Sakarja 1-8
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Uppdraget att återuppbygga templet
(1:1—8:23)
Vänd tillbaka till Herren
1 I åttonde månaden av kung Dareios andra regeringsår[a] kom Herrens ord till profeten Sakarja, Berekjas son och Iddos sonson:
2 ”Herren var mycket vred på era förfäder. 3 Tala därför till folket: Så säger härskarornas Herre: ’Vänd om till mig, säger härskarornas Herre, så ska jag vända mig till er, säger härskarornas Herre.’ 4 Var inte som era förfäder! För dem predikade de tidigare profeterna: Så säger härskarornas Herre: ’Vänd om från era onda vägar och era onda gärningar.’ Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren. 5 Var är era förfäder nu? Och profeterna? Lever de för evigt? 6 Mina ord och mina förordningar, som jag gett befallning om genom mina tjänare profeterna, nådde ju era förfäder. Då vände de om och sa:
’Så som härskarornas Herre har beslutat att göra med oss, i enlighet med vad våra levnadssätt och våra gärningar har förtjänat, så har han också handlat med oss.’ ”
Mannen bland myrtenträden
7 Den tjugofjärde dagen i elfte månaden, i månaden shevat, av Dareios andra regeringsår,[b] kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja och sonson till Iddo:
8 Jag såg en syn om natten, och där var en man som red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i ravinen. Bakom honom stod röda, bruna[c] och vita hästar.
9 Jag frågade: ”Vad är dessa för något, herre?”
Ängeln som talade med mig svarade: ”Det ska jag visa dig.”
10 Mannen som stod bland myrtenträden sa: ”Herren har sänt dem för att färdas över jorden.”
11 De sa då till Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har färdats över hela jorden, och där är det lugnt och stilla.”
12 Då svarade Herrens ängel: ”Härskarornas Herre, hur länge ska du dröja med att förbarma dig över Jerusalem och Juda städer? Du har nu varit förbittrad på dem i sjuttio år.” 13 Herren gav ängeln som talade med mig ett svar med goda och tröstande ord.
14 Då sa ängeln som talade med mig: ”Ropa ut: Så säger härskarornas Herre: ’Min lidelse är stark för Jerusalem och för Sion. 15 Men jag är mycket vred på de självsäkra folken, för medan min vrede ännu inte var så stor, gjorde de det onda ännu värre.’
16 Därför säger Herren: ’Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt tempel ska byggas där, säger härskarornas Herre, mätsnöret ska dras över Jerusalem.’
17 Ropa igen: Så säger härskarornas Herre: ’Mina städer ska åter flöda över av det goda. Herren ska åter trösta Sion och åter utvälja Jerusalem.’ ”
Fyra horn och fyra smeder
18 Jag lyfte blicken och fick se fyra horn[d]. 19 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något?”
Han svarade: ”De är de horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.”
20 Sedan visade Herren mig fyra smeder. 21 Jag frågade: ”Vad har dessa kommit för att göra?” Han svarade: ”Där är de horn som skingrade Juda så att ingen orkade lyfta sitt huvud. Men nu har dessa kommit för att sätta skräck i dem och slå av hornen på de folk som lyfte sina horn mot Juda land och skingrade dem.”
Mannen med mätsnöret
2 När jag lyfte blicken fick jag se en man som hade ett mätsnöre i handen. 2 ”Vart är du på väg?” frågade jag honom.
Han svarade: ”Till Jerusalem, för att mäta dess bredd och längd.”
3 Då gick ängeln som talade med mig iväg, och en annan ängel kom emot honom 4 och sa: ”Skynda dig och säg till den unge mannen där: ’Jerusalem ska bli en stad utan murar, på grund av det stora antalet människor och djur där. 5 Jag själv, säger Herren, ska vara en eldsmur omkring staden, och jag ska vara dess härlighet därinne.’
Herrens kallelse
6 Kom, kom! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er i alla väderstreck, säger Herren.
7 Kom, Sion! Fly, du som bor hos dotter Babylon!” 8 För så säger härskarornas Herre: ”Efter sin härlighet har han sänt mig[e] om folken som plundrat er: –Den som rör vid er rör vid min[f] ögonsten–. 9 Ja, jag ska lyfta min hand mot dem, och de ska bli ett byte för sina slavar. Då ska ni inse att härskarornas Herre har sänt mig.
10 Ropa och var glad, dotter Sion! Jag kommer för att bo hos dig, säger Herren. 11 Vid den tiden ska många folk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag ska bo hos dig. Då ska du inse att härskarornas Herre har sänt mig till dig. 12 Herren ska ärva Juda som sin del av den heliga marken och än en gång utvälja Jerusalem. 13 Var stilla inför Herren, hela mänskligheten, för han har rest sig från sin heliga boning.”
Översteprästen Josua
3 Sedan visade han mig översteprästen Josua som stod inför Herrens ängel, och på hans högra sida stod Anklagaren[g] med anklagelser mot honom. 2 Herren sa till Anklagaren: ”Herren ska tillrättavisa dig, Anklagare. Ja, Herren ska tillrättavisa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”
3 Men Josua var klädd i orena kläder, då han stod inför ängeln. 4 Då sa ängeln till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.”
Sedan sa han till Josua: ”Jag har tagit bort din synd och ska nu klä dig i högtidskläder.”
5 Då sa han[h]: ”Sätt en ren turban på hans huvud!” Då satte de en ren turban på hans huvud och klädde honom, medan Herrens ängel stod där.
6 Herrens ängel försäkrade Josua: 7 ”Så säger härskarornas Herre: ’Om du vandrar på mina vägar och håller mina förordningar, ska du få råda över mitt hus och vakta mina förgårdar. Jag ska ge dig en plats bland dessa som står här.
8 Lyssna, Josua, du överstepräst, och dina närmaste, som sitter inför dig, för dessa män är ett förebud: Jag ska låta min tjänare, Skottet[i], komma. 9 Se på stenen som jag lagt framför Josua! På denna enda sten med sju ögon ska jag rista en inskrift, säger härskarornas Herre. Jag ska utplåna detta lands skuld på en enda dag.
10 På den dagen, säger härskarornas Herre, ska ni var och en kunna bjuda in era grannar under vinrankan och fikonträdet.’ ”
Lampstället av guld
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka och väckte mig, som man väcker en som har sovit. 2 Han frågade mig: ”Vad ser du?”
Jag svarade: ”Jag ser ett lampställ, helt av guld, med en skål ovanpå, och sju lampor där, och sju rör till lamporna där uppe. 3 Två olivträd står där bredvid, ett till höger om skålen och ett till vänster.”
4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
6 Då svarade han: ”Detta är Herrens ord till Serubbabel: ’Inte genom styrka och inte genom kraft, utan genom min Ande, säger härskarornas Herre.’
7 Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli till jämn mark. Han ska föra fram slutstenen medan man ropar: ’Nåd, nåd över den!’ ”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Serubbabels händer har lagt grunden till detta tempel, och hans händer ska också slutföra det. Då ska du också inse att härskarornas Herre har sänt mig till er.
10 Vem föraktar de små tingens dag? De gläds när de ser stenlodet[j] i Serubbabels hand. De sju är Herrens ögon som övervakar hela jorden.”
11 Då frågade jag honom: ”Vad är de två olivträden till höger och till vänster om lampstället?”
12 Sedan frågade jag honom vidare: ”Vad är de två olivkvistarna bredvid de två gyllene rören som för ner den gyllene oljan?”
13 Han frågade mig: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
14 Han sa: ”De är de två smorda som står inför hela jordens Herre.”
Den flygande bokrullen
5 Jag lyfte blicken igen och fick då se en flygande bokrulle.
2 Han frågade: ”Vad ser du?”
Jag svarade: ”Jag ser en flygande bokrulle, tio meter lång och fem meter bred.”
3 Då sa han till mig: ”Det är förbannelsen som går ut över hela landet. Enligt vad som sägs på ena sidan ska var och en som stjäl utrotas, och var och en som svär ska utrotas enligt vad som sägs på andra sidan.[k] 4 ’Jag har låtit förbannelsen gå ut, säger härskarornas Herre. Den ska komma in i tjuvens hus och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn. Den ska förbli i hans hus och förgöra det med trävirke och stenar.’ ”
Kvinnan i sädesmåttet
5 Ängeln som talade med mig gick nu fram och sa till mig: ”Lyft blicken och se vad som kommer!”
6 Jag frågade: ”Vad är det?”
Han svarade: ”Det är ett sädesmått,” och fortsatte: ”Detta är deras skuld som finns i landet.”[l]
7 Ett lock av bly lyftes av, och därinne i sädesmåttet satt en kvinna. 8 ”Det här är ondskan”, sa han, och knuffade ner henne i sädesmåttet igen och lade på blylocket.
9 Sedan lyfte jag blicken och såg två kvinnor komma, med vind i sina vingar – de hade vingar som liknade hägerns. De lyfte upp sädesmåttet mellan jord och himmel.
10 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vart ska de ta vägen med sädesmåttet?”
11 Han svarade mig: ”Till Shinar[m], för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt, ska hon ställas där på sin plats.”
