Add parallel Print Page Options

Ångerpsalm; syndabekännelse och förlåtelse

32 Av David. Maskil[a].

Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten,
    den vars synd är utplånad.
Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd
    och vars ande är utan svek.

Så länge jag teg tynade jag bort
    i min dagliga klagan.
Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.
    Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla

Då bekände jag min synd för dig.
    Jag dolde inte min skuld.
Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
    Och du förlät mig min syndaskuld. Séla

Därför ska alla fromma be till dig,
    när det går att finna dig.
När de stora vattnen stiger
    kommer de inte att drabba dem.
Du är min tillflykt,
    du bevarar mig för nöden,
du omger mig med befrielsens sånger. Séla

”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå.
    Jag ska ge dig råd,
    och jag ska följa dig med min blick.
Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd,
    som måste kontrolleras med tygel och betsel
    för att den ska komma till dig.”
10 Många sorger drabbar gudlösa människor,
    men den som förtröstar på Herren
    ska omslutas av hans nåd.

11 Gläd er i Herren och jubla, ni rättfärdiga,
    sjung av glädje, ni rättsinniga.

Footnotes

  1. 32:1 Det hebreiska ordets betydelse är okänd, men antagligen är det en musikalisk term och kan möjligen syfta på undervisning, visdom eller dikt.

Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening

51 För körledaren. En psalm av David när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.

Förbarma dig, Gud, i din nåd,
    ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Rena mig från min överträdelse,
    gör mig ren från all min synd.

Jag känner mina överträdelser,
    min synd är alltid inför mig.
Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.
Jag är född i synd,
    i synd formades jag i min mors livmoder.
Du har behag till sanning i mitt inre,
    så lär mig vishet i mitt innersta[a].

Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
    Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra glädje och fröjd,
    låt den[b] du har krossat få jubla.
11 Göm ditt ansikte för mina synder,
    och ta bort alla mina överträdelser.

12 Skapa[c] i mig ett rent hjärta, Gud,
    ge mig på nytt ett stadigt sinne.
13 Förskjut mig inte ur din närhet
    och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
14 Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
    stöd mig och ge mig ett villigt sinne.

15 Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
    och de ska vända om till dig.
16 Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
    Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
17 Herre, öppna min mun,
    jag vill sjunga ditt lov.
18 Slaktoffer behagar dig inte
    om jag skulle ge dig sådana,
    och brännoffer bryr du dig inte om.
19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

20 Låt det i din godhet gå väl för Sion,
    och bygg upp Jerusalems murar.
21 Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
    brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.

Footnotes

  1. 51:8 Grundtextens innebörd är osäker; det stängda skulle vara en mer ordagrann översättning.
  2. 51:10 Ordagrant: de ben; ben (skelett) stod ofta för människans kropp eller person.
  3. 51:12 Skapa är samma verb som används t.ex. i 1 Mos 1:1 och som bara kan ha Gud som subjekt; innebörden anses ofta vara skapelse ur intet, i detta fall ber alltså psalmisten om ett totalt nytt hjärta (sinne).

Förtröstan på Herren i stor nöd

86 En bön av David.

Hör mig, Herre, svara mig,
    för jag är fattig och hjälplös.
Bevara mitt liv, för jag är from.
    Rädda din tjänare, som litar på dig, min Gud.
Var nådig mot mig, Herre,
    för jag ropar till dig dagen lång.
Gör din tjänare glad, Herre,
    för jag sätter mitt hopp till dig.

Herre, du är god, och villig att förlåta.
    Du är nådig mot alla som ropar till dig.
Hör min bön, Herre!
    Lyssna till min vädjan!
Jag ropar till dig i nödens tid,
    och du svarar mig.

Ingen bland gudarna är lik dig, Herre,
    och inga gärningar är som dina.
Alla folk, som du har skapat,
    ska komma och böja sig inför dig, Herre,
    och ära ditt namn.
10 För du är stor och mäktig och gör under.
    Bara du är Gud!

11 Lär mig, Herre, din väg.
    Jag vill vandra i din sanning.
    Hjälp mig att helhjärtat vörda ditt namn.
12 Jag vill prisa dig, Herre, min Gud,
    av hela mitt hjärta.
    Jag vill ära ditt namn i evighet,
13 för din nåd mot mig är stor.
    Du har räddat mig ur dödsrikets djup.

14 Gud, arroganta människor har rest sig mot mig.
    En skara våldsmän är ute efter mitt liv,
    och de bryr sig inte om dig.
15 Men du är barmhärtig och nådig, Herre Gud,
    sen till vrede och stor i nåd och trofasthet.
16 Vänd dig till mig och var nådig mot mig!
    Styrk din tjänare och rädda din tjänarinnas son.
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
    så att de som hatar mig får se det och skämmas,
    eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.

Bön om fred för Jerusalem

122 En vallfartssång. Av David.

Jag blev glad när man sa till mig:
    ”Kom, så går vi till Herrens hus.”
Nu står vi i dina portar, Jerusalem,

Jerusalem, du väluppförda stad,
    där husen står tätt intill varandra.[a]
Dit går stammarna upp,
    Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel – 
    för att prisa Herren.
För där står domstolar,
    troner för Davids kungahus.

Be om fred för Jerusalem!
    Låt det gå väl för alla som älskar dig.
Låt friden härska innanför dina murar
    och tryggheten i dina palats.
För mina bröders och vänners skull
    ber jag om fred för dig.
För Herrens, vår Guds, hus skull
    vill jag söka ditt bästa.

Footnotes

  1. 122:3 Grundtextens innebörd är osäker.