² Jag väntade ivrigt på Herren,
    och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
³ Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur den djupa dyn.
    Han ställde mina fötter på en klippa
och gjorde mina steg fasta.
⁴ Han lade i min mun en ny sång,
    en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta,
    och de skall förtrösta på Herren.

⁵ Salig är den man
    som sätter sin förtröstan till Herren
och inte vänder sig till de stolta,
    de som viker av till lögngudar.
⁶ Herre, min Gud,
    många är de under du har gjort
och de tankar du har tänkt för oss.
    Ingenting kan liknas vid dig.
Jag ville förkunna dem och tala om dem,
men de är fler än man kan räkna.

⁷ Slaktoffer och matoffer vill du inte ha
- du har öppnat mina öron -
    brännoffer och syndoffer begär du inte.
⁸ Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.
⁹ Att göra din vilja, min Gud, är min glädje,
din lag är i mitt hjärta."

¹⁰ Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet
i den stora församlingen.
    Se, jag tillsluter inte mina läppar,
du, Herre, vet det.
¹¹ Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta,
om din trofasthet och din frälsning
    talar jag.
Jag tiger inte om din nåd och din sanning
för den stora församlingen.

¹² Du, Herre, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig,
må din nåd och din sanning alltid bevara mig.
¹³ Ty lidanden omger mig,
    fler än jag kan räkna.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
    jag orkar inte se dem.
De är fler än håren på mitt huvud,
    och mitt mod har övergivit mig.

¹⁴ Herre, var mig nådig och rädda mig,
Herre, skynda till min hjälp!
¹⁵ Låt alla dem som står efter mitt liv
komma på skam och blygas.
    Låt dem som önskar mig olycka
vika tillbaka och blygas.
¹⁶ Låt dem häpna och skämmas som säger till mig:
    "Rätt åt dig, rätt åt dig!"
¹⁷ Må alla som söker dig jubla och vara glada i dig.
De som älskar din frälsning må alltid säga:
"Lovad vare Herren!"
¹⁸ Jag är betryckt och fattig,
    men Herren har omsorg om mig.
Min hjälp och min befriare är du.
    Min Gud, dröj inte!