De fyra vagnarna
6 När jag sedan lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, berg av koppar. 2 Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, 3 den tredje av vita hästar och den fjärde av spräckliga hästar. De var starka. 4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln svarade mig: ”Dessa är himlens fyra vindar[n] som drar ut och som stått inför hela jordens Herre. 6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot landet i norr, de vita hästarna följer efter, och de spräckliga drar mot landet i söder.”[o]
7 De starka hästarna gick ut, ivriga att få ge sig ut över jorden. Han sa: ”Gå ut över jorden!” Då gav de sig ut över jorden.
8 Därefter kallade han på mig och sa: ”Se, de som drar mot landet i norr låter min Ande finna ro där.[p]”
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig: 10 ”Ta emot gåvorna av de deporterade, Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag till Josias, Sefanjas sons, hus, dit de har kommit från Babylonien. 11 Ta silvret och guldet, gör en krona och sätt den på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.
12 Säg till honom: Så säger härskarornas Herre: ’Här är en man, vars namn är Skottet[q]. Där han är ska det spira, och han ska bygga Herrens tempel. 13 Han ska bygga Herrens tempel, kläs i majestät och sätta sig för att regera på sin tron. Han ska vara en präst på sin tron, och det ska vara harmoni mellan de två.’ 14 Kronan ska vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Hen[r], Sefanjas son. 15 Man ska komma fjärran ifrån för att bygga Herrens tempel, och ni ska inse att det är härskarornas Herre som har sänt mig till er. Detta ska ske om ni noga lyder Herren, er Gud.”
Uppmaning till rättfärdighet
7 I kung Dareios fjärde regeringsår, på den fjärde dagen i nionde månaden, kislev,[s] kom Herrens ord till Sakarja. 2 Från Betel sändes Sareser, Regem Melek och deras män för att vädja till Herren 3 och rådgöra med prästerna i härskarornas Herres hus och profeterna: ”Ska jag gråta och fasta i den femte månaden[t] som jag har gjort i många år?”
4 Då kom härskarornas Herres ord till mig: 5 ”Fråga allt folket i landet och prästerna: ’När ni under sjuttio år har gråtit och fastat i den femte och den sjunde[u] månaden, har det varit för mig ni har fastat? 6 Och när ni har ätit och druckit, har ni inte gjort det för er egen skull? 7 Är det inte dessa ord Herren predikade genom profeterna i gångna tider, när Jerusalem levde i ro och välfärd med sina omgivande städer, och när Negev och Låglandet var befolkade?’ ”
8 Herrens ord kom till Sakarja: 9 ”Så säger härskarornas Herre: ’Döm rätta domar och visa varandra nåd och barmhärtighet. 10 Förtryck inte änkan eller den faderlösa, utlänningen eller den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.’
11 Men de vägrade att lyda, vände sig upproriskt bort och stängde till sina öron för att slippa höra. 12 De gjorde sina hjärtan hårda som flinta, så att de inte hörde den lag och de ord som härskarornas Herre genom sin Ande hade sänt genom profeterna. Därför kom en stor vrede från härskarornas Herre.
13 ’När han ropade på dem ville de inte höra. När de nu ropar till mig vill jag inte lyssna, säger härskarornas Herre. 14 Jag skingrar dem med en stormvind och sprider ut dem bland folk som de inte känner. Så blev landet öde efter dem, och ingen for ens därigenom. Så har de gjort det ljuvliga landet till en ödemark.’ ”
En ny tid för Jerusalem och Juda
8 På nytt kom härskarornas Herres ord:
2 Så säger härskarornas Herre: ”Min lidelse för Sion är stor, jag ivrar för henne i stark vrede.”
3 Så säger Herren: ”Jag återvänder till Sion, och jag vill bo mitt i Jerusalem. Jerusalem ska kallas Den trogna staden, och Herrens berg Det heliga berget.”
4 Så säger härskarornas Herre: ”Än en gång ska gamla män och kvinnor sitta vid Jerusalems gator, var och en med käpp i handen, för så gamla är de. 5 Stadens gator ska fyllas av pojkar och flickor som leker där.”
6 Så säger härskarornas Herre: ”Även om det låter alltför otroligt för dem som är kvar av folket i denna tid, så är det väl inte otroligt för mig?” säger härskarornas Herre.
7 Så säger härskarornas Herre: ”Jag ska rädda mitt folk från länderna i öster och väster. 8 Jag ska föra dem tillbaka och låta dem bo i Jerusalem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud i trohet och rättfärdighet.”
9 Så säger härskarornas Herre: ”Handla med kraft, ni som i denna tid hör vad de profeter talat som var där när grunden till Herrens hus blev lagd, templet som skulle byggas upp. 10 Före den tiden fick varken människor eller djur någon lön, och ingen kunde komma eller gå tryggt för sina ovänner. Jag lät människorna drabba samman, alla mot varandra. 11 Men mot dem som är kvar av mitt folk är jag inte längre som jag var i det förgångna, säger härskarornas Herre.
12 Säden växer väl,[v] vinstocken ger sin frukt, jorden sin skörd och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av folket ärva allt detta. 13 Liksom ni har varit en förbannelse bland folken, Juda och Israel, så ska jag rädda er, och ni får bli till välsignelse. Var inte rädda! Handla med kraft!”
14 Så säger härskarornas Herre: ”Liksom jag planerade det onda över er, säger härskarornas Herre, och inte visade någon barmhärtighet när era förfäder provocerade min vrede, 15 så har jag nu gjort en plan för att göra gott mot Jerusalem och judéerna. Var inte rädda! 16 Så här ska ni göra: Tala sanning med varandra. Döm rättvist och fredligt i era portar. 17 Lägg inga onda planer mot varandra, och svär inte falska eder. Jag hatar allt sådant, säger Herren.”
18 Härskarornas Herres ord kom till mig:
19 Så säger härskarornas Herre: ”Fastan i den fjärde, femte, sjunde och tionde månaden[w] ska för Juda bli till glädje och jubel, till lyckliga högtider. Ni ska älska sanning och frid.”
20 Så säger härskarornas Herre: ”Folk ska komma, invånare från många städer. 21 Invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: ’Låt oss gå och vädja till Herrens välvilja, uppsöka härskarornas Herre. Jag ska också gå dit.’ 22 Många folk och mäktiga nationer ska komma och söka härskarornas Herre i Jerusalem och vädja till Herrens välvilja.”
23 Så säger härskarornas Herre: ”På den tiden ska tio män från alla språk och folk ta tag i en judes mantelflik och säga: ’Låt oss få följa med er, för vi har hört att Gud är med er.’ ”
Footnotes
- 1:1 I oktober-november 520 f.Kr.
- 1:7 Den 15 febr. 519 f.Kr.
- 1:8 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
- 1:18 Horn står för styrka och övermod.
- 2:8 Grundtextens innebörd är oviss.
- 2:8 Enligt ett rättelseförslag: hans (sannolikt för att det inte skulle låta som om HERREN hade sänt HERREN).
- 3:1 Hebreiska Satan, grekiska (Septuaginta) diabolos, varav vårt ord djävul.
- 3:5 Översättningen följer två gamla översättningar, Peshitta och Vulgata, som sammanhanget tycks förutsätta, fastän det hebreiska pronominet är jag; i Septuaginta saknas jag/han sa.
- 3:8 Eller Telningen. Jfr t.ex. Jer 23:5.
- 4:10 Det hebreiska uttrycket består av två ord, sten och tenn/legering, och tolkningen här är osäker.
- 5:3 I versens senare hälft är grundtextens innebörd osäker.
- 5:6 Det hebreiska ordet för sädesmått är efa, som motsvarade 20-40 liter. Ordet skuld är taget från Septuaginta; det hebreiska ordet är öga.
- 5:11 Ett äldre namn för Babylonien.
- 6:5 Eller andar.
- 6:6 Enligt föreslagen rättelse (något av texten tycks saknas): Vagnen med de röda hästarna drar mot landet i öster, de svarta hästarna mot landet i norr, de vita mot landet i väster och de spräckliga mot landet i söder.
- 6:8 Eller: …låter min vrede stillas/tömmas ut där.
- 6:12 Skottet och spira/gro kommer från samma rot i hebreiskan. Se även not till 3:8.
- 6:14 Namnen här bör jämföras med v. 10, varav Heldaj (Helem i den masoretiska texten) är taget enligt ett rättelseförslag. Hen, eller Josia, enligt samma rättelseförslag, jfr v. 10, tolkas i Septuaginta som nåd, som i så fall riktades till Sefanjas son.
- 7:1 Den 7 dec. 518 f.Kr.
- 7:3 Månaden då Jerusalem förstördes år 586 f.Kr. Se 2 Kung 25:8.
- 7:5 Månaden då Gedalja mördades år 581 (?) f.Kr. Se 2 Kung 25:25. För femte se not till 7:3.
- 8:12 Grundtextens innebörd är osäker.
- 8:19 Fjärde… månaden, se 2 Kung 25:3f., liksom den femte år 586 f.Kr, och sjunde (se not till 7:3 och 7:5) år 581 (?) f.Kr. I fråga om tionde månaden åsyftas året 588 f.Kr., se 2 Kung 25:1.
Sakarja 1-8
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Uppdraget att återuppbygga templet
(1:1—8:23)
Vänd tillbaka till Herren
1 I åttonde månaden av kung Dareios andra regeringsår[a] kom Herrens ord till profeten Sakarja, Berekjas son och Iddos sonson:
2 ”Herren var mycket vred på era förfäder. 3 Tala därför till folket: Så säger härskarornas Herre: ’Vänd om till mig, säger härskarornas Herre, så ska jag vända mig till er, säger härskarornas Herre.’ 4 Var inte som era förfäder! För dem predikade de tidigare profeterna: Så säger härskarornas Herre: ’Vänd om från era onda vägar och era onda gärningar.’ Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren. 5 Var är era förfäder nu? Och profeterna? Lever de för evigt? 6 Mina ord och mina förordningar, som jag gett befallning om genom mina tjänare profeterna, nådde ju era förfäder. Då vände de om och sa:
’Så som härskarornas Herre har beslutat att göra med oss, i enlighet med vad våra levnadssätt och våra gärningar har förtjänat, så har han också handlat med oss.’ ”
Mannen bland myrtenträden
7 Den tjugofjärde dagen i elfte månaden, i månaden shevat, av Dareios andra regeringsår,[b] kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja och sonson till Iddo:
8 Jag såg en syn om natten, och där var en man som red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i ravinen. Bakom honom stod röda, bruna[c] och vita hästar.
9 Jag frågade: ”Vad är dessa för något, herre?”
Ängeln som talade med mig svarade: ”Det ska jag visa dig.”
10 Mannen som stod bland myrtenträden sa: ”Herren har sänt dem för att färdas över jorden.”
11 De sa då till Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har färdats över hela jorden, och där är det lugnt och stilla.”
12 Då svarade Herrens ängel: ”Härskarornas Herre, hur länge ska du dröja med att förbarma dig över Jerusalem och Juda städer? Du har nu varit förbittrad på dem i sjuttio år.” 13 Herren gav ängeln som talade med mig ett svar med goda och tröstande ord.
14 Då sa ängeln som talade med mig: ”Ropa ut: Så säger härskarornas Herre: ’Min lidelse är stark för Jerusalem och för Sion. 15 Men jag är mycket vred på de självsäkra folken, för medan min vrede ännu inte var så stor, gjorde de det onda ännu värre.’
16 Därför säger Herren: ’Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt tempel ska byggas där, säger härskarornas Herre, mätsnöret ska dras över Jerusalem.’
17 Ropa igen: Så säger härskarornas Herre: ’Mina städer ska åter flöda över av det goda. Herren ska åter trösta Sion och åter utvälja Jerusalem.’ ”
Fyra horn och fyra smeder
18 Jag lyfte blicken och fick se fyra horn[d]. 19 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något?”
Han svarade: ”De är de horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.”
20 Sedan visade Herren mig fyra smeder. 21 Jag frågade: ”Vad har dessa kommit för att göra?” Han svarade: ”Där är de horn som skingrade Juda så att ingen orkade lyfta sitt huvud. Men nu har dessa kommit för att sätta skräck i dem och slå av hornen på de folk som lyfte sina horn mot Juda land och skingrade dem.”
Mannen med mätsnöret
2 När jag lyfte blicken fick jag se en man som hade ett mätsnöre i handen. 2 ”Vart är du på väg?” frågade jag honom.
Han svarade: ”Till Jerusalem, för att mäta dess bredd och längd.”
3 Då gick ängeln som talade med mig iväg, och en annan ängel kom emot honom 4 och sa: ”Skynda dig och säg till den unge mannen där: ’Jerusalem ska bli en stad utan murar, på grund av det stora antalet människor och djur där. 5 Jag själv, säger Herren, ska vara en eldsmur omkring staden, och jag ska vara dess härlighet därinne.’
Herrens kallelse
6 Kom, kom! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er i alla väderstreck, säger Herren.
7 Kom, Sion! Fly, du som bor hos dotter Babylon!” 8 För så säger härskarornas Herre: ”Efter sin härlighet har han sänt mig[e] om folken som plundrat er: –Den som rör vid er rör vid min[f] ögonsten–. 9 Ja, jag ska lyfta min hand mot dem, och de ska bli ett byte för sina slavar. Då ska ni inse att härskarornas Herre har sänt mig.
10 Ropa och var glad, dotter Sion! Jag kommer för att bo hos dig, säger Herren. 11 Vid den tiden ska många folk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag ska bo hos dig. Då ska du inse att härskarornas Herre har sänt mig till dig. 12 Herren ska ärva Juda som sin del av den heliga marken och än en gång utvälja Jerusalem. 13 Var stilla inför Herren, hela mänskligheten, för han har rest sig från sin heliga boning.”
Översteprästen Josua
3 Sedan visade han mig översteprästen Josua som stod inför Herrens ängel, och på hans högra sida stod Anklagaren[g] med anklagelser mot honom. 2 Herren sa till Anklagaren: ”Herren ska tillrättavisa dig, Anklagare. Ja, Herren ska tillrättavisa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”
3 Men Josua var klädd i orena kläder, då han stod inför ängeln. 4 Då sa ängeln till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.”
Sedan sa han till Josua: ”Jag har tagit bort din synd och ska nu klä dig i högtidskläder.”
5 Då sa han[h]: ”Sätt en ren turban på hans huvud!” Då satte de en ren turban på hans huvud och klädde honom, medan Herrens ängel stod där.
6 Herrens ängel försäkrade Josua: 7 ”Så säger härskarornas Herre: ’Om du vandrar på mina vägar och håller mina förordningar, ska du få råda över mitt hus och vakta mina förgårdar. Jag ska ge dig en plats bland dessa som står här.
8 Lyssna, Josua, du överstepräst, och dina närmaste, som sitter inför dig, för dessa män är ett förebud: Jag ska låta min tjänare, Skottet[i], komma. 9 Se på stenen som jag lagt framför Josua! På denna enda sten med sju ögon ska jag rista en inskrift, säger härskarornas Herre. Jag ska utplåna detta lands skuld på en enda dag.
10 På den dagen, säger härskarornas Herre, ska ni var och en kunna bjuda in era grannar under vinrankan och fikonträdet.’ ”
Lampstället av guld
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka och väckte mig, som man väcker en som har sovit. 2 Han frågade mig: ”Vad ser du?”
Jag svarade: ”Jag ser ett lampställ, helt av guld, med en skål ovanpå, och sju lampor där, och sju rör till lamporna där uppe. 3 Två olivträd står där bredvid, ett till höger om skålen och ett till vänster.”
4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
6 Då svarade han: ”Detta är Herrens ord till Serubbabel: ’Inte genom styrka och inte genom kraft, utan genom min Ande, säger härskarornas Herre.’
7 Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli till jämn mark. Han ska föra fram slutstenen medan man ropar: ’Nåd, nåd över den!’ ”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Serubbabels händer har lagt grunden till detta tempel, och hans händer ska också slutföra det. Då ska du också inse att härskarornas Herre har sänt mig till er.
10 Vem föraktar de små tingens dag? De gläds när de ser stenlodet[j] i Serubbabels hand. De sju är Herrens ögon som övervakar hela jorden.”
11 Då frågade jag honom: ”Vad är de två olivträden till höger och till vänster om lampstället?”
12 Sedan frågade jag honom vidare: ”Vad är de två olivkvistarna bredvid de två gyllene rören som för ner den gyllene oljan?”
13 Han frågade mig: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
14 Han sa: ”De är de två smorda som står inför hela jordens Herre.”
Den flygande bokrullen
5 Jag lyfte blicken igen och fick då se en flygande bokrulle.
2 Han frågade: ”Vad ser du?”
Jag svarade: ”Jag ser en flygande bokrulle, tio meter lång och fem meter bred.”
3 Då sa han till mig: ”Det är förbannelsen som går ut över hela landet. Enligt vad som sägs på ena sidan ska var och en som stjäl utrotas, och var och en som svär ska utrotas enligt vad som sägs på andra sidan.[k] 4 ’Jag har låtit förbannelsen gå ut, säger härskarornas Herre. Den ska komma in i tjuvens hus och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn. Den ska förbli i hans hus och förgöra det med trävirke och stenar.’ ”
Kvinnan i sädesmåttet
5 Ängeln som talade med mig gick nu fram och sa till mig: ”Lyft blicken och se vad som kommer!”
6 Jag frågade: ”Vad är det?”
Han svarade: ”Det är ett sädesmått,” och fortsatte: ”Detta är deras skuld som finns i landet.”[l]
7 Ett lock av bly lyftes av, och därinne i sädesmåttet satt en kvinna. 8 ”Det här är ondskan”, sa han, och knuffade ner henne i sädesmåttet igen och lade på blylocket.
9 Sedan lyfte jag blicken och såg två kvinnor komma, med vind i sina vingar – de hade vingar som liknade hägerns. De lyfte upp sädesmåttet mellan jord och himmel.
10 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vart ska de ta vägen med sädesmåttet?”
11 Han svarade mig: ”Till Shinar[m], för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt, ska hon ställas där på sin plats.”
