Romarbrevet 11
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Har Gud övergett sitt folk?
11 Man kan fråga sig om Gud har stött bort och övergett sitt folk, judarna. Nej, inte alls! Kom ihåg att jag själv är jude, ättling till Abraham och medlem av Benjamins familj.
2-3 Nej, Gud har inte övergett sitt eget folk, som han utvalde från början. Kommer du ihåg vad Skriften säger om detta? Profeten Elia klagade inför Gud på judarna, som hade dödat profeterna och rivit ner Guds altaren. Elia påstod att han var den ende i landet som fortfarande älskade Gud, och nu försökte de döda honom också.
4 Och kommer du ihåg vad Gud svarade? Han sa: Nej, du är inte den ende som är kvar. Jag har sju tusen andra, som fortfarande älskar mig och som inte har böjt sig för avgudarna.
5 Det är likadant i dag. Inte alla judar har vänt sig bort från Gud. Det finns några få som blir frälsta som ett resultat av att Gud i sin godhet har valt ut dem.
6 Och om det är på grund av Guds godhet, så är det alltså inte på grund av att de själva är tillräckligt goda, för i så fall skulle den fria gåvan inte längre vara fri. Den är fri så länge som den inte förtjänas.
7 Detta är alltså situationen: de flesta judar har inte fått det erkännande från Gud som de söker efter. De som Gud har utvalt har gjort det, men de andras ögon är förblindade.
8 Det är vad våra Skrifter menar när de säger att Gud har låtit dem somna och tillslutit deras ögon och öron, så att de inte förstår vad vi talar om när vi berättar för dem om Kristus. Och så är det än i dag.
9 Kung David talade om just detta när han sa: Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
10 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
11 Betyder det här att Gud för alltid har stött bort sitt judiska folk? Naturligtvis inte! Hans syfte var att erbjuda frälsning till andra folk. Då skulle judarna bli avundsjuka och själva börja söka frälsningen hos Gud.
12 Om nu hela världen blev rik, därför att judarna förbisåg Guds erbjudande om frälsning, hur mycket större välsignelse ska då inte världen uppleva när också judarna kommer till Kristus.
13 Som ni vet så har Gud utvalt mig till att vara som en speciell budbärare till er som inte är judar. Jag lägger stor vikt vid mitt uppdrag och påminner judarna om det så ofta jag kan.
14 Jag hoppas nämligen att jag ska kunna få dem att längta efter det som ni redan har tagit emot, och på så sätt rädda några av dem.
15 Vad underbart det kommer att bli när de upptäcker Kristus! När de inte tog emot Guds erbjudande om frälsning betydde detta att han fick vända sig till resten av världen och erbjuda den sin frälsning. När judar nu kommer till Kristus är det lika underbart som när döda får liv igen.
16 Och eftersom Abraham och profeterna är Guds folk, så är också deras barn det. För om trädets rötter är heliga, så är också grenarna det.
17 Men några av grenarna på Abrahams träd, alltså några av judarna, har brutits av. Ni som inte är judar är som grenar från ett vilt olivträd, inympade i den äkta stammen. Därför får nu också ni den välsignelse som Gud lovade Abraham och hans barn, och ni får också del av den rika näringen i Guds eget olivträd.
18 Men ni måste vara på er vakt, så att ni inte börjar skryta med att ni placerats där i stället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att ni bara är inympade grenar, och att det inte är ni som bär upp roten utan roten som bär upp er.
19 Nu kanske ni säger: De där grenarna bröts av för att lämna plats åt oss, så vi måste vara ganska bra i alla fall.
20 Men var försiktiga! Kom ihåg att grenarna bröts av därför att de inte trodde på Kristus, och att ni är där bara därför att ni tror! Var inte stolta, var ödmjuka, tacksamma och försiktiga i stället!
21 För om Gud inte visade överseende med de grenar som han först satte dit, så kommer han inte att skona er heller.
22 Lägg märke till att Gud är både god och sträng. Han är sträng mot dem som är olydiga, men mycket god mot dem som fortsätter att älska honom och tro på honom. Om ni inte älskar honom, så kommer ni också att skäras bort.
23 Om judarna å andra sidan lämnar sin otro, så kommer Gud att ympa dem tillbaka in i trädet. Han har makt att göra det.
24 För om Gud ville ta emot er, grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på sitt eget, odlade träd, hur mycket lättare ska det då inte vara för honom att ympa in de äkta grenarna igen.
