A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 78Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Dom och frälsning i Israels historia

78 En vishetspsalm av Asaf.

Lyssna, mitt folk,
        till min undervisning,
    vänd era öron till min muns ord!
Jag vill öppna min mun
        för att tala visdomsord[a],
    lägga fram gåtor från gången tid.
Vad vi har hört och lärt känna,
    vad våra fäder berättat för oss
vill vi inte dölja för deras barn.
    För det kommande släktet
        förkunnar vi Herrens lov,
    hans makt och de under han gjort.

Han upprättade
    ett vittnesbörd i Jakob,
        han gav sin undervisning i Israel
    och befallde våra fäder
        att lära ut den till sina barn,
så att den blev känd
    för det kommande släktet,
        de barn som skulle födas.
    De i sin tur skulle
        berätta för sina barn,
så att de sätter sitt hopp till Gud
    och inte glömmer Guds gärningar
        utan följer hans bud.
De ska inte bli som sina fäder,
    ett trotsigt och upproriskt släkte
        med opålitligt hjärta
            och en ande trolös mot Gud.

Efraims söner,
        beväpnade bågskyttar,
    vände på stridens dag.
10  De höll inte Guds förbund
    utan vägrade följa hans lag,
11 de glömde hans gärningar
    och undren han visat dem.

12  Inför deras fäder
    hade han gjort under
        i Egyptens land, på Soans mark[b].
13  Han klöv havet
        och förde dem igenom,
    han lät vattnet stå som en mur.
14  Han ledde dem
        med molnskyn om dagen
    och med eldsken
        hela natten.
15  Han klöv klippor i öknen
    och lät dem dricka
        som ur väldiga hav,
16 han lät bäckar rinna fram
        ur klippan
    och vatten skölja ner
        som strömmar.

17 Men de fortsatte att synda
        mot honom,
    de gjorde uppror
        mot den Högste i öknen.
18  De frestade Gud i sina hjärtan
    genom att kräva mat efter sitt begär.
19 De talade mot Gud, de sade:
    "Kan Gud duka ett bord i öknen?
20 Visst slog han klippan
    så att vattnet flödade
        och bäckar strömmade fram,
    men kan han också ge bröd
        eller skaffa kött åt sitt folk?"

21  När Herren hörde det
        blev han vred.
    Eld blossade upp mot Jakob,
        vrede vällde fram mot Israel,
22 för de trodde inte på Gud
    och litade inte på hans frälsning.

23 Ändå gav han befallning
    åt skyarna i höjden
        och öppnade himlens portar.
24  Han lät manna regna över dem
        till mat
    och gav dem säd från himlen.
25 Människor fick äta änglars bröd,
    han sände dem mat
        så att de blev mätta.
26  Han lät östanvinden
        komma från himlen
    och styrde sunnanvinden dit
        med sin makt.
27 Han lät kött regna över dem
        som stoft,
    bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät dem falla mitt i deras läger,
    runt omkring deras[c] boningar.
29 De åt och blev övermätta,
    han lät dem få vad de haft begär till.
30 Men innan de släckt sitt begär,
    medan maten ännu var
        i deras mun,
31  kom Guds vrede över dem.
    Han dödade bland de starkaste
        och slog ner Israels utvalda[d] män.

32  Ändå fortsatte de att synda
    och trodde inte på hans under.
33  Då lät han deras dagar försvinna
        i tomhet
    och deras år i plötslig skräck.
34 När han dräpte dem
        frågade de efter honom,
    de vände om och sökte Gud.
35  De mindes att Gud är deras klippa,
    att Gud den Högste
        är deras befriare.
36  De försökte bedra honom
        med sina ord,
    de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga
        mot honom,
    de var inte trogna
        mot hans förbund.

38  Men han är barmhärtig
    och försonar skuld,
        han vill inte förgöra.
    Ofta höll han tillbaka sin vrede
        och lät inte hela sin glöd
            bryta fram.
39  Han tänkte på att de bara är kött,
    en vind[e] som försvinner
        och inte kommer åter.

40 Hur ofta trotsade de honom inte
        i öknen
    och bedrövade honom
        i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
    och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg hans hand
    eller dagen då han befriade dem
        från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans mark.

44  Han förvandlade deras floder
        till blod
    så att de inte kunde dricka
        ur bäckarna.
45  Han sände flugsvärmar
        som förtärde dem
    och grodor som förstörde för dem,
46  han gav deras gröda åt larver
    och deras skördar åt gräshoppor.
47  Han slog deras vinstockar
        med hagel
    och deras fikonträd med skyfall[f],
48 han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixtar.
49  Han sände över dem sin vredesglöd,
    harm, vrede och nöd,
        en skara av olycksänglar.
50  Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
    han skonade inte deras själ
        från döden
    utan utlämnade deras liv åt pesten.
51  Han slog allt förstfött i Egypten,
    livskraftens förstling
        i Hams hyddor.

52  Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.
53  Han ledde dem tryggt,
    de behövde inte vara rädda,
        deras fiender svaldes av havet.
54  Han förde dem till sitt heliga land,
    till det berg som hans högra hand
        hade vunnit.
55  Han fördrev hednafolken
        framför dem,
    han gav dem deras land
        som arvedel
    och lät Israels stammar bo
        i deras hyddor.

56  Men de trotsade och frestade
        Gud den Högste,
    de höll inte fast
        vid hans vittnesbörd.
57  De vek trolöst tillbaka
        som sina fäder,
    de gav vika som en opålitlig båge.
58  De väckte hans vrede
        med sina offerhöjder
    och kränkte honom
        med sina avgudabilder.

59 Gud hörde det och blev vred,
    han förkastade Israel med all kraft.
60  Han övergav sin boning i Shilo[g],
    det tält han rest bland människorna.
61  Han gav sin makt i fångenskap
    och sin ära[h] i fiendehand.
62  Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
    han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
    deras unga kvinnor
        blev utan brudsång.
64  Deras präster föll för svärd,
    deras änkor kunde inte
        hålla dödsklagan.

65 Då vaknade Herren som ur sömn,
    som en hjälte bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender
    och drog evig skam över dem.
67 Han förkastade Josefs hydda
    och utvalde inte Efraims stam,
68  men Juda stam utvalde han,
    Sions berg som han älskar.
69  Han byggde sin helgedom
        hög som himlen,
    grundade den likt jorden för evigt.

70  Han utvalde sin tjänare David
    och tog honom från fårens fållor,
71  han hämtade honom från tackorna
    och satte honom till herde
        för Jakob, sitt folk,
            för Israel, sin arvedel.
72 Han var deras herde med rent hjärta
    och ledde dem
        med förståndig hand.

Footnotes:

  1. 78:2 visdomsord   Annan översättning: "liknelser". Jfr Matt 13:35 där versen citeras i samband med Kristi undervisning.
  2. 78:12 Soans mark   Det deltaområde i nordöstra Egypten där israeliterna bodde före uttåget.
  3. 78:28 deras … deras   Andra handskrifter: "sitt … sina".
  4. 78:31 utvalda   Annan översättning: "unga".
  5. 78:39 vind   Annan översättning: "ande".
  6. 78:47 skyfall   Ordets innebörd oklar. Annan möjlig översättning: "frost" (så Septuaginta).
  7. 78:60 Shilo   Plats strax norr om Jerusalem där tabernaklet stod under domartiden (se t ex 1 Sam 1:3f).
  8. 78:61 sin makt … sin ära   Guds förbundsark som utlämnades åt filisteerna (se 1 Sam 4-6).
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes