Add parallel Print Page Options

10 Han gör slut på krigen på jorden,
    han bryter sönder bågen och bräcker spjutet,
    han bränner upp sköldarna i eld.

Read full chapter

Oket som var deras börda,
    bjälken på deras axlar
    och förtryckarens piska
        bryter du sönder,
    så som du gjorde på Midjans tid.
Stövlar som trampats av soldater i strid,
    mantlar som sölats ner i blod,
    allt sådant ska brännas upp, förtäras av eld.
Därför ett barn har fötts åt oss,
    en son är oss given.
Väldet har lagts på hans axlar,
    och han ska kallas
    ”Underbar Rådgivare”,
    ”Mäktig Gud”,
    ”Evig Fader”,
    ”Fridsfurste”.
Väldet ska bli stort
    och friden utan slut
över Davids tron och hans kungadöme.
    Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
    nu och för evigt.
Härskarornas Herres lidelse ska göra det.

Herrens vrede mot Israel

Herren sände ett budskap mot Jakob,
    och det föll ner över Israel.
Hela folket fick reda på det,
    Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10 ”Tegelmurar har fallit,
    men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
    men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11 Herren har rest Resins fiender mot dem
    och hetsat upp deras fiender,
12 araméerna i öster och filistéerna i väster,
    och med vidöppna gap ska de sluka Israel.

Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
    utan hans hand är fortfarande lyft.

13 Men folket har inte vänt om
    till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14     Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
    palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15     De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16     De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17     Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
    för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.

Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
    utan fortfarande är hans hand lyft.

18 För ondskan brinner som en eld
    och förtär törnen och tistlar.
Den sätter snårskogen i brand,
    och röken stiger mot skyn som en pelare.
19 Av härskarornas Herres vrede brinner landet,
    och dess invånare är som bränsle på elden.
Ingen skonar sin nästa.
20     Man sliter åt sig till höger
men hungrar fortfarande,
    man hugger för sig till vänster
men får inte nog.
    Alla hugger in på varandra:
21 Manasse äter Efraim
    och Efraim Manasse,
och båda tillsammans på Juda.

Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
    hans hand är fortfarande lyft.

Read full chapter