Guds nåd gäller alla
25 Jag vill att ni ska känna till sanningen från Gud, kära bröder, så att ni inte blir högfärdiga och börjar skryta. Ja, det är sant att några judar har vänt sig emot sanningen, och det kommer att fortsätta att vara så tills alla som inte är judar har fått möjlighet att komma till Kristus.
26 Först då kommer hela Israel att bli frälst.Kommer ni ihåg vad profeterna sa om det: Det ska komma en befriare från Sion, och han ska ta bort all ogudaktighet bland judarna.
27 Då ska jag ta bort deras synder, precis som jag har lovat.
28 Nu är många judar fiender till budskapet om frälsning. De hatar det. Men detta har varit en fördel för er, för det har fört med sig att Gud har gett sina gåvor också till er som inte är judar. Ändå älskar Gud fortfarande judarna på grund av sina löften till Abraham, Isak och Jakob.
29 För Guds gåvor och hans kallelse kan aldrig tas tillbaka. Han tar aldrig tillbaka sina löften.
30 Förut var det ni som var olydiga mot Gud. När judarna inte ville ta emot Guds gåvor, så var han god mot er i stället.
31 Nu är det judarna som är olydiga, men en dag kommer de också att dela Guds godhet med er.
32 För Gud överlämnade alla åt synden, så att han kan visa lika stor godhet mot alla.
33 Vilken underbar Gud vi har! Hur stor är inte hans visdom och kunskap och rikedom! Det är helt omöjligt för oss att förstå hans beslut och metoder.
34 För vem av oss kan känna till Herrens tankar? Vem vet tillräckligt för att kunna ge honom råd?
35 Och vem kan någonsin offra tillräckligt mycket till Herren så han kan vänta sig att få något igen?
36 Allt utan undantag kommer från Gud. Allt finns till på grund av hans makt, och allt är till för att ära Gud. Äran tillhör honom i evighet!
Romarbrevet 11
Svenska Folkbibeln
En utvald rest ur Israel skall frälsas
11 Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 3 Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda.[a] 4 Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.[b] 5 På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6 Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. 7 Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. 8 Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.[c] 9 Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.[d] 10 Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.
Israels fall till frälsning för hedningarna
11 Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. 12 Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal[e] vara det?
13 Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?
De hednakristna varnas för högmod
16 Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. 17 Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, 18 då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. 22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 23 Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. 24 Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.
Utkorelsens hemlighet avslöjas
25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.[f] 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.
28 I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. 29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.
Lovsång till den Outgrundlige
33 O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.
34 Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare?[g]
35 Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen?[h]
36 Av honom, genom honom och till honom är allting.
Honom tillhör äran i evigheter, amen.
Footnotes
- Romarbrevet 11:3 1 Kung 19:10, 14.
- Romarbrevet 11:4 1 Kung 19:18.
- Romarbrevet 11:8 Jes 29:10.
- Romarbrevet 11:9 Ps 69:23f.
- Romarbrevet 11:12 fåtal . . . fulla antal Annan översättning: "nederlag . . . fullhet".
- Romarbrevet 11:26 Jes 27:9, 59:20f.
- Romarbrevet 11:34 Jes 40:13, Job 15:8.
- Romarbrevet 11:35 Job 41:2.
Romakëve 11
Albanian Bible
11 Unë, pra, them: A thua Perëndia e hodhi poshtë popullin e vet? Aspak, sepse edhe unë jam Izraelit, nga pasardhje e Abrahamit, nga fisi i Beniaminit.
2 Perëndia nuk e hodhi poshtë popullin e vet, të cilin e njohu që përpara. A nuk e dini ju ç’thotë Shkrimi për Elian? Si i drejtohet ai Perëndisë kundër Izraelit, duke thënë:
3 “O Zot, profetët e tu i vranë dhe altarët e tu i prishën, dhe unë mbeta i vetëm, dhe ata kërkojnë jetën time.”
4 Por, çfarë i tha zëri hyjnor? “Kam lënë për veten time shtatë mijë burra, që nuk kanë rënë në gjunjë përpara Baalit.”
5 Kështu, pra, edhe në kohën e tanishme ka mbetur një mbetje pas zgjedhjes së hirit.
6 Dhe, po të jetë prej hirit, nuk është më prej veprash, përndryshe hiri nuk do të ishte më hir, përndryshe vepra nuk do të ishte më vepër.
7 E çfarë, atëherë? Izraeli nuk e mori atë që kërkonte, kurse të zgjedhurit e morën, dhe të tjerët u verbuan,
8 siç është shkruar: “Perëndia u dha atyre frymë hutimi, sy që të mos shohin dhe veshë që të mos dëgjojnë deri në ditën e sotme.”
