Sakarja 7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Uppmaning till rättfärdighet
7 I kung Dareios fjärde regeringsår, på den fjärde dagen i nionde månaden, kislev,[a] kom Herrens ord till Sakarja. 2 Från Betel sändes Sareser, Regem Melek och deras män för att vädja till Herren 3 och rådgöra med prästerna i härskarornas Herres hus och profeterna: ”Ska jag gråta och fasta i den femte månaden[b] som jag har gjort i många år?”
4 Då kom härskarornas Herres ord till mig: 5 ”Fråga allt folket i landet och prästerna: ’När ni under sjuttio år har gråtit och fastat i den femte och den sjunde[c] månaden, har det varit för mig ni har fastat? 6 Och när ni har ätit och druckit, har ni inte gjort det för er egen skull? 7 Är det inte dessa ord Herren predikade genom profeterna i gångna tider, när Jerusalem levde i ro och välfärd med sina omgivande städer, och när Negev och Låglandet var befolkade?’ ”
8 Herrens ord kom till Sakarja: 9 ”Så säger härskarornas Herre: ’Döm rätta domar och visa varandra nåd och barmhärtighet. 10 Förtryck inte änkan eller den faderlösa, utlänningen eller den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.’
11 Men de vägrade att lyda, vände sig upproriskt bort och stängde till sina öron för att slippa höra. 12 De gjorde sina hjärtan hårda som flinta, så att de inte hörde den lag och de ord som härskarornas Herre genom sin Ande hade sänt genom profeterna. Därför kom en stor vrede från härskarornas Herre.
13 ’När han ropade på dem ville de inte höra. När de nu ropar till mig vill jag inte lyssna, säger härskarornas Herre. 14 Jag skingrar dem med en stormvind och sprider ut dem bland folk som de inte känner. Så blev landet öde efter dem, och ingen for ens därigenom. Så har de gjort det ljuvliga landet till en ödemark.’ ”
Footnotes
- 7:1 Den 7 dec. 518 f.Kr.
- 7:3 Månaden då Jerusalem förstördes år 586 f.Kr. Se 2 Kung 25:8.
- 7:5 Månaden då Gedalja mördades år 581 (?) f.Kr. Se 2 Kung 25:25. För femte se not till 7:3.
Sakaria 7
Svenska Folkbibeln
Falsk laglydnad
7 I kung Darejaves fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden,[a] som är månaden Kislev.
2 Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren 3 och för att fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: "Skall jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?" 4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5 "Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni nu i sjuttio år fastat och klagat i femte och sjunde månaden, har det då varit för mig ni har fastat? 6 Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? 7 Är inte detta de ord som Herren predikade genom gångna tiders profeter, medan Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och medan Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?"
Folkets ohörsamhet
8 Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9 Så säger Herren Sebaot:
"Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
10 Förtryck inte änkan och den faderlöse,
främlingen och den fattige
och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan."
11 Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. 12 De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13 Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14 "Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner." Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
Footnotes
- Sakaria 7:1 nionde månaden Nov. 518 f. Kr.
Sakaria 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Uppmaning till ärlighet och medkänsla
7 Ännu ett budskap från Herren kom till mig. Det var på den fjärde dagen i nionde månaden av kung Darejaves fjärde regeringsår.
2 Judarna i Betel hade sänt Sareser, Regem-Melek och deras män till Herrens tempel i Jerusalem för att söka Herrens välsignelse
3 och rådgöra med prästerna om de skulle fortsätta eller inte med den fasta och de sorgedagar som de hållit under den femte månaden i många år.
4 Så här svarade Herren:
5 När ni kommer tillbaka till Betel ska ni säga till folket och alla prästerna: 'När ni under er sjuttioåriga landsflykt årligen fastade och sörjde i den femte och den sjunde månaden, var ni då verkligen uppriktiga och ville lämna era synder och vända om till mig? Nej, inte alls!
6 Och inte ens nu tänker ni på mig under era heliga fester, utan ni är bara intresserade av att festa och fira.
7 Redan för länge sedan, när Jerusalem var rikt och levde i lugn och ro och mycket folk bodde i och omkring staden, varnade profeterna dem för samma sak och förklarade att det skulle leda till katastrof.'
