Rut 1
Svenska Folkbibeln
Elimelek flyttar till Moabs land
1 På den tid då domarna regerade blev det hungersnöd i landet. Då begav sig en man från Betlehem i Juda i väg med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land. 2 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon, efratiter från Betlehem i Juda. De kom till Moabs land och stannade där. 3 Och Elimelek, Noomis man, dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner. 4 Sönerna tog sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa och den andra Rut. 5 När de hade bott där ungefär tio år, dog också de båda sönerna, Mahlon och Kiljon, och kvinnan blev ensam kvar, utan söner och utan man.
Noomi och Rut återvänder till Betlehem
6 Noomi bröt upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land. Ty medan hon var i Moabs land, hade hon hört att Herren hade tagit sig an sitt folk och givit dem bröd. 7 Hon lämnade tillsammans med sina båda sonhustrur den plats där hon hade bott. Men när de var på väg mot Juda land, 8 sade Noomi till sina båda sonhustrur: "Vänd om och gå hem igen, var och en till sin moders hus. 9 Må Herren visa godhet mot er, så som ni har gjort mot de båda döda och mot mig. Må Herren låta er finna trygghet, var och en i sin mans hus." Och hon kysste dem. Men de brast ut i gråt, 10 och sade till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."
11 Men Noomi svarade dem: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni gå med mig? Har jag några fler söner i mitt moderliv som kan bli män åt er? 12 Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal att bli gift. Och även om jag skulle tänka att jag ännu har hopp, ja, om jag så redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, 13 skulle ni då vänta på dem tills de blev vuxna? Skulle ni stänga er inne utan man? Nej, mina döttrar! Det är mycket bittrare för mig än för er, eftersom Herrens hand har drabbat mig." 14 Då brast de på nytt ut i gråt. Orpa kysste sin svärmor farväl, men Rut klamrade sig fast vid henne. 15 Noomi sade då: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sina gudar. Vänd också du tillbaka och följ din svägerska."
16 Men Rut svarade: "Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Där du dör vill också jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och senare om något annat än döden skulle skilja mig från dig." 18 När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne, talade hon inte mer med henne om det.
19 Så gick de båda till dess att de kom till Betlehem. När de kom fram till Betlehem, kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: "Är det inte Noomi?" 20 Men hon sade till dem: "Kalla mig inte Noomi, utan kalla mig Mara,[a] för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig.
21 Rik drog jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig då Noomi? Herren har vittnat mot mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig."
22 Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska sonhustru Rut, som hade följt med från Moabs land. Och de kom till Betlehem när kornskörden började.
Footnotes
- Rut 1:20 Noomi . . . Mara Noomi betyder "den ljuvliga", Mara "den bittra".
Ruth 1
Amplified Bible
Naomi Widowed
1 In the days when the judges governed [Israel], there was a famine in the land [of Canaan]. And a certain man of Bethlehem in Judah went to live temporarily in the [a]country of Moab with his wife and his two sons. 2 The man’s name was Elimelech and his wife’s name was Naomi and his two sons were named Mahlon and Chilion. They were Ephrathites from Bethlehem in Judah. They went to the country of Moab and stayed there. 3 Then Elimelech, Naomi’s husband, died, and she was left [a widow] with her two sons. 4 They took wives from the Moabite women; the name of the one was Orpah, and the name of the other was Ruth. They lived there about ten years; 5 and then both Mahlon and Chilion also died, so the woman [Naomi] was left without her two sons and her husband.
6 Then she set out with her daughters-in-law to return from the country of Moab, for she had heard in Moab how the Lord had taken care of His people [of Judah] in giving them food. 7 So she left the place where she was living, her two daughters-in-law with her, and they started on the way back to the land of Judah. 8 But Naomi said to her two daughters-in-law, “Go back, each of you return to your mother’s house. May the Lord show kindness to you as you have shown kindness to the dead and to me. 9 May the Lord grant that you find rest, each one in the home of her husband.” Then she kissed them [goodbye], and they wept aloud. 10 And they said to her, “No, we will go with you to your people [in Judah].” 11 But Naomi said, “Go back, my daughters, why should you go with me? Do I still have sons in my womb that may become your husbands? 12 Go back, my daughters, go, for I am too old to have a husband. If I said I have hope, and if I actually had a husband tonight and even gave birth to sons, 13 would you wait until they were grown? Would you go without marrying? No, my daughters; for it is much more [b]difficult for me than for you, because the Lord’s hand has gone against me.”
Ruth’s Loyalty
14 Then they wept aloud again; and Orpah kissed her mother-in-law [goodbye], but Ruth clung to her.
15 Then Naomi said, “Look, your sister-in-law has gone back to her people and to her gods; turn back and follow your sister-in-law.” 16 But Ruth said, “Do not urge me to leave you or to turn back from following you; for where you go, I will go, and where you lodge, I will lodge. Your people will be my people, and your God, my God. 17 Where you die, I will die, and there I will be buried. May the Lord do the same to me [as He has done to you], and more also, if anything but death separates me from you.” 18 When Naomi saw that Ruth was determined to go with her, she said nothing more.
19 So the two of them went on until they came to Bethlehem. And when they arrived in Bethlehem, the whole city was [c]stirred because of them, and the women asked, “Is this Naomi?” 20 She said to them, “Do not call me Naomi (sweetness); call me Mara (bitter), for the Almighty has caused me great grief and bitterness. 21 I left full [with a husband and two sons], but the Lord has brought me back empty. Why call me Naomi, since the Lord has testified against me and the Almighty has afflicted me?”
22 So Naomi returned from the country of Moab, and with her Ruth the Moabitess, her daughter-in-law. And they arrived in Bethlehem at the beginning of the barley harvest.
Footnotes
- Ruth 1:1 Moab was located on a high plateau on the eastern shore of the Salt (Dead) Sea. The Moabites were related to the Israelites through their common ancestor, Terah. Their primary god was Chemosh, but the Moabites also worshiped many other pagan gods and sometimes engaged in human sacrifice.
- Ruth 1:13 Lit bitter.
- Ruth 1:19 Bethlehem was a small city where everyone probably knew everyone else, and Naomi’s husband may have been a prominent man in the city.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 2015 by The Lockman Foundation, La Habra, CA 90631. All rights reserved.