9 Dhe Davidi thotë: “Tryeza e tyre iu bëftë lak, një kurth, një pengesë dhe një shpagim.
10 Sytë e tyre u errësofshin që të mos shohin, dhe kurrizin e tyre kërruse përgjithnjë.”
11 Unë them, pra: “Mos u penguan, që të rrëzohen? Aspak; por me anë të rrëzimit të tyre u erdhi shpëtimi johebrenjve, që t’i shtjerë ata në xhelozi.
12 Edhe nëse rrëzimi i tyre është fitim për botën dhe pakësimi i tyre është fitim për johebrenjtë, sa më tepër do të jetë mbushullia e tyre?
13 Sepse unë po ju flas juve, johebrenjve, duke qenë se jam apostulli i johebrenjve; dhe unë e nderoj shërbesën time,
14 për të provuar se në ndonjë mënyrë mund t’i provokoj se mos i shtie në zili ata që janë mishi im edhe shpëtoj disa prej tyre.
15 Sepse, në qoftë se refuzimi i tyre është pajtim për botën, ç’do të jetë ripranimi i tyre, përveç se kalimi prej vdekjes në jetë?
16 Edhe po të jenë pemët e para të shenjta, edhe e tëra është e shenjtë; dhe po të jetë rrënja e shenjtë, edhe degët janë të shenjta.
17 Edhe sikur të këputen disa degë, ti që ishe ullastër u shartove në vend të tyre dhe u bëre pjestar i rrënjës dhe i majmërisë së drurit të ullirit,
18 mos u mburr kundër degëve: por nëse mburresh kundër tyre, mos harro se nuk e mban ti rrënjën, po rrënja të mban ty.
19 Do të thuash, pra: “Degët u prenë që të shartohem unë.”
20 Mirë, ato u prenë për mosbesimin, por ti qëndron për shkak të besimit; mos u kreno, por druaj.
21 Sepse nëse Perëndia nuk i kurseu degët natyrore, shiko se mos nuk të kursen edhe ty.
22 Shih, pra, mirësinë dhe rreptësinë e Perëndisë: rreptësinë mbi ata që u rrëzuan, dhe mirësinë ndaj teje, në qoftë se ti do të ngulmosh në mirësi, përndryshe edhe ti do të këputesh.
23 Kështu edhe ata, nëse nuk do të qëndrojnë në mosbesim, do të shartohen; sepse Perëndia është i fuqishëm t’i shartojë përsëri.
24 Sepse, në qoftë se ti u këpute nga ulliri i egër prej natyre dhe u shartove kundër natyrës në ulli të butë, aq më tepër këto, që janë degë prej natyre, do të shartohen në ullirin e vet.
25 Sepse nuk dua, o vëllezër, që ju të jeni të paditur këtë të fshehtë që të mos mbaheni me të madh në veten tuaj se i ka ndodhur një ngurtësim një pjese të Izraelit deri sa të ketë hyrë tërësia e johebrenjve,
26 dhe kështu mbarë Izraeli do të shpëtohet, sikurse është shkruar: “Nga Sioni do të vijë Çlirimtari, dhe do të largojë pabesinë nga Jakobi.
27 Dhe kjo do të jetë besëlidhja ime me ta, kur unë t’ju heq mëkatet e tyre.”
28 Për sa i përket ungjillit ata janë armiq për hirin tuaj, por për sa i përket zgjedhjes, janë të dashur për hir të etërve,
29 sepse dhuntitë dhe thirrja e Perëndisë janë të pakthyeshme.
30 Sepse, sikundër dhe ju dikur ishit të pabindur ndaj Perëndisë, por tani fituat mëshirën për shkak të pabindjes së tyre,
31 kështu edhe këta tani u bënë të padëgjueshëm, që, me anë të mëshirës që u tregua për ju, të fitojnë edhe ata mëshirë.
32 Sepse Perëndia i mbylli të gjithë në padëgjesë, që të ketë mëshirë për të gjithë.
33 O thellësi pasurie, urtësie dhe diturie të Perëndisë! Sa të pahulumtueshme janë gjykimet e tij dhe të pashtershme janë udhët e tij!
34 “Sepse kush e njohu mendjen e Zotit? Ose kush u bë këshilltar i tij?
