Rut och Boas på tröskplatsen

Ruts svärmor Noomi sade till henne: "Min dotter, jag vill försöka skaffa dig trygghet, så att det går bra för dig. Det är så att Boas, vars tjänstekvinnor du har varit tillsammans med, är vår släkting. Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats. Tvätta dig, smörj dig och kläd dig fin och gå ner till tröskplatsen. Men ge dig inte till känna för honom innan han har ätit och druckit. När han lägger sig, se då efter var han lägger sig. Gå dit och lyft upp manteln vid hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan själv att säga dig vad du bör göra." Hon svarade henne: "Allt vad du säger vill jag göra."

Rut gick ner till tröskplatsen och gjorde precis som hennes svärmor hade sagt till henne. När Boas hade ätit och druckit och hans hjärta var glatt, gick han bort och lade sig intill sädeshögen. Då kom hon dit utan att han märkte det och hon lyfte upp manteln vid hans fötter och lade sig där. Vid midnatt blev mannen uppskrämd och böjde sig framåt, och se, då låg en kvinna vid hans fötter. "Vem är du?" frågade han. Hon svarade: "Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, för du är min återlösare." 10 Då sade han: "Välsignad är du av Herren, min dotter! Du har nu visat ännu större trohet än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. 11 Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra dig. Alla i stadsporten vet att du är en ärbar kvinna. 12 Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns en annan återlösare, som står dig närmare än jag. 13 Stanna nu kvar här i natt. Om han i morgon vill ta ansvaret för dig, ja, då får han göra det. Men om han inte vill det, då skall jag göra det, så sant Herren lever. Ligg kvar här tills det blir morgon."

14 Hon låg kvar vid hans fötter ända till morgonen. Men hon steg upp innan någon ännu kunde känna igen den andre. Han tänkte: "Det får inte bli känt att kvinnan har kommit hit till tröskplatsen." 15 Och han sade: "Räck fram manteln som du har på dig och håll den stadigt." Hon höll fram den. Då mätte han upp sex mått korn och lade det på henne. Därefter gick hon in i staden.

16 När hon kom till sin svärmor, frågade hon: "Hur har det gått för dig, min dotter?" Då berättade hon för henne allt vad mannen hade gjort för henne. 17 Och hon sade: "De här sex måtten gav han mig och sade: Du skall inte komma tomhänt hem till din svärmor." 18 Då svarade hon: "Vänta, min dotter, tills du får se hur saken utfaller. För den mannen kommer inte att ge sig någon ro, förrän han i dag fört saken till sitt slut."

Noomi har en plan

En dag sa Noomi till Rut: Jag undrar om det inte är på tiden att jag försöker få tag i en man åt dig, mitt kära barn, så att du blir lyckligt gift igen.

Jag tänker faktiskt på Boas! Han har varit så vänlig mot oss, och han är ju också släkt med oss. Jag råkar veta att han rensar korn ute på logen i kväll.

Gör nu som jag säger till dig! Bada och använd din bästa parfym. Ta sedan på dig dina finaste kläder och gå ner till logen, men låt honom inte se dig förrän han har ätit!

Se efter var han lägger sig och gå sedan och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där! Då kommer han själv att säga vad du ska göra.

Ja, jag ska göra precis som du säger, svarade Rut.

Rut besöker Boas på tröskplatsen

6-7 Hon gick alltså bort till logen på kvällen och följde mycket noga sin svärmors instruktioner. När Boas hade avslutat sin måltid och kände sig väl till mods, gick han och lade sig bakom högen av säd och somnade.Då gick Rut dit mycket tyst och försiktigt och lyfte på täcket vid hans fötter och lade sig där.

Ungefär vid midnatt vaknade Boas, satte sig yrvaket upp och märkte genast att det låg en kvinna vid fotändan!

Vem är du? frågade han. Det är jag, Rut, svarade hon. Lägg din mantel över mig som ett tecken på att du gör mig till din hustru och följer Guds lag, för du är en nära släkting till mig.

10 Tack Gud för en flicka som du! utropade han. Du har gjort mer för Noomi nu än någonsin. Naturligtvis skulle du ha föredragit en yngre man, även om han varit fattig. Men du har lämnat alla dina personliga önskningar åt sidan för att du ska kunna ge Noomi en arvtagare genom att gifta dig med mig.

11 Nu ska du inte alls bekymra dig för något. Jag ska ta hand om allt för din skull. Alla vet vilken underbar person du är.

12 Men det finns ett problem. Det är sant att jag är en av dina nära släktingar, men det finns en som står dig ännu närmare än vad jag gör.

13 Stanna kvar här i natt. I morgon ska jag tala med honom. Om han vill gifta sig med dig, så får han göra det. Han gör på så sätt sin plikt. Men om han inte vill det, då svär jag inför Herren att jag ska göra det. Ligg nu kvar här tills det blir morgon!

14 Hon låg alltså kvar vid hans fötter hela natten och gick upp tidigt, före gryningen, för Boas hade sagt till henne: Låt inte folk få reda på att en kvinna varit här på logen.

15-18 Ta hit din schal, sa han till henne. Sedan hällde han upp sjuttio liter korn i den, så mycket hon kunde bära. Han hjälpte henne att ta bördan på ryggen och hon gick hem till sin svärmor med Boas gåva.Nå, hur gick det, mitt barn? frågade Noomi henne när hon kom hem.Då berättade Rut allt för Noomi och gav henne kornet, som Boas skickat med som gåva till henne. Hon nämnde också att han sagt att hon inte fick komma hem utan att ha med sig en present.Då sa Noomi till henne: Du kan lugnt vänta tills du får höra vad som händer. Boas kommer inte att unna sig någon vila förrän han har fullföljt detta. Han kommer att ordna det redan i dag.

Rut följer Noomis anvisningar

En dag sa Noomi till Rut: ”Min dotter, jag vill försöka skaffa dig ro och trygghet. Boas, vår släkting vars tjänstekvinnor du varit tillsammans med, rensar korn ute på tröskplatsen i kväll. Bada och använd din bästa parfym! Ta sedan på dig dina finaste kläder och gå ner till tröskplatsen, men låt honom inte se dig förrän han har ätit och druckit. Se efter var han lägger sig och gå sedan och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där. Då kommer han själv att säga vad du ska göra.”

”Ja, jag ska göra precis som du säger”, svarade Rut.

Rut besöker Boas på tröskplatsen

Hon gick alltså bort till tröskplatsen på kvällen och följde mycket noga sin svärmors instruktioner. När Boas hade avslutat sin måltid och kände sig väl till mods, gick han och lade sig bakom högen av säd.

Då gick Rut dit mycket tyst och lyfte på täcket vid hans fötter och lade sig där.

Ungefär vid midnatt vaknade Boas, satte sig upp och märkte att det låg en kvinna vid fotändan.

”Vem är du?” frågade han. ”Det är jag, Rut, din tjänarinna”, svarade hon. ”Lägg din mantel över mig för du är min återlösare[a]!”

10 ”Må Herren välsigna dig min dotter!” sa han. ”Du har nu visat en ännu större trohet än tidigare. Du har inte sprungit efter yngre män, vare sig fattiga eller rika. 11 Var nu inte rädd min dotter! Jag vill göra allt vad du säger. Alla i stadsporten vet vilken respekterad kvinna du är. 12 Det är sant att jag är din återlösare, men det finns en som står dig ännu närmare än vad jag gör. 13 Stanna kvar här i natt! Om han vill ta på sig plikten som din återlösare, så får han göra det. Men om han inte vill det, då ska jag göra det, så sant Herren lever. Ligg nu kvar här tills det blir morgon.”

14 Hon låg alltså kvar vid hans fötter hela natten och gick upp tidigt före gryningen innan folk kunde känna igen varandra, för Boas hade sagt till henne: ”Låt inte folk få reda på att en kvinna varit här på tröskplatsen.” 15 ”Ta hit din schal”, sa han till henne. Sedan hällde han upp sex mått korn i den och lade det på henne. Så gick hon till staden.

16 ”Nå, hur gick det min dotter?” frågade Noomi henne när hon kom hem.

Då berättade Rut allt vad mannen gjort för henne. 17 Hon nämnde också att han gett henne dessa sex mått korn och sagt att hon inte fick komma hem utan att ha med sig en present till sin svärmor.

18 Då sa Noomi till henne: ”Du kan lugnt vänta min dotter tills du får veta vad som händer! Den där mannen kommer inte att unna sig någon vila förrän han har fullföljt detta. Han kommer att ordna det redan i dag.”

Footnotes

  1. 3:9 Se not till 2:20.

O encontro na eira

Certo dia, Noemi disse a Rute: “Minha filha, é hora de eu encontrar para você um lar seguro e feliz. Esse Boaz, senhor das moças com quem você trabalhou, é nosso parente próximo. Hoje à noite, ele estará na eira, onde se debulha a cevada. Faça o que lhe direi: tome banho, perfume-se e vista sua melhor roupa. Depois vá até lá, mas não deixe que Boaz a veja enquanto ele não tiver terminado de comer e beber. Repare bem no lugar onde ele se deitar. Então vá, descubra os pés dele e deite-se ali. Ele lhe dirá o que fazer”.

“Farei tudo que você disse”, respondeu Rute. Assim, naquela noite, ela desceu até a eira e seguiu as instruções de sua sogra.

Quando Boaz terminou de comer e beber e estava alegre, foi deitar-se perto de um monte de grãos e pegou no sono. Rute se aproximou em silêncio, descobriu os pés dele e se deitou. Por volta da meia-noite, Boaz acordou de repente. Ele se virou e ficou admirado de encontrar uma mulher deitada a seus pés. “Quem é você?”, perguntou ele.

“Sou sua serva Rute”, respondeu ela. “Estenda as abas de sua capa[a] sobre mim, pois o senhor é o resgatador de minha família.”

10 Então Boaz exclamou: “O Senhor a abençoe, minha filha! Você demonstra agora ainda mais lealdade por sua família que antes, pois não foi atrás de um homem mais jovem, seja rico ou pobre. 11 Não se preocupe com nada, minha filha. Farei o que me pediu, pois toda a cidade sabe que você é uma mulher virtuosa. 12 Mas, embora eu seja de fato um dos resgatadores de sua família, há outro homem que é parente mais próximo que eu. 13 Fique aqui esta noite e pela manhã conversarei com ele. Se ele estiver disposto a resgatá-la, muito bem; que ele se case com você. Se não quiser, tão certo como vive o Senhor, eu mesmo a resgatarei”.

14 Rute ficou deitada aos pés de Boaz até de manhã, mas levantou-se antes de raiar o dia, pois Boaz tinha dito: “Ninguém deve saber que uma mulher esteve na eira”. 15 Então Boaz lhe disse: “Traga-me sua capa e estenda-a aqui”. Ele despejou sobre a capa seis medidas[b] de cevada e a pôs sobre as costas de Rute. Depois ele[c] retornou à cidade.

16 Quando Rute voltou à sua sogra, ela lhe perguntou: “Como foi, minha filha?”.

Rute contou a Noemi tudo que Boaz havia feito 17 e acrescentou: “Ele me deu estas seis medidas de cevada e disse: ‘Não volte para sua sogra de mãos vazias’”.

18 Então Noemi disse: “Tenha paciência, minha filha, até sabermos o que vai acontecer. Boaz não descansará enquanto não resolver esta questão ainda hoje”.

Footnotes

  1. 3.9 Em hebraico, Estenda suas asas.
  2. 3.15a Quantidade desconhecida; também em 3.17.
  3. 3.15b A maioria dos manuscritos hebraicos traz ele; vários manuscritos hebraicos, a versão siríaca e a Vulgata trazem ela.