8-9 Detta budskap kom också från Herren till Sakarja. Säg till dem att vara ärliga och uppriktiga, att inte ta mutor och att vara barmhärtiga mot varandra.
10 Sluta upp med att förtrycka änkor och faderlösa, utlänningar och fattiga, och tänk inte ut onda planer mot varandra.
11 Era förfäder brydde sig inte om detta budskap. De satte fingrarna i öronen och vände sig bort för att slippa höra på mig.
12 Deras hjärtan blev hårda som flinta, och de var rädda att höra vad Herren, härskarornas Gud, genom sin Ande och profeterna, befallde i de lagar som uppenbarats för dem. Detta är anledningen till den vrede som Gud visade dem.
13 Jag kallade dem, men de vägrade att lyssna, och när de ropade till mig vände jag mig bort.
14 Jag skingrade dem åt alla håll till många främmande folk. Deras land blev öde, och ingen for ens därigenom. Det ljuvliga landet låg öde och härjat.
Zechariah 7
Expanded Bible
The People Should Show Mercy
7 In the fourth year Darius was king, on the fourth day of the ninth month, which is called Kislev [December 7, 518 bc], the ·Lord spoke his word [L word of the Lord came] to Zechariah. 2 The city of Bethel sent Sharezer, Regem-Melech, and their men to ·ask the Lord a question [or seek the Lord’s favor]. 3 They went to the prophets and priests who were at the ·Temple [L house] of the Lord ·All-Powerful [Almighty; of Heaven’s Armies; T of hosts]. The men said, “For years in the fifth month of each year we have ·shown our sadness [mourned; wept] and fasted. Should we continue to do this?”
4 The ·Lord All-Powerful spoke his word [L word of the Lord All-Powerful/of Heaven’s Armies/T of hosts came] to me, saying, 5 “Tell the priests and the people in the land: ‘For seventy years you fasted and ·cried [mourned] in the fifth and seventh months, but ·that was not [L was it…?] really for me. 6 And when you ate and drank, ·it was really [L was it not…?] for yourselves. 7 Wasn’t this the same thing the Lord said through the ·earlier [former] prophets, when Jerusalem and the surrounding towns were at peace and wealthy, and people lived in the ·southern area [L Negev] and the ·western hills [or lowland; L Shephelah]?’”
8 And the ·Lord spoke his word [L word of the Lord came] to Zechariah again, saying, 9 “This is what the Lord ·All-Powerful [Almighty; of Heaven’s Armies; T of hosts] says: ‘·Do what is right and true [Administer true justice]. Be kind and ·merciful [compassionate] to each other. 10 Don’t ·hurt [oppress] widows and ·orphans [the fatherless], foreigners or the poor [Ex. 22:21–24; 23:9; Lev. 19:33–34; Deut 24:17–18]; don’t ·even think of doing evil to [or secretly plot evil against] somebody else.’
11 “But they refused to pay attention; they ·were stubborn [turned their backs; L gave a stubborn shoulder] and ·did not want to listen anymore [covered their ears]. 12 They made their hearts ·as hard as rock [like flint] and would not listen to the ·teachings [law; L Torah] of the Lord ·All-Powerful [Almighty; of Heaven’s Armies; T of hosts]. And they would not hear the words he sent by his Spirit through the earlier prophets. So the Lord ·All-Powerful [Almighty; of Heaven’s Armies; T of hosts] became very angry.
13 “‘When I called to them, they would not listen. So when they called to me, I would not listen,’ says the Lord ·All-Powerful [Almighty; of Heaven’s Armies; T of hosts]. 14 ‘I scattered them like a ·hurricane [whirlwind] ·to other countries [among all the nations] they did not know. This good land was left so ·ruined behind them [desolate] that no one ·could live there [or traveled through it]. They had made the ·desired [pleasant] land ·a ruin [desolate; a wasteland].’”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
The Expanded Bible, Copyright © 2011 Thomas Nelson Inc. All rights reserved.