(A) Men husgudarna[a] talar svek,
        spåmännen skådar lögn,
    bedrägliga drömmar talar de,
        tomhet är deras tröst.
    Därför drar folket bort
        som en fårhjord.
    De lider nöd,
        för de har ingen herde.
(B) Min vrede brinner mot herdarna,
        och jag ska straffa bockarna.
    Herren Sebaot tar sig an
        sin hjord, Juda hus,
    och ska göra den
        till sin stolta stridshäst.

(C) Från Juda ska hörnstenen komma,
        från honom stödjepelaren,
    från honom bågen till striden,
        från honom allt
            vad styresman heter.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:2 husgudarna   Hebr. terafím var statyetter, ofta små (1 Mos 31:34), som förknippades med familjers folktro och vidskepelse.