Jerusalems räddning och fiendernas undergång

12 En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne: Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. På den dagen, säger Herren, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag öppna mina ögon, när jag bland folken slår alla hästar med blindhet. Då skall Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är vår styrka, genom Herren Sebaot som är deras Gud."

På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger. Herren skall frälsa Juda hyddor först, för att inte härligheten hos Davids hus och Jerusalems invånare skall överträffa Juda härlighet. På den dagen skall Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen skall den svagaste[a] bland dem vara som David, och Davids hus skall vara som Gud, såsom Herrens ängel framför dem.

Veklagan över den genomstungne

På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 11 På den dagen skall sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadadrimmon i Megiddopasset.[b] 12 Landet skall sörja, var släkt för sig:

Davids hus och släkt för sig
    och deras kvinnor för sig;
Natans hus och släkt för sig
    och deras kvinnor för sig;
13 Levi hus och släkt för sig
    och deras kvinnor för sig;
Simeis släkt för sig
    och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig
    och deras kvinnor för sig.

Footnotes

  1. Sakaria 12:8 den svagaste Ordagrant: "den som snubblar".
  2. Sakaria 12:11 Megiddopasset Där blev kung Josia dödligt sårad och Israel höll där varje år en stor dödsklagan. Jfr 2 Krön 35:20-27.

Herren ska förgöra sitt folks fiender

12 Detta är Herrens ord till Israel, Herren, som gjort himmel och jord och gett människan hennes ande:

Jag ska göra Jerusalem och Juda till en giftbägare för alla grannfolk som sänder sina arméer för att omringa dem.

Jerusalem ska bli en tung sten, en börda för hela världen. Alla folk på jorden ska förena sig för att försöka lyfta den, men den kommer att krossa dem.

På den dagen ska jag skapa förvirring bland alla de arméer som drar upp mot henne. Men de ska uppträda som dårar. Jag ska vaka över Juda folk men låta dess fiender bli förblindade, säger Herren.

Då ska ledarna i Juda stam säga: 'Jerusalems folk har fått sin styrka från sin Gud, Herren, härskarornas Gud.'

Då ska jag göra Juda stam till en liten eld som tänder hela skogen, en brinnande sticka bland sädeskärvar. Den ska förtära grannfolken runt omkring, men Jerusalem ska förbli helt oskadat.

Herren ska låta Juda få uppleva segern först, före Jerusalem, så att inte Jerusalems folk och kung blir högmodiga över framgången.

Herren ska försvara Jerusalems invånare, och de svagaste bland dem ska bli lika starka som kung David! Kungahuset ska vara som en Herrens ängel framför dem!

Min plan är att förgöra alla folk som strider mot Jerusalem.

10 Över folket i Jerusalem ska jag sända en nådens och bönens ande. De ska se upp till honom som de har genomborrat, sörja honom som man sörjer den ende sonen och gråta som när den förstfödde har dött.

11 Jerusalems sorg och förtvivlan ska då vara större än sorgen över kung Josia, som dödades på Megiddos slätt.

12-14 Hela Israel ska gråta i djup sorg. Alla ska sörja: kungahuset, profeter och präster och allt folket.Varje familj ska sörja för sig, kvinnorna för sig och männen för sig.