Romarbrevet 1
Svenska 1917
1 Paulus, Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel, avskild till att förkunna Guds evangelium,
2 vilket Gud redan förut genom sina profeter hade i heliga skrifter utlovat,
3 evangelium om hans Son, vilken såsom människa i köttet är född av Davids säd
4 och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda, ja, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre,
5 genom vilken vi hava fått nåd och apostlaämbete för att, hans namn till ära, upprätta trons lydnad bland alla hednafolk,
6 bland vilka jämväl I ären, I som ären kallade och Jesu Kristi egna --
7 jag, Paulus, hälsar alla Guds älskade som bo i Rom, dem som äro kallade och heliga. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för eder alla, därför att man i hela världen talar om eder tro.
9 Ty Gud, som jag i min ande tjänar såsom förkunnare av evangelium om hans Son, han är mitt vittne, han vet huru oavlåtligt jag tänker på eder
10 och i mina böner alltid beder att jag dock nu omsider må få ett gynnsamt tillfälle att komma till eder, om Gud så vill.
11 Ty jag längtar efter att se eder, för att jag må kunna meddela eder någon andlig nådegåva till att styrka eder;
12 jag menar: för att jag i eder krets må tillsammans med eder få hämta hugnad ur vår gemensamma tro, eder och min.
13 Jag vill säga eder, mina bröder, att jag ofta har haft i sinnet att komma till eder, för att också bland eder få skörda någon frukt, såsom bland övriga hednafolk; dock har jag allt hittills blivit hindrad.
14 Både mot greker och mot andra folk, både mot visa och mot ovisa har jag förpliktelser.
15 Därför är jag villig att förkunna evangelium också för eder som bon i Rom.
16 Ty jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken.
17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
18 Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen.
19 Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.
20 Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.
21 Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.
22 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar
23 och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.
24 Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.
25 De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen.
26 Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;
27 sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.
28 Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.
29 Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;
30 de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,
31 oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.
32 Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.
Romarbrevet 1
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
1 Kära vänner i Rom! Detta brev kommer från Paulus, Jesu Kristi tjänare, som är utsänd av honom för att predika Guds goda nyheter.
2 De utlovades för länge sedan av Guds profeter i Skrifterna.
3 Det är de goda nyheterna om Guds Son, Jesus Kristus, vår Herre, som kom till världen som människa, född inom Davids kungliga släkt,
4 och som bevisade att han var Guds mäktige Son, med samma heliga natur som Gud själv.
5 Jesus Kristus har alltså sänt mig ut i världen för att berätta om de goda nyheterna, för att alla människor ska tro och lyda, så att Jesus Kristus blir ärad.
6-7 Också ni, kära vänner i Rom, är med bland dessa som han älskar så högt. Ni har också blivit kallade av Jesus Kristus att bli Guds barn - hans heliga folk. Jag önskar er nåd och frid från Gud, vår Far, och från Herren Jesus Kristus.
Det finns en oerhörd kraft i evangeliet
8 Låt mig först av allt säga att vart jag än reser hör jag talas om er, för er tro på Gud är känd runt om i världen. Jag tackar verkligen Gud för ert goda rykte och för var och en av er.
9 Gud själv vet hur ofta jag ber för er. Dag och natt nämner jag er inför honom som jag tjänar med allt vad jag är och har genom att berätta de goda nyheterna om hans Son för andra.
10 Särskilt ber jag om att få tillfälle att äntligen komma och hälsa på er - om Gud vill det.
11-12 Jag längtar efter att få besöka er, så att jag kan dela med mig av den tro som ska hjälpa er församling att växa sig stark. Jag behöver också er hjälp och bli uppmuntrad av den tro vi har gemensam. Vi kommer på så sätt att bli till glädje för varandra.
13 Kära vänner, jag vill att ni ska veta att jag många gånger tidigare har haft för avsikt att komma och arbeta bland er för att få se samma goda resultat hos er som jag har gjort i de andra församlingarna, men varje gång har jag blivit förhindrad.
14 Jag står i stor skuld till er och många andra, både landsmän och utlänningar, bildade såväl som obildade.
15 Därför är jag beredd att göra mitt yttersta för att också komma till er i Rom och förmedla Guds goda nyheter.
16 Jag skäms verkligen inte för de goda nyheterna om Kristus, för de visar Guds kraft att frälsa var och en som tror. Budskapet förkunnades först bara för judarna, men nu inbjuds alla människor att komma till Gud på samma sätt.
17 Vi får veta hur Gud själv har handlat för att vi ska få ett rätt förhållande till honom. Som Skriften säger: den människa som finner livet, finner det genom att lita på Gud.
18 Men Gud visar sin vrede från himlen mot alla ogudaktiga och onda människor, som i sin orättfärdighet avvisar sanningen,
19 för egentligen har de redan fått kunskap om Gud. Gud har nämligen gett oss alla möjlighet att förstå sanningen om honom.
20 Ända sedan tidens början har människorna kunnat se jorden och himlen och allt som Gud har skapat, och de har känt till hans existens och väldiga, eviga makt. Därför finns det ingen ursäkt!
21 Trots att de alltså kände Gud ville de aldrig erkänna det, be till honom eller tacka honom för hans dagliga omvårdnad. I stället hade de egna idéer om honom och resultatet blev att de blev alltmer förvirrade.
22 De påstod sig vara visa utan Gud, men blev i stället fullkomliga dårar.
23 Och i stället för att be till den evige, levande Guden, gjorde de egna avgudar av trä och sten, och formade dem så att de liknade fåglar och djur och ormar och dödliga människor.
24 Gud tillät dem därför att ägna sig åt det de helst ville. Deras begär ledde till avskyvärda och onaturliga sexuella handlingar.
25 I stället för att tro det som de visste var sanningen om Gud, valde de med berått mod att tro lögner. De bad till sådant som Gud har skapat, i stället för att tjäna Skaparen, han som bör prisas och tillbes i all evighet.
26 Gud lät dem därför hålla på med allt detta onda, så att kvinnorna vände sig bort från det som var Guds plan och tillfredsställde sexuella behov med varandra.
27 Med männen var det på samma sätt. I stället för att ha ett naturligt kärleksförhållande till en enda kvinna ägnade de sig åt skamliga handlingar med andra män. Men de fick också sitt välförtjänta straff.
28 När de övergav Gud och inte ens ville erkänna hans existens, tillät Gud dem att göra allt det som deras onda sinnen kunde tänka ut.
29 Resultatet blev en tillvaro fylld av all slags ondska, girighet, hat, avundsjuka, mord, strid, lögn, bitterhet och skvaller.
30 De talade illa om andra och hatade Gud samtidigt som de skröt om sin egen förträfflighet. De kom hela tiden på nya sätt att göra skada på. De var olydiga mot sina föräldrar.
31 De var tanklösa, opålitliga och totalt utan medlidande.
32 De var helt på det klara med att de enligt Guds lag skulle straffas med döden. Trots det kunde de inte avstå från att göra det som var ont, och de uppmuntrade också andra att bära sig åt på samma sätt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica