⁵ Det går en flod vars strömmar gläder Guds stad,
    till den Högstes heliga boning.
⁶ Gud själv är i dess mitt, den ska aldrig vackla.
    Gud hjälper den när morgonen gryr.
⁷ Folken väsnas och riken faller.
    Han höjer sin röst, och jorden förgås.

⁸ Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla

⁹ Kom och se Herrens gärningar,
    ödeläggelser som han gör på jorden.
¹⁰ Han gör slut på krigen på jorden,
    han bryter sönder bågen och bräcker spjutet,
    han bränner upp sköldarna i eld.
¹¹ ”Bli stilla och inse att jag är Gud,
    upphöjd över folken, upphöjd över jorden.”

¹² Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla

¹⁰ Du råder över det brusande havet.
    När vågorna stiger stillar du dem.

¹² Hör hur folkmassorna larmar,
    som havets brus är deras rop!
¹³ Som bruset av stora vatten är folkets raseri,
    men han tillrättavisar dem,
och de flyr långt bort,
    likt agnar för vinden på bergen,
ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.
¹⁴     På kvällen väntar skräck,
i gryningen är de borta.
    Detta är våra plundrares del
och våra rövares lott.