Psaumes 39
La Bible du Semeur
Face à la mort
39 Au chef de chœur, à Yedoutoun[a] ; psaume de David.
2 Je m’étais dit : ╵« Je vais me surveiller
pour ne pas pécher en paroles.
Je serai comme bâillonné
aussi longtemps que des méchants ╵se tiendront devant moi. »
3 Je me suis renfermé ╵dans un complet silence,
sans prononcer une parole, tenu à l’écart du bonheur[b] ;
ma douleur s’est exaspérée.
4 Mon cœur brûlait dans ma poitrine,
mes pensées s’embrasaient en moi,
alors j’ai fini par parler :
5 « O Eternel, fais-moi savoir ╵quand finira ma vie,
quel est le nombre de mes jours,
afin que je sache à quel point ╵ma vie est éphémère.
6 Voici : mes jours sont limités, ╵car tu leur as donné ╵la largeur d’une main.
Oui, devant toi, ╵la durée de ma vie ╵n’est vraiment presque rien,
même s’il est debout, ╵tout homme n’est qu’un souffle :
Pause
7 il va, il vient, ce n’est qu’une ombre.
Son agitation, c’est du vent,
et les biens qu’il amasse, ╵sait-il qui les recueillera ?
8 Dès lors, Seigneur, que puis-je attendre ?
Mon espérance est toute en toi,
9 de tous mes péchés, sauve-moi !
Ne permets pas aux insensés ╵de m’exposer au déshonneur !
10 Voici : je veux rester muet, ╵ne plus ouvrir la bouche,
car c’est toi qui agis.
11 Détourne donc de moi tes coups,
car je succombe ╵sous les attaques de ta main.
12 Pour corriger les hommes, ╵tu les punis de leurs péchés,
et tu détruis comme une teigne ╵ce qu’ils ont de plus cher.
Tout homme n’est qu’un souffle.
Pause
13 O Eternel, écoute ma prière ╵et sois attentif à mon cri !
Ne reste pas sourd à mes pleurs,
car je ne suis, chez toi, ╵qu’un étranger,
qu’un hôte temporaire, ╵tout comme mes ancêtres.
14 Détourne de moi ton regard ╵pour que je puisse respirer
avant que je m’en aille ╵et que je ne sois plus. »
Psaltaren 39
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
La Bible Du Semeur (The Bible of the Sower) Copyright © 1992, 1999 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica