Romans 11
New Revised Standard Version Catholic Edition
Israel’s Rejection Is Not Final
11 I ask, then, has God rejected his people? By no means! I myself am an Israelite, a descendant of Abraham, a member of the tribe of Benjamin. 2 God has not rejected his people whom he foreknew. Do you not know what the scripture says of Elijah, how he pleads with God against Israel? 3 “Lord, they have killed your prophets, they have demolished your altars; I alone am left, and they are seeking my life.” 4 But what is the divine reply to him? “I have kept for myself seven thousand who have not bowed the knee to Baal.” 5 So too at the present time there is a remnant, chosen by grace. 6 But if it is by grace, it is no longer on the basis of works, otherwise grace would no longer be grace.[a]
7 What then? Israel failed to obtain what it was seeking. The elect obtained it, but the rest were hardened, 8 as it is written,
“God gave them a sluggish spirit,
eyes that would not see
and ears that would not hear,
down to this very day.”
9 And David says,
“Let their table become a snare and a trap,
a stumbling block and a retribution for them;
10 let their eyes be darkened so that they cannot see,
and keep their backs forever bent.”
The Salvation of the Gentiles
11 So I ask, have they stumbled so as to fall? By no means! But through their stumbling[b] salvation has come to the Gentiles, so as to make Israel[c] jealous. 12 Now if their stumbling[d] means riches for the world, and if their defeat means riches for Gentiles, how much more will their full inclusion mean!
13 Now I am speaking to you Gentiles. Inasmuch then as I am an apostle to the Gentiles, I glorify my ministry 14 in order to make my own people[e] jealous, and thus save some of them. 15 For if their rejection is the reconciliation of the world, what will their acceptance be but life from the dead! 16 If the part of the dough offered as first fruits is holy, then the whole batch is holy; and if the root is holy, then the branches also are holy.
17 But if some of the branches were broken off, and you, a wild olive shoot, were grafted in their place to share the rich root[f] of the olive tree, 18 do not boast over the branches. If you do boast, remember that it is not you that support the root, but the root that supports you. 19 You will say, “Branches were broken off so that I might be grafted in.” 20 That is true. They were broken off because of their unbelief, but you stand only through faith. So do not become proud, but stand in awe. 21 For if God did not spare the natural branches, perhaps he will not spare you.[g] 22 Note then the kindness and the severity of God: severity toward those who have fallen, but God’s kindness toward you, provided you continue in his kindness; otherwise you also will be cut off. 23 And even those of Israel,[h] if they do not persist in unbelief, will be grafted in, for God has the power to graft them in again. 24 For if you have been cut from what is by nature a wild olive tree and grafted, contrary to nature, into a cultivated olive tree, how much more will these natural branches be grafted back into their own olive tree.
All Israel Will Be Saved
25 So that you may not claim to be wiser than you are, brothers and sisters,[i] I want you to understand this mystery: a hardening has come upon part of Israel, until the full number of the Gentiles has come in. 26 And so all Israel will be saved; as it is written,
“Out of Zion will come the Deliverer;
he will banish ungodliness from Jacob.”
27 “And this is my covenant with them,
when I take away their sins.”
28 As regards the gospel they are enemies of God[j] for your sake; but as regards election they are beloved, for the sake of their ancestors; 29 for the gifts and the calling of God are irrevocable. 30 Just as you were once disobedient to God but have now received mercy because of their disobedience, 31 so they have now been disobedient in order that, by the mercy shown to you, they too may now[k] receive mercy. 32 For God has imprisoned all in disobedience so that he may be merciful to all.
33 O the depth of the riches and wisdom and knowledge of God! How unsearchable are his judgments and how inscrutable his ways!
34 “For who has known the mind of the Lord?
Or who has been his counselor?”
35 “Or who has given a gift to him,
to receive a gift in return?”
36 For from him and through him and to him are all things. To him be the glory forever. Amen.
Footnotes
- Romans 11:6 Other ancient authorities add But if it is by works, it is no longer on the basis of grace, otherwise work would no longer be work
- Romans 11:11 Gk transgression
- Romans 11:11 Gk them
- Romans 11:12 Gk transgression
- Romans 11:14 Gk my flesh
- Romans 11:17 Other ancient authorities read the richness
- Romans 11:21 Other ancient authorities read neither will he spare you
- Romans 11:23 Gk lacks of Israel
- Romans 11:25 Gk brothers
- Romans 11:28 Gk lacks of God
- Romans 11:31 Other ancient authorities lack now
Romarbrevet 11
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Har Gud övergett sitt folk?
11 Man kan fråga sig om Gud har stött bort och övergett sitt folk, judarna. Nej, inte alls! Kom ihåg att jag själv är jude, ättling till Abraham och medlem av Benjamins familj.
2-3 Nej, Gud har inte övergett sitt eget folk, som han utvalde från början. Kommer du ihåg vad Skriften säger om detta? Profeten Elia klagade inför Gud på judarna, som hade dödat profeterna och rivit ner Guds altaren. Elia påstod att han var den ende i landet som fortfarande älskade Gud, och nu försökte de döda honom också.
4 Och kommer du ihåg vad Gud svarade? Han sa: Nej, du är inte den ende som är kvar. Jag har sju tusen andra, som fortfarande älskar mig och som inte har böjt sig för avgudarna.
5 Det är likadant i dag. Inte alla judar har vänt sig bort från Gud. Det finns några få som blir frälsta som ett resultat av att Gud i sin godhet har valt ut dem.
