Rut 1
Svenska Folkbibeln
Elimelek flyttar till Moabs land
1 På den tid då domarna regerade blev det hungersnöd i landet. Då begav sig en man från Betlehem i Juda i väg med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land. 2 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon, efratiter från Betlehem i Juda. De kom till Moabs land och stannade där. 3 Och Elimelek, Noomis man, dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner. 4 Sönerna tog sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa och den andra Rut. 5 När de hade bott där ungefär tio år, dog också de båda sönerna, Mahlon och Kiljon, och kvinnan blev ensam kvar, utan söner och utan man.
Noomi och Rut återvänder till Betlehem
6 Noomi bröt upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land. Ty medan hon var i Moabs land, hade hon hört att Herren hade tagit sig an sitt folk och givit dem bröd. 7 Hon lämnade tillsammans med sina båda sonhustrur den plats där hon hade bott. Men när de var på väg mot Juda land, 8 sade Noomi till sina båda sonhustrur: "Vänd om och gå hem igen, var och en till sin moders hus. 9 Må Herren visa godhet mot er, så som ni har gjort mot de båda döda och mot mig. Må Herren låta er finna trygghet, var och en i sin mans hus." Och hon kysste dem. Men de brast ut i gråt, 10 och sade till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."
11 Men Noomi svarade dem: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni gå med mig? Har jag några fler söner i mitt moderliv som kan bli män åt er? 12 Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal att bli gift. Och även om jag skulle tänka att jag ännu har hopp, ja, om jag så redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, 13 skulle ni då vänta på dem tills de blev vuxna? Skulle ni stänga er inne utan man? Nej, mina döttrar! Det är mycket bittrare för mig än för er, eftersom Herrens hand har drabbat mig." 14 Då brast de på nytt ut i gråt. Orpa kysste sin svärmor farväl, men Rut klamrade sig fast vid henne. 15 Noomi sade då: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sina gudar. Vänd också du tillbaka och följ din svägerska."
16 Men Rut svarade: "Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Där du dör vill också jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och senare om något annat än döden skulle skilja mig från dig." 18 När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne, talade hon inte mer med henne om det.
19 Så gick de båda till dess att de kom till Betlehem. När de kom fram till Betlehem, kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: "Är det inte Noomi?" 20 Men hon sade till dem: "Kalla mig inte Noomi, utan kalla mig Mara,[a] för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig.
21 Rik drog jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig då Noomi? Herren har vittnat mot mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig."
22 Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska sonhustru Rut, som hade följt med från Moabs land. Och de kom till Betlehem när kornskörden började.
Footnotes
- Rut 1:20 Noomi . . . Mara Noomi betyder "den ljuvliga", Mara "den bittra".
Ruth 1
Lexham English Bible
Elimelech Takes His Family to Live in Moab
1 And it happened in the days when the judges ruled,[a] there was a famine in the land, and a man from Bethlehem of Judah went to reside[b] in the countryside of Moab—he and his wife and his two sons. 2 And the name of the man was Elimelech, and the name of his wife was Naomi, and the names of his two sons were Mahlon and Kilion. They were Ephraimites from Bethlehem in Judah. And they went to the countryside of Moab and remained there.
3 But Elimelech the husband of Naomi died and she was left behind with her two sons.[c] 4 And they took[d] for themselves Moabite wives. The name of the one was Orpah and the name of the other was Ruth. And they lived there about ten years. 5 But both[e] Mahlon and Kilion died, and the woman was left without her two sons and without her husband.
Naomi Returns with Ruth
6 And she got up, she and her daughters-in-law, and returned from the countryside of Moab, because she had heard in the countryside of Moab that Yahweh had come to the aid of[f] his people to give food to them. 7 So she set out from the place where she was[g] and her two daughters-in-law with her, and they went on the way to return to the land of Judah.
8 But Naomi said to her two daughters-in-law, “Go, each of you return to her mother’s house. May Yahweh show kindness to you[h] just as you did with the dead and with me. 9 May Yahweh grant that you[i] find a resting place, each in the house of her husband.” And she kissed them, and they lifted up their voices and cried.
10 And they said to her, “No, we want to return with you to your people.” 11 And Naomi said, “Return, my daughters. Why do you still want to go with me?[j] Are there sons in my womb[k] that may be husbands for you? 12 Turn back, my daughters! Go, for I am too old to have a husband.[l] If I should think there is hope for me, even if I should have a husband this night, and even if I should bear sons, 13 would you therefore wait until they were grown? Would you therefore refrain from marrying?[m] No, my daughters, for it is far more bitter to me than to you. For the hand of Yahweh has gone out against me.” 14 And they lifted up their voices and cried again. And Orpah kissed her mother-in-law goodbye, but Ruth clung to her. 15 And she said, “Look, your sister-in-law has returned to her people and to her gods. Return after your sister-in-law too.”
16 But Ruth said, “Do not urge[n] me to leave you or to return from following you![o] For where you go, I will go, and where you lodge, I will lodge. Your people will be my people and your God will be my God. 17 Where you die I will die, and there I will be buried. So may Yahweh do to me, and even more, unless[p] death separates you and me!”[q] 18 When Naomi saw that she was determined to go with her, she said no more.[r]
19 So the two of them went until they came to Bethlehem. And when they came[s] to Bethlehem, all of the town was stirred because of them. And they said, “Is this Naomi?” 20 And she said to them, “You should not call me Naomi; call me Mara, for Shaddai[t] has caused me to be very bitter.[u] 21 I went away full, but Yahweh brought me back empty-handed! Why call me Naomi when Yahweh has testified against me[v] and Shaddai[w] has brought calamity upon me?” 22 So Naomi returned, and Ruth the Moabite her daughter-in-law with her, returning from the countryside of Moab. And they came to Bethlehem at the beginning of the harvest of barley.
Footnotes
- Ruth 1:1 Literally “the judging of the judges”
- Ruth 1:1 Literally “to dwell as an alien”
- Ruth 1:3 Literally “she and her two sons”
- Ruth 1:4 Literally “they lifted up”
- Ruth 1:5 Literally “the two of them”
- Ruth 1:6 Literally “had considered”
- Ruth 1:7 Literally “which she was there”
- Ruth 1:8 Literally “do loyal love with you”
- Ruth 1:9 Literally “give to you”
- Ruth 1:11 Literally “To what do you want to go still for me?”
- Ruth 1:11 Literally “in my intestines”
- Ruth 1:12 Literally “I am too old from being to a man”
- Ruth 1:13 Literally “Would you therefore let yourself be hindered to not belong to a man?”
- Ruth 1:16 Literally “You shall not press me”
- Ruth 1:16 Literally “from behind you”
- Ruth 1:17 Literally “and so may he do again, that”
- Ruth 1:17 Literally “makes a separation between you and between me”
- Ruth 1:18 Literally “she ceased to speak to her”
- Ruth 1:19 Literally “And it happened at the moment of coming”
- Ruth 1:20 Often translated “the Almighty”
- Ruth 1:20 Literally “caused very bitterness to me”
- Ruth 1:21 Literally “and Yahweh answered against me”
- Ruth 1:21 Often translated “the Almighty”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
2012 by Logos Bible Software. Lexham is a registered trademark of Logos Bible Software