Romarbrevet 1-9

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

1 Kära vänner i Rom! Detta brev kommer från Paulus, Jesu Kristi tjänare, som är utsänd av honom för att predika Guds goda nyheter.

² De utlovades för länge sedan av Guds profeter i Skrifterna.

³ Det är de goda nyheterna om Guds Son, Jesus Kristus, vår Herre, som kom till världen som människa, född inom Davids kungliga släkt,

⁴ och som bevisade att han var Guds mäktige Son, med samma heliga natur som Gud själv.

⁵ Jesus Kristus har alltså sänt mig ut i världen för att berätta om de goda nyheterna, för att alla människor ska tro och lyda, så att Jesus Kristus blir ärad.

^6-7 Också ni, kära vänner i Rom, är med bland dessa som han älskar så högt. Ni har också blivit kallade av Jesus Kristus att bli Guds barn - hans heliga folk. Jag önskar er nåd och frid från Gud, vår Far, och från Herren Jesus Kristus.

Det finns en oerhörd kraft i evangeliet

⁸ Låt mig först av allt säga att vart jag än reser hör jag talas om er, för er tro på Gud är känd runt om i världen. Jag tackar verkligen Gud för ert goda rykte och för var och en av er.

⁹ Gud själv vet hur ofta jag ber för er. Dag och natt nämner jag er inför honom som jag tjänar med allt vad jag är och har genom att berätta de goda nyheterna om hans Son för andra.

¹⁰ Särskilt ber jag om att få tillfälle att äntligen komma och hälsa på er - om Gud vill det.

^11-12 Jag längtar efter att få besöka er, så att jag kan dela med mig av den tro som ska hjälpa er församling att växa sig stark. Jag behöver också er hjälp och bli uppmuntrad av den tro vi har gemensam. Vi kommer på så sätt att bli till glädje för varandra.

¹³ Kära vänner, jag vill att ni ska veta att jag många gånger tidigare har haft för avsikt att komma och arbeta bland er för att få se samma goda resultat hos er som jag har gjort i de andra församlingarna, men varje gång har jag blivit förhindrad.

¹⁴ Jag står i stor skuld till er och många andra, både landsmän och utlänningar, bildade såväl som obildade.

¹⁵ Därför är jag beredd att göra mitt yttersta för att också komma till er i Rom och förmedla Guds goda nyheter.

¹⁶ Jag skäms verkligen inte för de goda nyheterna om Kristus, för de visar Guds kraft att frälsa var och en som tror. Budskapet förkunnades först bara för judarna, men nu inbjuds alla människor att komma till Gud på samma sätt.

¹⁷ Vi får veta hur Gud själv har handlat för att vi ska få ett rätt förhållande till honom. Som Skriften säger: den människa som finner livet, finner det genom att lita på Gud.

¹⁸ Men Gud visar sin vrede från himlen mot alla ogudaktiga och onda människor, som i sin orättfärdighet avvisar sanningen,

¹⁹ för egentligen har de redan fått kunskap om Gud. Gud har nämligen gett oss alla möjlighet att förstå sanningen om honom.

²⁰ Ända sedan tidens början har människorna kunnat se jorden och himlen och allt som Gud har skapat, och de har känt till hans existens och väldiga, eviga makt. Därför finns det ingen ursäkt!

²¹ Trots att de alltså kände Gud ville de aldrig erkänna det, be till honom eller tacka honom för hans dagliga omvårdnad. I stället hade de egna idéer om honom och resultatet blev att de blev alltmer förvirrade.

²² De påstod sig vara visa utan Gud, men blev i stället fullkomliga dårar.

²³ Och i stället för att be till den evige, levande Guden, gjorde de egna avgudar av trä och sten, och formade dem så att de liknade fåglar och djur och ormar och dödliga människor.

²⁴ Gud tillät dem därför att ägna sig åt det de helst ville. Deras begär ledde till avskyvärda och onaturliga sexuella handlingar.

²⁵ I stället för att tro det som de visste var sanningen om Gud, valde de med berått mod att tro lögner. De bad till sådant som Gud har skapat, i stället för att tjäna Skaparen, han som bör prisas och tillbes i all evighet.

²⁶ Gud lät dem därför hålla på med allt detta onda, så att kvinnorna vände sig bort från det som var Guds plan och tillfredsställde sexuella behov med varandra.

²⁷ Med männen var det på samma sätt. I stället för att ha ett naturligt kärleksförhållande till en enda kvinna ägnade de sig åt skamliga handlingar med andra män. Men de fick också sitt välförtjänta straff.

²⁸ När de övergav Gud och inte ens ville erkänna hans existens, tillät Gud dem att göra allt det som deras onda sinnen kunde tänka ut.

²⁹ Resultatet blev en tillvaro fylld av all slags ondska, girighet, hat, avundsjuka, mord, strid, lögn, bitterhet och skvaller.

³⁰ De talade illa om andra och hatade Gud samtidigt som de skröt om sin egen förträfflighet. De kom hela tiden på nya sätt att göra skada på. De var olydiga mot sina föräldrar.

³¹ De var tanklösa, opålitliga och totalt utan medlidande.

³² De var helt på det klara med att de enligt Guds lag skulle straffas med döden. Trots det kunde de inte avstå från att göra det som var ont, och de uppmuntrade också andra att bära sig åt på samma sätt.

Guds dom över synden

2 Men gör nu inte misstaget att genast döma dem jag har talat om! När du säger att de som gör fel ska straffas är det lika mycket dig själv du talar om.

² Och vi vet att Gud i sin rättvisa kommer att straffa dem som gör orätt.

³ Tror du att Gud kommer att döma andra, men ha överseende med dig?

⁴ Förstår du inte vilket tålamod han har med dig? Eller bryr du dig inte om det? Kan du inte inse att han hela tiden har väntat med att straffa dig, för att du skulle ha tid att vända dig bort från din synd? Genom sin godhet vill han leda dig till bättring.

⁵ Men nej, du vill inte lyssna, och så samlar du på dig ett fruktansvärt straff. Men det kommer en vredens dag då Gud ska vara alla människors rättvisa domare.

⁶ Var och en ska få den lön han förtjänar.

⁷ Gud ska ge evigt liv åt dem som inte ger upp, utan fortsätter att göra hans vilja, medan de söker efter den välsignelse som han ger och det eviga liv som han erbjuder.

⁸ Men hans vrede och straff kommer att drabba dem fruktansvärt, som bara tänker på sig själva och vänder sig bort från sanningen, medan de villigt låter sig övertalas till onda handlingar. Över dem ska Gud ösa sin vrede.

⁹ De kommer att möta motgång och känna ångest vare sig de är judar eller inte.

¹⁰ Men alla de som lyder honom, ska få uppleva Guds himmelska välsignelse och frid,

¹¹ för Gud behandlar alla lika.

^12-13 ,

^14-15 Han straffar synden var den än finns. Han kommer också att straffa dem som inte är judar och alltså inte känner till Guds skrivna lag, för i sina hjärtan kan alla skilja mellan rätt och orätt. Guds lagar är skrivna i deras samveten. Och Gud kommer också att straffa judarna för deras synd, för de äger hans skrivna lagar, men lyder dem inte. De vet vad som är rätt, men gör det inte. Vi lever inte rätt i Guds ögon bara genom att veta vad vi bör göra. Vi måste också handla!

¹⁶ Den dagen kommer då Jesus Kristus på Guds befallning ska döma allt som rör sig inom oss, våra innersta tankar och motiv. Allt detta är en del av Guds stora plan som det har blivit min uppgift att berätta om.

Ingen kan undgå att bryta mot Guds lag

¹⁷ Ni judar tror att allt är väl mellan er och Gud, därför att han gav er sina lagar. Ni skryter med att ni står Gud särskilt nära.

¹⁸ Ni säger att ni vet vad han vill. Ni menar att ni kan skilja mellan rätt och orätt, därför att ni har blivit undervisade i hans lagar sedan ni var unga.

¹⁹ Ni är så säkra på Guds väg att ni kan peka ut den för en blind och ni tror er vara ett ljus för dem som gått vilse i mörkret.

²⁰ Ni tycker att ni kan undervisa dem som ännu inte har förstått detta, och till och med lära barnen om Guds vägar, för ni känner verkligen hans lagar och vet att de är fulla av kunskap och sanning.

²¹ Ja, ni undervisar andra, men varför inte er själva? Ni säger till andra att de inte ska stjäla, men stjäl inte ni?

²² Ni säger att det är fel att vara otrogen i äktenskapet, men är inte ni det? Ni säger: Be inte till avgudar, men ni gör själva pengarna till er gud!

²³ Ni är stolta över att känna till Guds lag, men ni vanhedrar honom genom att bryta den.

²⁴ Inte att undra på att Skrifterna säger att världen talar illa om Gud för er skull.

²⁵ Ni har en fördel i att vara judar om ni lyder Guds lagar, men om ni inte gör det, så är ni inte bättre lottade än vem som helst som inte är omskuren.

²⁶ Och om en sådan, som utan att veta vad omskärelsen innebär, lyder Guds lagar, kommer då inte Gud att ge honom alla de rättigheter och den heder han har tänkt att ge åt judarna?

²⁷ En dag kommer andra folk att döma er judar, som känner till så mycket om Gud och har hans löften, men inte lyder hans lagar.

²⁸ Sann jude blir man inte bara av att vara född av judiska föräldrar eller av att genomgå den judiska invigningsceremoni som kallas omskärelse.

²⁹ Nej, en verklig jude är den som har ett rent samvete inför Gud. Vilken människa som helst kan se om någon är omskuren genom ett ingrepp på kroppen, men det är bara Gud som kan se vilka som har tillåtit honom att göra ett ingrepp i deras inre. Gud söker inte efter dem som skär i sina kroppar för att kunna kallas omskurna, utan han söker efter människor med ett förvandlat sinne. Var och en som har upplevt den förvandlingen i sitt liv kommer att få beröm av Gud, även om han inte får det av er.

Trots vår överträdelse är Gud trofast mot oss

3 Vad är det då för särskilt med att vara jude? Finns det något värde i den judiska omskärelsen?

² Ja, att vara jude har faktiskt många fördelar.Först av allt gav Gud sitt ord åt judarna, så att de kan veta hans vilja.

³ Det är sant att några missbrukade förtroendet, men det skulle aldrig få Gud att bryta sina löften till alla dem som älskar honom.

⁴ Aldrig! Även om alla andra i världen är lögnare, så står Gud vid sitt ord. Kommer du inte ihåg vad Psaltaren säger om detta? Jo, att Guds ord alltid visar sig vara sanna och rätta, även om människor tvivlar på dem.

⁵ Men, säger några, det är bra att vi är olydiga mot Gud. Våra synder tjänar då ett gott syfte, för människorna lägger märke till hur god Gud är när de ser hur dåliga vi är. Är det då rättvist av honom att straffa oss, när våra synder hjälper honom?

⁶ Vilken orimlighet! Vad för slags Gud är han då, om han har överseende med synden? Hur kan han då någonsin döma någon?

⁷ Han kan ju inte döma mig för mina synder, om mina lögner ger honom en fördel genom att visa hur sann han är i motsats till hur lögnaktig jag är.

⁸ Om du fortsätter med den tankegången kommer du fram till att ju sämre vi är, desto bättre tycker Gud om det! Det är bara rättvist att de som säger sådant får sitt straff. Ändå påstår somliga att det är detta som jag predikar!

Ingen kommer undan

⁹ Är då vi judar bättre än andra? Nej, inte alls, för jag har redan visat att alla människor utan undantag är syndare, vare sig de är judar eller inte.

¹⁰ Skriften säger: Ingen är god och ingen i hela världen är utan synd.

¹¹ Ingen har någonsin förstått att följa Guds vägar, eller ens helt och fullt velat göra det.

¹² Alla har vänt sig bort, alla har hamnat på avvägar. Ingen i hela världen har gjort vad som är rätt, inte en enda.

¹³ Deras prat är vidrigt och ruttet, som stanken från en öppen grav. Deras tungor är hala, och alla deras ord är som dödande ormgift.

¹⁴ Deras munnar är fyllda av förbannelser och bitterhet.

¹⁵ De är snabba att ta till våld, och fulla av hat.

¹⁶ Vart de än går lämnar de elände och nöd efter sig.

¹⁷ De har aldrig upplevt tryggheten i Gud och förstått vad det är att frukta honom.

¹⁸ De bryr sig inte om Gud och inte heller om vad han tänker om dem.

¹⁹ Guds dom vilar alltså mycket tungt över dem som står under hans lag. Ingen av dem har någon ursäkt. Det är slut på alla undanflykter, och hela världen står stum och skuldbelastad inför den allsmäktige Guden.

²⁰ Förstår du det nu? Ingen kan någonsin bli rättfärdig i Guds ögon genom att göra vad lagen befaller. För ju mer vi lär känna Guds lagar, desto klarare blir det att vi inte lyder dem. Hans lagar får oss att inse att vi är orättfärdiga syndare.

Det finns en utväg

^21-22 Men nu har Gud visat oss hur vi kan bli rättfärdiga. Vi blir inte frikända från Guds dom genom att försöka hålla hans lagar och vara tillräckligt goda, utan genom en annan väg. Det är en väg som Lagen och Profeterna talade om för länge sedan. Nu säger nämligen Gud att han vill ta emot oss och frikänna oss - förklara oss icke skyldiga - om vi tror att Jesus Kristus tar bort våra synder. Och vi kan alla bli frikända på samma sätt genom att komma till Kristus. Det spelar ingen roll vilka vi är, eller hurdana vi har varit.

²³ Alla har vi syndat, och saknar därför den likhet med Gud som vi är skapade att ha.

²⁴ Nu ger han oss en möjlighet som vi inte har förtjänat, nämligen att ställa allt till rätta genom att vi accepterar vad Jesus har gjort för oss.

²⁵ Gud sände Kristus Jesus för att ta straffet för våra synder. Men vi måste tro på detta för att hans blod ska bli det offer som räddar oss från Guds vrede. På detta sätt visade han sig fullständigt rättvis, även om han tidigare hade lämnat synderna ostraffade. Han väntade med tålamod på den dag då Kristus skulle komma och ta bort all synd.

²⁶ Också i dag gäller samma rättvisa. Den som tror på Jesus blir frälst. Men är det inte orättvist av Gud att låta brottslingar gå fria och säga att de är oskyldiga? Nej, han gör det därför att de tror på Jesus, som tog på sig deras synd.

²⁷ Vad kan vi då skryta med när det gäller att förtjäna vår frälsning? Ingenting alls. Varför det? Vår befrielse är inte grundad på goda gärningar, utan på vad Kristus har gjort och på vår tro på honom.

²⁸ Vi kan alltså sammanfatta och säga att vi är frälsta genom tron på Kristus, och inte genom de goda gärningar vi gör.

²⁹ Räddar då Gud bara judarna på detta sätt? Nej, det gäller alla andra också.

³⁰ Gud behandlar oss alla lika och frikänner oss om vi tror.

³¹ Om vi är frälsta genom tron, betyder det då att vi inte längre behöver lyda Guds lagar? Tvärtom! Faktum är att det är bara när vi tror på Jesus som vi klarar av att följa lagen.

Abrahams föredöme

^1-2 Abraham var mänskligt sett den judiska nationens grundare. Vad var hans erfarenhet av att bli frälst genom tro? Var det på grund av hans goda gärningar som Gud tog emot honom? Om det var så, då hade han haft något att skryta med. Men från Guds sida sett hade Abraham inte alls någon anledning att berömma sig själv.

³ För Skriften säger oss att Abraham trodde på Gud, och det var därför som Gud förlät honom hans synder och förklarade honom rättfärdig.

^4-5 Men förtjänade han inte rätten till himlen genom alla de goda gärningar han gjorde? Nej, frälsningen är en gåva. Om man kan förtjäna den genom att vara god så är den inte gratis. Den ges inte som ersättning för något vi uträttar. För Gud förklarar en syndare oskyldig bara genom hans tro på Kristus, som räddar honom från Guds vrede.