De fyra vagnarna
6 När jag sedan lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, berg av koppar. 2 Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, 3 den tredje av vita hästar och den fjärde av spräckliga hästar. De var starka. 4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln svarade mig: ”Dessa är himlens fyra vindar[n] som drar ut och som stått inför hela jordens Herre. 6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot landet i norr, de vita hästarna följer efter, och de spräckliga drar mot landet i söder.”[o]
7 De starka hästarna gick ut, ivriga att få ge sig ut över jorden. Han sa: ”Gå ut över jorden!” Då gav de sig ut över jorden.
8 Därefter kallade han på mig och sa: ”Se, de som drar mot landet i norr låter min Ande finna ro där.[p]”
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig: 10 ”Ta emot gåvorna av de deporterade, Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag till Josias, Sefanjas sons, hus, dit de har kommit från Babylonien. 11 Ta silvret och guldet, gör en krona och sätt den på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.
12 Säg till honom: Så säger härskarornas Herre: ’Här är en man, vars namn är Skottet[q]. Där han är ska det spira, och han ska bygga Herrens tempel. 13 Han ska bygga Herrens tempel, kläs i majestät och sätta sig för att regera på sin tron. Han ska vara en präst på sin tron, och det ska vara harmoni mellan de två.’ 14 Kronan ska vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Hen[r], Sefanjas son. 15 Man ska komma fjärran ifrån för att bygga Herrens tempel, och ni ska inse att det är härskarornas Herre som har sänt mig till er. Detta ska ske om ni noga lyder Herren, er Gud.”
Uppmaning till rättfärdighet
7 I kung Dareios fjärde regeringsår, på den fjärde dagen i nionde månaden, kislev,[s] kom Herrens ord till Sakarja. 2 Från Betel sändes Sareser, Regem Melek och deras män för att vädja till Herren 3 och rådgöra med prästerna i härskarornas Herres hus och profeterna: ”Ska jag gråta och fasta i den femte månaden[t] som jag har gjort i många år?”
4 Då kom härskarornas Herres ord till mig: 5 ”Fråga allt folket i landet och prästerna: ’När ni under sjuttio år har gråtit och fastat i den femte och den sjunde[u] månaden, har det varit för mig ni har fastat? 6 Och när ni har ätit och druckit, har ni inte gjort det för er egen skull? 7 Är det inte dessa ord Herren predikade genom profeterna i gångna tider, när Jerusalem levde i ro och välfärd med sina omgivande städer, och när Negev och Låglandet var befolkade?’ ”
8 Herrens ord kom till Sakarja: 9 ”Så säger härskarornas Herre: ’Döm rätta domar och visa varandra nåd och barmhärtighet. 10 Förtryck inte änkan eller den faderlösa, utlänningen eller den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.’
11 Men de vägrade att lyda, vände sig upproriskt bort och stängde till sina öron för att slippa höra. 12 De gjorde sina hjärtan hårda som flinta, så att de inte hörde den lag och de ord som härskarornas Herre genom sin Ande hade sänt genom profeterna. Därför kom en stor vrede från härskarornas Herre.
13 ’När han ropade på dem ville de inte höra. När de nu ropar till mig vill jag inte lyssna, säger härskarornas Herre. 14 Jag skingrar dem med en stormvind och sprider ut dem bland folk som de inte känner. Så blev landet öde efter dem, och ingen for ens därigenom. Så har de gjort det ljuvliga landet till en ödemark.’ ”
En ny tid för Jerusalem och Juda
8 På nytt kom härskarornas Herres ord:
2 Så säger härskarornas Herre: ”Min lidelse för Sion är stor, jag ivrar för henne i stark vrede.”
3 Så säger Herren: ”Jag återvänder till Sion, och jag vill bo mitt i Jerusalem. Jerusalem ska kallas Den trogna staden, och Herrens berg Det heliga berget.”
4 Så säger härskarornas Herre: ”Än en gång ska gamla män och kvinnor sitta vid Jerusalems gator, var och en med käpp i handen, för så gamla är de. 5 Stadens gator ska fyllas av pojkar och flickor som leker där.”
6 Så säger härskarornas Herre: ”Även om det låter alltför otroligt för dem som är kvar av folket i denna tid, så är det väl inte otroligt för mig?” säger härskarornas Herre.
7 Så säger härskarornas Herre: ”Jag ska rädda mitt folk från länderna i öster och väster. 8 Jag ska föra dem tillbaka och låta dem bo i Jerusalem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud i trohet och rättfärdighet.”
9 Så säger härskarornas Herre: ”Handla med kraft, ni som i denna tid hör vad de profeter talat som var där när grunden till Herrens hus blev lagd, templet som skulle byggas upp. 10 Före den tiden fick varken människor eller djur någon lön, och ingen kunde komma eller gå tryggt för sina ovänner. Jag lät människorna drabba samman, alla mot varandra. 11 Men mot dem som är kvar av mitt folk är jag inte längre som jag var i det förgångna, säger härskarornas Herre.
12 Säden växer väl,[v] vinstocken ger sin frukt, jorden sin skörd och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av folket ärva allt detta. 13 Liksom ni har varit en förbannelse bland folken, Juda och Israel, så ska jag rädda er, och ni får bli till välsignelse. Var inte rädda! Handla med kraft!”
14 Så säger härskarornas Herre: ”Liksom jag planerade det onda över er, säger härskarornas Herre, och inte visade någon barmhärtighet när era förfäder provocerade min vrede, 15 så har jag nu gjort en plan för att göra gott mot Jerusalem och judéerna. Var inte rädda! 16 Så här ska ni göra: Tala sanning med varandra. Döm rättvist och fredligt i era portar. 17 Lägg inga onda planer mot varandra, och svär inte falska eder. Jag hatar allt sådant, säger Herren.”
18 Härskarornas Herres ord kom till mig:
19 Så säger härskarornas Herre: ”Fastan i den fjärde, femte, sjunde och tionde månaden[w] ska för Juda bli till glädje och jubel, till lyckliga högtider. Ni ska älska sanning och frid.”
20 Så säger härskarornas Herre: ”Folk ska komma, invånare från många städer. 21 Invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: ’Låt oss gå och vädja till Herrens välvilja, uppsöka härskarornas Herre. Jag ska också gå dit.’ 22 Många folk och mäktiga nationer ska komma och söka härskarornas Herre i Jerusalem och vädja till Herrens välvilja.”
23 Så säger härskarornas Herre: ”På den tiden ska tio män från alla språk och folk ta tag i en judes mantelflik och säga: ’Låt oss få följa med er, för vi har hört att Gud är med er.’ ”
Footnotes
- 1:1 I oktober-november 520 f.Kr.
- 1:7 Den 15 febr. 519 f.Kr.
- 1:8 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
- 1:18 Horn står för styrka och övermod.
- 2:8 Grundtextens innebörd är oviss.
- 2:8 Enligt ett rättelseförslag: hans (sannolikt för att det inte skulle låta som om HERREN hade sänt HERREN).
- 3:1 Hebreiska Satan, grekiska (Septuaginta) diabolos, varav vårt ord djävul.
- 3:5 Översättningen följer två gamla översättningar, Peshitta och Vulgata, som sammanhanget tycks förutsätta, fastän det hebreiska pronominet är jag; i Septuaginta saknas jag/han sa.
- 3:8 Eller Telningen. Jfr t.ex. Jer 23:5.
- 4:10 Det hebreiska uttrycket består av två ord, sten och tenn/legering, och tolkningen här är osäker.
- 5:3 I versens senare hälft är grundtextens innebörd osäker.
- 5:6 Det hebreiska ordet för sädesmått är efa, som motsvarade 20-40 liter. Ordet skuld är taget från Septuaginta; det hebreiska ordet är öga.
- 5:11 Ett äldre namn för Babylonien.
- 6:5 Eller andar.
- 6:6 Enligt föreslagen rättelse (något av texten tycks saknas): Vagnen med de röda hästarna drar mot landet i öster, de svarta hästarna mot landet i norr, de vita mot landet i väster och de spräckliga mot landet i söder.
- 6:8 Eller: …låter min vrede stillas/tömmas ut där.
- 6:12 Skottet och spira/gro kommer från samma rot i hebreiskan. Se även not till 3:8.
- 6:14 Namnen här bör jämföras med v. 10, varav Heldaj (Helem i den masoretiska texten) är taget enligt ett rättelseförslag. Hen, eller Josia, enligt samma rättelseförslag, jfr v. 10, tolkas i Septuaginta som nåd, som i så fall riktades till Sefanjas son.
- 7:1 Den 7 dec. 518 f.Kr.
- 7:3 Månaden då Jerusalem förstördes år 586 f.Kr. Se 2 Kung 25:8.
- 7:5 Månaden då Gedalja mördades år 581 (?) f.Kr. Se 2 Kung 25:25. För femte se not till 7:3.
- 8:12 Grundtextens innebörd är osäker.
- 8:19 Fjärde… månaden, se 2 Kung 25:3f., liksom den femte år 586 f.Kr, och sjunde (se not till 7:3 och 7:5) år 581 (?) f.Kr. I fråga om tionde månaden åsyftas året 588 f.Kr., se 2 Kung 25:1.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.