Falsk laglydnad

I kung Darejaveshs fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden[a], som är månaden Kislev.

Från Betel[b] hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren (A) och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: ”Ska jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?”

Då kom Herrens ord till mig. Han sade: (B) ”Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden,[c] är det då för mig ni har fastat? Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? (C) Är inte detta de ord som Herren predikade genom forna tiders profeter, när Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?”

Folket har inte lyssnat

Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: (D) Så säger Herren Sebaot:

”Döm rätta domar
    och visa varandra
        godhet och barmhärtighet.
10 (E) Förtryck inte änkan
        och den faderlöse,
    främlingen och den fattige,
        och tänk inte ut ont
            mot varandra i era hjärtan.”

11 (F) Men de ville inte lyssna på detta utan var upproriska och stängde sina öron så att de inte hörde. 12 (G) De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom forna tiders profeter.

Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13 (H) Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14 (I) ”Jag ska skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, för de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.

Footnotes

  1. 7:1 fjärde dagen i nionde månaden   7 dec 518 f Kr.
  2. 7:2 Betel   Låg ca 1-2 mil norr om Jerusalem, vid utkanten av provinsen Juda.
  3. 7:5 fastat och klagat i femte och sjunde månaden   Templets förstöring i femte månaden (juli-augusti, jfr 2 Kung 25:8) högtidlighålls av judarna med fasta än i dag (”Tisha b’Av”). Ståthållaren Gedalja mördades samma år den sjunde månaden (2 Kung 25:25). Männen undrar om sorgeriterna borde upphöra när templet nu återuppbyggs.

Uppmaning till ärlighet och medkänsla

Ännu ett budskap från Herren kom till mig. Det var på den fjärde dagen i nionde månaden av kung Darejaves fjärde regeringsår.

Judarna i Betel hade sänt Sareser, Regem-Melek och deras män till Herrens tempel i Jerusalem för att söka Herrens välsignelse

och rådgöra med prästerna om de skulle fortsätta eller inte med den fasta och de sorgedagar som de hållit under den femte månaden i många år.

Så här svarade Herren:

När ni kommer tillbaka till Betel ska ni säga till folket och alla prästerna: 'När ni under er sjuttioåriga landsflykt årligen fastade och sörjde i den femte och den sjunde månaden, var ni då verkligen uppriktiga och ville lämna era synder och vända om till mig? Nej, inte alls!

Och inte ens nu tänker ni på mig under era heliga fester, utan ni är bara intresserade av att festa och fira.

Redan för länge sedan, när Jerusalem var rikt och levde i lugn och ro och mycket folk bodde i och omkring staden, varnade profeterna dem för samma sak och förklarade att det skulle leda till katastrof.'

8-9 Detta budskap kom också från Herren till Sakarja. Säg till dem att vara ärliga och uppriktiga, att inte ta mutor och att vara barmhärtiga mot varandra.

10 Sluta upp med att förtrycka änkor och faderlösa, utlänningar och fattiga, och tänk inte ut onda planer mot varandra.

11 Era förfäder brydde sig inte om detta budskap. De satte fingrarna i öronen och vände sig bort för att slippa höra på mig.

12 Deras hjärtan blev hårda som flinta, och de var rädda att höra vad Herren, härskarornas Gud, genom sin Ande och profeterna, befallde i de lagar som uppenbarats för dem. Detta är anledningen till den vrede som Gud visade dem.

13 Jag kallade dem, men de vägrade att lyssna, och när de ropade till mig vände jag mig bort.

14 Jag skingrade dem åt alla håll till många främmande folk. Deras land blev öde, och ingen for ens därigenom. Det ljuvliga landet låg öde och härjat.