⁶ Kung David beskrev en människas befriande och oförtjänta glädje när hon förklaras icke skyldig av Gud genom att säga:

⁷ Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut.

⁸ Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder.

⁹ Nu är frågan den: Ges denna välsignelse bara till dem som tror på Kristus och samtidigt håller de judiska lagarna? Eller ges den till dem som inte följer de judiska reglerna, utan bara tror på Kristus? Vad hände med Abraham? Vi säger att han tog emot dessa välsignelser genom sin tro. Var det enbart genom tron? Eller på grund av att han också höll de judiska lagarna?

¹⁰ För att kunna svara på den frågan måste man först svara på den här: När gav Gud sin välsignelse åt Abraham? Det var innan han blev jude - innan han genomgick den judiska ceremoni, som kallas omskärelse.

¹¹ Det var inte förrän senare, efter det att Gud hade lovat att välsigna honom på grund av tron, som han omskars. Omskärelseceremonin var ett tecken på att Abraham redan hade tro och att Gud hade tagit emot honom innan ceremonin ägde rum - och förklarat honom rättfärdig och god i sina ögon. Därför är Abraham den andlige fadern för alla som tror utan att också lyda de judiska lagarna.

¹² Och Abraham är också den andlige fadern för alla som är omskurna. De kan genom hans exempel se att det inte är ceremonin som räddar dem, för Abraham blev godkänd av Gud enbart för sin tro, och det innan han blev omskuren.

¹³ Det är därför klart att Guds löfte att ge hela jorden åt Abraham och hans ättlingar inte var en följd av att Abraham rättade sig efter Guds lagar, utan av att han litade på att Gud skulle hålla sitt löfte.

¹⁴ Om man fortfarande påstår att Guds välsignelse går till dem som är tillräckligt goda, säger man alltså att Guds löften till dem som har tro är meningslösa och att det är dåraktigt att tro.

¹⁵ Men detta är sanningen: när vi försöker skaffa oss Guds välsignelse och godkännande genom att hålla hans lagar, så drabbas vi till slut alltid av hans vrede, för vi kommer att misslyckas med att hålla dem. Det enda som kan rädda oss från att vara lagbrytare är att inte ha några lagar att bryta!

¹⁶ Därför ges Guds välsignelser till oss helt gratis när vi tror. Och vi kan vara säkra på att få dem vare sig vi följer judiska seder eller inte, bara vi har samma tro som Abraham, för Abraham är ju allas vår far.

¹⁷ Det är det som menas i Skrifterna när det står att Gud gjorde Abraham till far åt många folk. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande igen och som talar om kommande händelser med samma säkerhet som om de redan hade ägt rum.

¹⁸ När Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom en son och att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham därför på Gud, trots att ett sådant löfte inte såg ut att kunna infrias.

¹⁹ Och därför att hans tro var stark, så oroade han sig inte över det faktum att han vid hundra års ålder var alltför gammal att bli far, och att Sara, hans fru som var nittio år gammal, inte längre kunde föda barn.

²⁰ Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den.

²¹ Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat.

²² Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig.

²³ Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull.

²⁴ Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda.

²⁵ Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.

Ett rätt förhållande till Gud

5 När vi nu har fått det rätt ställt med Gud genom tron på hans löften, har vi verklig frid med honom på grund av vad Jesus Kristus, vår Herre, har gjort för oss.

² På grund av vår tro har han fört oss in i den förmånliga ställning som vi nu befinner oss i, och vi ser med glädje och visshet fram emot att bli allt det som Gud har tänkt att vi ska bli.

³ Vi kan till och med vara glada när vi möter problem och svårigheter, för vi vet att de är bra för oss. De lär oss att vara tålmodiga.

⁴ Och tålamodet utvecklar vår karaktär och hjälper oss att tro och hoppas på Gud mer och mer, tills slutligen vårt hopp är säkert och vår tro är fast.

⁵ Vi kan hålla huvudet högt vad som sedan än händer och veta att allt är väl, för vi vet hur mycket Gud älskar oss. Vi kan känna denna kärlek inom oss, därför att Gud har gett oss den helige Ande, som fyller våra hjärtan med sin kärlek.

⁶ När vi var helt hjälplösa och utan någon utväg, kom Kristus - just vid rätt tidpunkt - och dog för oss som levde i synd och som inte brydde oss om Gud.

⁷ Även om vi varit goda hade vi inte kunnat vänta oss att någon skulle dö för oss, trots att det naturligtvis hade varit möjligt.

⁸ Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare.

⁹ Och eftersom han gav sitt blod för oss när vi ännu var syndare, hur mycket mer ska han då inte göra för oss nu när han har förklarat oss icke skyldiga? Han ska rädda oss från all den Guds vrede som ska komma.

¹⁰ Och eftersom vägen tillbaka till Gud öppnades för oss medan vi fortfarande var hans fiender, vilken frälsning har vi då inte genom hans sons liv nu när vi är hans vänner!

¹¹ Nu gläder vi oss över vårt nya förhållande till Gud. Det är alltsammans ett resultat av det som vår Herre Jesus gjorde då han dog för våra synder och gjorde oss till Guds vänner.

Adam och Kristus

¹² När Adam syndade kom synden in i hela människosläktet. Hans synd spred döden i hela världen, eftersom alla syndade.

¹³ För även om människorna naturligtvis syndade från Adam till Mose, så dömde inte Gud dem till döden för att de bröt hans lag. Han hade ju ännu inte gett lagarna åt dem, inte heller hade han talat om för dem vad han ville att de skulle göra.

