Add parallel Print Page Options

Andra boken

(42—72)

Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]

42 För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].

Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
    så längtar jag efter dig, min Gud.
Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
    När får jag komma och träda fram inför Gud?
Mina tårar är min mat dag och natt,
    när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
Mina minnen kommer,
    och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
    ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.

Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud!

Ändå är jag nedstämd, min Gud,
    och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
    på Misars berg.
Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
    Alla dina vågor och bränningar slår över mig.

Herren sänder om dagen sin nåd,
    och om natten är hans lovsång hos mig,
    en bön till den levande Guden.

10 Jag säger till Gud, min klippa:
    ”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
    förtryckt av fienden?”
11 Det är som om mina ben krossas
    när mina fiender hånar mig,
    när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”

12 Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud!

Footnotes

  1. 42-43 Psalmerna 42-43 utgör en enhet och står som en psalm i många hebreiska handskrifter.
  2. 42:1 Se not till 32:1.
  3. 42:1 Överskrift: Korachs ättlingar var tempelmusiker och -tjänare.

Längtan efter Gud

1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.

Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?

Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?

5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.

Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.

Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.

Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.

10 Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?

11 Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?

12 Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)

42 ¶ (42:1) Pou chèf sanba yo. Se yonn nan chante pitit Kore yo. (42:2) Menm jan yon bèt anvi bwè dlo larivyè, se konsa mwen anvi wè ou, Bondye.

(42:3) Se pa ti anvi mwen pa anvi wè Bondye, Bondye ki vivan an. Kilè m' ava ale pou m' adore Bondye lakay li?3 (42:4) Lajounen kou lannwit m'ap kriye. Se dlo ki soti nan je m' ki sèvi m' manje. Se tout tan moun ap mande m': -Kote Bondye ou la?

(42:5) Kè m' ap fann lè m' chonje bagay tan lontan: mwen te konn mache ansanm ak yon foul moun, ki te konn ale lakay Bondye. Moun yo te konn fè fèt, yo te konn chante, yo t'ap di Bondye mèsi.

(42:6) Mwen pale ak tèt mwen, mwen di: -Poukisa m' kagou konsa? Poukisa m'ap plede plenn konsa nan kè m'? M'ap met espwa m' nan Bondye, paske mwen gen pou m' fè lwanj li ankò. Se li k'ap delivre m', se li ki Bondye mwen.

¶ (42:7) Wi, mwen kagou. Se poutèt sa, kote m' ye a, bò larivyè Jouden an, sou mòn Emon osinon sou mòn Miza, tout tan lide m' sou ou.

(42:8) Yon lanm lanmè rale yon lòt lanm lanmè dèyè l' lè gwo lapli ap tonbe. Tout kouran dlo ak tout lanm lanmè yo ap pase sou mwen.

(42:9) Lajounen Seyè a fè m' anpil favè. Lannwit mwen chante yon chante pou li. Mwen lapriyè Bondye ki tout lavi mwen.

(42:10) Mwen di Bondye ki twou wòch kote pou m' kache a: -Poukisa ou bliye m' konsa? Poukisa pou m'ap viv ak tout lapenn sa a nan kè m', lè lènmi m' yo ap kraze m' anba pye yo?

10 (42:11) Mwen santi tout zo nan kò m' ap fè m' mal. lè moun k'ap pèsekite m' yo ap joure m', lè tout tan y'ap mande m': -Kote Bondye ou la?

11 (42:12) Wi, poukisa mwen kagou konsa? Poukisa m'ap plenn konsa nan kè mwen? M'ap mete espwa m' nan Bondye, paske mwen gen pou m' fè lwanj li ankò. Se li k'ap delivre m', se li ki Bondye mwen.

42 För sångmästaren; en sång av Koras söner.

Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.

Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?

Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»

Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.

Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.

10 Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»

11 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»

12 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.