag välsigna er. Jag tänker inte ändra mig. Jag straffade era förfäder som jag hade lovat när de gjorde mig upprörd, men jag tänker inte ändra mitt beslut att välsigna er.

16 Så här ska ni göra: Tala sanning och var ärliga. Se till att era domstolar dömer rättvist! Håll fred med varandra!

17 Gör inte varandra illa och svär inte falskt. Jag hatar allt sådant! säger Herren.

18 Här är ett annat budskap som kom till mig från Herren, härskarornas Gud:

19 Den fasta och sorgetid som ni brukar hålla i den femte, sjunde och nionde månaden ska i stället bli högtider och glädjefester. Ni ska älska sanning och frid.

20-21 Folk ska komma från hela världen till Jerusalem från många olika städer för att få vara med vid dessa högtider. Man ska uppmuntra vänner och bekanta i andra städer och säga: 'Ska vi fara till Jerusalem för att be Herren välsigna oss och vara barmhärtig mot oss? Jag ska resa dit! Följ med du också!'

22 Ja, många människor, också från stora och mäktiga länder, ska komma till Jerusalem för att be Herren, härskarornas Gud, om välsignelse och hjälp.

23 Då ska tio män från lika många nationer ta tag i en judes rockärm och säga: 'Kan inte du bli min vän, för jag vet att Gud är med dig.'

Promised Blessings for Jerusalem

Then another message came to me from the Lord of Heaven’s Armies: “This is what the Lord of Heaven’s Armies says: My love for Mount Zion is passionate and strong; I am consumed with passion for Jerusalem!

“And now the Lord says: I am returning to Mount Zion, and I will live in Jerusalem. Then Jerusalem will be called the Faithful City; the mountain of the Lord of Heaven’s Armies will be called the Holy Mountain.

“This is what the Lord of Heaven’s Armies says: Once again old men and women will walk Jerusalem’s streets with their canes and will sit together in the city squares. And the streets of the city will be filled with boys and girls at play.

“This is what the Lord of Heaven’s Armies says: All this may seem impossible to you now, a small remnant of God’s people. But is it impossible for me? says the Lord of Heaven’s Armies.

“This is what the Lord of Heaven’s Armies says: You can be sure that I will rescue my people from the east and from the west. I will bring them home again to live safely in Jerusalem. They will be my people, and I will be faithful and just toward them as their God.

“This is what the Lord of Heaven’s Armies says: Be strong and finish the task! Ever since the laying of the foundation of the Temple of the Lord of Heaven’s Armies, you have heard what the prophets have been saying about completing the building. 10 Before the work on the Temple began, there were no jobs and no money to hire people or animals. No traveler was safe from the enemy, for there were enemies on all sides. I had turned everyone against each other.

11 “But now I will not treat the remnant of my people as I treated them before, says the Lord of Heaven’s Armies. 12 For I am planting seeds of peace and prosperity among you. The grapevines will be heavy with fruit. The earth will produce its crops, and the heavens will release the dew. Once more I will cause the remnant in Judah and Israel to inherit these blessings. 13 Among the other nations, Judah and Israel became symbols of a cursed nation. But no longer! Now I will rescue you and make you both a symbol and a source of blessing. So don’t be afraid. Be strong, and get on with rebuilding the Temple!

14 “For this is what the Lord of Heaven’s Armies says: I was determined to punish you when your ancestors angered me, and I did not change my mind, says the Lord of Heaven’s Armies. 15 But now I am determined to bless Jerusalem and the people of Judah. So don’t be afraid. 16 But this is what you must do: Tell the truth to each other. Render verdicts in your courts that are just and that lead to peace. 17 Don’t scheme against each other. Stop your love of telling lies that you swear are the truth. I hate all these things, says the Lord.”

18 Here is another message that came to me from the Lord of Heaven’s Armies. 19 “This is what the Lord of Heaven’s Armies says: The traditional fasts and times of mourning you have kept in early summer, midsummer, autumn, and winter[a] are now ended. They will become festivals of joy and celebration for the people of Judah. So love truth and peace.

20 “This is what the Lord of Heaven’s Armies says: People from nations and cities around the world will travel to Jerusalem. 21 The people of one city will say to the people of another, ‘Come with us to Jerusalem to ask the Lord to bless us. Let’s worship the Lord of Heaven’s Armies. I’m determined to go.’ 22 Many peoples and powerful nations will come to Jerusalem to seek the Lord of Heaven’s Armies and to ask for his blessing.

23 “This is what the Lord of Heaven’s Armies says: In those days ten men from different nations and languages of the world will clutch at the sleeve of one Jew. And they will say, ‘Please let us walk with you, for we have heard that God is with you.’”

Footnotes

  1. 8:19 Hebrew in the fourth, fifth, seventh, and tenth months. The fourth month of the ancient Hebrew lunar calendar usually occurs within the months of June and July. The fifth month usually occurs within the months of July and August. The seventh month usually occurs within the months of September and October. The tenth month usually occurs within the months of December and January.

The Lord's Promises to Zion

The Lord All-Powerful said to me:

I love Zion so much that her enemies make me angry. I will return to Jerusalem and live there on Mount Zion. Then Jerusalem will be known as my faithful city, and Zion will be known as my holy mountain.

Very old people with walking sticks will once again sit around in Jerusalem, while boys and girls play in the streets. This may seem impossible for my people who are left, but it isn't impossible for me, the Lord All-Powerful. I will save those who were taken to lands in the east and the west, and I will bring them to live in Jerusalem. They will be my people, and I will be their God, faithful to bring about justice.

I am the Lord All-Powerful! So don't give up. Think about the message my prophets spoke when the foundation of my temple was laid. 10 Before that time, neither people nor animals were rewarded for their work, and no one was safe anywhere, because I had turned them against each other.

11 My people, only a few of you are left, and I promise not to punish you as I did before. 12 Instead, I will make sure that your crops are planted in peace and your vineyards are fruitful, that your fields are fertile, and the dew falls from the sky. 13 People of Judah and Israel, you have been a curse to the nations, but I will save you and make you a blessing to them. So don't be afraid or lose courage.

14 When your ancestors made me angry, I decided to punish you with disasters, and I didn't hold back. 15 Now you no longer need to be afraid. I have decided to treat Jerusalem and Judah with kindness. 16 (A) But you must be truthful with each other, and in court you must give fair decisions that lead to peace. 17 Don't ever plan evil things against others or tell lies under oath. I, the Lord, hate such things.

A Time of Celebration

18 The Lord All-Powerful told me to say:

19 People of Judah, I, the Lord, demand that whenever you go without food as a way of worshiping me, it should become a time of celebration. No matter if it's the fourth month, the fifth month, the seventh month, or the tenth month, you should have a joyful festival. So love truth and live at peace.

20 I tell you that people will come here from cities everywhere. 21 Those of one town will go to another and say, “We're going to ask the Lord All-Powerful to treat us with kindness. Come and join us.”

22 Many people from strong nations will come to Jerusalem to worship me and to ask me to treat them with kindness. 23 When this happens, ten people from nations with different languages will grab a Jew by his clothes and say, “Let us go with you. We've heard that God is on your side.” I, the Lord All-Powerful, have spoken!