¹⁴ När de dog var det alltså inte för sina egna synders skull. De hade aldrig själva, som Adam, brutit mot Guds förbud att äta av den förbjudna frukten.Adam var en förebild till Kristus.

¹⁵ Men ändå är det en stor skillnad mellan människan Adams synd och Guds förlåtelse genom Kristus!En enda människa, Adam, förde genom sin synd många människor till döden. Men det är också en enda människa, Jesus, som har sett till att Gud i sin godhet förlät och benådade människorna.

¹⁶ Adams synd medförde alltså dödsstraff för många, men det Kristus gjorde frikände oss och gav oss liv.

¹⁷ Adams synd gjorde att döden fick makt över allting - men alla som tar emot Jesus Kristus får livet som gåva.

¹⁸ Ja, Adams synd har fört med sig straff för alla, medan rättfärdigheten hos Kristus har lett till ett frikännande inför Gud och till liv.

¹⁹ Adam gjorde så att många blev syndare, därför att han var olydig mot Gud. Kristus däremot har därför att han var lydig gjort så att många blir rättfärdiga inför Gud.

²⁰ Lagen gavs för att alla skulle inse vidden av sina misslyckanden. Men ju mer vi inser vår egen skuld, desto mer upptäcker vi Guds överflödande godhet då han förlåter oss.

²¹ Förut regerade synden över alla människor och förde dem till döden, men nu regerar i stället Guds nåd, som ställer oss i ett rätt förhållande till Gud och resulterar i evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Ett nytt liv

6 Ska vi då fortsätta att synda så att Gud kan fortsätta att visa mer och mer godhet och förlåtelse?

^2-3 Naturligtvis inte! Ska vi hålla på och synda när vi inte behöver det? Syndens makt över oss bröts ju när vi blev kristna, och genom dopet bekänner vi att Jesus Kristus genom sin död besegrade vår syndfulla natur.

⁴ Vår gamla natur, som älskade synden, begravdes med Kristus genom dopet. I stället fick vi del av det nya liv, som Jesus fick när Fadern med sin väldiga makt förde honom tillbaka till livet.

⁵ Vi har alltså blivit förenade med honom genom att dö med honom när han dog, och nu delar vi hans liv och hans uppståndelse.

⁶ Våra gamla onda begär spikades fast vid korset med honom. Vårt gamla jag krossades och sårades till döds så att vi inte längre är i syndens järngrepp och måste vara slavar under den.

⁷ Den som är död är fri från synden med all dess lockelse och makt.

⁸ Och eftersom vår gamla syndälskande natur dog med Kristus, så vet vi att vi kommer att dela hans nya liv.

⁹ Kristus uppstod från de döda och kommer aldrig att dö igen. Döden har inte längre någon makt över honom.

¹⁰ Han dog en gång för alla för att göra slut på syndens makt, och nu lever han för evigt i obruten gemenskap med Gud.

¹¹ Betrakta därför den gamla syndiga naturen som död, och lev i stället för Gud genom Jesus Kristus vår Herre.

¹² Låt inte längre synden härska över era dödliga kroppar, och ge inte efter för dess syndiga drifter.

¹³ Se till att ni inte blir ondskans redskap som används till synd, utan ge er själva helt åt Gud med hela er kropp, för ni har återvänt från döden, och ni vill vara redskap i Guds händer och användas för hans goda syften.

¹⁴ Synden behöver aldrig mer vara er herre. Nu är ni ju inte längre bundna vid en lag som gör er till slavar, utan ni är fria under Guds generösa godhet och nåd.

Fri att lyda

¹⁵ Betyder detta att vi kan hålla på och synda utan att oroa oss över det? Naturligtvis inte!

¹⁶ Förstår du inte att du kan välja din egen herre? Du kan välja synden och dö, eller också lydnaden och bli frikänd. Den som du ger dig åt blir din herre, och du blir hans slav.

¹⁷ Gud vare tack, att trots att ni en gång valde att vara syndens slavar nu med hela hjärtat lyder vad Gud har lärt er.

¹⁸ Nu är ni fria från er gamle herre, synden, och har blivit slavar åt er nye herre, rättfärdigheten.

¹⁹ Jag använder bilden av slavar och herrar, eftersom den är lätt att förstå. På samma sätt som ni brukade vara slavar under alla slags synder, måste ni nu låta er själva bli slavar under allt som är rätt och bli förvandlade.

²⁰ När ni var slavar under synden brydde ni er inte om vad som var gott eller inte.

²¹ Och vad blev resultatet? Ja, i alla fall inget som var gott, för nu skäms ni till och med att tänka på de saker som ni brukade göra, för alltsammans leder till död.

²² Men nu är ni fria från syndens makt och är Guds slavar, och hans godhet mot er förvandlar er och leder till evigt liv.

²³ Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Fri från lagen

7 Har ni inte förstått än, kära judiska bröder som känner både Kristus och lagen, att när en människa dör så har inte lagen henne i sin makt längre?

² Låt mig illustrera det: när en kvinna gifter sig binder lagen henne till mannen så länge han lever. Men om han dör, så är hon inte längre bunden till honom. Äktenskapslagarna gäller inte längre henne,

³ och om hon vill kan hon gifta sig med någon annan. Det skulle vara orätt medan mannen levde, men det är i sin ordning efter hans död.

⁴ Förut var den judiska lagen er man, er herre, men ni dog med Kristus på korset, och eftersom ni är döda är ni inte längre gifta med lagen, och den har ingen makt över er. Sedan uppstod ni med Kristus till ett nytt liv, och nu är ni nya människor. Ni är så att säga gifta med denne man, som stod upp från de döda, och nu kan ni tjäna Gud genom att göra gott.

⁵ När er gamla natur fortfarande levde tvingade synden er att göra allt det onda som leder till död.

⁶ Men nu behöver ni inte längre oroa er över judiska lagar och seder, för ni har dött bort ifrån deras fångenskap. Nu kan ni verkligen tjäna Gud, inte på det gamla sättet genom att mekaniskt lyda en massa regler, utan på det nya sättet av hela ert hjärta.

Lagen gör oss skyldiga

⁷ Betyder detta att jag menar att Guds lag är ond? Naturligtvis inte! Nej, lagen är inte syndig, men det var lagen som visade mig min synd. Jag skulle aldrig ha upptäckt synden i mitt inre - den längtan och de onda begär som finns gömda där och som leder till död - om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär!

⁸ För synden skapar en längtan efter allt som är förbjudet. Det är bara när det inte finns några lagar att bryta som det inte finns synd.

⁹ Så länge jag inte förstod vad lagen egentligen krävde levde jag bekymmerslöst, men när jag fick veta sanningen insåg jag att jag hade brutit mot lagen och var en syndare, dömd att dö.

¹⁰ Och för mig blev det så, att lagen som skulle ha visat mig livets väg i stället dömde mig till döden!

¹¹ Synden lurade mig genom att ta Guds goda lagar och använda dem till att förklara mig skyldig.

¹² Men ni måste förstå att i sig själv var lagen fortfarande fullkomligt rättvis och god.

¹³ Men hur kan det vara så? Var inte lagen orsak till att jag dömdes? Hur kan den då vara god? Nej, det var synden, djävulsk som den är, som utnyttjade det som var gott till att få mig dömd. Här kan ni alltså se hur listig och dödlig och avskyvärd synden är. Den använder Guds goda lagar för sina egna onda syften.

Konflikten inom oss

¹⁴ Lagen är från Gud och är god. Det är inte det som är problemet, utan problemet finns hos mig, för jag är såld till slaveri med synden som min herre.

¹⁵ Jag förstår inte alls mig själv, för jag vill verkligen göra vad som är rätt, men jag kan det inte. Jag gör inte det jag vill göra, utan det jag hatar.

¹⁶ Jag vet att det som jag gör är orätt, och mitt dåliga samvete bevisar att jag godkänner de lagar jag bryter.

¹⁷ Men jag kan inte hjälpa det, för det är inte jag som gör det. Det är synden i mig, och den är starkare än jag!

¹⁸ Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min egen syndiga natur, inte finns något gott. Det spelar ingen roll vart jag vänder mig, för jag kan ändå inte förmå mig själv att göra det som är rätt. Jag vill, men jag kan det inte.

¹⁹ När jag vill göra gott, så gör jag det inte, och när jag försöker att inte handla orätt, så gör jag det i alla fall.

²⁰ Om jag nu gör vad jag inte vill, så är det klart var felet ligger. Synden har mig fortfarande i sitt onda grepp!

²¹ Det tycks vara ett ofrånkomligt faktum att när jag vill göra det som är rätt gör jag ändå hela tiden det som är orätt.

²² Med min nya natur älskar jag att göra Guds vilja.

^23-25 Men det finns något annat inom mig, i min lägre natur, som ligger i strid med mitt förnuft och som besegrar mig och gör mig till slav under synden, som fortfarande finns i mig. Av hela mitt hjärta vill jag i lydnad tjäna Gud, men i stället finner jag att jag är slav under synden.Ni ser alltså hur det är: mitt nya liv säger till mig att göra det som är rätt, men den gamla naturen, som fortfarande finns i mig, älskar att synda. Vilken fruktansvärd situation jag befinner mig i! Vem kan befria mig från slaveriet under denna dödliga onda natur? Pris ske Gud! Det har skett genom Jesus Kristus, vår Herre. Han har gjort mig fri.

Frikänd!

8 Det blir alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.

² Andens livgivande kraft, som är min genom Jesus Kristus, har nämligen fört mig ut ur syndens och dödens onda cirkel.

³ Vi blir inte frälsta från syndens grepp genom att lära oss Guds bud, för vi klarar inte av att hålla dem. Men Gud satte en ny och annorlunda plan i verket för att rädda oss. Han sände sin egen son i en mänsklig kropp som vår - med den skillnaden att vår är syndig - och han krossade syndens makt över oss, genom att ge sig själv som ett offer för våra synder.

⁴ Därför kan vi nu lyda Guds lagar, om vi är ledda av den helige Ande och inte längre lyder den gamla naturen som finns i oss.

⁵ De som låter sig behärskas av den lägre naturen lever bara för sin egen skull, men de som följer den helige Ande finner att de gör det som Gud vill.

⁶ Om man följer den helige Ande leder det till liv och frid, men om man följer den gamla naturen leder det till döden,

⁷ eftersom den gamla syndiga naturen inom oss är i strid med Gud. Den har aldrig lytt Guds lagar och kommer aldrig att göra det.

⁸ Därför kan de som fortfarande behärskas av sitt gamla, syndiga jag och följer sina gamla, onda begär aldrig göra Guds vilja.

⁹ Men ni är inte sådana. Ni behärskas av er nya natur, om Guds Ande bor i er, och kom ihåg att om någon inte har Kristi Ande, så är han inte en kristen.

¹⁰ Även om Kristus bor i er måste kroppen dö på grund av synd, men er ande kommer att leva, därför att Kristus har förlåtit er.

¹¹ Och om Guds Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, kommer han att göra era dödliga kroppar levande igen sedan ni dött, genom samme helige Ande som bor i er.

¹² Kära bröder, ni har alltså inga som helst skyldigheter att göra vad er gamla syndiga natur ber er om.

¹³ Om ni fortsätter att följa den är ni förlorade och kommer att dö, men om ni genom den helige Andes kraft krossar den och dess onda handlingar får ni leva,

¹⁴ för alla som leds av Guds Ande är Guds barn.

¹⁵ Och därför ska vi inte uppträda som skrämda slavar, utan vi får vara Guds egna barn, adopterade in i hans familj, och ropa: Far, far till honom.

¹⁶ För hans helige Ande talar till oss i djupet av vårt inre och säger oss att vi verkligen är Guds barn.

¹⁷ Och eftersom vi är hans barn, kommer vi också att dela hans rikedomar, för allt det som Gud ger sin son, Jesus, är nu också vårt. Men om vi ska dela hans härlighet, måste vi också dela hans lidanden.

Hopp för framtiden

¹⁸ Våra nuvarande lidanden är ändå ingenting, jämfört med den härlighet som han kommer att ge oss längre fram.

¹⁹ För hela skapelsen är i spänd förväntan inför den dag när Gud ska låta sina barn få uppstå.

^20-21 Allt på denna jorden har kommit vid sidan av sitt syfte. Gud tillät att det blev så, men han gjorde det i hopp om att det en gång ska befrias. För den dagen kommer, när synd, död och förruttnelse ska försvinna, och allt skapat ska få dela den härliga frihet som Guds barn njuter av.

²² För vi vet att hela naturen med både djur och växter, ja allt skapat, väntar på denna stora händelse.

²³ Även vi kristna ber om att bli befriade från vår nuvarande kropp, trots att vi har den helige Ande inom oss som en försmak av den kommande härligheten. Vi väntar ivrigt på den dag när Gud ska ge oss våra fulla rättigheter som hans barn, och dit hör de nya kroppar som han har lovat oss - kroppar som aldrig ska bli sjuka igen och aldrig ska dö.

²⁴ Vi är redan nu frälsta genom vårt hopp. Och hoppet betyder att vi ser fram emot något som vi ännu inte har, för vi behöver ju inte hoppas och tro att vi ska få något som vi redan har.

²⁵ Om vi nu måste fortsätta att tro Gud om något som ännu inte har hänt, så lär det oss att vänta med tålamod.

²⁶ I vår begränsning hjälper oss den helige Ande med våra dagliga problem och med vår bön. För vi vet inte ens vad vi ska be om, eller hur vi ska be, men den helige Ande ber för oss med sådan känsla att det inte kan uttryckas med ord.

²⁷ Och Fadern, som känner allas hjärtan, vet naturligtvis vad Anden menar, för hans bön står i samklang med Guds egen vilja.

²⁸ Vi vet att Gud på alla sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda. Det är hans syfte med våra liv.

²⁹ Redan från början bestämde nämligen Gud att de som kommer till honom skulle bli lika hans son, och hela tiden visste han vilka det skulle bli. Så skulle hans son vara den förstfödde bland många bröder.

³⁰ Och när han hade utvalt oss kallade han oss att komma till honom, och när vi kom, förklarade han oss icke skyldiga, fyllde oss med Kristi godhet, satte oss i ett rätt förhållande till sig själv och lovade oss sin härlighet.

Gud står på vår sida

³¹ Vad ska vi säga om något så underbart som detta? Om Gud är med oss, finns det då någon som kan vara emot oss?

³² Eftersom han inte ens skonade sin egen son, utan offrade honom för vår skull, ska han då inte ge oss allt med honom?

³³ Vem törs anklaga oss som Gud har utvalt till sina egna? Kommer Gud att göra det? Nej! Han är den som har frikänt oss och fört oss in i ett rätt förhållande till honom.

³⁴ Vem kommer då att döma oss? Kommer Kristus att göra det? Nej! Han är den som dog för oss och som uppstod från de döda för oss. Han sitter nu på hedersplatsen bredvid Gud, och han ber för oss där i himlen.

³⁵ Vem kan då någonsin stänga oss ute från Kristi kärlek? När vi upplever svårigheter och olyckor, när vi förföljs eller blir slagna till marken, beror det på att han inte älskar oss längre? Och om vi är hungriga eller utfattiga, eller i fara eller hotas med döden, har då Gud övergett oss?

³⁶ Nej! Skrifterna säger oss att för hans skull måste vi vara beredda att möta döden när som helst - vi är som får som väntar på att bli slaktade.

³⁷ Men trots allt detta vinner vi en härlig seger genom Kristus, som älskar oss så mycket att han har dött för oss.

^38-39 Och jag är övertygad om att ingenting kan skilja oss från hans kärlek. Döden kan det inte, och livet kan det inte. Änglarna kan det inte, inte ens själva helvetets makter kan hindra Guds kärlek. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, som blev synlig för oss genom Jesu Kristi död på korset. Varken död eller liv, varken bekymmer för denna dagen eller för morgondagen, varken krafter ovan molnen eller nere i djupet, inget kan skilja oss från denna kärlek.

Israel är Guds utvalda folk

^1-3 Mitt kära Israel, mitt folk! Mina judiska bröder! Vad jag längtar efter att ni ska komma till Kristus. Mitt hjärta känns tungt, och jag sörjer bittert dag och natt för er skull. Kristus vet, och den helige Ande vet, att jag inte överdriver när jag säger att jag skulle vara villig att bli förlorad för evigt om detta kunde rädda er.

⁴ Gud har gett er så mycket, men ändå vill ni inte lyssna till honom. Han tog er som sitt speciellt utvalda folk och ledde er med sin egen härlighet i form av ett lysande moln och talade om för er hur mycket han ville välsigna er. Han gav er sina regler för det dagliga livet, så att ni kunde veta vad han ville att ni skulle göra. Han lät er tillbe honom, och gav er stora löften.

⁵ Ni hade stora gudsmän som förfäder, och Kristus själv var en av er, en jude i fråga om sin mänskliga härkomst, och som nu regerar över allting. Pris ske Gud i evighet!

⁶ Har då Gud misslyckats med att uppfylla sina löften till judarna? Hans löften gäller bara dem som är sanna judar, och alltså inte alla som är födda i judiska familjer.

⁷ Enbart det faktum att de härstammar från Abraham gör dem inte till Abrahams verkliga barn. För Skrifterna säger att löftet gäller bara för Abrahams son Isak och Isaks barn, även om Abraham också hade andra barn.

⁸ Detta betyder att inte alla Abrahams barn är Guds barn, utan bara de som tror på det löfte om frälsning som Gud gav till Abraham.

⁹ För Gud hade lovat: Nästa år ska jag ge dig och Sara en son.

^10-11 ,

^12-13 Och många år senare, när Isak hade växt upp och gift sig och hans hustru Rebecka skulle föda sina tvillingbarn, sa Gud åt henne att Esau, barnet som föddes först, skulle bli tjänare åt tvillingbrodern Jakob. Precis som Skrifterna säger: Jag valde att välsigna Jakob, men inte Esau. Och Gud sa detta redan innan barnen var födda, innan de hade gjort något, vare sig gott eller ont. Detta bevisar att Gud gjorde vad han hade bestämt sig för att göra från början. Det skedde inte på grund av vad barnen gjorde, utan på grund av vad Gud ville.

¹⁴ Var Gud orättvis? Naturligtvis inte!

¹⁵ För Gud hade sagt till Mose: Om jag vill vara god mot någon, så är jag det. Och jag ska förbarma mig över vem jag vill.

¹⁶ Därför ges Guds välsignelser inte bara för att någon bestämmer sig för att få del av dem, eller arbetar intensivt för att få dem. De ges därför att Gud visar sin kärlek mot vem han vill.

¹⁷ Egyptens kung Farao är ett exempel på detta. Gud sa till honom att han hade gett honom makt för att visa sin väldiga kraft genom honom, så att hela världen skulle höra om Guds härliga namn.

¹⁸ Gud är alltså god mot somliga, bara därför att han vill vara det, och han gör så att somliga vägrar att lyssna till honom.

¹⁹ Varför anklagar då Gud dem för att de inte lyssnar? Har de inte gjort just vad han lett dem till att göra?

²⁰ Nej, säg inte det! Vem är du som kritiserar Gud? Ska föremålet säga till den som har tillverkat det: Varför har du gjort mig så här?

²¹ När en människa tillverkar en kruka av lera, har hon då inte rätt att av samma lera göra en vacker kruka att ställa blommor i och en annan att slänga skräp i?

²² Har inte Gud all rätt att visa sin vrede och makt mot dessa som bara duger till att kastas bort och som han har haft tålamod med så länge?

^23-24 Och har han inte rätt att välja andra, sådana som oss, som är gjorda för att fyllas av hans härlighets rikedomar - vare sig vi är judar eller inte. Har han inte rätt att vara kärleksfull mot oss, så att alla kan se hur stor hans härlighet är?

²⁵ Gud säger ju genom profeten Hosea att han ska söka sig andra barn som inte kommer från den judiska familjen, och han ska älska dem, även om ingen har älskat dem förut.

²⁶ Om alla som inte är judar har han förut sagt: Ni är inte mitt folk. De ska nu kallas den levande Gudens söner.

²⁷ Profeten Jesaja utropade om judarna att även om de kunde räknas i miljoner, så skulle bara ett litet antal bli räddade.

²⁸ För Herren kommer att verkställa sin dom över jorden, snabbt och en gång för alla.

²⁹ Och Jesaja säger på ett annat ställe, att om det inte var för Guds barmhärtighets skull, så skulle alla judar förintas, varenda en, precis som alla förintades i städerna Sodom och Gomorra.

Israels folks otro

³⁰ Vad ska vi då säga om allt detta? Jo, att Gud har gett alla en möjlighet att bli frigivna genom att tro, även om de egentligen inte sökt Gud.

³¹ Men judarna, som har ansträngt sig så mycket för att komma i ett rätt förhållande till Gud genom att lyda hans lagar, har aldrig lyckats.

³² Varför inte? Därför att de har försökt bli frälsta genom att följa lagen och utföra egna goda gärningar i stället för att hålla sig till tron på Kristus. De har snavat över den sten,

³³ som Gud varnade dem för i Skrifterna när han sa: Jag har lagt en sten i vägen för judarna, som många kommer att snava över. Men de som tror kommer aldrig att bli besvikna.