Romarbrevet 8:14-27

Svenska Folkbibeln 2015

^14 (A) Alla som drivs^[a] av Guds Ande är Guds barn. ^15 (B) Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets^[b] Ande, och i honom ropar vi: "Abba^[c]! Far!" ^16 (C) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ^17 (D) Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.

Hoppet om härligheten

^18 (E) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. ^19 (F) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.^{[d] 20 (G)} Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ^21 (H) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet^[e].

²² Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas^[f]. ^23 (I) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt^[g] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. ^24 (J) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? ^25 (K) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. ^27 (L) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.