6 Och om det är på grund av Guds godhet, så är det alltså inte på grund av att de själva är tillräckligt goda, för i så fall skulle den fria gåvan inte längre vara fri. Den är fri så länge som den inte förtjänas.
7 Detta är alltså situationen: de flesta judar har inte fått det erkännande från Gud som de söker efter. De som Gud har utvalt har gjort det, men de andras ögon är förblindade.
8 Det är vad våra Skrifter menar när de säger att Gud har låtit dem somna och tillslutit deras ögon och öron, så att de inte förstår vad vi talar om när vi berättar för dem om Kristus. Och så är det än i dag.
9 Kung David talade om just detta när han sa: Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
10 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
11 Betyder det här att Gud för alltid har stött bort sitt judiska folk? Naturligtvis inte! Hans syfte var att erbjuda frälsning till andra folk. Då skulle judarna bli avundsjuka och själva börja söka frälsningen hos Gud.
12 Om nu hela världen blev rik, därför att judarna förbisåg Guds erbjudande om frälsning, hur mycket större välsignelse ska då inte världen uppleva när också judarna kommer till Kristus.
13 Som ni vet så har Gud utvalt mig till att vara som en speciell budbärare till er som inte är judar. Jag lägger stor vikt vid mitt uppdrag och påminner judarna om det så ofta jag kan.
14 Jag hoppas nämligen att jag ska kunna få dem att längta efter det som ni redan har tagit emot, och på så sätt rädda några av dem.
15 Vad underbart det kommer att bli när de upptäcker Kristus! När de inte tog emot Guds erbjudande om frälsning betydde detta att han fick vända sig till resten av världen och erbjuda den sin frälsning. När judar nu kommer till Kristus är det lika underbart som när döda får liv igen.
16 Och eftersom Abraham och profeterna är Guds folk, så är också deras barn det. För om trädets rötter är heliga, så är också grenarna det.
17 Men några av grenarna på Abrahams träd, alltså några av judarna, har brutits av. Ni som inte är judar är som grenar från ett vilt olivträd, inympade i den äkta stammen. Därför får nu också ni den välsignelse som Gud lovade Abraham och hans barn, och ni får också del av den rika näringen i Guds eget olivträd.
18 Men ni måste vara på er vakt, så att ni inte börjar skryta med att ni placerats där i stället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att ni bara är inympade grenar, och att det inte är ni som bär upp roten utan roten som bär upp er.
19 Nu kanske ni säger: De där grenarna bröts av för att lämna plats åt oss, så vi måste vara ganska bra i alla fall.
20 Men var försiktiga! Kom ihåg att grenarna bröts av därför att de inte trodde på Kristus, och att ni är där bara därför att ni tror! Var inte stolta, var ödmjuka, tacksamma och försiktiga i stället!
21 För om Gud inte visade överseende med de grenar som han först satte dit, så kommer han inte att skona er heller.
22 Lägg märke till att Gud är både god och sträng. Han är sträng mot dem som är olydiga, men mycket god mot dem som fortsätter att älska honom och tro på honom. Om ni inte älskar honom, så kommer ni också att skäras bort.
23 Om judarna å andra sidan lämnar sin otro, så kommer Gud att ympa dem tillbaka in i trädet. Han har makt att göra det.
24 För om Gud ville ta emot er, grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på sitt eget, odlade träd, hur mycket lättare ska det då inte vara för honom att ympa in de äkta grenarna igen.
Guds nåd gäller alla
25 Jag vill att ni ska känna till sanningen från Gud, kära bröder, så att ni inte blir högfärdiga och börjar skryta. Ja, det är sant att några judar har vänt sig emot sanningen, och det kommer att fortsätta att vara så tills alla som inte är judar har fått möjlighet att komma till Kristus.
26 Först då kommer hela Israel att bli frälst.Kommer ni ihåg vad profeterna sa om det: Det ska komma en befriare från Sion, och han ska ta bort all ogudaktighet bland judarna.
27 Då ska jag ta bort deras synder, precis som jag har lovat.
28 Nu är många judar fiender till budskapet om frälsning. De hatar det. Men detta har varit en fördel för er, för det har fört med sig att Gud har gett sina gåvor också till er som inte är judar. Ändå älskar Gud fortfarande judarna på grund av sina löften till Abraham, Isak och Jakob.
29 För Guds gåvor och hans kallelse kan aldrig tas tillbaka. Han tar aldrig tillbaka sina löften.
30 Förut var det ni som var olydiga mot Gud. När judarna inte ville ta emot Guds gåvor, så var han god mot er i stället.
31 Nu är det judarna som är olydiga, men en dag kommer de också att dela Guds godhet med er.
32 För Gud överlämnade alla åt synden, så att han kan visa lika stor godhet mot alla.
33 Vilken underbar Gud vi har! Hur stor är inte hans visdom och kunskap och rikedom! Det är helt omöjligt för oss att förstå hans beslut och metoder.
34 För vem av oss kan känna till Herrens tankar? Vem vet tillräckligt för att kunna ge honom råd?
35 Och vem kan någonsin offra tillräckligt mycket till Herren så han kan vänta sig att få något igen?
36 Allt utan undantag kommer från Gud. Allt finns till på grund av hans makt, och allt är till för att ära Gud. Äran tillhör honom i evighet!
New Revised Standard Version Bible: Catholic Edition, copyright © 1989, 1993 the Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica