Jag blev stum och tyst.
    Jag teg, fjärran från det goda,
och min plåga blev allt värre.
Mitt hjärta brann inom mig.
    Medan jag grubblade,
brann det som en eld.
    Jag talade med min tunga:
" Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut,
att det finns en gräns för mina dagar,
så att jag inser hur förgänglig jag är.

Read full chapter