Romarbrevet 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Fri från lagen
7 Har ni inte förstått än, kära judiska bröder som känner både Kristus och lagen, att när en människa dör så har inte lagen henne i sin makt längre?
2 Låt mig illustrera det: när en kvinna gifter sig binder lagen henne till mannen så länge han lever. Men om han dör, så är hon inte längre bunden till honom. Äktenskapslagarna gäller inte längre henne,
3 och om hon vill kan hon gifta sig med någon annan. Det skulle vara orätt medan mannen levde, men det är i sin ordning efter hans död.
4 Förut var den judiska lagen er man, er herre, men ni dog med Kristus på korset, och eftersom ni är döda är ni inte längre gifta med lagen, och den har ingen makt över er. Sedan uppstod ni med Kristus till ett nytt liv, och nu är ni nya människor. Ni är så att säga gifta med denne man, som stod upp från de döda, och nu kan ni tjäna Gud genom att göra gott.
5 När er gamla natur fortfarande levde tvingade synden er att göra allt det onda som leder till död.
6 Men nu behöver ni inte längre oroa er över judiska lagar och seder, för ni har dött bort ifrån deras fångenskap. Nu kan ni verkligen tjäna Gud, inte på det gamla sättet genom att mekaniskt lyda en massa regler, utan på det nya sättet av hela ert hjärta.
Lagen gör oss skyldiga
7 Betyder detta att jag menar att Guds lag är ond? Naturligtvis inte! Nej, lagen är inte syndig, men det var lagen som visade mig min synd. Jag skulle aldrig ha upptäckt synden i mitt inre - den längtan och de onda begär som finns gömda där och som leder till död - om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär!
8 För synden skapar en längtan efter allt som är förbjudet. Det är bara när det inte finns några lagar att bryta som det inte finns synd.
9 Så länge jag inte förstod vad lagen egentligen krävde levde jag bekymmerslöst, men när jag fick veta sanningen insåg jag att jag hade brutit mot lagen och var en syndare, dömd att dö.
10 Och för mig blev det så, att lagen som skulle ha visat mig livets väg i stället dömde mig till döden!
11 Synden lurade mig genom att ta Guds goda lagar och använda dem till att förklara mig skyldig.
12 Men ni måste förstå att i sig själv var lagen fortfarande fullkomligt rättvis och god.
13 Men hur kan det vara så? Var inte lagen orsak till att jag dömdes? Hur kan den då vara god? Nej, det var synden, djävulsk som den är, som utnyttjade det som var gott till att få mig dömd. Här kan ni alltså se hur listig och dödlig och avskyvärd synden är. Den använder Guds goda lagar för sina egna onda syften.
Konflikten inom oss
14 Lagen är från Gud och är god. Det är inte det som är problemet, utan problemet finns hos mig, för jag är såld till slaveri med synden som min herre.
15 Jag förstår inte alls mig själv, för jag vill verkligen göra vad som är rätt, men jag kan det inte. Jag gör inte det jag vill göra, utan det jag hatar.
16 Jag vet att det som jag gör är orätt, och mitt dåliga samvete bevisar att jag godkänner de lagar jag bryter.
17 Men jag kan inte hjälpa det, för det är inte jag som gör det. Det är synden i mig, och den är starkare än jag!
18 Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min egen syndiga natur, inte finns något gott. Det spelar ingen roll vart jag vänder mig, för jag kan ändå inte förmå mig själv att göra det som är rätt. Jag vill, men jag kan det inte.
19 När jag vill göra gott, så gör jag det inte, och när jag försöker att inte handla orätt, så gör jag det i alla fall.
20 Om jag nu gör vad jag inte vill, så är det klart var felet ligger. Synden har mig fortfarande i sitt onda grepp!
21 Det tycks vara ett ofrånkomligt faktum att när jag vill göra det som är rätt gör jag ändå hela tiden det som är orätt.
22 Med min nya natur älskar jag att göra Guds vilja.
23-25 Men det finns något annat inom mig, i min lägre natur, som ligger i strid med mitt förnuft och som besegrar mig och gör mig till slav under synden, som fortfarande finns i mig. Av hela mitt hjärta vill jag i lydnad tjäna Gud, men i stället finner jag att jag är slav under synden.Ni ser alltså hur det är: mitt nya liv säger till mig att göra det som är rätt, men den gamla naturen, som fortfarande finns i mig, älskar att synda. Vilken fruktansvärd situation jag befinner mig i! Vem kan befria mig från slaveriet under denna dödliga onda natur? Pris ske Gud! Det har skett genom Jesus Kristus, vår Herre. Han har gjort mig fri.
