Framtida välsignelse över Jerusalem

Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: (A) Så säger Herren Sebaot:

Jag ivrar för Sion med stor iver,
    med stor vrede ivrar jag för henne.
(B) Så säger Herren:
    Jag ska vända åter till Sion
        för att bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas
        ”sanningens stad”
    och Herren Sebaots berg
        ”det heliga berget”.

Så säger Herren Sebaot:
    Än en gång ska det finnas
        gamla män och kvinnor
            på Jerusalems gator,
    var och en med sin stav i handen
        för sin höga ålders skull.
Och stadens gator ska vara fulla
    av pojkar och flickor
        som leker där.
(C) Så säger Herren Sebaot:
    Även om det verkar
        alltför underbart
    för dem som är kvar
        av detta folk i de dagarna,
    skulle det då vara
        alltför underbart också för mig?
    säger Herren Sebaot.
(D) Så säger Herren Sebaot:
        Se, jag ska frälsa mitt folk
    från landet i öst
        och från landet i väst.
(E) Jag ska låta dem komma
        och bo i Jerusalem,
    de ska vara mitt folk
        och jag ska vara deras Gud
            i sanning och rättfärdighet.

(F) Så säger Herren Sebaot:
    Fatta mod, ni som i dessa dagar
        hör dessa ord från profeterna
    som talade när grunden lades
        till Herren Sebaots hus,
            templet som skulle byggas.
10 (G) Före den tiden
    fick varken människor eller djur
        lön för sin strävan.
    Ingen hade ro för sina fiender,
        vare sig han gick ut eller in,
    för jag vände alla människor
        mot varandra.
11 Men nu är jag inte längre
        som i forna dagar
    mot dem som är kvar av detta folk,
        säger Herren Sebaot,
12 (H) för nu ska det sås i frid.
        Vinstocken ska ge sin frukt,
    jorden sin gröda
        och himlen sin dagg.
    Jag ska låta
        dem som är kvar av detta folk
            få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
        både Juda hus och Israels hus,
    har varit en förbannelse
        bland hednafolken,
    så ska ni nu när jag frälst er
        bli en välsignelse.
    Var inte rädda, fatta mod!

14 Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!

16 (I) Men detta är vad ni ska göra:
        Tala sanning med varandra,
    döm rätta domar i era portar,
        domar som ger frid.
17 (J) Tänk inte ut ont mot varandra
        i era hjärtan
    och ha inte kärlek till falska eder,
        för allt sådant hatar jag,
            säger Herren.

Read full chapter