35 Ose kush i dha atij më parë, që të ketë për të marrë shpagim?.”
36 Sepse prej tij, me anë të tij dhe për të janë të gjitha gjëra. Lavdi atij përjetë! Amen!
Romans 11
New International Version
The Remnant of Israel
11 I ask then: Did God reject his people? By no means!(A) I am an Israelite myself, a descendant of Abraham,(B) from the tribe of Benjamin.(C) 2 God did not reject his people,(D) whom he foreknew.(E) Don’t you know what Scripture says in the passage about Elijah—how he appealed to God against Israel: 3 “Lord, they have killed your prophets and torn down your altars; I am the only one left, and they are trying to kill me”[a]?(F) 4 And what was God’s answer to him? “I have reserved for myself seven thousand who have not bowed the knee to Baal.”[b](G) 5 So too, at the present time there is a remnant(H) chosen by grace.(I) 6 And if by grace, then it cannot be based on works;(J) if it were, grace would no longer be grace.
7 What then? What the people of Israel sought so earnestly they did not obtain.(K) The elect among them did, but the others were hardened,(L) 8 as it is written:
“God gave them a spirit of stupor,
eyes that could not see
and ears that could not hear,(M)
to this very day.”[c](N)
9 And David says:
“May their table become a snare and a trap,
a stumbling block and a retribution for them.
10 May their eyes be darkened so they cannot see,(O)
and their backs be bent forever.”[d](P)
Ingrafted Branches
11 Again I ask: Did they stumble so as to fall beyond recovery? Not at all!(Q) Rather, because of their transgression, salvation has come to the Gentiles(R) to make Israel envious.(S) 12 But if their transgression means riches for the world, and their loss means riches for the Gentiles,(T) how much greater riches will their full inclusion bring!
13 I am talking to you Gentiles. Inasmuch as I am the apostle to the Gentiles,(U) I take pride in my ministry 14 in the hope that I may somehow arouse my own people to envy(V) and save(W) some of them. 15 For if their rejection brought reconciliation(X) to the world, what will their acceptance be but life from the dead?(Y) 16 If the part of the dough offered as firstfruits(Z) is holy, then the whole batch is holy; if the root is holy, so are the branches.
17 If some of the branches have been broken off,(AA) and you, though a wild olive shoot, have been grafted in among the others(AB) and now share in the nourishing sap from the olive root, 18 do not consider yourself to be superior to those other branches. If you do, consider this: You do not support the root, but the root supports you.(AC) 19 You will say then, “Branches were broken off so that I could be grafted in.” 20 Granted. But they were broken off because of unbelief, and you stand by faith.(AD) Do not be arrogant,(AE) but tremble.(AF) 21 For if God did not spare the natural branches, he will not spare you either.
22 Consider therefore the kindness(AG) and sternness of God: sternness to those who fell, but kindness to you, provided that you continue(AH) in his kindness. Otherwise, you also will be cut off.(AI) 23 And if they do not persist in unbelief, they will be grafted in, for God is able to graft them in again.(AJ) 24 After all, if you were cut out of an olive tree that is wild by nature, and contrary to nature were grafted into a cultivated olive tree,(AK) how much more readily will these, the natural branches, be grafted into their own olive tree!
All Israel Will Be Saved
25 I do not want you to be ignorant(AL) of this mystery,(AM) brothers and sisters, so that you may not be conceited:(AN) Israel has experienced a hardening(AO) in part until the full number of the Gentiles has come in,(AP) 26 and in this way[e] all Israel will be saved.(AQ) As it is written:
“The deliverer will come from Zion;
he will turn godlessness away from Jacob.
27 And this is[f] my covenant with them
when I take away their sins.”[g](AR)
28 As far as the gospel is concerned, they are enemies(AS) for your sake; but as far as election is concerned, they are loved on account of the patriarchs,(AT) 29 for God’s gifts and his call(AU) are irrevocable.(AV) 30 Just as you who were at one time disobedient(AW) to God have now received mercy as a result of their disobedience, 31 so they too have now become disobedient in order that they too may now[h] receive mercy as a result of God’s mercy to you. 32 For God has bound everyone over to disobedience(AX) so that he may have mercy on them all.
Doxology
33 Oh, the depth of the riches(AY) of the wisdom and[i] knowledge of God!(AZ)
How unsearchable his judgments,
and his paths beyond tracing out!(BA)
34 “Who has known the mind of the Lord?
Or who has been his counselor?”[j](BB)
35 “Who has ever given to God,
that God should repay them?”[k](BC)
36 For from him and through him and for him are all things.(BD)
To him be the glory forever! Amen.(BE)
Footnotes
- Romans 11:3 1 Kings 19:10,14
- Romans 11:4 1 Kings 19:18
- Romans 11:8 Deut. 29:4; Isaiah 29:10
- Romans 11:10 Psalm 69:22,23
- Romans 11:26 Or and so
- Romans 11:27 Or will be
- Romans 11:27 Isaiah 59:20,21; 27:9 (see Septuagint); Jer. 31:33,34
- Romans 11:31 Some manuscripts do not have now.
- Romans 11:33 Or riches and the wisdom and the
- Romans 11:34 Isaiah 40:13
- Romans 11:35 Job 41:11
Romans 11
King James Version
11 I say then, Hath God cast away his people? God forbid. For I also am an Israelite, of the seed of Abraham, of the tribe of Benjamin.
2 God hath not cast away his people which he foreknew. Wot ye not what the scripture saith of Elias? how he maketh intercession to God against Israel saying,
3 Lord, they have killed thy prophets, and digged down thine altars; and I am left alone, and they seek my life.
4 But what saith the answer of God unto him? I have reserved to myself seven thousand men, who have not bowed the knee to the image of Baal.
5 Even so then at this present time also there is a remnant according to the election of grace.
6 And if by grace, then is it no more of works: otherwise grace is no more grace. But if it be of works, then it is no more grace: otherwise work is no more work.
7 What then? Israel hath not obtained that which he seeketh for; but the election hath obtained it, and the rest were blinded.
8 (According as it is written, God hath given them the spirit of slumber, eyes that they should not see, and ears that they should not hear;) unto this day.
9 And David saith, Let their table be made a snare, and a trap, and a stumblingblock, and a recompence unto them:
10 Let their eyes be darkened, that they may not see, and bow down their back alway.
11 I say then, Have they stumbled that they should fall? God forbid: but rather through their fall salvation is come unto the Gentiles, for to provoke them to jealousy.
12 Now if the fall of them be the riches of the world, and the diminishing of them the riches of the Gentiles; how much more their fulness?
13 For I speak to you Gentiles, inasmuch as I am the apostle of the Gentiles, I magnify mine office:
14 If by any means I may provoke to emulation them which are my flesh, and might save some of them.
15 For if the casting away of them be the reconciling of the world, what shall the receiving of them be, but life from the dead?
16 For if the firstfruit be holy, the lump is also holy: and if the root be holy, so are the branches.
17 And if some of the branches be broken off, and thou, being a wild olive tree, wert grafted in among them, and with them partakest of the root and fatness of the olive tree;
18 Boast not against the branches. But if thou boast, thou bearest not the root, but the root thee.
19 Thou wilt say then, The branches were broken off, that I might be grafted in.
20 Well; because of unbelief they were broken off, and thou standest by faith. Be not highminded, but fear:
21 For if God spared not the natural branches, take heed lest he also spare not thee.
22 Behold therefore the goodness and severity of God: on them which fell, severity; but toward thee, goodness, if thou continue in his goodness: otherwise thou also shalt be cut off.
23 And they also, if they abide not still in unbelief, shall be grafted in: for God is able to graft them in again.
24 For if thou wert cut out of the olive tree which is wild by nature, and wert grafted contrary to nature into a good olive tree: how much more shall these, which be the natural branches, be grafted into their own olive tree?
25 For I would not, brethren, that ye should be ignorant of this mystery, lest ye should be wise in your own conceits; that blindness in part is happened to Israel, until the fulness of the Gentiles be come in.
26 And so all Israel shall be saved: as it is written, There shall come out of Sion the Deliverer, and shall turn away ungodliness from Jacob:
27 For this is my covenant unto them, when I shall take away their sins.
28 As concerning the gospel, they are enemies for your sakes: but as touching the election, they are beloved for the father's sakes.
29 For the gifts and calling of God are without repentance.
30 For as ye in times past have not believed God, yet have now obtained mercy through their unbelief:
31 Even so have these also now not believed, that through your mercy they also may obtain mercy.
32 For God hath concluded them all in unbelief, that he might have mercy upon all.
33 O the depth of the riches both of the wisdom and knowledge of God! how unsearchable are his judgments, and his ways past finding out!
34 For who hath known the mind of the Lord? or who hath been his counsellor?
35 Or who hath first given to him, and it shall be recompensed unto him again?
36 For of him, and through him, and to him, are all things: to whom be glory for ever. Amen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