Romarbrevet 7
Svenska Folkbibeln
Friheten från lagen
7 Eller vet ni inte, bröder - jag talar till sådana som känner lagen - att lagen råder över människan så länge hon lever? 2 Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. 3 Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru. 4 Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud. 5 Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. 6 Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.[a]
Lagens makt att framkalla synden
7 Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt:Du skall inte ha begär.[b] 8 Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död. 9 Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv 10 och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. 11 Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. 12 Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. 13 Har då det som är gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstå som synd. Genom det som är gott åstadkom den min död. Så skulle synden genom budordet framstå som i högsta grad syndig.
Lagens vanmakt att framkalla det goda
14 Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 15 Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. 17 Men då är det inte längre jag[c] som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. 22 Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.
Footnotes
- Romarbrevet 7:6 bokstavens gamla tjänst Ordagrant: "den gamla bokstaven", dvs i lagens, det gamla regelsystemets tjänst.
- Romarbrevet 7:7 2 Mos 20:17.
- Romarbrevet 7:17 då är det inte längre jag efter min nya människa.
Romanos 7
Nueva Biblia Viva
Analogía tomada del matrimonio
7 ¿Es que no comprenden todavía, mis hermanos conocedores de la ley, que cuando una persona muere, la ley pierde todo su poder sobre ella?
2 Por ejemplo, cuando una mujer se casa, la ley la ata al esposo mientras este viva. Pero si el esposo muere, ella deja de estar atada a la ley que la unía a su esposo. 3 Si desea casarse de nuevo, puede hacerlo, pues está libre de la ley y no es adúltera. Esto sería incorrecto si el esposo viviera; entonces sí sería una adúltera.
4 Así sucede también con ustedes, hermanos míos: por estar unidos a Cristo, están muertos para la ley. Y esto, a fin de que ahora estén unidos a aquel que resucitó de entre los muertos, para producir buenos frutos para Dios.
5 Cuando vivíamos de acuerdo con nuestra naturaleza pecaminosa, los deseos pecaminosos actuaban en nosotros, estimulados por la ley. Lo que producían en nosotros era muerte. 6 Pero ahora estamos muertos con respecto a la ley que nos dominaba y podemos servir a Dios. Y esto no como antes, que lo hacíamos bajo el antiguo mandamiento, sino que ahora lo hacemos bajo el poder del Espíritu.
Conflicto con el pecado
7 ¿Es que acaso estoy dando a entender que la ley de Dios es pecado?
¡Claro que no!
La ley no es pecado, pero fue la ley la que me enseñó que en mí había pecado. Jamás me habría dado cuenta de lo que es codiciar si la ley no me hubiera dicho: «No codiciarás». 8 Pero el pecado usó aquella ley que condena la codicia para despertar en mí toda clase de malos deseos. Si no hubiera ninguna ley que transgredir, nadie pecaría.
9 Por eso, antes de entender lo que la ley demanda, me sentía bien. Pero cuando llegó el mandamiento, cobró vida el pecado y morí. 10 Es decir, el mandamiento que debía haberme dado vida, me condenó a muerte. 11 Porque el pecado me engañó, pues tomó el mandamiento de Dios y lo usó para matarme.
12 Así que, como ven, la ley en sí es santa, justa y buena.
13 ¿Y acaso lo que era bueno causó mi muerte? ¡De ninguna manera! No; el pecado usó lo que era bueno para causarme la muerte. Así que, utilizando el mandamiento bueno, el pecado se mostró con toda su maldad.
14 Sabemos que la ley es espiritual. El problema es que yo estoy vendido en esclavitud al pecado, a causa de mi naturaleza pecadora.
15 Yo no me entiendo a mí mismo, porque no hago lo que quiero, sino lo que aborrezco.
16 Sé bien que si hago lo que no quiero hacer, entonces la ley es buena. 17 De manera que no soy yo el que lo hace. Es el pecado que está dentro de mí.
18 Yo sé que en mi vieja naturaleza no hay nada bueno. Pues aunque quiero hacer lo bueno, no puedo. 19 Cuando quiero hacer el bien, no lo hago; y cuando trato de no hacer lo malo, lo hago de todos modos. 20 Entonces, si hago lo que no quiero hacer, está claro cuál es el problema: es el pecado que vive en mí.
21 Así que, queriendo hacer el bien, me enfrento a esta ley: el mal vive en mí. 22 En mi interior, quisiera obedecer la voluntad de Dios, 23 pero me doy cuenta de que en los miembros de mi cuerpo hay otra ley, que es la ley del pecado. Esta ley está en guerra contra mi mente, y me tiene cautivo.
¡Qué triste es el estado en que me encuentro!
24 ¿Quién me libertará de la esclavitud de esta mortal naturaleza pecadora?
25 ¡Gracias a Dios que Cristo lo ha logrado!
En conclusión: con mi mente sirvo a la ley de Dios pero con mi naturaleza pecaminosa a la ley del pecado.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Nueva Biblia Viva, © 2006, 2008 por Biblica, Inc.® Usado con permiso de Biblica, Inc.® Reservados todos los derechos en todo el mundo.